1322 Coppernicus
| 1322 Coppernicus | |
_Coppernicus.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | K. Reinmuth |
| Upptäcktsplats | Heidelberg |
| Upptäcktsdatum | 15 juni 1934 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1322) Coppernicus |
| Alternativnamn | 1934 LA[1] |
| Uppkallad efter | Nicolaus Copernicus[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,991 AU |
| Perihelium | 1,853 AU |
| Halv storaxel | 2,422 AU |
| Excentricitet | 0,234936 |
| Siderisk omloppstid | 3,77 år |
| Medelomloppshastighet | 19,14 km/s |
| Medelanomali | 68,33° |
| Inklination | 23,36° |
| Longitud för uppstigande nod | 253,2° |
| Periheliumargument | 29,51° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 9,9 km |
| Synodisk rotationsperiod | 3,9 h |
| Albedo | 0,211 |
| Absolut magnitud (H) | 12,33[3] |
1322 Coppernicus eller 1934 LA[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 15 juni 1934 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den polske astronomen Nicolaus Copernicus.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 9 kilometer.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1322 Coppernicus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1322. Läst 14 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1322) Coppernicus. Springer Berlin Heidelberg. sid. 108. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1323. Läst 14 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||