Hoppa till innehållet

Ciguatoxin

Från Wikipedia
Strukturformel för ciguatoxin CTX1B

Ciguatoxiner är en klass av toxiska polycykliska polyetrar som kan finnas i fisk och skaldjur och som kan orsaka ciguatera.

Det finns flera typer av toxinet

  • Ciguatoxin 1 [1]
  • Ciguatoxin 2 [2]
  • Ciguatoxin 3 [3]
  • Ciguatoxin 3C [4]
  • Ciguatoxin 4B [5]

Toxiska effekter på människa

[redigera | redigera wikitext]

Ciguatoxiner verkar inte skada fisken som bär dem, men de är giftiga för människor. De kan inte luktas eller smakas och kan inte förstöras genom tillagning.[6] Snabbtestning av detta toxin i mat är inte standard.

Vissa ciguatoxiner sänker tröskeln för att öppna excitatoriska spänningsstyrda natriumkanaler i nervsystemet. Att öppna en natriumkanal orsakar depolarisering, vilket sekventiellt kan orsaka förlamning, hjärtarytmi och förändra sinnena för värme och kyla. Sådan förgiftning från ciguatoxiner är känd som ciguatera.

Ciguatoxiner är lipofila, kan passera blod-hjärnbarriären och kan orsaka både centrala och perifera neurologiska symtom.

De viktigaste symtomen utvecklas inom 1–3 timmar efter intag av toxiner, som kräkningar, diarré, domningar i extremiteter, mun och läppar, vändning av värme- och kallkänsla, muskel- och ledvärk. Symtomen kan vara från dagar till veckor eller till och med månader beroende på varje enskild situation. Det finns inget känt motgift, även om flera terapeutiska mål har identifierats.[7][8] LD50 för ciguatoxin i möss är omkring 200 till 300 ng/kg.[9]

Bioackumulering

[redigera | redigera wikitext]

Ciguatoxin produceras av Gambierdiscus toxicus, en typ av dinoflagellat. Fenomenet förekommer i Karibiska havet, Hawaii och kustnära Centralamerika. Toxinet ansamlas vanligtvis i huden, huvudet, inälvorna och romen på stora revfiskar som läppfisk, tryckarfiskar, drakfisk och taggmakrill. Det påverkar också barracuda, snapper, hogfish, kungsmakrill och havsabborre.[10]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ciguatoxin, 17 december 2023.
  1. ^ http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=5311333&loc=ec_rcs
  2. ^ http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=6441260&loc=ec_rcs
  3. ^ http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=6444399&loc=ec_rcs
  4. ^ http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=6442245&loc=ec_rcs
  5. ^ http://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=6450530&loc=ec_rcs
  6. ^ Swift AE, Swift TR (2008). ”Ciguatera”. Journal of Toxicology. Clinical Toxicology 31 (1): sid. 1–29. doi:10.3109/15563659309000371. PMID 8433404. 
  7. ^ Vetter I, Touska F, Hess A, Hinsbey R, Sattler S, Lampert A, Sergejeva M, Sharov A, Collins LS, Eberhardt M, Engel M, Cabot PJ, Wood JN, Vlachová V, Reeh PW, Lewis RJ, Zimmermann K (oktober 2012). ”Ciguatoxins activate specific cold pain pathways to elicit burning pain from cooling”. The EMBO Journal 31 (19): sid. 3795–808. doi:10.1038/emboj.2012.207. PMID 22850668. 
  8. ^ Patel R, Brice NL, Lewis RJ, Dickenson AH (december 2015). ”Ionic mechanisms of spinal neuronal cold hypersensitivity in ciguatera”. The European Journal of Neuroscience 42 (11): sid. 3004–11. doi:10.1111/ejn.13098. PMID 26454262. 
  9. ^ Fusetani, Nobuhiro; Kem, William (2009-01-31) (på engelska). Marine Toxins as Research Tools. Springer Science & Business Media. ISBN 978-3-540-87895-7. https://books.google.com/books?id=ZfhDAAAAQBAJ&q=ciguatoxin+ld50&pg=PA9 
  10. ^ Yong, Shin Jie (19 april 2020). ”Fishes Carrying This Incurable Poison Are on the Rise” (på engelska). Medium. https://medium.com/microbial-instincts/fishes-carrying-this-incurable-poison-are-on-the-rise-2de5de37509b. Läst 25 maj 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Ciguatoxins at the U.S. National Library of Medicine Medical Subject Headings (MeSH)