Hoppa till innehållet

Sydsudan

Redigera länkar
Från Wikipedia

Republiken Sydsudan
Republic of South Sudan
جمهورية جنوب السودان
Flagga
Valspråk: "Justice, Liberty, Prosperity"
(engelska för "Rättvisa, Frihet, Välstånd")
Nationalsång: South Sudan Oyee!
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Juba
Officiellt språk engelska[1]
Statsskick republik
 -  president Salva Kiir
 -  vicepresident James Wani Igga
Självständighet från Sudan 
 -  Deklarerad 9 juli 2011[2] 
 -  Erkänd 9 juli 2011[3] 
Area
 -  Totalt 633 783 km²[4] (45:e)
Demografi
 -  2008 års uppskattning 8 207 607[4] 
 -  Befolkningstäthet 13 inv./km² 
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 13,533 miljarder USD[5] (159:e)
 -  Per capita 928 USD[5] (197:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 5,730 miljarder USD[5] (165:e)
 -  Per capita 393 USD[5] (215:e)
HDI (2021) ▼ 0,385[6] (191:a)
Valuta Sydsudanesiskt pund[7] (SSP)
Tidszon UTC+2
Landskod SS, SSD, 728
Toppdomän .ss
Landsnummer +211[8]

Sydsudan (engelska: South Sudan), formellt Republiken Sydsudan (engelska: Republic of South Sudan), är en stat i Östafrika. Huvudstaden är Juba. Sydsudan gränsar i norr till Sudan, i söder till Uganda, Kenya och Demokratiska republiken Kongo, i öster till Etiopien och i väster till Centralafrikanska republiken. Nationen bildades 2011 genom utbrytning från Sudan. Området har varit skådeplats för väpnade konflikter under många årtionden.

Mellan 2013 och 2015 utkämpades ett inbördeskrig med rötter i gammal rivalitet mellan de största folkgrupperna Dinka och Nuer. Enligt en rapport från 2018 saknar Sydsudan nästan helt modern infrastruktur och folkmajoriteten lever under svår fattigdom.[9]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sydsudans historia

I januari 2005 slöts fredsavtalet i Naivasha mellan den arabisk-islamistiska regeringen i Khartoum och Sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA), som gav självstyre åt Sydsudan och löftet om en folkomröstning om självständighet i januari 2011. Sydsudan har de facto sedan vapenvilan varit självständigt. Tidigare har det varit två inbördeskrig mellan norra och södra Sudan som startade på grund av oenigheter om makt, lokalt självstyre och om islamska sharia-lagar skulle införas eller inte, i det övervägande icke-muslimska södra Sudan. Inför folkomröstningen var det viktigt att fastställa gränsen mellan norra och södra Sudan och båda parterna i det övergripande fredsavtalet förband sig att godta domstolens beslut som slutgiltigt och bindande gällande gränserna i det omtvistade Abyei-området. Permanenta skiljedomstolen i Haag kom med ett utslag den 23 juli 2009 och därmed var grunden lagd för omröstningen.[10] Den 9 till 15 januari 2011 hölls folkomröstning om självständighet för Sydsudan. Sverige stöttade genomförandet av folkomröstningen med 50 miljoner kronor bland annat i form av valobservatörer.[11] Efter att rösterna räknats i slutet av januari 2011 hade 98,83 procent av de röstande röstat för en delning av Sudan.[12]

Trots den olösta tvisten mellan nord och syd om bland annat regionen Abyei fortsatte förberedelserna i Sydsudan för egen självständighet.[13] Efter förhandlingar under ledning av Sydafrikas förre president Thabo Mbeki[14] meddelade Afrikanska unionen (AU) den 31 maj 2011 att en överenskommelse hade skett om upprättande av en demilitariserad zon mellan Sudan och Sydsudan i början av juli 2011. Mellan Abyei och södra Kordofanprovinsen fördrevs över 100 000 personer av Khartoumregeringen i norr.[15]

Den 9 juli 2011 utropade Sydsudan sig självständigt från Sudan, och 11 april 2012 avbröt Sudan fredssamtalen med Sydsudan.[16] Fredssamtalen skulle ha genomförts efter att Sydsudan 27 mars anklagade Sudan den för att ha flygbombat i delstaten Unity[17] och efterföljande strider i det omstridda Heglig-området.[18][19] Sudan och Sydsudan enades i september 2013 att genomföra alla punkter i den fredsöverenskommelse de ingick 2012. Den nya överenskommelsen slöts bara några dagar innan Sudan skulle stoppa leveranserna av sydsudanesisk olja genom Sudan.[källa behövs]

