Hoppa till innehållet

Viktor Rydberg

Från Wikipedia
Viktor Rydberg
Viktor Rydberg 1876.
FöddAbraham Viktor Rydberg
18 december 1828[1][2][3]
Jönköpings slottsförsamling[1][2][3], Sverige
Död21 september 1895[1][4][3] (66 år)
Danderyds församling[1][3][5]
BegravdÖstra kyrkogården, Göteborg[6][7]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet, [1]
SysselsättningFörfattare[1][8], universitetslärare, publicist[1][8], konsthistoriker[1]
Befattning
Andrakammarledamot, Göteborgs kommun (1870–1872)[3][1]
Stol nummer 16 i Svenska Akademien (1878–1895)[8]
ArbetsgivareStockholms universitet
Göteborgs universitet
Noterbara verkGläns över sjö och strand[9], Singoalla (roman)[3][1][10], Den siste athenaren[1][11][12], Tomten[1][13], Jubelfestkantaten, Den nya Grottesången och Snöfrid[1]
Politiskt parti
Inget[3]
MakaSusen Emilia Hasselblad
(g. 1879–)[14][1][3]
FöräldrarJohan Rydberg[3]
SläktingarCarl August Rydberg (syskon)
Redigera Wikidata

Abraham Viktor Rydberg (i riksdagen kallad Rydberg i Göteborg), född 18 december 1828 i Jönköping, död 21 september 1895 i Djursholm, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare.

Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Carl Jonas Love Almqvist och August Strindberg. Bland de verk som fortfarande på 2000-talet är populära märks bland annat Singoalla och dikten "Tomten". Rydberg är även känd för dikten "Betlehems stjärna", som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". I samtiden väckte verk som Vapensmeden och "Den nya Grottesången" mycket uppmärksamhet.

Som översättare har han bland annat översatt Johann Wolfgang von Goethes Faust och Edgar Allan Poes dikt Korpen samt Heinrich Heines Die Loreley. Han var även ledamot av Svenska Akademien.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Barndom och släktbeskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Rydberg föddes i Jönköpings borggård 1828 som sjätte barnet och tredje sonen till slotts- och fångvaktmästaren Johan Rydberg och den barnmorskeutbildade Hedvig Kristina Duker. Den äldre brodern Carl August kom också han att bli poet.

Viktor Rydbergs far tillhörde en bondesläkt som ursprungligen burit soldatnamnet Frisk samt i flera släktled varit bosatt i Heljaryd Nederby i Rogberga socken, cirka 5 kilometer söder om Huskvarna. Släktnamnet togs av Viktor Rydbergs far efter Heljaryd. Fadern hette innan dess Frisk i efternamn. Modern hade sina rötter i Polen, där den äldsta kända stamfadern var Peder Jonson Duker (av Düker, lågtyska för dykare), född omkring 1528 och den svenska stamfadern var född i Småland vid 1500-talets slut.[15]

Viktor Rydberg uttryckte stolthet över att tillhöra en gammal svensk bondestam, och i dikten Himlens blå skrev han under sitt sista år i livet att:[16][17]

” till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk han vigdes av en vänlig norna. 		„

Fadern hade som underofficer deltagit i 1808–1809 års krig och deltagit i slagen vid Sävar och Ratan och även i kriget på tysk mark 1813. Redan den 24 augusti 1834 dog modern i kolera, 39 år gammal. Dagen därpå avled även Rydbergs yngsta syster. Fadern blev helt nedbruten av sorg. Ibland gick han, överväldigad av sorg, med Viktor ut till graven och kastade sig över gravstenen. Där kunde far och son tillbringa hela nätter, gråtande och sörjande. På grund av sin sinnesförvirring kunde fadern inte längre sköta sin tjänst, vilken han lämnade 23 september 1834 i samband med att han beviljades en ettårig tjänstledighet. Han söp därefter ned sig och fick bo ensam hos en vårdarinna och därefter på en invalidinrättning. Barnen skingrades efter moderns död.[18][19]

Rydbergs ljusaste minne från barndomens dagar förblev minnet av modern, och det följde honom genom livet. Han fick av henne inpräntat i sig "att man egentligen icke skall vara rädd för annat än att varda elak, att det egentligen icke finnes annan fara än den".[20] Flera gånger hände det vid viktiga avgöranden att han tyckte sig höra modern ge honom råd.[19]

