En plötslig längtan

Idag slogs jag av en oväntad och plötslig längtan efter sommaren.
Efter att gå och skrota på loppisar. Efter den där gången man tittar sig i spegeln på morgonen och för första gången för säsongen bestämmer sig för att man är tillräckligt brun och fräsch att man hoppar underlagskrämen. Efter de dära spontana kvällsdoppen. Efter nybakt tulltårta på altanen. Efter att få börja tjata på Anders om att skaffa höns. Efter att gå promenader i hagen och akta sig för koblajor. Doften av sommarregn. Åska och hällregn. Nya små potatisar uppdragna ur landet. Vattenmelon som rinner över barnmagar. Solvarma jordgubbar.
Ja, svensk sommar helt enkelt!


- Posted using BlogPress from my iPad

Oboy oboy!

Skulle kunna beskriva händelsen. Men bilden säger nog...

Det är dagarna som är dagarna

Juletiden satte punkt med buller och bång i helgen. Då var vi hemma på Carlslund, jag och mina syskon. Och svägerskor, svågrar och syskonbarn. Fira mamma stod på att-göra-listan. Det gjorde vi. Jag skulle dessutom vilja påstå att vi hjälpte till med julgransplundringen oxå. Efter en helg med 30 gäster i hustet finns det som inte så många barr kvar på granen om man säger... Ja, så nu är det vanliga dagar igen. De dära dagarna som är dagarna. Pulk-åkar-dagarna, tand-gnällar-dagarna, dagarna då man mest sitter vid köksbordet och dricker kaffe, dagarna man sliter sitt hår för att få ihop det, arbetsdagarna, de supereffektiva dagarna, dagarna man undrar vart de tog vägen, öppna-förskolan förmiddagarna och alla andra dagarna. - Posted using BlogPress from my iPad

Here I go again

Kul bara. Därför.