3939 Huruhata
Utseende
3939 Huruhata | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 7 april 1953 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3939) Huruhata |
Alternativnamn | 1953 GO, 1972 VW1, 1977 TY4, 1982 SW2, 1986 GH1, 1988 TT1[1] |
Uppkallad efter | Masaaki Huruhata[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,426 AU |
Perihelium | 2,790 AU |
Halv storaxel | 3,108 AU |
Excentricitet | 0,1022475 |
Siderisk omloppstid | 5,48 år |
Medelomloppshastighet | 16,89 km/s |
Medelanomali | 113,2° |
Inklination | 24,77° |
Longitud för uppstigande nod | 32,35° |
Periheliumargument | 251,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 30,6 km |
Albedo | 0,029 |
Absolut magnitud (H) | 11,55[3] |
3939 Huruhata eller 1953 GO[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 7 april 1953 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter Masaaki Huruhata.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 30 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3939 Huruhata” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3939. Läst 22 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3939) Huruhata. Springer Berlin Heidelberg. sid. 336. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3928. Läst 22 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|