Viktor Rydberg blev genom fattigvårdens försorg fosterbarn hos "hästläkarentrepreneuren" Daniel Skog och dennes fru i Jönköping. Familjen Skog flyttade snart till en gård på Västra förstaden, som dock brann vid den stora eldsvådan 21 augusti 1835. Rydbergs nya värdfolk blev slottsvaktmästare Blanks genom landshövdingskan Bergenstråhles försorg. Därefter vistades han några år hos Sara Ottergren (som inspirerade Rydberg till Lille Viggs äventyr på julafton) samt från 1839 som fosterson hos murmästaränkan Kristina Pettersson.

Hans förmyndare under åren, skomakareåldermannen J. Ahlstedt, stöttade Rydberg under de tidiga åren genom sin medverkan i fattigvårdsdirektionen. På sommaren 1841 upphörde hjälpen från fattigvården, och Rydberg fick som trettonåring börja försörja sig genom undervisning.

Skolgång

[redigera | redigera wikitext]

Sin skolutbildning fick Rydberg först på Gustav Adolfsstugan där undervisningen bedrevs enligt Lancastermetoden, något han inte tyckte om, och från 1839 i Jönköpings högre lärdoms- och apologistskola och kort därefter bytte han till sin stora sorg hem. Av något obekant skäl beslöt hans förmyndare, skomakaren Ahlstedt, att inackordera honom hos en muraränka Kristina Pettersson, med vars son Viktor var skolkamrat, och från slutet av 1839 till 1845, alltså från hans tolfte till hans sjuttonde år, var han mantalsskriven hos henne som fosterson. Där trivdes han inte.

Från 1845 gick han Växjö gymnasium.[18] Rydberg hade inte samma framgång med studierna i Växjö som han haft i Jönköping. Mycket berodde på hans ständiga ekonomiska bekymmer och att han vantrivdes med skolan och kamraterna. Pennalism var vanligt vid skolan. Sitt uppehälle fick Rydberg under Växjötiden ordna genom privatundervisning, och sommaren 1846 var han informator på Bergs gods hos en överstelöjtnant Charpentier. De ekonomiska bekymren tvingade dock Rydberg att redan på våren 1847 lämna gymnasiet, och i ett protokoll finns antecknat, att Rydberg "... anmält sig vilja från mellanringen avgå, dock utan undergången avgångsexamen".[21]

Han skriver om skoltiden i Växjö: "Tyvärr tillbragte jag där två år, och de är de enda åren av min livstid som jag ser tillbaka på med verkligt obehag. Den invigning jag fick där i ynglingaålderns mysterier var sådan att jag ständigt längtade tillbaka till mitt glada, fantasisvärmande gosseliv bland ofördärvade jämnåriga i Jönköping. Först vid universitetet i Lund, i en krets av högsinnade och begåvade kamrater, återfann jag mig själv." Betecknande nog gick han bland kamraterna under namnet "fattiglappen".[förtydliga][18] Både som gymnasist och som student fick han försörja sig med hjälp av vad han kunde förtjäna på privatlektioner, och ibland syntes det på honom att han led verklig nöd.[22]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1847–1851 var Rydberg journalist på Jönköpingsbladet (JB) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) 1855–1876, i båda fallen under chefredaktör Johan Sandwall. I JB publicerades Rydbergs första romaner som följetonger: Vampyren (1848), Ett äventyr i Finska Skärgården (1850) och Positivspelarne (1850–1851). Under läsåret 1851–1852 tog Rydberg studenten som privatist i Lund och inledde studier i juridik, men utan att ta någon examen; tiden ägnades till stor del åt studentikost umgängesliv. De närmaste åren 1852–1855 försörjde han sig som informator, bland annat hos konsul S. A. Svalander i Göteborg på Känsö och kapten G. F. Ström på Kållandsö; han blev vän med den sistnämndes son Rudolf Ström. Han tänkte ett tag på att bli artilleriofficer eller ingenjör och funderade också på att utvandra till USA, dit hans båda äldre systrar redan flyttat.[22]

Under åren 1855–1876 var han medlem av redaktionen för GHT; på 1870-talet var han utrikesredaktör, men skrev för övrigt allmänjournalistik.