Sydsudans president Salva Kiir avskedade 2013 sin vicepresident Riek Machar efter en maktkamp inom det styrande partiet, Sudan People’s Liberation Movement, och anklagade honom för att ha försökt iscensätta en statskupp. Ett inbördeskrig med etniska förtecken bröt ut 15 december 2013 då presidenten tillhör gruppen dinka och Machar är nuer.[20] Inbördeskriget drev hundratusentals människor på flykt. Hjälpsändningar plundrades av båda sidor och FN anklagade också båda sidor för svåra övergrepp. Efter fem veckors strider tecknades ett avtal om eldupphör i januari 2015, men avtalet löste dock inte det grundläggande problemet med rivaliteten mellan dinka och nuer och sporadiska strider har förekommit efter avtalet ingicks.[21]

Ett fredsavtal skrevs under år 2015 och samtidigt återinstallerades vicepresident Riek Machar på sin post. Freden bestod dock inte, främst på grund av att det förekom splittringen bland rebellerna. I juli år 2016 utbröt strider i Juba, som kom att spridas över landet och därför eskalerade också den redan befintliga flyktingkatastrofen. Vicepresident Machar gick därefter i landsflykt vilket ledde till att rivalen Taban Deng Gai övertog hans post.[21]

FN förklarade hungersnöd i Sydsudan år 2017 som en direkt följd av inbördeskriget, och krisen eskalerade och omfattade år 2019 hälften av landets befolkning. I december 2019 undertecknades ett nytt fredsavtal mellan president Kiir och den tidigare vicepresidenten Machar, vilket väckte hopp om förbättring.[14] År 2020 inrättades en ny koalitionsregering där Salva Kiir blev president och Riek Machar återtog vicepresidentposten.[22]

Geografi

[redigera | redigera wikitext]
Sydsudan

Större delen av Sydsudan är ett lågland som övergår i högre berg i sydost, och vid gränsen mot Uganda och Etiopien utgörs terrängen mest av savann, träskmarker eller regnskog.

Sydsudan är bildad från de 10 sydligaste staterna i Sudan och är ett land av expansiv gräsmark[förtydliga], träsk och tropisk regnskog som sträcker sig på båda sidor av Vita Nilen.

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

Konstitution och styre

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Lista över Sydsudans presidenter
Dr John Garang de Mabior, grundare och fram till sin död ledare för Sudan People's Liberation Army (SPLA).
Salva Kiir, president i Sydsudan.

Vid fredsuppgörelsen 2005 bestämdes att Sydsudan skulle vara självstyrande och ett parlament[23] upprättades därför 2005 där det från början endast fanns ett parti representerat, SPLM.[24] Parlamentets talman är James Wani Igga.[25] och numera finns en person i parlamentet som representerar en utbrytargrupp ur SPLM, Sudan People's Liberation Movement for Democratic Change(SPLM-DC), Onyoti Nyikwech Adigo.[26] Han anklagade regeringen för att försvåra registreringen av nya politiska partier.[23] Sydsudans politiska opposition hotade tidigare att bojkotta ett konstitutionellt möte med den förutvarande autonoma regionen Sydsudans president som också var ordförande för SPLM. Detta med anledning av att oppositionen krävde att på mötet få diskutera en ändring av övergångsreglerna inför Sydsudans självständighet. Oppositionen ville efter självständighetsdeklarationen ha en övergångskonstitution som skulle gälla i 18 månader eller 2 år, medan SPLM och därmed regeringen ville ha en fyra års lång övergångsperiod. Dessutom kräver oppositionen att få diskutera maktfördelning inom samhällets officiella institutioner på konstitutionsmötet. Regeringen ville ha decentralisering av makten medan oppositionen vill ha en federal maktfördelning. Oppositionsparlamentsledamoten Onyoti framförde till Gutong News den 28 april 2011 att oppositionen hade skrivit ett brev till den dåvarande autonoma regionen Sydsudans vicepresident dr. Riek Machar med kravet att diskutera en övergångskonstitution vid det kommande konstitutionsmötet.[27]

Regeringen består av både civila och militärer.[23] Andra sydsudanesiska politiska partier är United South Sudan Party(USSP)[28] och South Sudan Democratic Forum (SSDF)[29] Vid valet till president för den autonoma regionen Sydsudan 2010 valdes Salva Kiir med en överväldigande majoritet. Han var också en av Sudans två vicepresidenter under en period. Vid valet till president för Sudan 2009 avstod Kiir från att delta. Detta för att klart markera att han bara stödjer ett självständigt Sydsudan. Han är väldigt populär inom SPLM:s militära kretsar, säger Africa Confidential magazines redaktör Gill Lusk, enligt BBC. Både Kiir och Garang var med och grundade SPLA 1983. Liksom Garang tillhör Kiir den största etniska grupperingen i Sydsudan, dinkastammen men de två tillhör dock två olika släkter och klaner.[30]

2013 avskedade Salva Kiir Mayardit sin vicepresident Riek Machar och anklagade honom för att ha försökt iscensätta en statskupp. Salva Kiir Mayardit tillsatte James Wani Igga som nästa vicepresident.

