Hercules X-1
| Hercules X-1 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Herkules |
| Rektascension | 16t 57m 49,83s[1] |
| Deklination | +35° 20′ 32,6 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 13,83[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | DA[1] |
| Variabeltyp | Röntgenbinär |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -1,212 ± 0,014[2] mas/år Dek.: -7,856 ± 0,017[2] mas/år |
| Parallax () | 0,1153 ± 0,0138[2] |
| Andra beteckningar | |
| 2E 3791, EUVE J1657+35.3, FBS B 587, FBS 1656+354, GSC 02598-01298, Lan 78, 2MASS J16574981+3520323, 2RE J1657+352, 2RE J165750+352053, 1RXS J165749.6+352022, SDSS J165749.81+352032.4, V* HZ Her, Gaia DR3 1338822021487330304, Gaia DR2 1338822021487330304[2] | |
Hercules X-1, även känd som HZ Herculis, är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Herkules. Den har en kombinerad genomsnittlig skenbar magnitud av ca 13,83[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras.
Det faktiska tillkännagivandet av rymdteleskopet Uhurus upptäckt av Hercules X-1 av gjordes vid vintermötet 1971-72 vid High-Energy Astrophysics Division AAS som hölls i San Juan.[3] Den ursprungliga upptäckten av denna periodiskt pulserande binära röntgenkälla gjordes i november 1971.[4]
År 1973 bestämde Bahcall och Bahcall att HZ Herculis hade en ljuskurva som matchade Hercules X-1:s och stämde med Hercules X-1:s position.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Hercules X-1 är en måttligt stark binär röntgenkälla. Den består av en neutronstjärna som tillförs materia från en normal stjärna (HZ Hercules) genom Roche-lobens överföring.
Hercules X-1 är prototyp för de massiva röntgenbinärerna även om den ligger på gränsen, ca 2 solmassor, för röntgenbinärer med hög och låg massa.[5]
En röntgenbinär med mellanmassa (IMXB) är en dubbelstjärna där en av komponenterna är en neutronstjärna eller ett svart hål. Den andra komponenten är en stjärna med massa på mellannivån.[6]
Hercules X-1 uppvisar komplex tidsvariation, pulserande med en period av 1,24 s på grund av neutronstjärnans rotation, förmörkelse med period av 1,70 dygn för den binära banan och variation med en 35-dygnsperiod, som tros vara förknippad med precessionen hos ackretionsskivan. Enligt observationer modulerar en vriden ackretionsskiva, i retrograd precession, röntgenstrålarna som når HZ Hercules och jorden.[5]
Den 1,24 sekunders pulsarperiod som är förknippad med Hercules X-1 framgår tydligt av data. Den skarpa avskärningen vid ca 24 keV i det plana spektrumet som observerades för Hercules X-1 i denna exponering gav de första rapporterade bevisen för att strålningsöverföringseffekter skulle associeras med ett mycket magnetiserat plasma nära ytan av en neutronstjärna.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hercules X-1, 7 februari 2022..
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] "Her X-1". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 10 februari 2018.
- ^ [a b c d e] V* HZ Her (unistra.fr). Hämtad 2022-11-16.
- ^ Schreier E, Levinson R, Gursky H, Kellogg E, Tananbaum H, Giacconi R (Mar 1972). "Evidence for the Binary Nature of Centaurus X-3 from UHURU X-Ray Observations". Astrophys. J. 172 (3): L79–L89. Bibcode:1972ApJ...172L..79S. doi:10.1086/180896.
- ^ Tananbaum H, Gursky H, Kellogg EM, Levinson R, Schreier E, Giacconi R (1972). "Discovery of a Periodic Pulsating Binary X-Ray Source in Hercules from UHURU". Astrophys J. 174: L143–9. Bibcode:1972ApJ...174L.143T. doi:10.1086/180968.
- ^ [a b] Priedhorsky WC, Holt SS (1987). "Long-term cycles in cosmic X-ray sources". Space Sci. Rev. 45 (3–4): 291–348. Bibcode:1987SSRv...45..291P. doi:10.1007/BF00171997. S2CID 120443194.
- ^ Podsiadlowski P, Rappaport S, Pfahl E (2001). "Evolutionary Binary Sequences for Low- and Intermediate-Mass X-ray Binaries". The Astrophysical Journal. 565 (2): 1107–1133. arXiv:astro-ph/0107261. Bibcode:2002ApJ...565.1107P. doi:10.1086/324686. S2CID 16381236.