1860-talet var för Viktor Rydberg en tid av övervägande svårmod. Han hade väl ännu inte riktigt funnit sig själv, och det fanns också hjärteangelägenheter som rubbade hans själsjämvikt. Göteborgsluften var inte heller den bästa tänkbara. I ett brev till Sturzen-Becker på våren 1859 skriver han melankoliskt om sitt "eremitliv i Göteborg bland nedtryckande, själsfördärvande träskdimmor och andra en skytisk atmosfärs eländighet".[23] 1855–60 bodde han i gamla Sahlgrenska sjukhuset på Östra hamngatan, där GHT då hade sitt tryckeri. Huset har sedan blivit ombyggt till poliskammare. Hans rum hade tidigare använts till likbod för sjukhuset och brukade fortfarande benämnas likrummet. I denna kammare satt Viktor Rydberg och skrev sina berömda romaner och en god del av sin ungdomslyrik.[23]

Det var också upprivande för Rydberg att höra sig utropas som "varg i veum", som "otroshjälte, ateist och sannings-vrängare". Denna melankoliska stämning verkade nedsättande på hans arbetslust. Han kände ingen håg för skönlitterär alstring och klagade över att han, som annars var en så rapp tidningsman, nu saknade energi även till de enklaste göromål.[24]

Han fick från 1862 bo hos sin gode vän och GHT:s chefredaktör S. A. Hedlund.[25] I detta hem öppnades åter hans ögon för livets ljusa sidor. Från Stockholm skrev Rydberg en gång till Hedlund: "Själv gläder jag mig vid tanken, att jag nästa julafton åter skall befinna mig i din familj, den enda krets, där jag icke känner mig som en främling och en gäst på jorden, och där icke jorden förekommer mig som en ödslig och oeldad hållstuga under en kall vinterdag."[26]

Förutom i GHT var Rydberg en tid medarbetare i skämttidningen Tomtebissen.[26]

Vid första allmänna kyrkomötet 1868 i Stockholm var Rydberg ombud. 1870–1872 var han riksdagsledamot i andra kammaren, närmast med anslutning till Lantmannapartiet.

År 1874 gjorde Rydberg sin första stora utlandsresa, till Frankrike, Italien och Tyskland; reserapporter publicerades i GHT. Rydbergs norske vän Bjørnstjerne Bjørnson uppmanade S. A. Hedlund att låta Rydberg sluta på GHT för att kunna koncentrera sig på värdefullare författarskap. Så skedde, till Rydbergs egen stora förtrytelse; han behövde växelbruket. Under åren 1876–1880 var författaren föreläsare i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond (numera Göteborgs universitet).

Djursholmstiden

[redigera | redigera wikitext]
Villa Ekeliden, Viktor Rydbergs bostad i Djursholm.

Den 14 mars 1879 gifte sig Viktor Rydberg – vigseln förrättades av hovpredikant Erik Klingstedt (1843–1917)[27] – i Göteborg med Susen Emilia Hasselblad (1849–1932), dotter till Fritz Victor Hasselblad och Susanna, född Kjellberg.[28][29] Paret fick inga barn.

År 1890 flyttade paret Rydberg till den år 1889 grundade villastaden Djursholm, strax norr om Stockholm. De bosatte sig i det nybyggda huset Villa Ekeliden. Viktor Rydberg blev snart engagerad i samhällets kulturliv. Bland annat medverkade han till att ortens vägar och kvarter fick namn som anknöt till fornnordiska begrepp. Han blev också inspektor för ortens nyinrättade skola, som senare kom att kallas Djursholms samskola och som de första åren höll till i lokaler i Djursholms slott.

Under tiden i Djursholm skapade Rydberg ett av sina mest kända verk, dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av en annan av de tongivande kulturprofilerna i det tidiga Djursholm, Alice Tegnér.[30] Betlehems stjärna, som även kallas Gläns över sjö och strand, framfördes första gången vid en julavslutning i Djursholms samskola.

Död och eftermäle

[redigera | redigera wikitext]
Viktor Rydbergs gravvård på Östra kyrkogården i Göteborg.

