Langobarderna i Italien

Världsarv
	Longobarderna i Italien. Styrkefästen (568-774 e. Kr)
Geografiskt läge
Land	Italien
Region*	Europa och Nordamerika
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	ii, iii, vi
Referens	1318
Historik
Världsarv sedan	2011 (35:e mötet)
	* Enligt Unescos indelning.

Langobarderna i Italien. Styrkefästen (568-774 e.Kr.) är det officiella namnet på världsarvet som består av sju grupper med historiska byggnader som avspeglar den germanska stammen Langobardernas prestationer som var bosatta i dagens Italien från 500-talet till slutet av 700-talet..

Gruppen omfattar kloster, kyrkobyggnader och fästningar och blev världsarv i juni 2011^[1]då de vittnar om "Langobardernas stora roll i den andliga och kulturella utvecklingen av kristendomen i Medeltidens Europa” ^[2]

Lista över platser

Cividale del Friuli (provinsen Udine): Gastaldagaområdet och biskopskomplexet
Brescia: Det monumentala området med klosterkomplexet San Salvatore-Santa Giulia
Castelseprio (provinsen Varese): Castrum med Torbatornet och kyrkan utanför murarna, Santa Maria foris portas
Spoleto (provinsen Perugia): Basilikan San Salvatore
Campello sul Clitunno (provinsen Perugia): Clitunno Tempietto
Benevento: Komplexet Santa Sofia
Monte Sant'Angelo (provinsen Foggia): Monte Sant'Angelos helgedom

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

^ ”World Heritage Committee inscribes five new sites in Colombia, Sudan, Jordan, Italy and Germany” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/news/771. Läst 6 juli 2011.
^ ”Longobards in Italy. Places of the power (568-774 A.D.)” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/list/1318. Läst 6 juli 2011.

[1] ”World Heritage Committee inscribes five new sites in Colombia, Sudan, Jordan, Italy and Germany” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/news/771. Läst 6 juli 2011.

[2] ”Longobards in Italy. Places of the power (568-774 A.D.)” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/list/1318. Läst 6 juli 2011.

[1]

[2]