Olof Winnerstrand
| Olof Winnerstrand | |
 Olof Winnerstrand, 1940-tal | |
| Född | Karl Olof Magnus Winnerstrand 26 augusti 1875 Stockholm |
|---|---|
| Död | 16 juli 1956 (80 år) Stockholm |
| Aktiva år | 1901–1954 |
| Maka | Frida Kumlin (1906–1943; hennes död) |
| Betydande roller | |
| Greve Örnclou i Ungkarlspappan Gösta Björck i Familjen Björck Rektorn i Hets Direktör Frank i Det glada kalaset Hugo Sjöwall i Medan porten var stängd | |
| IMDb SFDb | |
Karl Olof Magnus Winnerstrand, född 26 augusti 1875 i Stockholm, död 16 juli 1956 i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.
Olof Winnerstrand var under sitt verksamma yrkesliv som teaterskådespelare mellan åren 1901 och 1949 framförallt engagerad vid Vasateatern och Dramaten. Han filmdebuterade 1920 i Pauline Brunius kortfilm De läckra skaldjuren, och kom sammanlagt att medverka i drygt 50 filmer mellan åren 1920 och 1954. Han gifte sig med skådespelarkollegan Frida Kumlin år 1906.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Olof Winnerstrand var anställd vid Vasateatern mellan åren 1906 och 1919 och sedan vid Dramaten mellan åren 1919 och 1949. Under 1930-, 1940- och 1950-talen hade han flera filmroller. Han kom under årens lopp att samarbeta med samtliga stora filmregissörer i Sverige som Gustaf Molander, Alf Sjöberg, Hasse Ekman och Ingmar Bergman. Mest känd för dagens publik är han för sin starka biroll i filmen Hets från år 1944. Han räknas som en av våra allra största teateraktörer under 1900-talet och debuterade som skådespelare redan år 1901 på gamla stadsteatern i Helsingborg.
Tidiga år och genombrott på Vasan
[redigera | redigera wikitext]Olof Winnerstrand växte upp på Norrlandsgatan 11 i Stockholm där familjen bodde ovanför faderns guldsmedsaffär. Fadern CA Winnerstrand var juvelerare och guldsmed och han var en välkänd profil i sekelskiftets Stockholm. Han ville att sonen skulle gå i hans fotspår och överta rörelsen. Från början gick Olof Winnerstrand i faderns fotspår och han arbetade ett par år, 1899–1901, som guldsmed. Hans längtan till teatern tog så småningom överhanden. Hans mor hade avkrävt ett löfte från Dramatens dåvarande chef Nils Personne att inte anta sonen till Dramatens elevskola. Olof Winnerstrand fick däremot anställning vid Emil Hillbergs teatersällskap där han arbetade åren 1901 och 1902. På teatersällskapet träffade han sin framtida hustru Frida. Mellan åren 1902 och 1904 arbetade han vid Hjalmar Selanders teatersällskap.
Olof Winnerstrand spelade ofta på scenen mot sin hustru Frida Winnerstrand. Deras samspel var både berömt och beundrat på sin tid - de var ett välkänt och oerhört omtyckt skådespelarpar. Tillsammans var de i unga år den drivande kraften i ensemblen på Vasateatern, där han arbetade mellan åren 1906 och 1919 och hustrun mellan åren 1905 och 1919. De båda gjorde framförallt succé i huvudroller mot varandra i franska farser av Georges Feydeau och Georges Berr, och i engelska komedier av Oscar Wilde och George Bernard Shaw. De blev därmed skådespelare vid flera av dessa pjäsers urpremiärer i Sverige eftersom Vasateaterns chef Albert Ranft hade personlig kontakt med bland andra George Bernhard Shaw och såg till att hans pjäser blev översatta till svenska.
Den engelska humorn passade Olof Winnerstrand som med sin spelglädje och naturlighet på scen snabbt blev ett av de hetaste namnen i Stockholms teatervärld, särskilt hos publiken. Bland Olof Winnerstrands största succéer under de tidiga åren på Vasateatern kan nämnas Oscar Wildes Mr. Ernest (The Importance Of Being Earnest), George Bernard Shaws Man kan aldrig veta, Bland bålde riddersmän, Äktenskapskarusellen av Langdon Mitchell och Häxmästaren av Georges Berr.
Dramaten och Familjen Björck
[redigera | redigera wikitext]På Dramaten, som både han och hustrun Frida gick över till år 1919, fortsatte han med flera framgångsrika roller, bland annat som Kungen av Babylon i Marc Connellys Guds gröna ängar, Måns Sommar i August Strindbergs Mäster Olof, Fabrikör Åvik i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, Alfred Jingle i Pickwick-klubben, Richard Greatham i Noël Cowards Höfeber, Frank Haines i Dodie Smiths En sån dag!, Don Pedro i Shakespeares Mycket väsen för ingenting, Titus Jaywood i Mark Reeds Älskling, jag ger mig och Peithetairos i Aristofanes Fåglarna.