Efter en kort tids sjukdom avled han den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Det var åderförkalkning, förenad med diabetes, som ledde till döden efter endast några få dagars allvarligt illamående. Tidigare hade dock ett par varnande förebud kommit i form av kongestioner åt hjärnan, svår ångest och andra symtom på överansträngning.[31] Bara veckor före sin död hade Rydberg publicerat uppsatsen Den hvita rasens framtid, där han uttryckte oro för de europeiska folkens och den västerländska civilisationens degenerering.

Han jordfästes i Klara kyrka i Stockholm och gravsattes på dåvarande Nya begrafningsplatsen (Östra kyrkogården) i Göteborg. Viktor Rydberg-mausoleet invigdes 21 september 1900.[32] Mausoleet ritades av Hans Hedlund[33] och arbetet utfördes av firman Liepe & Son.[34] Bysten av Viktor Rydberg är utförd av skulptören John Börjeson och gjuten 1898 vid Meyers konstgjuteri. Av korrespondens mellan begravningsprästen och änkan framgår att man inte hade respekterat den avlidnes sista vilja i fråga om hur begravningen skulle gå till. Vad han velat är okänt.

Viktor Rydbergs gravvård finns på Östra kyrkogården i Göteborg.

Viktor Rydberg hade de sista åren av sitt liv bott i Villa Ekeliden på Djursholm. Fastigheten donerades efter hans död i september 1895 till författaren Elsa Beskow och hennes make teologen Natanael Beskow. De flyttade några år därefter in i Villa Ekeliden och bodde där till 1947. Villan revs några år senare.

Villa Ekelidens arbetsrum med inredning och bibliotek skänktes till Nordiska museet. Doktor Artur Hazelius hade uttalat en önskan att för Nordiska museet förvärva inredningen i arbetsrummet på Ekeliden, i avsikt att inom museet anordna en noggrann kopia av detta rum. 1902, sju år efter Viktor Rydbergs död, skrev hustrun Susen Rydberg ett gåvobrev till Nordiska museet om att förvärva inredningen i arbetsrummet på Ekeliden. 1918 beslutades att Rydbergs arbetsrum skulle ställas upp i en provisorisk byggnad på Skansen och året därpå öppnades arkitekten Ragnar Hjorths nybyggda paviljong, belägen intill Sagaliden på Skansen.[35] Paviljongen, som inrymde Viktor Rydbergs arbetsrum, stod färdig 1918 och togs i bruk under 1919 genom inflyttning dit av de till museet skänkta föremålen, möbler, prydnadsföremål och det stora biblioteket, vilket allt inordnades under ledning av professorskan Susen Rydberg.[36]

Hans Hedlund gav i en artikel från 1920 en bild av Rydberg: En gestalt något över medellängd, väl byggd med välvt bröst, ett stort huvud med kraftig, något tung ansiktsbildning, under de stålgrå ögonen med deras skiftning i brunt ett par påsar, som på egendomligt sätt vittnade om nattvak och tankeansträngning. Hållningen värdig och lugn, klädseln vårdad, nästan elegant. Det händer, att han tar emot oss med en blick av mörk underkastelse – vi ha stört honom i något arbete. Men har den besökande något av intresse att komma med eller synes han vara i verkligt behov av råd eller hjälp, ljusnar blicken, och båda delarne komma efter förmåga.[37]

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]

Rydberg var en av Sveriges viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Carl Jonas Love Almqvist och August Strindberg. Några av hans mest berömda verk är Singoalla och dikten Tomten. Rydberg är även känd för dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". Rydberg var mycket intresserad av magi och förkristna trosföreställningar, och skrev bland annat boken Medeltidens magi, Studier i germansk mytologi med sammanfattningen Fädernas gudasaga. Han skrev också förordet till Asiens ljus, Victor Pfeiffs svenska översättning av Edwin Arnolds Light of Asia. Svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet grundades i Rydbergs hem på Djursholm. Han själv var aldrig medlem.

Rydberg blev både berömd och kritiserad för Bibelns lära om Kristus, en bok som förnekade Treenighetsläran och avvisade Kristi gudom, där han hävdade att Jesus främst var en idealmänniska och inte gudomlig. Han baserade sig bland annat på Henoks bok. Bibelns lära om Kristus utkom 1862, då Sverige ännu inte hade full religionsfrihet. Rydberg förespråkade religionsfrihet och Svenska kyrkans skiljande från svenska staten.

Som översättare har han bland annat översatt Johann Wolfgang von Goethes Faust och Edgar Allan Poes dikt Korpen samt Heinrich Heines Die Loreley.

