R136a1
R136a1 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Svärdfisken |
Rektascension | 05t 38m 42,39s[1] |
Deklination | -69° 06′ 02,91″[1] |
Skenbar magnitud () | 12,23[1] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | WN5h[2] |
B–V | +0,03[1] |
Variabeltyp | Wolf-Rayet-stjärna |
Astrometri | |
Avstånd | ca 163 000 lå (49 970[3] pc) |
Absolut magnitud () | -8,18[4] |
Detaljer | |
Massa | 196 +34−27[5] M☉ |
Radie | 42,7[6] R☉ |
Luminositet | 4 677 000[5] L☉ |
Temperatur | 46 000 +1 250−2 375[6] K |
Vinkelhastighet | 160[6] km/s |
Ålder | 1,14 +0,17−0,14[6] miljoner år |
Andra beteckningar | |
BAT99 108, RMC 136a1, [H2013] LMCe 1398, [P93] 954, Cl* NGC 2070, MH 498 [CHH92] 1, [HSH95] 3, [WO84] 1b[7] |
R136a1 eller RMC 136a1, är en ensam stjärna och en Wolf-Rayet-stjärna belägen i Stora magellanska molnet (LMC) i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den ligger i mitten av R136, den centrala koncentrationen av stjärnor i den stora öppna stjärnhopen NGC 2070 i Tarantelnebulosan (30 Doradus).[8] Den har en skenbar magnitud av ca 12,23[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd av ca 163 000 ljusår (ca 50 000 parsec).[3]
Observation
[redigera | redigera wikitext]År 1960 gjorde en grupp astronomer som arbetade vid Radcliffeobservatoriet i Pretoria systematiska mätningar av ljusstyrkan och spektra för ljusa stjärnor i Stora magellanska molnet (LMC). Bland objekten som katalogiserades var RMC 136 (Radcliffe-observatoriets Magellanic Cloud-katalognummer 136), den centrala "stjärnan" i Tarantelnebulosan, som observatörerna drog slutsatsen att förmodligen vara ett multipelstjärnsystem. Efterföljande observationer visade att R136 var belägen i mitten av ett gigantiskt område av joniserat interstellärt väte, känt som en HII-region, som var ett centrum för intensiv stjärnbildning i omedelbar närhet av de observerade stjärnorna.[9]
År 1979 användes ESO:s 3,6 m teleskop för att lösa upp R136 i tre komponenter; R136a, R136b och R136c.[10] Den exakta naturen hos R136a var oklar och föremål för intensiv diskussion. Uppskattningar om att ljusstyrkan i den centrala regionen skulle kräva så många som 100 heta stjärnor i O-klassen inom en halv parsec i mitten av stjärnhopen ledde till spekulationer om att en stjärna 3 000 gånger solens massa var den mer troliga förklaringen.[11]
Den första demonstrationen av att R136a var en stjärnhop gavs av Weigelt och Beier 1985. Med hjälp av speckle-interferometriteknik visades R136a bestå av 8 stjärnor inom 1 bågsekund i mitten av stjärnhopen, med R136a1 som den ljusaste.[12]
Den slutliga bekräftelsen av R136a:s natur kom genom rymdteleskopet Hubble. Dess Wide Field and Planetary Camera (WFPC) löste upp R136a i minst 12 komponenter och visade att R136 innehöll över 200 starkt lysande stjärnor.[13] Den mer avancerade WFPC2 möjliggjorde studiet av 46 massiva lysande stjärnor inom en halv parsec av R136a och över 3 000 stjärnor inom en radie på 4,7 parsec.[14]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, R136a1, 22 augusti 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Doran, E. I.; Crowther, P. A.; de Koter, A.; Evans, C. J.; McEvoy, C.; Walborn, N. R.; Bastian, N.; Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Kohler, K.; Maiz Apellaniz, J.; Najarro, F.; Puls, J.; Sana, H.; Schneider, F. R. N.; Taylor, W. D.; van Loon, J. Th.; Vink, J. S. (2013). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey - XI. A census of the hot luminous stars and their feedback in 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 558: A134. arXiv:1308.3412. Bibcode:2013A&A...558A.134D. doi:10.1051/0004-6361/201321824. S2CID 118510909.
- ^ Hainich, R.; Rühling, U.; Todt, H.; Oskinova, L. M.; Liermann, A.; Gräfener, G.; Foellmi, C.; Schnurr, O.; Hamann, W. -R. (2014). "The Wolf–Rayet stars in the Large Magellanic Cloud". Astronomy & Astrophysics. 565: A27. arXiv:1401.5474. Bibcode:2014A&A...565A..27H. doi:10.1051/0004-6361/201322696. S2CID 55123954.
