Ryukyunäktergal

	Ryukyunäktergal; Status i världen: Nära hotad
	Hona ryukyunäktergal
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Larvivora
Art	Ryukyunäktergal; L. komadori
Vetenskapligt namn
	§ Larvivora komadori
Auktor	(Temminck, 1835)
Synonymer
	Erithacus komadori; Ryukyurödhake;

Ryukyunäktergal^[2] (Larvivora komadori) är en tätting som numera placeras i familjen flugsnappare, endast förekommande i Ryukyuöarna i södra Japan.^[3]

Kännetecken

Utseende

Ryukyunäktergalen är en liten (14 cm), aktiv och färgglad fågel med långa ben och rätt lång näbb. Skillnaden mellan könen är stora. Hanen av nominatformen är svart från ansiktet till bröstet samt i pannan och i fläckar på flankerna, medan resten av undersidan är vit och ovansidan djupt roströd. Honan är något mattare ovan, saknar det svarta och är mer enfärgat grå undertill, något fläckad eller streckad i vitt.

Okinawanäktergalen, fram tills nyligen behandlad som underart till ryukyunäktergalen, skiljer sig tydligt i handräkten genom avsaknad av svart i pannan och på flankerna och grå snarare än vit undersida.^[4]

Läten

Bland lätena hörs ett tunt och ljust "tseee" eller dubblerat "hii-hii", ett mjukare "grrrrr" samt som varningsläten "kirrick" eller "gu-gu". Sången är en musikalisk ramsa som återges "teet-see teet-see too", ofta förlängt till längre "seeet-seeet zeeto-zeeto seeet tsi ti-ti-ti-ti-took". Okinawanäktergalen har något avvikande läten, bland annat kortare och mer abrupt lockläte samt ett stigande "grrick", medan sången har större tonomfång och ljusare inledningstoner.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Ryukyunäktergalen förekommer på Danjoöarna utanför Kyushu samt norra Ryukyuöarna (Tanegashima, Amami-Ōshima, Tokunoshima). Vintertid flyttar den till södra Ryukyuöarna (huvudsakligen Miyako-jima, Ishigaki, Iriomote och Yonakuni) även om vissa stannar på Amami-Ōshima. Vissa urskiljer underarten subrufa^[6], men denna är beskriven på Yaeyamaöarna utifrån övervintrade fåglar av nominatformen.^[7]

Tidigare inkluderas okinawanäktergalen i arten, men denna urskiljs dock allt oftare som egen art, sedan 2016 av BirdLife International, sedan 2021 av tongivande International Ornithological Congress (IOC) och sedan 2022 av Clements et al.^[6] Detta baseras på tydliga genetiska skillnader^[8] samt skillnader i utseende och läten.^[9]

Släktestillhörighet

Ryukyunäktergalen har tidigare förts till släktet Erithacus och betraktats som en nära släkting till rödhaken. Flera genetiska studier visar dock att den snarare står nära några östasiatiska arter i släktet Luscinia, som i sin tur endast är avlägset släkt med övriga arter i Luscinia.^[10]^[11]^[12] De placeras därför numera tillsammans i ett eget släkte, Larvivora.

Familjetillhörighet

Ryukyunäktergalen med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[12]^[11]

Levnadssätt

Ryukyunäktergalen hittas i fuktig och tät undervegetation med bambu, buskar och ormbunkar i städsegrön lövskog, ofta nära rinnande vattendrag, vanligen mellan 100 och 200 meters höjd, på Yakushima upp till 600 meter. Den ses enstaka eller i par, ofta gömd lågt i vegetationen, men söker sig på morgnarna ut mot vägkanter och stigar. Under häckningssäsongen upptäcks den lättast genom det ljusa locklätet eller när den varnar samtidigt som den snärter med vingar och stjärt eller reser stjärten nästan lodrätt. Födan är dåligt känd men tros mest bestå av små ryggradslösa djur.^[4]