År 1886 utkom första delen av Undersökningar i germanisk mythologi. Andra delen utkom 1889. Här diskuterar Rydberg ariernas (med vilka han avser indoeuropéernas) urhem, myten om världens, gudarnas och människosläktets upphov, som enligt den fornnordiska mytologin ändade i Ragnarök och världsförnyelsen, samt huruvida den fornisländska dikten Völuspá var påverkad av kristendomen.[38][39]

Tecknaren

[redigera | redigera wikitext]

Rydberg var själv en duktig tecknare utan att ha några konstnärliga anspråk. Hans mest kända alster är ett exlibris med motiv från hemstaden Jönköping som finns i en anteckningsbok som han använde under en resa till Norge 1858. I boken finns ett självporträtt, porträtt av resekamraterna och ett flertal landskapsbilder som senare återutgavs i boken En vandring i Norge. Delar av hans konst visades på utställningen Svenska författare som konstnärer som visades på Skånska konstmuseum och på Norrköpings konstmuseum 1958. Rydberg finns representerad med teckningar vid Nationalmuseum[40] i Stockholm.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
John Börjesons byst av Viktor Rydberg i Rådhusparken i Jönköping.

Viktor Rydberg blev filosofie hedersdoktor i Uppsala, vid universitetets 400-årsjubileum 1877. Till det tillfället skrev han "Jubelfestkantaten". Han invaldes i Svenska Akademien efter C.V.A. Strandberg samma år.

År 1884 utnämndes han till professor i kultur- och konsthistoria vid Stockholms högskola. Professuren var den första i landet i detta ämne, och hade inrättats för honom året innan av hans vän Johan Adolf Berg. Viktor Rydberg var, förutom ledamot i Svenska Akademien, även ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1889, samt sedan 1887 hedersledamot i Akademien för de fria konsterna. Han blev riddare av Nordstjärneorden 1 december 1879.

Den 15 april 1890 blev Rydberg ledamot i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[41]

Rydberg tilldelades 1877 Letterstedtska priset för översättningen av Goethes Faust.

Bilder

[redigera | redigera wikitext]
  • Viktor Rydberg år 1858.
    Viktor Rydberg år 1858.
  • Viktor Rydberg med underskrift innan är 1877.
    Viktor Rydberg med underskrift innan är 1877.
  • Viktor Rydberg målad av Albert Edelfelt år 1892.
    Viktor Rydberg målad av Albert Edelfelt år 1892.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Viktor Rydbergs bibliografi

Rydberg var en författare som aldrig blev nöjd; varje gång en av hans böcker kom ut i ny upplaga brukade han göra ändringar – i exempelvis Singoalla har första upplagan ett helt annat slut än den sista.[42]

Bibliografin nedan anger originalutgåvan. För en fullständigare bibliografi, se Viktor Rydbergs bibliografi.

Prosa

[redigera | redigera wikitext]

Poesi

[redigera | redigera wikitext]

Översättningar

[redigera | redigera wikitext]
Fädernas gudasaga med John Bauers omslag.
Svipdag förvandlad, illustration 1911 av John Bauer för Viktor Rydbergs Fädernas gudasaga.

