Akillesruptur
Akillesruptur också kallat hälseneruptur på svenska. Akillessenan är cirka 12-15 centimeter lång och är en gemensam övergång för senor från musculus gastrocemius och musculus soleus. Den börjar strax nedanför mitten på vaden och roterar 90 grader lateralt på väg ner till fästet på hälbenet. Hälsenan är kroppens starkaste och tjockaste sena, trots detta är det den sena som rupturerar oftast. De som rupturerar senan upplever oftast en plötslig smärta i vaden.[1] Det är vanligast att hälsenan rupturerar i samband med idrottsutövande, särskilt racketsporter,[2] men en tredjedel av alla som skadar sig har inte ägnat sig åt någon intensiv fysisk aktivitet.[1]
Incidensen har ökat över tid. I Sverige ökade incidensen mellan år 2002 till 2021, från 28,8 till 41,7 per 100 000 invånare, vilket motsvarar en ökning från 2 025 till 3 453 skador.[3]. Rupturer är vanligast i åldersintervallet 35-45 år samt hos personer över 65 års ålder. Män skadar sig oftare än kvinnor, med 64,3 skador per 100 000 svenska män.[3] Skadan kan leda till långvarig nedsättning av funktionsförmågan i form av nedsatt styrka och uthållighet i vadmuskulaturen. Många klarar inte att återgå till idrottsaktiviteter på den nivå de hade innan skadan.[1]
Mekanism
[redigera | redigera wikitext]
Debuten är i regel plötslig utan några varningssymtom innan. Skadan sker ofta vid ett plötsligt fottrauma. Det är oftast ett enskilt utlösande trauma som orsakar skadan som exempelvis får foten att med kraft böjas bakåt, exempelvis vid ett missat steg i en trappa. Ett annat typiskt sätt att skada senan kan vara då man vid badmintonspel backar för att ta en boll och sedan snabbt byter riktning för att springa framåt igen, det är då i vändningsögonblicket det ofta kan ske, i detta läge uppstår stora krafter på senan tillsammans med att knät ofta är helt sträckt. Oftast går senan av helt, äkta partiella rupturer är ovanliga. Många upplever att det känns som om någon sparkade till dem på vaden. En del rapporterar ett pisksnärtliknande ljud. Smärta uppstår direkt, men avtar ofta snabbt, men inte alltid. Efter skadan är det omöjligt att avveckla steget.
Senan går oftast av 2-6 cm ovanför hälbenet. Detta är ett område med sämre kärlförsörjning, vilket kan vara en viktig orsak bakom rupturerna. Senan kan också gå av i muskel-senövergången samt i senans fäste i hälbenet med eller utan benavlossning. Vid den senare rekommenderas operation omgående.[2][1]
Diagnostik
[redigera | redigera wikitext]Hälseneruptur är en klinisk diagnos. Typisk sjukhistoria med plötsligt trauma med smärta och oförmåga att gå. Vid undersökning av akut skada kan man palpera en grop i senan, men efter 1-2 veckor kan svullnad ha fyllt ut denna grop. Plantarflexionsförmågan är utsläckt eller svag. Det vanligaste kliniska testet är Thompsons test vilket innebär att foten inte plantarflekteras då man klämmer på vaden, testet är då positivt.[2] Det har rapporterats att upp till 25% av rupturerna missas i den akuta fasen.[1]
Undersökning med magnetkamera och ultraljud bör undvikas vid akuta skador, då de här undersökningarna ofta kan undervärdera skadan, vilket kan leda till fördröjning av adekvat behandling. Däremot är de här undersökningarna viktiga för att värdera kroniska rupturer inför operation. Till skillnad mot patienter med akut ruptur, klagar patienten med kronisk ruptur ofta på smärta, de kan inte stå på tå och kan inte avveckla steget när de går. De kompenserar med andra muskelgrupper när de går, och utvecklar efter hand en klotåställning.
Behandling
[redigera | redigera wikitext]
Kirurgisk behandling
Den idag vanligaste kirurgiska behandlingen sker öppet med direktsutur antingen med eller utan förstärkning. Syftet är att adaptera senändar och återskapa längd och tension i senan. Perkutan teknik är relativt vanlig i övriga Europa och USA, men har inte fått större genomslag i Sverige. Efter operation immobiliseras fotleden med gips och/eller ortos i 6-8 veckor. Det har blivit vanligare att använda ortos vilket medför möjlighet till tidig rörelseträning och mekanisk stimulering av senan.[2]
Icke kirurgisk behandling
Bör påbörjas tidigt, gärna inom tre dagar. Behandlingen påbörjas med spetsfotsgips i cirka två veckor. Därefter byts till en fast/ledad ortos med kilar under häl. Med hjälp av ortosen är det viktigt att komma igång med belastning tidigt. Immobiliseringstiden varar cirka 8 veckor och under denna tid minskas spetsfotsställningen successivt.[2]
Det finns inga vetenskapliga belägg för att kirurgisk behandling skulle vara bättre, även om flera studier visat resultat som antytt det. Det bästa är ofta att individualisera behandlingen beroende på patient, dock är det inte känt hur detta skall göras på bästa sätt. Sannolikt är faktorer som BMI, ålder, övriga sjukdomar, aktivitetsnivå, yrke och patientens egna preferenser viktiga att ta hänsyn till.
Fysioterapi
Rehabiliteringstiden efter hälseneruptur är lång. De största förbättringarna vad gäller styrka och uthållighet ses främst under det första året.
Komplikationer
[redigera | redigera wikitext]Komplikationerna är många. Den vanligaste är reruptur av hälsenan. Andra komplikationer kan vara infekationer/sårproblem, nervpåverkan (Nervus Suralis). Djup ventrombos är vanligt. Hälsenan läker ofta med viss förlängning vilket kan innebära ett sämre funktionellt resultat.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Tarantino, Domiziano; Palermi, Stefano; Sirico, Felice; Corrado, Bruno (2020-12-17). ”Achilles Tendon Rupture: Mechanisms of Injury, Principles of Rehabilitation and Return to Play”. Journal of Functional Morphology and Kinesiology 5 (4): sid. 95. doi:. ISSN 2411-5142. PMID 33467310. PMC: 7804867. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7804867/. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b c d e f] Eriksson, Jón Karlsson, Katarina Nilsson Helander, Nicklas Olsson, Bengt (2 september 2014). ”Individualiserad behandling viktig vid akut hälseneruptur”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2014/09/individualiserad-behandling-viktig-vid-akut-halseneruptur/. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b] Svedman, Simon; Marcano, Alejandro; Ackermann, Paul W.; Felländer-Tsai, Li; Berg, Hans Erik (2024-07-01). ”Acute Achilles tendon ruptures between 2002–2021: sustained increased incidence, surgical decline and prolonged delay to surgery—a nationwide study of 53 688 ruptures in Sweden” (på engelska). BMJ Open Sport & Exercise Medicine 10 (3): sid. e001960. doi:. ISSN 2055-7647. https://bmjopensem.bmj.com/content/10/3/e001960. Läst 7 augusti 2024.