Rusko kyrksocken torde ha tillkommit i slutet av 1200-talet. Den första uppgiften om socknen kommer från att biskop Magnus I i Åbo var född där. Mellan åren 1337 och 1340 gjordes Rusko till ett annex under Reso och blev 1340 en del av domprostensprebende. Formellt fortsatte Rusko som en självständig församling men med en med Reso gemensam vikarie. [3] I kyrbyn finns en stenkyrka som först uppfördes på 1500-talet, men som byggdes till under 1600-talet. Den har kalkmålningar och inventarier från medeltiden. I Rusko finns också ett hembygdsmuseum i det gamla sockenmagasinet, Rindells backstuga, bysmedens husgrupp i Liukola och Ketonens torp.
Hiekkanen, Markus (2020). Finlands medeltida stenkyrkor. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien. sid. 186-190. Librisn0bnsbs4l2bcgvwv. ISBN 9789188763112
^Leinberg, K:G: Det odelade finska biskopsstiftets herdaminne, Helsingfors 1895, s. 5, Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 78-79, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 89, 101