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sydsudans delstater

Sydsudan består av följande tio delstater (namn på arabiska inom parentes):

Omstritt:

  • Abyei är ett distrikt och område i Södra Kordofan som både Sydsudan och Sudan gör anspråk på.

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Den 23 mars 2009 meddelade The Los Angeles Times att Sydsudans regering för första gången hade godkänt införandet av inkomstskatt för sina medborgare, som är bland de fattigaste i Afrika.[31]

Olja och bistånd utgör idag grunden för den sydsudanesiska ekonomin. Den sociala och ekonomiska utvecklingen i landet drabbades hårt av inbördeskriget som inleddes i slutet av 2013. Sydsudan är bland de fattigaste och minst utvecklade länderna i världen, vilket gör det svårt att effektivt utnyttja oljeresurserna.[32] Detta faktum låg bakom överenskommelsen mellan Sydsudan och Sudan där länderna 2005 bestämde sig för att dela jämnt på inkomsterna från oljan, i utbyte mot att Sudans infrastruktur, i form av raffinaderier och hamnar för utskeppning av olja med fartyg, kunde användas. Råvaran kom alltså till stor del från Sydsudan, men transporterades med pipelines till Sudan, där den raffinerades. Överenskommelsen om oljeinkomster fattades efter det andra sudanesiska inbördeskriget och varade till den 9 juli 2011, då den löpte ut i samband med Sydsudans självständighetsförklaring. Sudans regeringsparti National Congress Partys (NCP:s) representant Ibrahim Gandor framförde den 7 juli 2011 att oljeinkomsterna år 2000 och 2001 utgjorde nära 46 procent av Sudans inkomster. Han och Sudan sökte förnya det gamla avtalet om att dela 50/50 på inkomsterna från oljan. Sydsudan och SPLM hade dock en annan uppfattning; "Det måste definitivt bli ett nytt avtal som kommer skilja sig från det nuvarande fördelningsavtalet. 85 procent av oljan produceras i söder och tillhör söder (läs: Sydsudan)", sade SPLM-representanten Yassir Arman till SVT:s reporter Samir Abu Eid den 7 juli 2011.[33]

De delade meningarna angående oljeavtalet innebar att inget egentligt nytt avtal kunde fattas, tills att den sydsudanesiska regeringen i januari 2012 drastiskt skar ner på oljeproduktionen i landet, som en reaktion på höga avgifter från Sudans håll. Under det efterföljande sydsudanesiska inbördeskriget tog mycket stridande plats på oljefälten, varvid oljeproduktionen förblev kraftigt nedsatt. Efter vapenvilan 2015 har dock oljeproduktionen ökat igen.

Ett stort problem för Sydsudans ekonomi är korruption; den stora majoriteten av olje- och biståndspengarna hålls inom Juba, varvid större delen av befolkningen lever i fattigdom, och nästan fyra femtedelar av invånarna är beroende av jordbruk eller djurhållning för sin försörjning.[34][35]

Näringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Industri

[redigera | redigera wikitext]

Tillverkningssektorn har historiskt sett varit liten, utvecklingen hindras av sådana faktorer som det långvariga inbördeskriget samt de svåra bristerna på utbildad arbetskraft och råvaror. Med undertecknandet av CPA 2005, började GoSS att se mot utveckling och expansion inom denna sektor. Det finns viss produktion av öl, läsk, socker och andra livsmedelsprodukter. Bristen på grundläggande infrastruktur på många nyckelområden ledde till stor tillväxt för byggbranschen, samtidigt som förberedelser gjordes för självständighet. Oljan som pumpas från de lukrativa oljefälten måste förädlas men det finns inga fungerande oljeraffinaderier i landet.[35]

Tjänster och turism

[redigera | redigera wikitext]