Under 1930- och 1940-talen fick han alltmer blandade och större uppgifter på scenen, och blev en hett eftertraktad karaktärsskådespelare även i mer tyngre och allvarliga roller. Han fick bland annat stort beröm för sitt porträtt av pappa Nat Miller i Eugene O'Neills pjäs Ljuva ungdomstid (Ah, Wilderness!) år 1935, mot Frida Winnerstrand som mamma Miller och med bland andra Frank Sundström och Gunn Wållgren i rollerna som deras barn. Uppsättningen genomförde en turné med Riksteatern året därpå
i George Bernard Shaws Man kan aldrig veta, Vasateatern, 1908
Han gjorde 119 roller på Dramaten, vilket innebär i genomsnitt 6–7 roller per spelår, mellan åren 1919 och 1949 och anses han vara en av Dramatens främsta skådespelare under 1900-talet.
Tillsammans med hustrun Frida Winnerssom hette Familjen Björck på gång vid sidan av uppgifterna på Dramatenk. Radioserien var mäkta populär och kan till upplägg och handling liknas som motsvarighet till TV-serien Svensson, Svensson. Serien som utspelade sig i nutid, hade formatet av en "sitcom" där man i olika dråpliga episoder/sketcher får träffa familjen Björck till vardags i olika situationer: bland släkt och vänner, på resor, vid julfirande, etc. Familjen bestod av Pappa Gösta Björck, mamma Karin Björck, sonen Ville och dottern Greta. Hundratusentals radiolyssnare (även i Finland, Danmark och Norge) följde serien och man spelade in två avsnitt i månaden under år 1936–1943 och därför kunde man i serien också följa samhällets utveckling och spegla tidens händelser. Exempelvis fanns det bland annat avsnitt som "Familjen Björck i Garmisch-Partenkirchen" (Olympiska vinterspelen 1936) och "Familjen i beredskap" (Andra världskriget). År 1940 gjordes även en filmversion av teaterserien som Anders Henrikson regisserade.
Filmkarriär och senare år
[redigera | redigera wikitext]Vid sidan av teatern och Familjen Björck var Olof Winnerstrand även en flitigt anlitad filmaktör och han var omåttligt populär hos biopubliken. Behövde man en sympatisk, äldre herre med hjärtat på rätta stället eller en bohemisk greve med glimten i ögat, så var det garanterat Winnerstrand man vände sig till först. Han var den skådespelaren av den äldre generationen som "kunde allt", såväl i komedi- som karaktärsroller. Han förekommer på så vis i många starka biroller på film, till exempel som bokförläggare i Annonsera, nybliven och lekande farfar i Familjens hemlighet 1936, greve i Blixt och dunder 1938, teateröverhuvudet Karl-Hugo Anker i Hasse Ekmans Kungliga patrasket 1945 och som byoriginalet Agrippa Prästberg i filmversionen av Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien 1946. Biroller av det lite allvarligare slaget gjorde han i Alf Sjöbergs Hets år 1944 (där han gör skolans rektor), som Hugo Sjöwall i Hasse Ekmans Medan porten var stängd år 1946, som sträng far i Kvinna utan ansikte år 1947 och som kyrkoherde i Ingmar Bergmans tidiga drama Musik i mörker år 1948. Största filmrollerna gör han som Greve Örnclou i Ungkarlspappan (1935), i Familjen Björck (1940) - där han förstås gör huvudrollen som Gösta Björck! - och i komedin Det glada kalaset år 1946 (regisserad av Bengt Ekerot), som den buttre ensamvargen John Frank som väcks upp ur sin tjuriga ensamhet och tristess av en sprudlande Sickan Carlsson; en roll som gjorde att han även belönades med dåtidens främsta svenska filmpris Chaplin-statyetten för Bästa skådespelare (framröstad av Aftontidningens läsare), samt med Svenska Filmsamfundets hedersplakett.
Privat (kan man åtminstone läsa i Myggans nöjeslexikon!) var Olof Winnerstrand en oklanderlig gentleman, som gärna flanerade på Strandvägen med hustrun Frida vid sin sida (och familjens tax!). "Olle" (som han kort och gott kallades i vänkretsen) var mycket omtyckt och respekterad även bland sina kollegor; för sin enkla och jordnära framtoning, sin humanism och sin ironiska glimten-i-ögat-humor. Bland kollegorna vid teatern var han var även känd som en mästare på att lägga masker - liksom exempelvis Anders Henrikson och Karl Gerhard - och för sin välklädda stil och sobra elegans privat!
