Tetrakloretan
| Tetrakloretan | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,1,2,2-tetraklorethan |
|---|---|
| Övriga namn | Acetylentetraklorid |
| Kemisk formel | C2H2Cl4 |
| Molmassa | 167,85 g/mol |
| Utseende | Färglös vätska |
| CAS-nummer | 79-34-5 |
| SMILES | C(C(Cl)Cl)(Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,59 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 2,9 g/l |
| Smältpunkt | -44 °C |
| Kokpunkt | 146,5 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Mycket giftig |
| NFPA 704 |
0
2
0
|
| LD50 | 780 mg/kg (oralt) |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Tetrakloretan är en klorerad variant av etan och utgörs av en klar vätska. Den är ej brännbar och påverkas inte av syror. Däremot påverkas den lätt av alkaliska lösningar och avspaltar då klorväte och omvandlas till trikloretylen.
Framställning
[redigera | redigera wikitext]Tetrakloretan tillverkas av acetylen och klor, som samtidigt leds genom antimonpentaklorid.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Tetrakloretan är det starkaste lösningsmedlet av alla klorerade kolväten. Det är ett utmärkt lösningsmedel för en mängd oorganiska ämne som svavel, jod, fosfor, samt löser fettämnen, harts och många andra organiska ämnen.
Det används även som kylmedel under namnet R-130.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1,1,2,2-Tetrachloroethane, tidigare version.