Samlade skrifter och urval

[redigera | redigera wikitext]
Klotband till Rydbergs Skrifter.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] A Viktor Rydberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6269, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Jönköpings Sofia kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker. Huvudserien, SE/VALA/00171/C I/4 (1820-1853), bildid: C0022158_00039, sida 63, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 27 september 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 142, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfkeQ, läst: 27 mars 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: viktor-rydbergnationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Danderyd (AB) FI:2 (1895-1922) Bild 70 / sid 2 (AID: v227157.b70.s2, NAD: SE/SSA/1494), död- och begravningsbok, s. 2, Nationell Arkivdatabas Referenskod: SE/SSA/1494, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gravstensinventeringen: 444326?pid=1, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Svenska Akademin ledamotsregister: rydberg-viktor, läst: 16 juli 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Litteraturskolan Betlehems stjärna, Litteraturbanken, läs online, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ Viktor Rydbergs Singoalla, Litteraturbanken utgåva: RydbergV/titlar/SingoallaSVS/sida/1/faksimil?om-boken, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  11. ^ Viktor Rydberg Den siste athenaren, Litteraturbanken utgåva: RydbergV/titlar/DenSisteAthenaren/sida/I/etext?om-boken, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  12. ^ August Strindberg: Siste Atenaren.(Skärskådad av en Swedenborgare) 1910., Litteraturbanken utgåva: StrindbergA/titlar/TalTillSvenskaNationen/sida/253/etext?om-boken, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  13. ^ Litteraturbanken skola: Tomten, Litteraturbanken, läs online, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  14. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  15. ^ Viktor Rydberg : hans levnad och diktning, [Ny förkortad upplaga av författarens större levnadsteckning], Karl Warburg, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1913 s. 1–3
  16. ^ Grimberg, Carl. ”327 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0329.html. Läst 23 juni 2023. 
  17. ^ Rydberg, Viktor (7 november 1914). ”Himlens blå (Dikter)”. runeberg.org. https://runeberg.org/rydbdikt/himlens.html. Läst 23 juni 2023. 
  18. ^ [a b c] Karl Warburg, Viktor Rydberg: hans levnad och diktning, Albert Bonniers Förlag, 1913
  19. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”329 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0331.html. Läst 23 juni 2023. 
  20. ^ Grimberg, Carl. ”328 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0330.html. Läst 23 juni 2023. 
  21. ^ Viktor Rydberg 1828 18/12 1928 : Minnesskrift, [Andra upplagan], utgiven av Göteborgs högskolas studentkår, Wettergren & Kerber, Göteborg 1928 s. 1ff
  22. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”330 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0332.html. Läst 23 juni 2023. 
  23. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”338 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0340.html. Läst 23 juni 2023. 
  24. ^ Grimberg, Carl. ”339 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0341.html. Läst 23 juni 2023. 
  25. ^ Örjan Lindberger (2005). ”Viktor Rydberg, Hilma Gibson och Stina Hedlund”. Veritas 20. http://vrsidor.se/PDFveritas/lindberger2005.pdf. 
  26. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”331 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0333.html. Läst 23 juni 2023. 
  27. ^ Tidningen Kalmar Arkiverad 1 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine., 19 mars 1879, s. 4
  28. ^ Släkten Kjellberg, av C. C:son Kjellberg, [tryckt med bidrag från Kjellbergska Släktföreningen], Stockholm 1969, s. 83
  29. ^ Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Norstedts, 1924
  30. ^ Djursholm – staden på landet, sid 88, Djursholms Forntid och Framtid, 1982
  31. ^ Grimberg, Carl. ”348 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0350.html. Läst 24 juni 2023. 
  32. ^ Hvar 8 Dag, II:a årgången 1900 s. 8
  33. ^ Viktor Rydbergs sista hvilorum, Kalmar, 1896-08-03
  34. ^ Viktor Rydbergs grafkapell, Kalmar, 1900-08-27
  35. ^ Kungliga biblioteket, Magdalena Gram, "Viktor Rydbergs bibliotek" Arkiverad 25 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  36. ^ Fataburen, Redogörelse för Nordiska museets utveckling och förvaltning år 1919, sidan 33 (1906–1935).
  37. ^ GHT, 21 september 1920, "Viktor Rydbergsminnen," av Hans Hedlund.
  38. ^ Karl Warburg, Viktor Rydberg: hans levnad och diktning, Albert Bonniers Förlag, 1913
  39. ^ Arier i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  40. ^ Nationalmuseum
  41. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–90), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X, s. 87
  42. ^ Viktor Rydberg-sällskapet: Rydbergs böcker