Häckning

Fågeln häckar mellan april och juli, mestadels från mitten av maj till mitten av juni. Boet som består av torkade löv, mossa och bambustrimlor placeras i ett hål i ett träd eller på en sluttande jordbank. Den har också häckat i holk och noterats häcka inne i ett hus. Den lägger tre till fem blekrosa ägg.^[4]

Status

IUCN kategoriserar ryukyunäktergalen som nära hotad, med en liten men stabil världspopulation på mellan 6 000 och 15 000 vuxna individer.^[1]

Namn

Temminck som beskrev både ryukyunäktergalen och dess nära släkting japansk näktergal gav dem de vetenskapliga namnen komadori respektive akahige efter deras japanska namn, men blandade ihop dem. Komadori betyder "hästfågel", syftande på den japanska näktergalen sång som ska likna en gnäggade häst. Akahige för ryukyunäktergalen betyder "rött skägg", vilket är än mer förrvirrande med tanke på att det är den japanska näktergalen som har rött "skägg", medan ryukyunäktergalen har svart. Dock tros Akahige, även om det använts i ett par hundra år, vara en förvridning av det ursprungliga Akaike som betyder "rött hår", vilket mer stämmer överens med ryukyunäktergalens djupt rödbruna ovansida.^[13]

Ryukyunäktergalen, liksom dess släkting japansk näktergal, kallades tidigare ryukyurödhake på grund av deras ytliga likheter med den europeiska rödhaken och förmodade nära släktskap med denna. Trivialnamnen har dock justerats av BirdLife Sverige för att bättre reflektera arternas släktskap.^[2]

Noter

^ [a b] BirdLife International 2016 Larvivora komadori Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 mars 2015.
^ [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ [a b c d] Svensson, Peter Clement (2015). Robins and Chats (första upplagan). Helm. ISBN 978-0713639636
^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2019). Okinawa Robin (Larvivora namiyei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344061 6 januari 2019).
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Collar, N. (2019). Ryukyu Robin (Larvivora komadori). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58466 5 januari 2019).
^ Saitoh, T., Sugita, N., Someya, S., Iwami, Y., Kobayashi, S., Kamigaichi, H., Higuchi, A., Asai, S., Yamamoto, Y. & Nishiumi, I. (2015) DNA barcoding reveals 24 distinct lineages as cryptic bird species candidates in and around the Japanese Archipelago. Mol. Ecol. Res. 15(1): 177–186.
^ Chikara, O. (2013) The distinction between the two forms of Ryukyu Robin Luscinia komadori komadori and Luscinia komadori namiyei. BirdingASIA 19: 89–91.
^ Seki, Shin-Ichi (2006). "The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data". Molecular Phylogenetics and Evolution 39 (3): 899–905.
^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ryukyunäktergal.
Bilder & media
Wikispecies har information om Larvivora komadori.
Artförteckning
komadori Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] BirdLife International 2016 Larvivora komadori Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 mars 2015.

[SOF-2] [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[robinschats-4] [a b c d] Svensson, Peter Clement (2015). Robins and Chats (första upplagan). Helm. ISBN 978-0713639636

[hbw2-5] Hoyo, J. & Collar, N. (2019). Okinawa Robin (Larvivora namiyei). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344061 6 januari 2019).

[CC-6] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[hbw-7] Collar, N. (2019). Ryukyu Robin (Larvivora komadori). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58466 5 januari 2019).

[8] Saitoh, T., Sugita, N., Someya, S., Iwami, Y., Kobayashi, S., Kamigaichi, H., Higuchi, A., Asai, S., Yamamoto, Y. & Nishiumi, I. (2015) DNA barcoding reveals 24 distinct lineages as cryptic bird species candidates in and around the Japanese Archipelago. Mol. Ecol. Res. 15(1): 177–186.

[9] Chikara, O. (2013) The distinction between the two forms of Ryukyu Robin Luscinia komadori komadori and Luscinia komadori namiyei. BirdingASIA 19: 89–91.

[10] Seki, Shin-Ichi (2006). "The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data". Molecular Phylogenetics and Evolution 39 (3): 899–905.

[s-11] [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-12] [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[13] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]