Tilos
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Del av | Dodekanisos | |
---|---|---|
Land | Grekland | |
Inom det administrativa området | • Sydegeiska öarna • Rhodes Regional Unit • Dimos Tilos | |
Tidszon | UTC+2, UTC+3 | |
Plats | Egeiska havet | |
Vid vatten | Egeiska havet | |
På landform | • Egeiska öarna • Dodekanisos | |
Koordinater | 36°26′0″N 27°22′0″E | |
Folkmängd | 780 | |
Area | 61,487 kvadratkilometer | |
Postnummer | 850 02 | |
Officiell webbplats | www.tilos.gr |
Tilos (grekiska: Τήλος, Telos, Tilos, under antiken Αγαθούσσα, Agathoussa) är en grekisk ö. Den ligger i södra Egeiska havet, mellan Rhodos och Kos, och tillhör ögruppen Dodekaneserna.[1] Huvudorten är Megalo Chorio. Folkmängden är omkring 780 personer, och arean 61 kvadratkilometer.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Tilos första bosättning är från 1500-talet f.Kr. På 600-talet f.Kr. utvandrade många av öns invånare till Sicilien och grundade staden Gela. På 400-talet f.Kr. blev Tilos medlem i Attiska sjöförbundet och kunde behålla suveräniteten och självständigheten till slutet av det peloponnesiska kriget. På 100-talet f.Kr. erövrades ön av romarna.
Johanniterriddarna på Rhodos ockuperade Tilos på 1300-talet. På 1500-talet erövrades ön av turkarna som behöll den ända till 1912, då den intogs av italienarna. Ön införlivades med Grekland 1948.
I slutet av 1910-talet hade Tilos omkring 4 000 invånare, varav de flesta var greker.[2]
Sevärdheter
[redigera | redigera wikitext]På ön finns bland annat en grotta där man sedan 1970-talet grävt fram lämningar efter dvärgelefanter. En del av fynden finns utställda på ett litet museum i den administrativa huvudorten Megalo Chorio.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Tilos”. Store norske leksikon. https://snl.no/Tilos. Läst 10 november 2024.
- ^ Tilos i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)