13111 Papacosmas
| 13111 Papacosmas | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, David H. Levy |
| Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 23 juli 1993 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (13111) Papacosmas |
| Alternativnamn | 1993 OW1, 1992 BV[1] |
| Uppkallad efter | Constantine Papacosmas[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 2,1284 AU |
| Perihelium | 1,7543 AU |
| Halv storaxel | 1,9413 AU |
| Excentricitet | 0,0963 |
| Siderisk omloppstid | 988,0 d (2,70 år) |
| Medelanomali | 312,849° |
| Inklination | 27,352° |
| Longitud för uppstigande nod | 127,953° |
| Periheliumargument | 212,934° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 2,80 km |
| Synodisk rotationsperiod | 16,99 h |
| Albedo | 0,472 |
| Absolut magnitud (H) | 14,45 |
13111 Papacosmas eller 1993 OW1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 23 juli 1993 av de båda amerikanska astronomerna Carolyn S. Shoemaker och David H. Levy vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter amatörastronomen Constantine Papacosmas.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 13111 Papacosmas” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13111. Läst 15 maj 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 13111 Papacosmas” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=13111. Läst 15 maj 2023.
| |||||||||||