Jacques Duchesne-Guillemin
| Jacques Duchesne-Guillemin | |
| Född | 21 april 1910[1] Jupille-sur-Meuse, Belgien |
|---|---|
| Död | 8 februari 2012[1] (101 år) Liège |
| Begravd | Robermonts begravningsplats |
| Medborgare i | Belgien |
| Utbildad vid | Katolska universitetet i Leuven  |
| Sysselsättning | Orientalist[2], filolog[3], språkvetare, universitetslärare, iranolog[3] |
| Arbetsgivare | Universitetet i Liège |
| Maka | Marcelle Duchesne-Guillemin |
| Utmärkelser | |
| Prix de la langue française (1956) | |
| Redigera Wikidata | |
Jacques Duchesne-Guillemin, född 21 april 1910 i Jupille-sur-Meuse, Belgien, och död 8 februari 2012 i Liège, var en belgisk lingvist, filolog och iranist som var professor vid Université de Liège och specialist på det forntida Iran.
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Duchesne-Guillemin studerade klassiska språk och jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Katolska universitetet i Leuven. Som doktorand studerade han iranska språk i Paris för Antoine Meillet i två år. 1931 doktorerade han i Leuven med inriktning på iranska språk. Avhandlingen hade titeln Les composés de l’Avesta och publicerades fem år senare.
1943 blev Duchesne-Guillemin docent och 1964 professor vid Université de Liège.[4] Med sin bok Zoroastre: étude critique, avec une traduction commentée des Gâthâ etablerade han sig som en internationellt erkänd forskare i det avestiska språket och i zoroastrismen.[5] Boken som först utkom 1948 innehåller en översättning av Zarathustras Gāthā (Sånger).
Duchesne-Guillemins verk La Religion de l'Iran Ancien (1962) räknas fortfarande som ett mästerverk i ämnet även om en del av hans teser om zoroastrismen har ifrågasatts. Han intresserade sig särskilt för förhållandet mellan antikens Iran och Grekland och han fann likheter mellan Herakleitos Logos och begreppet Asha i zoroastrismen.[6] Irans kontakter med Grekland är även ämnet för hans studie The Western Response to Zoroaster (1958).
Duchesne-Guillemin hade ett nära samarbete med den iranske shahen Mohammad Reza Pahlavis bitr. hovminister Shojaeddin Shafa och var redaktör för den konferensvolym som publicerades från iranistikkongressen i samband med det Persiska imperiets 2500-årsjubileum i Persepolis 1971: Hommage universel: actes du congrès de Shiraz 1971, et autres études rédigées à l'occasion du 2500e anniversaire de la fondation de l'empire perse.
Duchesne-Guillemins akademiska karriär nådde sin höjdpunkt när han 1973 utnämndes till redaktör för serien Acta Iranica. Året därefter tilldelades han ett hedersdoktorat vid Teherans universitet.[7]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Duchesne-Guillemins fru, Marcelle Duchesne-Guillemin (1907-97) var musikolog och specialist på forntida musik i Mellanöstern. Hon är författare till Les instruments de musique dans l'art sassanide (1993).
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Les composés de l’Avesta, Études de morphologie iranienne, Liége-Paris, 1936 (engelsk övers. av Pranabesh Sinha Ra, The Avestan Compounds, Calcutta, 2008).
- Introduction à “L’âme et la danse” de Paul Valéry, Liege, 1946.
- Zoroastre. Essai critique, avec une traduction commentée des Gâthâ, Paris, 1948 (engelsk övers. av M. Henning, The Hymns of Zarathustra: Being A Translation of the Gathas, London, 1952).
- Ormazd et Ahriman: l’aventure dualiste dans l’Antiquité, Paris, 1953.
- The Western Response to Zoroaster, Oxford, 1958.
- Symbolik des Parsismus, Stuttgart, 1961.
- La religion de l’Iran ancien, Paris, 1962; tr. K. M. JamaspAsa, as Religion of Ancient Iran, Bombay, 1973.
- Le Croissant Fertile: la découverte de l’Asie antérieure, Paris, 1963.
- Études pour un Paul Valéry, Neuchatel, 1964.
- Symbols and Values in Zoroastrianism: Their Survival and Renewal, New York, 1966.
- Iran und Griechenland in der Kommagene, Konstanz, 1984.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] AlKindi, General Diamond Catalog-ID: 10127.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 29 mars 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2018997780, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Winand, Jean (maj 2011). ”Jacques Duchesne-Guillemin”. Le Quinzième Jour 204. Université de Liège. http://le15ejour.ulg.ac.be/jcms/prod_30545/jacques-duchesne-guillemin?currentEdition=204&id=prod_30545.[död länk]
- ^ Duchesne-Guillemin, Jacques (1948). Zoroastre: étude critique, avec une traduction commentée des Gâthâ. Paris
- ^ ”Fire in Greece and Iran”. East and West 13/2-3: sid. 202-210. 1962.
- ^ Lecoq, Pierre (maj 2017). ”Jacques Duchesne-Guillemin”. Encyclopaedia Iranica. https://www.iranicaonline.org/articles/duchesne-guillemin.
|