Den spirande tjänstesektorn består främst av statsanställda och småföretag, till stor del affärer och restauranger, som har öppnat i Sydsudan sedan undertecknandet av 2005 CPA. Sydsudan visar lovande potential för en lukrativ turistnäring , eftersom landet är känt för sin naturskönhet och den vilda mångfalden av djur och växter och är hem för många nationalparker samt viltreservat. Regeringen har uppmuntrat framväxten av en spirande hotell- och besöksnäring som är mycket behövlig för att stödja tillväxten av turism.[35]

Handel

[redigera | redigera wikitext]

Efter självständigheten har den sydsudanesiska handelsbalansen med utlandet gjort starka framträdande svängningar. Situationen varierar mellan dryga underskott och betydande överskott, beroende på hur stor oljeexporten har varit.[32]

Infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Transporter

[redigera | redigera wikitext]

De flesta av landets vägar är helt oasfalterade och detta gäller även de större vägar som förbinder huvudstaden Juba med övriga delar av landet samt grannländerna.[källa behövs]

Sydsudans järnvägsnät består av en 248 kilometer lång enkelspårslinje som förbinder staden Wau med Sudans järnvägsnät. Den byggdes mellan åren 1959 och 1962 och är smalspårig (1 067 mm).[36] Järnvägen förstördes under inbördeskriget, men kunde renoveras med hjälp av pengar från en FN-fond.[37] Det finns framtida planer på att förlänga nätet till huvudstaden Juba samt grannländerna Kenya och Uganda samt eventuellt även till Etiopiens huvudstad Addis Abbeba.

Landets största flygplats ligger i Juba och har förbindelser med bland annat Entebbe, Nairobi, Kairo, Addis Abeba och Khartoum. Juba flygbas är bas för flygbolaget Feeder Airlines.[källa behövs]

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sydsudans demografi

Statistik

[redigera | redigera wikitext]
Sydsudans demografi
Barn som leker vid vraket av ett transportplan i Nubabergen år 2013.
Folkmängd10 984 074 (2021 est.)
Befolkningsförändring5,05 % (2021 est.)
Födelsetal37,69 födslar/1000 invånare (2022 est.)
Dödstal9,52 dödsfall/1000 invånare (2022 est.)
Summerad fruktsamhet5,43 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet64,77 dödsfall/1000 levande födslar (2021 est.)
Migrationsnetto22,04 migranter/1000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år41,58 % (2020 est.)
15–64 år55,88 % (2020 est.)
Etnicitet
Etniska minoriteterDinka (Jieng), Nuer (Naath), Shilluk (Chollo), Azande, Bari, Kakwa, Kuku, Murle, Mandari, Didinga, Ndogo, Bviri, Lndi, Anuak, Bongo, Lango, Dungotona, Acholi, Baka och Fertit
Språk
Officiella språkEngelska
Talade språkArabiska och olika etniska språk
Källa: World Factbook (2022) https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/south-sudan/#people-and-society

Den nuvarande befolkningen i Sydsudan är 13 079 372 (den 19 juni 2017), baserat på de senaste FN-beräkningarna. Befolkningen i landet motsvarar 0,17 procent av världens totala befolkning och Sydsudan rankas med avseende på befolkningen storlek som nummer 75 av världens länder.

18,9 procent av befolkningen är urban (2 481 364 personer år 2017)

Medianåldern i Sydsudan är 18,7 år.[38]

Minoriteter

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Kategori:Etniska grupper i Sydsudan

Sydsudan är ett mångspråkigt och multietniskt land och bland de största etniska grupperna finns Dinka, Nuer och Shilluk.[39]

Folket i Sydsudan är främst afrikaner som för det mesta är kristna eller följer traditionella afrikanska religioner. Den största etniska gruppen är Dinka, som utgör cirka två femtedelar av befolkningen, följt av Nuer, som utgör ungefär en femtedel. Andra grupper inkluderar Zande, Bari, Shilluk och Anywa (Anwak). Det finns även en liten arabisk befolkning i landet.[40]

I Sydsudan lever många olika nilotiska folkslag och i den yttersta södern, vid gränsen till Uganda lever bl.a. acholierna och lotuhuerna. Nuer och dinka är två etniciteter som har dominerat politiskt i Sydsudan efter 2005 års de facto-självständighet från den tidigare regimen i Sudans huvudstad Khartoum. De två folkslagen är de största folkgrupperna i Sudan.

Migration

[redigera | redigera wikitext]

Som en följd av striderna som pågått i landet befann sig år 2017 1,8 miljoner flyktingar och asylsökande från Sydsudan i grannländerna.[21]

Religion

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: religion i Sydsudan

Sydsudan har ingen statsreligion. Författningen erkänner alla religioner och slår fast att stat och religion ska hållas åtskilda. De flesta av invånarna i landet är kristna eller har traditionella religioner med inslag av andetro och förfädersdyrkan. Nästan två tredjedelar av invånarna i södra delen utövar inhemska traditionella religioner.

