Högt tempo...

Vi jobbar som illrar, full fart hela tiden.

Hallen på entréplan är nu klar. Vi har fräschat upp lite målerier på övre plan. Fler laminatgolv, med fruktansvärt fula linoleummattor där under, har rivits ut. Hantverkare har funnits här. Golvplank har blivit slipade. Effektiva snickare har också gjort lite småfix utomhus och ett trappräcke till övre plan.

Äntligen har vi funnit hantverkare som kommit som de ska och hållit vad de lovat.

Har även haft bästa vännen här över påskhelgen, som har styrt upp än mer vår röjning och utrensning. Det har målats fönster och kök, bokhyllor, skåp och byråer har blivit rensade. Även växthuset är presentabelt numera.

Vi har tömt kattvindar där vi glömt en herrans massa kartonger alltsedan flytten hit. Kartonger med enbart sk*t.... En container har vi redan haft för byggbråte, en ny är beställd till veckan för att bli av med allt elände som vi funnit både här och där i hus och magasin. Även secondhand butiken här i köpingen har hämtat ett 10-tal kartonger och mer lär det bli.

Det känns som vi har koll på läget och tror nog att vi ska vara klara här, lagom till fotograferingen. Vi får en städfirma hit på måndag som ska göra huset rent och fint från byggdamm.  Nästa vecka ska också utsidan av huset och magasinsbyggnaden göras fina av "rödmålaren". Sedan återstår den viktiga stylingen för att göra huset än mer attraktivt.

Vår plan är att huset kan fotas runt 20-22 april, för att sedan läggas ut på nätet med visning söndag 10 maj.

Schemat är hektiskt och jag är spindeln i nätet. Det är inte bara hantverkare och beslut som ska fattas här och nu, men också införskaffande av diverse fixargrejer, målarfärg, flyttkartonger och dessutom en bil som inte fick OK i besiktning, där verkstäder har bokats för att fixa till felen innan bilen skulle få körförbud. Men igår, tredje gången gillt, då fick bilen ett OK.

Kan bara säga att jag känner att jag lever...  Dagarna är uppbokade till bristningsgränsen. Min kära man tycker det är en befrielse att åka till arbetet, rena rama semestern är det där. Det jobbiga är faktiskt att följa vänners resor ner till vårt Languedoc, dit vi också skulle ha åkt nu i april. Vi får hålla fast vid vår målbild, långsemester i Frankrike nästa sommar och ett hus där inom en snar framtid.

OCH det finns ett slut på stressen, när fotografering och visning är över!