Olof Winnerstrand gick i pension som teaterskådespelare år 1945, men återkom ändå i ytterligare tre gästroller på Dramaten där hans sista blev som Charley i den numera klassiska pjäsen En handelsresandes död av Arthur Miller år 1949. Han fortsatte dock att filma under resten av sitt liv och medverkade till exempel i ett flertal minnesvärda Sickan Carlsson-filmer med Schamyl Bauman som regissör, bland annat Skolka skolan år 1949, Frökens första barn år 1950, Klasskamrater år 1952 och Dans på rosor år 1954. Han framträdde också mycket i radio under sina sista levnadsår, där han bland annat blev känd som en uppskattad uppläsare av flertalet Hasse Z-historier (några av dessa spelade han även in på skiva) och i radioteater-framträdanden.
Sin allra sista filmroll gjorde Olof Winnerstrand i Ingmar Bergmans komedi En lektion i kärlek år 1954, då 79 år gammal. Han avled 1956 och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm (Solna kommun).[2][3]
Filmografi (i urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1920 – De läckra skaldjuren
- 1920 – Ombytta roller
- 1920 – Trollsländan
- 1921 – Lev livet leende
- 1921 – Ryggskott
- 1924 – Herr Vinners stenåldersdröm
- 1926 – Giftas
- 1932 – Modärna fruar
- 1935 – Ungkarlspappan
- 1936 – Äventyret
- 1936 – Familjens hemlighet
- 1937 – Ryska snuvan
- 1937 – John Ericsson – segraren vid Hampton Roads
- 1938 – Blixt och dunder
- 1939 – Filmen om Emelie Högqvist
- 1940 – Familjen Björck
- 1940 – Romans
- 1940 – Juninatten
- 1944 – Stopp! Tänk på något annat
- 1944 – Hets
- 1944 – Kejsarn av Portugallien
- 1944 – Jag är eld och luft
- 1944 – Den osynliga muren
- 1945 – Rosen på Tistelön
- 1945 – Gomorron Bill!
- 1945 – Kungliga patrasket
- 1946 – Medan porten var stängd
- 1946 – Begär
- 1946 – Det är min modell
- 1946 – Det glada kalaset
- 1947 – Jag älskar dig, Karlsson!
- 1947 – Kvinna utan ansikte
- 1947 – En fluga gör ingen sommar
- 1948 – Musik i mörker
- 1948 – En svensk tiger
- 1949 – Skolka skolan
- 1949 – Kärleken segrar
- 1950 – Min syster och jag
- 1950 – Kastrullresan
- 1950 – Frökens första barn
- 1950 – Fästmö uthyres
- 1950 – Kvartetten som sprängdes
- 1950 – Kyssen på kryssen
- 1951 – Min vän Oscar
- 1952 – Klasskamrater
- 1953 – Vi tre debutera
- 1953 – Flickan från Backafall
- 1954 – Dans på rosor
- 1954 – En lektion i kärlek
- 1959 – Djurgårdsmässan
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]Radioteater
[redigera | redigera wikitext]Roller
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1945 | Baron Bäverfelt | Förstklassigt familjepensionat Alice Svensk[67] |
|
| 1948 | des Prunelles | Vi skiljas Victorien Sardou |
Rune Carlsten[68] |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Olof Winnerstrand i Vem är det, sid 912, 1943
- Olof Winnerstrand på Svensk Filmdatabas
- Olof Winnerstrand i Rollboken på Dramaten
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Olof Winnerstrand från findagrave.com
- ^ Hitta graven
- ^ ”SvenskaGravar”. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190803152419/https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45605603. Läst 3 augusti 2019.
- ^ Ernst Högman (1905). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 18 (41): sid. 523. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1905/pdf/1905_41.pdf. Läst 18 november 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 2. 22 oktober 1906. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-10-22/13113a/2. Läst 2 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 1 februari 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-02-01/13212a/3. Läst 5 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 augusti 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-08-27/13412A/3. Läst 12 april 2016.
- ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1908) sid. 126
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 18 november 1907. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1907-11-18&toPublicationDate=1907-11-18. Läst 26 juli 2015.
- ^ Från Stockholms teatrar 1908 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1908) s. 125
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 februari 1908. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1908-02-28/13593/2. Läst 12 april 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 2. 20 mars 1908. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1908-03-20/13614A/2. Läst 25 april 2016.