På 1980-talet när Sydsudan fortfarande var en del av Sudan gjorde centralregeringen i norr flera försök att införa islam i södern. Söderns motstånd mot islamiseringen var en drivkraft i inbördeskriget 1983–2005.[41]

Kristna, främst romersk-katolska, anglikanska och presbyterianska, står för cirka tre femtedelar av Sydsudans befolkning. Kristendomen är ett resultat av europeiska missionärsinsatser som inleddes under andra hälften av 1800-talet. Resten av befolkningen är en blandning av muslimer och de som följer traditionella animistiska religioner, varav den senare gruppen är större än den föregående. Trots att animisterna delar några gemensamma drag av religiös tro, har varje etnisk grupp sin egen inhemska religion. Nästan alla södra Sudans traditionella afrikanska religioner delar uppfattningen om en hög ande eller gudomlighet, som vanligtvis är en skapande gud. Det finns två uppfattningar om universum: det jordiska och det himmelska, eller det synliga och det osynliga. Den himmelska världen ses som befolket av andliga varelser vars funktion är att tjäna som mellanhänder eller budbärare av gud; När det gäller de nilotiska folken identifieras dessa andar med förfäderna.[35]

Kristendomen är den dominerande religionen i landet och cirka tre femtedelar av befolkningen är kristna. Den koptiska ortodoxa kyrkan var den första kyrkan som etablerades i Sydsudan år 350, med cirka tre tusen medlemmar enligt en ungefärlig beräkning. Ungefär halva befolkningen tillhör till den katolska kyrkan som startade sin verksamhet år 1913. Drygt en sjundedel av befolkningen tillhör den sudanesiska episkopala kyrkan. Den första evangelikala kyrkan etablerades år 1899. I Sydsudan finns också små grupper av baptister, mormoner, presbyterianer, Jehovas vittnen, anglikaner och pingstvänner. Det förekommer också oberoende afrikanska kyrkor, de flesta har evangelisk karaktär. Ca en tredjedel av befolkningen tror på traditionella inhemska afrikanska religioner. Medan drygt sex procent av befolkningen betraktar sig som muslimer.

Situationen mellan kristna och muslimer har blivit bättre och ledarna från de stora religiösa grupperna i landet är närvarande vid offentliga ceremonier vilket är ett tecken på ökad tolerans och respekt.

Religionsfriheten är garanterad enligt den sydsudanesiska konstitutionen, och har ökat sedan fredsuppgörelsen 2005. Enligt konstitutionen ska alla behandlas lika och alla religioner har rätten att undervisa om och i religion, fira sina religiösa högtidsdagar samt utbilda sitt eget prästerskap. Däremot är användningen av religion eller religiös tro i splittrande syfte förbjudet.[42]

Språk

[redigera | redigera wikitext]

Det officiella språket är engelska och runt huvudstaden Juba används ofta även en lokal variant av arabiska som lingua franca (kreolsk arabiska). Sydsudan bebos dock av fler än 200 olika folkgrupper, vilket innebär att det även talas många olika lokala afrikanska språk. De olika språken är ofta relativt små och talas i många fall enbart av några tusentals personer. Det största av de inhemska språken är dinka med 2–3 miljoner talare. Dinka är ett västnilotiskt språk som är nära besläktat med Sydsudans näst största språk nueriska och något mindre besläktat med shilluk. De största östnilotiska språken är bari och otuho, några andra större språk i landet är zande, ubangi och jur modo.

Kultur

[redigera | redigera wikitext]

Massmedier

[redigera | redigera wikitext]

Sydsudans massmedier står inför enorma logistiska, ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. Nyhetsinsamling kan vara svårt och kommunikationsinfrastrukturen är dålig.[källa behövs]

Press och förlag

[redigera | redigera wikitext]

Tidningar rankas tvåa i popularitet trots att det är dyrt för lokalbefolkningen att köpa dessa. De flesta publicerar på engelska och trycks i Uganda eller Kenya. Juba Monitor är oberoende dagligen publicerad tidning av Grand Africa. Tidningen är baserad i Sydsudans huvudstad, Juba.

Radio och television

[redigera | redigera wikitext]

Radio är det mest populära mediet. Privata stationer, en del med utländsk finansiering, har dykt upp. Det finns ett nationellt statligt drivet nätverk, och alla tio delstater har var sin radiostation. Den katolska kyrkan och Internews, en USA-baserad medieutvecklingsorganisation, är nyckelaktörer på radioscenen. BBC World Service sänder till Juba på 90 FM (arabiska) och 88,2 FM (engelska).

