Tredje advent -------- nu är det nära . . . . .

till 4:de advent och julafton, för det är ju den som gäller, den som är viktigast för människorna.

Julen är speciell, det har den alltid varit, men den är oxå väldigt krävande, rolig. tröttsam och trist.

För många är den faktiskt inte så kul, det kan man förstå, det beror oxå på vilka minnen man bär

med sig. Har det varit en rolig och kärleksfull jul, minns man julen med värme, det var den för mig.

Rolf berättar hur de hade det innan jul på landet. Det var ju förstås slakten av grisen och allt
som man skulle göra av den. Ingenting fick förfaras (slängas) nästan allt kunde man använda.
De gjordes en massa olika korvar, ungefär som i "Emil i Lönneberga filmerna" där Emil bjöd in
alla gamlingar på julmat. Så då var det verkligen mycket stök i köket, husmor hade den största
bördan o ansvaret som det oftast alltid är.

De hade förstås en massa djur i ladugården oxå som skulle skötas om. Man gjorde sånt man var tvungen till. Skulle aldrig vilja byta med dem då.  Nu har vi det alldeles för bra, tycker jag.

Det är en hysteri runt dessa julklappar varje år, man måste lugna sig och inte "förhandla" sig.
Efter julen är mångas plånböcker tomma, att handla på "krita" är inte så bra, men kanske enda
chansen för en del att kunna köpa något. Det är inte klapparna som är viktigast utan samvaron.

Men så tänkte man inte som barn, det var ju givetvis en riktig högtid att få presenter på.
Det var jätte roligt att köpa och slå in paketen själv,  att glädja sin egna familj var mkt roligt.

Att kvällen innan julafton klä granen var en speciell känsla, allt glittrade o glimmade så fint.
Vi brukade oxå grilla äpplen över glöden av den öppna kakelugnen, vi smaksatte med lite sirap.

Om husmor var trött på julafton efter allt stå hej alla dagar fram till jul och tillsist klara av aftonen
förstår man, men som barn tänkte ingen så. Inte förrän man själv fick familj då gick det upp ett ljus.

När vi hade fått skidor i julklapp skulle man kvick ut och pröva dem, var vi lite äldre gick vi på
långpromenad i våra nya läderstövla eller nya mössan och kappan, kanske gick till en kompis
för att visa upp sig. Då var även kompisarna glada och inte avundsjuka på våra saker, vi gladdes
tillsammans över vad man fått.  Det är så fortfarande, samma "gamla" gäng som håller ihop.
Min vän Ulla och hennes familj var som en familj till mig oxå. Världens bästa kompis föräldrar.

Jag har ingen julbrådska just nu eftersom jag tar mig tid att skriva lite i min blogg,
men vänta bara till torsdag, då blir det spring i benen. Jag är en typisk "sista sekunden springare".

Ha en trevlig 3:de advent
// Eva