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Bibelns lära om Kristus: provokation och inspiration. Absalon (Lund), 1102-5522 ; 30. Lund: Litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. 2012. Libris 13750529. ISBN 978-91-88396-29-7 
  • Eman, Greger (1985). Viktor Rydberg och erotiken – Argument och motargument under sextio år.. Stockholms universitet. Litteraturvetenskapliga inst. Libris 12654899 
  • Forsström, Axel (1960). Viktor Rydberg: barndom och ungdom 1828–1855. Lund: Gleerups. Libris 8198157 
  • Gemer, Paul (1931). Viktor Rydbergs ungdomsdiktning. Stockholm. Libris 97957 
  • Gram, Magdalena (2008). Viktor Rydberg: en läsande skald. Stockholm: Nordiska museets förlag. Libris 11287292. ISBN 91-7108-529-7 
  • Granlid, Hans O. (1973). Nya grepp i Rydbergs lyrik. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7232710. ISBN 91-29-41003-7 
  • Hegerfors, Torsten (1960). Viktor Rydbergs utveckling till religiös reformator. Göteborg: [Förf.]. Libris 11838 
  • Hedberg, Andreas (2012). En strid för det som borde vara: Viktor Rydberg som moderniseringskritiker 1891–1895. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 62. Möklinta: Gidlund. Libris 12495984. ISBN 978-91-7844-849-4 
  • Holmberg, Olle (1935). Viktor Rydbergs lyrik. Stockholm: Bonniers. Libris 8074229 
  • Krook, Isak (1935). Viktor Rydbergs lära om Kristus. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse. Libris 11836 
  • Kulturhjälten: Viktor Rydbergs humanism. Stockholm: Atlantis. 2009. Libris 11641573. ISBN 978-91-7353-312-6 
  • Kuylenstierna, Oswald (1897). Viktor Rydberg som uppfostrare. Göteborg. Libris 284634. https://runeberg.org/okvrsu/ 
  • Lindberger, Örjan (1938). Prometeustanken hos Viktor Rydberg: hans utopiskt liberala förutsättningar och de därav betingade problemställningarna i hans idédiktning. Stockholm: Geber. Libris 8073088 
  • Lönborg, Sven (1934). Från Viktor Rydbergs Göteborgstid.. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar. Ser. A, Humanistiska skrifter, 99-0427951-9 ; Följd 5, 4:2. Göteborg. Libris 367199 
  • Lönborg, Sven (1950). Viktor Rydbergs kärlekssaga. Lund: Gleerups. Libris 11844 
  • Miller, Catharina; Miller David (2015). På spaning efter berömda skrivbord. Norden ; På spaning efter berömda skrivbord. Brittiska öarna. Göteborg: Catharina Sundholm Miller. sid. 36–37. Libris 19347269. ISBN 978-91-637-8935-9 
  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse - i stort och i smått: berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. [Stockholm]: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 110–113. Libris 17831487. ISBN 9789186853907 
  • Sjöberg, Birthe (2005). Den historiska romanen som vapen: Viktor Rydbergs Fribytaren på Östersjön och hans ungdomsjournalistik. Hedemora: Gidlund. Libris 9799737. ISBN 91-7844-671-6 
  • Sundberg, Gunnar (1986). Genom hägringar och natt: kring Viktor Rydberg och helvetesläran. Ministudier ; 4. Stockholm: Författares bokmaskin. Libris 7635185. ISBN 91-7328-576-5 
  • Svanberg, Victor (1928). Novantiken i Den siste atenaren: en genetisk studie. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 28. Uppsala: Svenska litteratursällskapet. Libris 11657 
  • Svanberg, Victor (1923). Rydbergs Singoalla: en studie i hans ungdomsdiktning. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 25. Uppsala: Svenska litteratursällsk. Libris 11849 
  • Viktor Rydberg 1828 18/12 1928: minnesskrift. Göteborg: Högsk. 1928. Libris 367051 
  • Warburg, Karl (1900). Viktor Rydberg: en lefnadsteckning. Stockholm: Bonniers. Libris 8073085 
  • Östin, Ola (2005). Myteposet: en studie i Viktor Rydbergs mytologiska forskningar under 1880-talet. [Västerås: Ola Östin]. Libris 10221028. ISBN 91-631-8188-6 
  • ”Viktor Rydberg”. Albert Edelfelts brev. Elektronisk brev- och konstutgåva. Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb, Svenska litteratursällskapet i Finland. 2014−2020. http://edelfelt.sls.fi/personer/1300/rydberg-viktor/. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Ledamöter av Svenska Akademien, stol 16
Carl Gustaf af Leopold (1786) · Samuel Grubbe (1830) · Israel Hwasser (1854) · C.V.A. Strandberg (1862) · Viktor Rydberg (1878) · Waldemar Rudin (1896) · Nathan Söderblom (1921) · Tor Andræ (1932) · Elias Wessén (1947) · Kjell Espmark (1981) · Anna-Karin Palm (2023)
Lista över ledamöter
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Viktor_Rydberg&oldid=56130827”