Den statliga televisionen SSBC (South Sudan Broadcasting Corporation) har liten konkurrens. Utvecklingen av TV hindras av en begränsad el- och telekominfrastruktur, samt fattigdom.

Mediefriheten

[redigera | redigera wikitext]

Mediefriheten är bräcklig. Beväpnade grupper, svaga rättsliga institutioner och politiskt tryck underminerar den fria rapporteringen. Journalister riskerar att bli arresterade över rapporter som kritiserar regeringen och det styrande partiet. Det har förekommit anfall mot tidningar och att myndigheter avbrutit distribution av tidningar.[43]

Konstarter

[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans

[redigera | redigera wikitext]

I den Azandiska kulturen spelar sång, instrumentalmusik och dans en viktig roll. Det vanligaste traditionella musikinstrumentet är ett litet, bågformat, harpa-liknande instrument som ofta är dekorerat med ett litet ristat människohuvud i ena änden. Folket brukar också tillverka en rad andra instrument, och de flesta instrumenten har människo- eller djur-former. Ett av de azandiska instrumenten är ett mandolin-liknande stränginstrument med en mänsklig gestalt. Ett annat instrument är Sanza som är tillverkat av trä el. ihåliga kalebasser. Sanza liknar en xylofon men har formen av dansande kvinna, med armar och ben som sticker ut från instrumentet.[44]

Under det sudanesiska inbördeskriget flydde många sydsudaneser till grannländer som Uganda, Etiopien och Kenya. Den arabiska kulturen fick stor inflytande över dessa sydsudaneserna, precis som sudaneser i norra delen av Sudan. Däremot har sydsudaneserna arbetat hårt för att bevara sin musiktradition så att patriotismen ska föras vidare till de kommande generationerna.

Dinka folket är den största etniska gruppen i landet och folket är känt för sin poesi som framförs med musikaliskt ackompanjemang. Azande-folket har istället en lång tradition av historieberättandet som framförs på ett musikaliskt sätt.

Under 1970-talet var Rejaf Jazz och Skylarks de största banden i landet. Nu för tiden är popmusiken oerhört viktig eftersom den används för att fira självständigheten.[45]

Idrott

[redigera | redigera wikitext]

Sydsudans fotbollslandslag spelade sin första match mot Tusker FC, ett klubblag från Kenya, i Juba, och matchen slutade 1-3. Khamis Leyano gjorde det historiska första målet för Sydsudan.[46] Sydsudans fotbollsförbund blev medlem i Fifa den 25 maj 2012.[47]

Sydsudans basketlandslag spelade sin första match mot Uganda den 10 juli 2011. Sydsudans basketförbund kommer att ansöka om medlemskap i FIBA. Laget har flera stora stjärnor, exempelvis Luol Deng (som spelar för Chicago Bulls i NBA), Ater Majok (som är draftad av Los Angeles Lakers i NBA 2011) och Deng Gai (som spelat i NBA för Philadelphia 76ers).[källa behövs]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 N/A
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 139 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 178 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 186 av 189