- ^ Bo Bergman (2 maj 1908). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. http://arkivet.dn.se/tidning/1908-05-02/13654A/3. Läst 5 februari 2017.
- ^ ”Fröken Josette - min hustru”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29709&pos=157. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Bland bålde riddersmän”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26502&pos=158. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Sendraget”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22425&pos=168. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Penelope”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22426&pos=169. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Löjtnanten som förmyndare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22427&pos=170. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Utan inbjudningskort”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22428&pos=172. Läst 7 juli 2015.
- ^ ”Alias Jimmy Valentine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22430&pos=17. Läst 5 juli 2015.
- ^ ”Nyårsdagen: Premiärernas dag”. Dagens Nyheter: s. 6. 2 januari 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-01-02/14603/6. Läst 2 augusti 2015.
- ^ ”Coralie och Co”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22431&pos=176. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Ballongen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22434&pos=28. Läst 5 juli 2015.
- ^ ”1.000.000”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22436&pos=181. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 april 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-04-24/14711/8. Läst 2 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 8. 31 januari 1912. http://arkivet.dn.se/tidning/1912-01-31/14986/8. Läst 15 mars 2017.
- ^ ”'Korsdrag' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 8. 2 mars 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-02/15017/8. Läst 8 augusti 2015.
- ^ ”Leda och svanen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15076&pos=189. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”'Wall, Berger & C:o' Ett Stockholmslustspel, Vasateaterns första nyhet för säsongen”. Dagens Nyheter: s. 1. 31 augusti 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-08-31/15193/1. Läst 19 juli 2015.
- ^ Ariel (10 november 1912). ”Från scenen och estraden”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet: s. 749. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1912/pdf/1912_45.pdf. Läst 27 juni 2015.
- ^ ”4711”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23246&pos=194. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”'Den nakna sanningen' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. 6 oktober 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-10-06/15229/10. Läst 19 juli 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 21 november 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-11-21/15275/9. Läst 19 juli 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 31 december 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-12-31/15313/6. Läst 19 juli 2015.
- ^ B. B-n (16 januari 1913]). ”'Mister Ernst' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1913-01-16/15327/7. Läst 20 april 2024.
- ^ ”Min herr far”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23251&pos=199. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Som man är klädd...”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14520&pos=201. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Ett modernt äktenskap”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14518&pos=203. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Borgmästarinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14358&pos=204. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”'Spanska flugan' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. 8 mars 1914. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1914-03-08/15733/9. Läst 29 augusti 2015.
- ^ ”Spanska Flugan”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14567&pos=667. Läst 12 maj 2024.
- ^ ”Kontanter”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14535&pos=207. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Hon eller ingen”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14378&pos=335. Läst 12 maj 2024.
- ^ ”Kompanjonen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14534&pos=210. Läst 8 juli 2015.
- ^ [a b] Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0
- ^ ”När fruarna resa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14556&pos=215. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Trötte Teodor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14400&pos=219. Läst 8 juli 2015.
- ^ ”Nattfrämmande”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14557&pos=220. Läst 9 juli 2015.
- ^ ”Niobe”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14558&pos=222. Läst 9 juli 2015.
- ^ ”Ferdinands giftermål”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22375&pos=230. Läst 9 juli 2015.
- ^ ”Försvarsadvokaten”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14368&pos=232. Läst 9 juli 2015.
- ^ ”Annonsera”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14361&pos=23. Läst 5 juli 2015.
- ^ ”Krigsäran”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14539&pos=234. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Lilla tuttenuttan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14540&pos=235. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Diamanten”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14362&pos=238. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Fru Carolines friare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14370&pos=239. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Fru Marjolins gudson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14371&pos=240. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Pultronen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14559&pos=241. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Lilla yrhättan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14541&pos=244. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Dollarmiljonen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14363&pos=245. Läst 10 juli 2015.
- ^ Erik Ljungberger, red (1918). ”Teateralmanack”. Svenska scenen (2): sid. 12. https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Svenska_scenen_2,_1918&oldid=174993. Läst 9 juli 2015.
- ^ ”Häxmästaren”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23290&pos=251. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Damen från bion”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14364&pos=254. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Den bättre hälften”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14365&pos=257. Läst 10 juli 2015.
- ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 4 juni 1919. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1919-06-04/148/6. Läst 21 juli 2015.
- ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 28. 23 februari 1945. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1945-02-23/52/28. Läst 5 februari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 24. 14 november 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-11-14/310/24. Läst 19 december 2021.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Olof Winnerstrand.- Olof Winnerstrand på Svensk mediedatabas
- Olof Winnerstrand på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960
- Olof Winnerstrands arkiv på Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)
- Olof Winnerstrand på Internet Movie Database (engelska)
|