Eleonorafalk

	Eleonorafalk; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult eleonorafalk, ljus morf.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Falkfåglar; Falconiformes
Familj	Falkfåglar; Falconidae
Underfamilj	Egentliga falkar; Falconinae
Släkte	Falco
Art	Eleonorafalk; F. eleonorae
Vetenskapligt namn
	§ Falco eleonorae
Auktor	Gené, 1839
Utbredning

Eleonorafalk (Falco eleonorae) är en fågel i familjen falkar (Falconidae) som övervägande häckar kring Medelhavet.^[2] Den livnär sig framför allt på flyttfåglar och häckar därför ovanligt sent på året, mellan juli och september.

Utseende

Eleonorafalken är en slank medelstor falk med lång stjärt. Den har en längd på mellan 36 och 42 centimenter och ett vingspann på mellan 90 och 105 centimeter. Den förekommer i två morfer. Den ljusa morfen är mörkbrun till mörkgrå på ovansidan och blekt brun på bröstsidan med distinkta, svarta streck likt lärkfalken, dock utan dennas rödaktiga lår. Den mörka är mörkbrun med något ljusare ränder på bröstet men undantagsvis helt svart. Den skiljer sig från den liknande lärkfalken genom kindfläckens obrutna kontur och brun färg på undersidan istället för väl avgränsade röda "byxor".

Läten

Eleonorafalkens vanligaste läte är ett skrovligt och nasalt "kjeh kjeh kjeh kjeh". Nära boet hörs varnande "kak kak" och "kekeke...".^[3]

Utbredning

Eleonorafalken är en flyttfågel som häckar på Sardinien, i Egeiska övärlden, i Cypern, längs Kroatiens, Italiens och Nordafrikas kuster, på de östligaste Kanarieöarna och längs Spaniens medelhavskust. Den övervintrar framför allt på Madagaskar, men även i östra Afrika och på Maskarenerna.

Förekomst i Sverige

I Sverige har fågeln observerats vid 23 tillfällen, framför allt i Skåne samt på Öland och Gotland.^[4] Fynden är ojämnt fördelade årsvis; 2006 sågs sex individer, varefter det dröjde till 2015 tills arten sågs igen, då vid fyra tillfällen.^[4]

Ekologi

Eleonorafalken livnär sig framför allt på flyttande fåglar, varför den häckar i juli-september när födotillgången är som störst. Den fångar även insekter. Häckningen sker i kolonier på öar och klippbranter som gärna vetter mot havet. Den glider mycket på plana vingar på jakt efter byten.^[3] Flykten är avspänd med elastiska vingslag och kan påminna om en labb.^[3]

Status och hot

Eleonorafalken är relativt fåtalig, men har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] I Europa, som omfattar minst 95 % av artens utbredningsområde, tros det häcka 14 300–14 500 par.^[1]

Namn

Fågelns svenska och vetenskapliga namn hedrar Eleonora av Arborea (1350–1404), hjältinna i Sardiniens kamp för självständighet från Aragonien och som utfärdade en lag som skyddade duvhök och falkar vid deras bon.^[5]

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2013 Falco eleonorae Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 118. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Eleonorafalk, BirdLife Sveriges raritetskatalog
^ Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wiktionary har ett uppslag om eleonorafalk.
Ordbok
Wikimedia Commons har media som rör eleonorafalk.
Bilder & media
Wikispecies har information om eleonorafalk.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2013 Falco eleonorae Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.

[CC-2] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-3] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 118. ISBN 978-91-7424-039-9

[r-4] [a b] Eleonorafalk, BirdLife Sveriges raritetskatalog

[5] Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]