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”The Transitional Constitution of the Republic of South Sudan” (på engelska) (Portable Document Format). Sudan Tribune. 12 november 2011. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110629170732/http://www.sudantribune.com/IMG/pdf/The_Draft_Transitional_Constitution_of_the_ROSS2-2.pdf. Läst 10 juli 2011. 
  2. ^ ”Jubel i världens yngsta stat”. Svenska Dagbladet/TT. 9 juli 2011. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jubel-i-varldens-yngsta-stat_6307196.svd. Läst 11 juli 2011. 
  3. ^ ”Nordsudan erkänner Sydsudan”. Rapport. Sveriges Television. 8 juli 2011. Arkiverad från originalet den 7 november 2011. https://web.archive.org/web/20111107235503/http://svt.se/2.106391/1.2476499/nordsudan_erkanner_sydsudan%26queryArt1451716%3DSydsudan%26sortOrder1451716%3D0%26doneSearch%3Dtrue%26sd%3D105671%26from%3DsiteSearch%26pageArt1451716%3D0. Läst 11 juli 2011. 
  4. ^ [a b] ”Statistical Yearbook 2010” (på engelska) (Portable Document Format). Southern Sudan Centre for Census, Statistics and Evaluation. 12 november 2010. Arkiverad från originalet den 5 september 2017. https://web.archive.org/web/20170905232121/http://www.ssnbss.org/sites/default/files/2016-08/statistical_year_book_for_southern_sudan_2010.pdf. Läst 10 juli 2011.  Exklusive länet Abyei.
  5. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ Ny valuta, Aljazeera 2011-07-11
  8. ^ International Telecommunication Union (14 July 2011). ”New country, new number: Country code 211 officially assigned to South Sudan”. Pressmeddelande. Läst 20 juli 2011. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2011.
  9. ^ Utrikespolitiska institutet, 2018
  10. ^ ”Uttalande från Europeiska unionen med anledning av fastställandet av gränserna i Abyei-området 2009”. Sveriges ambassad i Khartoum. 23 juli 2009. http://www.swedenabroad.com/News____82066.aspx?slaveid=94501. Läst 10 juli 2011. [död länk]
  11. ^ ”Sida ger 50 miljoner till folkomröstningen i Sudan”. Sveriges ambassad i Khartoum. 20 oktober 2010. http://www.swedenabroad.com/News____82066.aspx?slaveid=114091. Läst 10 juli 2011. [död länk]
  12. ^ ”99 procent för delning av Sudan”. Svenska Dagbladet/TT-Afp. 30 januari 2011. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/99-procent-for-delning-av-sudan_5903189.svd. Läst 30 januari 2011. 
  13. ^ ”Våld stoppar inte södra Sudan”. Svenska Dagbladet/TT. 2 juni 2011. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vald-stoppar-inte-sodra-sudan_6215531.svd. Läst 10 juli 2011. 
  14. ^ [a b] Leraand, Dag; Hafsaas, Henriette; Tsakos, Alexandros (2022-02-22). ”Sør-Sudans samtidshistorie” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/S%C3%B8r-Sudans_samtidshistorie. Läst 3 april 2022. 
  15. ^ ”Demilitariserad zon i Sudan”. Svenska Dagbladet/TT-Reuters. 31 maj 2011. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/demilitariserad-zon-i-sudan_6210125.svd. Läst 10 juli 2011. 
  16. ^ ”Sudan avbryter fredssamtal”. Svenska Dagbladet/TT-AFP. 11 april 2012. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sudan-avbryter-fredssamtal_6989509.svd. Läst 15 april 2012. 
  17. ^ ”Oroligt mellan Sudan och Sydsudan”. Svenska Dagbladet/TT-Reuters. 27 mars 2012. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/oroligt-mellan-sudan-och-sydsudan_6954511.svd. Läst 15 april 2012. 
  18. ^ ”EU-oro över Sudan”. Svenska Dagbladet/TT-AFP. 12 april 2012. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eu-oro-over-sudan_6994569.svd. Läst 15 april 2012. 
  19. ^ ”Students Support SPLA Stay at Heglig”. Gurtong. 15 april 2012. Arkiverad från originalet den 16 april 2012. https://web.archive.org/web/20120416165335/http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ID/6808/Default.aspx. Läst 15 april 2012. 
  20. ^ ”Ett års krig i Sydsudan: Tusentals har flytt till norra Uganda” (på engelska). AmnestyPress. http://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/25727/ett-ars-krig-i-sydsudan-tusentals-har-flytt-till-n/. Läst 3 april 2022. 
  21. ^ [a b c] ”Sydsudan - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydsudan. Läst 3 april 2022. 
  22. ^ ”Sydsudan”. www.globalis.se. https://www.globalis.se/Konflikter/sydsudan. Läst 4 april 2022. 
  23. ^ [a b c] Nilsson, Bengt (21 juni 2011). ”Världens nyaste land”. SVT Dokumentär. SVT Play. Arkiverad från originalet den 11 november 2011. https://web.archive.org/web/20111111082255/http://svtplay.se/v/2461097/dokumentar__varldens_nyaste_land?cb%2Ca1364145%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1596757%2C1%2Cf%2C%2Fpl%2Cv%2C%2C2461097%2Fsb%2Cp115254%2C1%2Cf%2C-1. Läst 10 juli 2011. 
  24. ^ ”Official SPLM Website”. http://www.splmtoday.com/. Läst 16 april 2012. 
