Hoppa till innehållet

Lasse-Maja

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Lasse-Maja (olika betydelser).
Lars "Lasse-Maja" Molin
Lasse-Maja.jpg
Lars Molin
Personlig information
FödelsenamnLars Larsson
Född5 oktober 1785
Djupdalen nära Ramsberg, Västmanland, Sverige
Död4 juni 1845 (59 år)
Arboga, Västmanland, Sverige
YrkeTjuv, bonde, hushållerska, kammarjungfru
StraffSpöstraff, kyrkoplikt
livstids fängelse (benådad efter 26 år)

Lars "Lasse-Maja" Molin, född Larsson den 5 oktober 1785 i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland, död 4 juni 1845 i Arboga, var en svensk förbrytare som företog stöldturnéer i främst triangeln Stockholm–Örebro–Västerås. Han kallade sig från 1809 Lars Molin och fick smeknamnet Lasse-Maja eftersom han periodvis levde som kvinna.[a]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år

[redigera | redigera wikitext]

Lars Larsson var son till skräddaren Lars Olsson och änkan Stina, född Olsdotter, som var av rik bergsmanssläkt. Faderns sociala position höjdes genom giftet, men innan Lars föddes kom familjen på obestånd. Från att ha betecknats som bergsman under äktenskapets första år, kallades fadern nu återigen skräddare.[1]

Lars föddes i torpet Nöden i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland. I hembygden blev han ihågkommen för sitt skämtsamma lynne, oviljan att arbeta och sina stölder. Som sjuttonåring straffades han med spöstraff och lovade bättring.[2]

Kriminell karriär

[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet har Lasse-Majas kvinnokläder ofta beskrivits som ett sätt att klä ut sig och därigenom undkomma polis. Enligt självbiografin levde han dock under långa perioder som både man och som kvinna, utan koppling till sin kriminella verksamhet. Tvärtom beskrivs manskläderna som mer bekväma att stjäla i, medan kvinnokläderna möjliggör yrken som till exempel kammarjungfru, hushållerska och prostituerad.[3]

Namnet Lasse-Maja kommer från en torparedotter Maja, som Lars Larsson hade en relation med och gömde sig hos. I biografin står det: "En dag föll det mig in att taga på mig Majas kläder, hon kom just upp då jag tagit dem på mig. – Ack! utropade hon, hvad du ser prägtig ut i fruntimmerskläder! Hon ropade på sina föräldrar att de skulle komma upp och se hur väl Lasse nu såg ut i hennes kläder.[4]

År 1804, 19 år gammal, kom Lars Larsson till Stockholm första gången, och där påbörjades en stöldturné genom landet. Flera gånger greps han men lyckades oftast rymma.

Fängelseåren

[redigera | redigera wikitext]
Lasse-Majas flyktfönster i Järfälla Kyrka.

Efter att, tillsammans med två kumpaner, ha stulit kyrksilvret i Järfälla kyrka den 8 februari 1812, dömdes Lars Molin av Sollentuna häradsrätt i Barkarby tingshus i Järfälla socken till livstids fängelse. Han införpassades till Västerås slottshäkte den 28 maj 1812 av Konungens befallningshavande i Stockholm.[5] I handlingarna som stadfästes av Svea hovrätt 28 juli 1813 står det: "... ock skall Molin för alla överberörde brott i ena bot straffas med fyrtio par spö, tre slag av paret, undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag uti Järfälla sockenkyrka och därefter försändas till fästning att därstädes i all sin livstid till arbete hållas". Han avfördes mot Karlstens fästning på Marstrand den 2 september 1813.[2]

Lasse-Majas cell på Karlstens fästning.

På Karlstens fästning kom Molin att bli en privilegierad fånge på grund av sin uppfinningsrikedom. Ryktet om Lasse-Maja spreds över landet och han såg till att det infördes turistresor för göteborgarna till fästningen. I göteborgstidningarna förekom det annonser om att åka och titta på fångarna på Marstrand. Genom att sälja föremål och berätta historier mot betalning kunde han få in viktiga summor då fångarna tvingades att köpa mat och andra förnödenheter på fästningen.[2]

När kronprins Oskar besökte Marstrand 1835 fick Molin komma ombord hans båt för att berätta historier.

