Ökenuv
| Ökenuv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglor Strigiformes |
| Familj | Äkta ugglor Strigidae |
| Släkte | Bubo |
| Art | Ökenuv B. ascalaphus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bubo ascalaphus | |
| Auktor | Savigny, 1809 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Ökenuv[2] (Bubo ascalaphus) är en uggla som tidigare behandlades som underart till berguv.[3] Den förekommer i ökenområden i Nordafrika och Mellanöstern. Fågeln är lik berguven, men tydligt ljusare och mindre. IUCN kategoriserar världsbeståndet som livskraftigt.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Ökenuv är mycket lik berguv men är mycket ljusare och bara 75 % så stor (38–50 centimeter i längd jämfört med berguvens 59–73 centimeter). Den är vidare ljusare, med tunnare längsstreckning begrändsad till bröstet och tydligare svart inramning av ansiktet. Tofsarna på hjässan är också något kortare. Lätet skiljer sig också, det vanligaste ett mycket ljusare hoå.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Ökenuven häckar i Nordafrika och Mellanöstern.Den behandlas numera oftast som monotypisk,[5][6] men delas ibland upp i två underarter med följande utbredning:[3]
- Bubo ascalaphus ascalaphus, nominatformen, häckar i stäppområden från Marocko till Egypten, i Israel, i öknen i Syrien och på Sinaihalvön.
- Bubo ascalaphus desertorum häckar i öknen från södra Tunisien till Egypten och Sudan, söderut till Mauretanien, Mali, Niger och Tchad, och på Arabiska halvön.
Tidigare kategoriserades ökenuven som en underart till berguv[7][8] men urskiljs numera oftast som en egen allopatrisk art.[9][10][6][11][12]
Hybridformer förekommer i Jordandalen och i Irak mellan taxonen ascalaphus och berguvens interpositus, men de förekommer också områden där de häckar sympatriskt utan tecken på hybridisering.[12][13] Tidigare överlappade även utbredning av berguvens hispanus med ascalaphus i norra Algeriet utan hybridisering.[7]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Fågeln förekommer i öken eller i karg terräng där den häckar i håligheter i klipputsprång,[4] med äggläggning januari–mars.[14] Ökenuven är monogam och paren håller ihop livet ut.[15] Födan består av små däggdjur, framför allt gnagare som ökenråttor (Gerbillus), men även fåglar, reptiler, olika sorters ryggradslösa djur och sällsynt även groddjur.[15]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Populationen har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till 10 000 000 km². Den globala populationen är inte uppskattad men arten beskrivs som att på vissa håll ha en tät förekomst.[11] Populationen kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Ökenuvens vetenskapliga artnamn syftar på askalaphos, en fågel som nämns av Aristoteles, vanligen identifierad som en sorts uggla. Enligt den grekiska mytologin var Ascalaphus en son till Acherone och Orphne som förvandlades till en uggla av Persefone.[16]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2019 Bubo ascalaphus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-2. Läst 3 januari 2020.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 222. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ [a b] Cramp et al. (1985) The Birds of the Western Palearctic, Vol. 4, Terns-Woodpeckers
- ^ Dowsett, R. J., and F. Dowsett-Lemaire (1993). A contribution to the distribution and taxonomy of Afrotropical and Malagasy birds. Tauraco Research Report 5: 1–389.
- ^ Amadon & Bull (1988) Hawks and owls of the World, band 3, sid:297–357
- ^ Sibley & Monroe (1990) Distribution and Taxonomy of Birds of the World
- ^ [a b] Hoyo et al. (1999) Handbook of the Birds of the World., Vol.5, Barn-owls to Hummingbirds
- ^ [a b] König, Weick and Becking (1999) Owls: A Guide to the Owls of the World, Yale University Press
- ^ Shirihai, H. (1996) The birds of Israel: a complete avifauna and bird atlas of Israel. Academic Press, London.
- ^ Moldován, I. and Sándor, A.D. (2009). Breeding and food habits of a pair of urban Desert Eagle Owls Bubo ascalaphus in Hurghada, Red Sea coast, Egypt. Sandgrouse. 31(1): 73-78.
- ^ [a b] Holt, D. W., R. Berkley, C. Deppe, P. L. Enríquez, J. L. Petersen, J.L. Rangel Salazar, K.P. Segars, K.L. Wood, E. de Juana, och J. S. Marks (2020). Pharaoh Eagle-Owl (Bubo ascalaphus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.pheowl1.01
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Lars Larsson (2001) Birds of the World
- König, Weick and Becking (1999) Owls: A Guide to the Owls of the World, Yale University Press.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör ökenuv.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
- http://www.birdforum.net/ Is Desert Owl Bubo ascalaphus definitively split form Eagle Owl Bubo bubo - diskussionsforum.
|