  25. ^ Wheeler, Skye (14 maj 2007). ”Assembly Needs Money and Better Attendance - Speaker” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ctl/ArticleView/mid/519/articleId/1056/categoryId/1/Assembly-Needs-Money-and-Better-Attendance--Speaker.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  26. ^ ”Sudan People's Liberation Movement for Democratic Change (SPLM-DC)” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/SPLMDC/tabid/357/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  27. ^ Wudu, Waakhe Simon (27 april 2011). ”Opposition Threatens To Boycott Kiir’s Constitution Meeting” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/ECM/Editorial/tabid/124/ctl/ArticleView/mid/519/articleId/5149/Opposition-Threatens-To-Boycott-Kiirs-Constitution-Meeting.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  28. ^ Tamania, M.. ”United South Sudan Party” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/UnitedSouthSudanParty/tabid/419/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  29. ^ ”South Sudan Democratic Forum” (på engelska). Gurtong.net. http://www.gurtong.net/Governance/PoliticalParties/SouthSudanDemocraticForum/tabid/413/Default.aspx. Läst 10 juli 2011. 
  30. ^ ”Profile: Southern Sudan leader Salva Kiir” (på engelska). BBC News. 5 januari 2011. http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-12107760. Läst 10 juli 2011. 
  31. ^ Sanders, Edmund (23 mars 2009). ”Oil's decline threatens Sudan government” (på engelska). The Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2009/mar/23/world/fg-sudan-economy23. Läst 10 juli 2011. 
  32. ^ [a b] ”Fakta om Sydsudan”. SO-rummet. http://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/varldens-lander-samhallskunskap/afrika-samhallskunskap/fakta-om-sydsudan. Läst 7 juni 2017. 
  33. ^ ”Sydsudan går mot självständighet”. Rapport. SVT Play. 8 juli 2011. Arkiverad från originalet den 14 november 2011. https://web.archive.org/web/20111114153815/http://svtplay.se/v/2476584/sydsudan_gar_mot_sjalvstandighet. Läst 10 juli 2011. 
  34. ^ ”South Sudan: Oil revival to boost economic recovery”. www.aljazeera.com. https://www.aljazeera.com/news/2018/08/south-sudan-oil-revival-boost-economic-recovery-180828071729069.html. Läst 27 september 2018. 
  35. ^ [a b c d] ”South Sudan | Facts, Map, People, & History” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/South-Sudan. Läst 18 juni 2017. 
  36. ^ ”Sudan Railways Corporation – Facts and Figures Year 2007” (PDF). Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101070807/http://www.sudanrailways.gov.sd/ar/pdf/facts_2007_en.pdf. Läst 16 april 2012. 
  37. ^ ”United Nations Mission in Sudan – UNMIS – Media Monitoring Report – 27 January 08”. UNMIS. 27 januari 2008. Arkiverad från originalet den 16 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120316140448/http://unmis.unmissions.org/Portals/UNMIS/2008Docs/mmr-jan27.pdf. Läst 16 april 2012. 
  38. ^ ”South Sudan Population (2017) - Worldometers” (på engelska). www.worldometers.info. http://www.worldometers.info/world-population/south-sudan-population/. Läst 19 juni 2017. 
  39. ^ ”South Sudan profile - overview” (på brittisk engelska). BBC News. 27 april 2016. http://www.bbc.com/news/world-africa-14019208. Läst 17 juni 2017. 
  40. ^ ”South Sudan | Facts, Map, People, & History” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/South-Sudan#toc300733. Läst 18 juni 2017. 
  41. ^ ”Utrikespolitiska institutet, landguiden”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004050504/http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Sydsudan. Läst 22 juli 2013. 
  42. ^ ”Sydsudan - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sydsudan. Läst 6 juni 2017. 
  43. ^ ”South Sudan profile - Media” (på brittisk engelska). BBC News. 13 juli 2016. http://www.bbc.com/news/world-africa-14019206. Läst 8 juni 2017. 
  44. ^ ”Azande - Introduction, Location, Language, Folklore, Religion, Major holidays, Rites of passage”. www.everyculture.com. http://www.everyculture.com/wc/Brazil-to-Congo-Republic-of/Azande.html. Läst 9 juni 2017. 
  45. ^ ”Sydsudan: musik i en ny nation” (på amerikansk engelska). varldsmusik.se. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170819062559/http://varldsmusik.se/sydsudan-musik/. Läst 9 juni 2017. 
  46. ^ ”Förlust men glädje för Sydsudan” (på svenska). DN/TT. 11 juli 2011. http://www.dn.se/sport/fotboll/forlust--men-gladje-for-sydsudan. Läst 12 juli 2011. 
  47. ^ ”Sydsudan – Fifas 209:e medlem”. Dagens Nyheter/TT-AFP. 25 maj 2012. http://www.dn.se/sport/fotboll/sydsudan--fifas-209e-medlem. Läst 26 maj 2012. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Regering

[redigera | redigera wikitext]

Politiska partier

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Afrika
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sydsudan&oldid=56176816”