Eftersom han framför allt arbetat i kvinnoyrken hade Molin fått goda kokkunskaper. Detta kunde han utnyttja under sin tid på fästningen, som han under stora delar av sitt straff avtjänade som kock.[6]

De sista åren

[redigera | redigera wikitext]

Efter 26 år (1839[7]) slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838. Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst, men den verkliga orsaken var sannolikt den popularitet som självbiografin väckt.

Efter fängelsetiden reste Molin omkring i Sverige och berättade om sitt liv. Däremellan bodde och arbetade han på en egen gård utanför Arboga. Där dog han 1845 efter att ha varit svårt sjuk de sista åren. Han begravdes utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga.

Minnen och i kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas berättelser blev än mer populära efter hans död. ”Vad som lästes bland folket? Ja, det var mest Lasse-Maja och Bibeln”, sa en äldre man i Torshälla som på 1930-talet intervjuades av Uppsala folkminnesarkiv.[2]

Självbiografin

[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas självbiografi gavs ut första gången 1833. Sju år senare kom den andra upplagan, då med ny titel och innehållande ett porträtt av Lasse-Maja, som ska ha blivit den mest populära.[2] Lasse-Majas självbiografi är en av få svenska texter innan 1900-talet som beskriver hur det var att leva som både man och kvinna. Den kom att återutges kontinuerligt under hela 1800-, 1900-, och 2000-talet. Det har sagts vara den svenska självbiografi som getts ut i flest upplagor genom tiderna.[8] Enligt Edvard Matz var det bokhandlaren Theodor Björck som tog initiativ till boken.[9] Troligen har Molin berättat historien för någon som sedan skrivit ner den – själv kunde han troligen läsa men inte skriva.[10]

Självbiografin är mycket frispråkig och skildrar kärleksrelationer med både män och kvinnor, med Lasse-Maja som såväl man som kvinna. De scener där Lasse-Maja ligger med kvinnor är explicita, medan scenerna med män som regel skämtar med föreställningar om samkönat sex. Detta kan ses som ett sätt att trots frispråkigheten anpassa sig till samhällets normer – sex mellan män var förbjudet i lag.[11] Medan Lasse-Maja arbetar på bordell (under en period som kvinna) beskrivs till exempel en scen där en sexköpare "var på det högsta intagen och kysste, klappade och smekade mig på allt upptänkligt sätt".[4] Därefter släcker Lasse-Maja ljuset, och byter plats med bordellens värdinna som får slutföra affären.

Småtryck

[redigera | redigera wikitext]

Förutom självbiografin gavs under 1800-talet och början av 1900-talet en stor mängd småtryck eller skillingtryck ut.[12] Det första kom redan ett år efter självbiografins första utgåva.[13] Småtrycken är alla baserade på självbiografin, men kortare, tryckta på billigt papper och sannolikt riktade till en bred läsekrets.[12] Under 1800-talets gång förändras beskrivningen av Lasse-Maja i småtrycken. Självbiografins sexscener städas ofta upp, och Lasse-Majas könsväxlingar beskrivs alltmer som en avvikelse.[14]

Minnessten

[redigera | redigera wikitext]

Vid födelsekyrkan i Ramsberg finns en minnessten med inskriptionen:

I Ramsberg hans vagga
I Arboga hans grav
I rättsprotokollet hans minne

Vandringsled

[redigera | redigera wikitext]

Några kilometer söder om kyrkbyn, i Morskoga, startar en vandringsled med informationsskyltar om Lasse-Maja, som följer de stigar han antogs ha vandrat mellan födelsehemmet och släktingarna i Ösarhyttan.

Lasse-Majas skär

[redigera | redigera wikitext]

Ett skär vid Hamnskär utanför Enhörnalandet i Mälaren har kallats "Lasse-Majas skär" efter en incident då Molin en gång i sällskap med sin kusin Anna-Stina Ersdotter (dotter till Maria Olsdotter) lär ha färdats på en båt som sjönk just där.

Karlstens fästning

[redigera | redigera wikitext]

Molins cell på Karlstens fästning är välbevarad och går att besöka. En skylt med texten "Lasse-Maja" pryder ingången.