- ^ [a b] Pietrzyński, G; D. Graczyk; W. Gieren; I. B. Thompson; B. Pilecki; A. Udalski; I. Soszyński; et al. (7 March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
- ^ Bestenlehner, Joachim M.; Crowther, Paul A.; Caballero-Nieves, Saida M.; Schneider, Fabian R. N.; Simón-Díaz, Sergio; Brands, Sarah A.; De Koter, Alex; Gräfener, Götz; Herrero, Artemio; Langer, Norbert; Lennon, Daniel J.; Maíz Apellániz, Jesus; Puls, Joachim; Vink, Jorick S. (2020). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. II. Physical properties of the most massive stars in R136". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 499 (2): 1918. arXiv:2009.05136. Bibcode:2020MNRAS.499.1918B. doi:10.1093/mnras/staa2801.
- ^ [a b] Kalari, Venu M.; Horch, Elliott P.; Salinas, Ricardo; Vink, Jorick S.; Andersen, Morten; Bestenlehner, Joachim M.; Rubio, Monica (2022). "Resolving the Core of R136 in the Optical". The Astrophysical Journal. 935 (2): 162. arXiv:2207.13078. Bibcode:2022ApJ...935..162K. doi:10.3847/1538-4357/ac8424. S2CID 251067072.
- ^ [a b c d] Brands, Sarah A.; de Koter, Alex; Bestenlehner, Joachim M.; Crowther, Paul A.; Sundqvist, Jon O.; Puls, Joachim; Caballero-Nieves, Saida M.; Abdul-Masih, Michael; Driessen, Florian A.; García, Miriam; Geen, Sam (2022-02-01). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. III. The most massive stars and their clumped winds". Astronomy & Astrophysics. 663: A36. arXiv:2202.11080. Bibcode:2022A&A...663A..36B. doi:10.1051/0004-6361/202142742. S2CID 247025548.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RMC+136a1. Hämtad 2024-09-23.
- ^ Westerlund, B. E.; Smith, L. F. (1964). "Wolf-Rayet stars in the Large Magellanic Cloud". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 128 (4): 311. Bibcode:1964MNRAS.128..311W. doi:10.1093/mnras/128.4.311.
- ^ Feast, M. W.; Thackeray, A. D.; Wesselink, A. J. (1960). "The brightest stars in the Magellanic Clouds". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 121 (4): 337. Bibcode:1960MNRAS.121..337F. doi:10.1093/mnras/121.4.337.
- ^ Feitzinger, J. V.; Schlosser, W.; Schmidt-Kaler, T; Winkler, C. (April 1980). "The central object R 136 in the gas nebula 30 Doradus - Structure, color, mass and excitation parameter". Astronomy and Astrophysics. 84 (1–2): 50–59. Bibcode:1980A&A....84...50F.
- ^ Ebbets, D. C.; Conti, P. S. (1982). "The optical spectrum of R136a - The central object of the 30 Doradus nebula". The Astrophysical Journal. 263: 108. Bibcode:1982ApJ...263..108E. doi:10.1086/160485. ISSN 004-637X.
- ^ Weigelt, G.; Baier, G. (1985). "R136a in the 30 Doradus nebula resolved by holographic speckle interferometry". Astronomy and Astrophysics. 150: L18. Bibcode:1985A&A...150L..18W.
- ^ Campbell, Bel; Hunter, Deidre A.; Holtzman, Jon A.; Lauer, Tod R.; Shayer, Edward J.; Code, Arthur; Faber, S. M.; Groth, Edward J.; Light, Robert M.; Lynds, Roger; O'Neil, Earl J. Jr.; Westphal, James A. (1992). "Hubble Space Telescope Planetary Camera images of R136" (PDF). The Astronomical Journal. 104: 1721. Bibcode:1992AJ....104.1721C. doi:10.1086/116355.
- ^ Hunter, Deidre A.; Shaya, Edward J.; Holtzman, Jon A.; Light, Robert M.; O'Neil, Earl J. Jr.; Lynds, Roger (1995). "The Intermediate Stellar Mass Population in R136 Determined from Hubble Space Telescope Planetary Camera 2 Images". The Astrophysical Journal. 448: 179. Bibcode:1995ApJ...448..179H. doi:10.1086/175950.
|
|