Filmatisering

[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas liv och äventyr har filmatiserats dels som Lasse-Maja (1941) då Sture Lagerwall gestaltade honom, dels i TV-serien Den byxlöse äventyraren (1971) med Jonas Bergström i huvudrollen. Han har också en biroll i Stortjuvens pojke.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Lasse-Majas självbiografi har getts ut ett flertal gånger:

  • Molin, Lars (1833). Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse Majas egentligen Lars Molins besynnerliga Öden och Lefnadshändelser från dess yngre år till 1813, då han för sina begångna förbrytelser i kraft af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag dömdes till lifstidsfängelse på Marstands fästning Carlsten: Af honom sjelf författad. Götheborg. Libris 2765430 
  • Molin, Lars (1834). Lasse-Majas äfwentyr i Stockholm af honom sjelf meddelade åt utgifwaren wid en resa, som denne gjorde år 1830 till denne märkwärdige äfwentyrares fängelse. Libris 2765429 
  • Molin, Lars (1840). Den byxlöse äfventyraren eller den riksbekante Lasse-Majas (hvars rätta namn är Lars Molin) besynnerliga öden och lefnadshändelser ... : Af honom sjelf berättad. För andra gången upplagd med tillägg om hans nuvarande vistelse, sedan han genom Kgl. Maj :ts nåd år 1838 frigafs. Med ett porträtt af Lasse-Maja. Stockholm. Libris 2765427 
  • Molin, Lars (1857). Den svenske stortjufven Lasse-Majas äfventyr ifrån hans födelse till dess han blef frigifven från Carlstens fästning år 1838. Libris 2190489 
  • Molin, Lars (1916). Den riksbekante Lasse-Majas besynnerliga öden. De gamla folkböckerna. Stockholm: Bonnier. Libris 1656244. http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/MolinL/titlar/Lasse-Majas/info  - Denna utgåva har digitaliserats av Litteraturbanken.
  • Molin, Lars (1958). Lasse-Majas besynnerliga äventyr. Med inledning av Frans G. Bengtsson. Uppsala: Lindblad. Libris 900781 
  • Molin, Lars (2003). Lasse-Majas äventyr. I bearbetning av Stephan Flodman och Ingmar Stenroth. Göteborg: Citytidningen. Libris 9066241. ISBN 91-974194-9-4 
  • Molin, Lars (2006). Lasse-Majas besynnerliga öden. Efterord av Edvard Matz. Lund: Bakhåll. Libris 10280015. ISBN 91-7742-257-0 
  • Molin, Lars (2016). Lasse-Majas besynnerliga äventyr. Nordlitt. ISBN 978-91-981568-6-7 

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ I artikeln används "Lars Larsson" eller "Lars Molin" för den historiskt belagde personen, medan "Lasse-Maja" används för gestalten som presenteras i självbiografin och som sedermera uppträder för allmänheten. På motsvarande sätt används pronomenen "han" respektive "hen". Se Holmqvist (2017), sid. 22
  1. ^ Ericsson Wolke (2017), sid 56-57
  2. ^ [a b c d e] Matz (1995)
  3. ^ Holmqvist, Sam (2017). Transformationer : 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C. J. L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Makadam Förlag. ISBN 9789170612411. OCLC 988908805. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-315580 
  4. ^ [a b] Molin (1833)
  5. ^ : Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:407 (1812) Bild: 3530
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100812091657/http://www.carlsten.se/historik.htm. Läst 24 augusti 2011. 
  7. ^ "Lasse-Maja". NE.se. Läst 2012-05-29.
  8. ^ http://www.dast.nu/artikel/lasse-maja-tjuven-som-lyckades-bli-bestsellerforfattare
  9. ^ SBL: ”Molin, Lars Larsson”
  10. ^ Matz (1970), sid. 101-102
  11. ^ Holmqvist (2017), sid. 75–77
  12. ^ [a b] Holmqvist (2017), sid. 262–269
  13. ^ Lasse-Majas äfwentyr i Stockholm af honom sjelf meddelade åt utgifwaren wid en resa, son denne gjorde år 1830 till denne märkwärdige äfwentyrares fängelse. 1834. Libris 2765429 
  14. ^ Holmqvist (2017), sid. 100–105

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lasse-Maja&oldid=56311970”