Energivampyr

Har du hört talas om energivampyrer?
Någon kanske känner igen sig i det jag ska beskriva, vissa kanske inte alls, men jag har stött på några såna i mitt liv och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera dem.
Det kan vara vem som helst i din bekantskapskrets egentligen; en lagkamrat, en kollega, en klasskamrat eller en sk vän. Någon som får dig att må dåligt utan att du kanske i början vet varför. Någon som genom det han eller hon säger eller gör trycker ned dig för att stärka sig själv. Suger ut din energi. Ofta, eller nästan alltid ska jag säga, är det så subtila saker att du kanske inte reagerar till en början, och troligtvis märker ingen annan runt omkring något heller. Små kommentarer till det du sagt, eller kanske ett litet skratt. Saker så små att om man skulle påpeka dem skulle man troligen få ett "men vadå, det där var väl ingenting" till svar. Och ingen runt omkring skulle förstå någonting. Problemet är att när detta upprepas gång på gång på gång byggs det ju ett berg inombords. Ett berg av ytterst små nedlåtande svar på frågor du ställt, eller kommentarer till något du sagt. Man kan inte jämföra en energivampyr med en mobbare eftersom vampyren är mycket mer lömsk och diskret, men effekten blir densamma. Ditt självförtroende i umgänget med personen, och bland de andra personerna i kretsen, krymper sakta men säkert. Du blir kanske rädd för att yttra dig och vaktar noga på varje ord du faktiskt säger. Försöker ligga steget före, men upptäcker att det ibland är hopplöst då kommentaren kommer som en pisksnärt, helt oväntat. Du börjar försöka undvika personen i fråga, men då ni ex. arbetar på samma ställe är det ju i längden omöjligt.
En konfrontation känns i dessa situationer inte heller som någon möjlighet eftersom vampyren kanske inte ens är medveten om sitt beteende, eller iaf inte skulle erkänna det. Så hur löser man detta problem? Jag vet inte. Om jag visste skulle jag ha gjort det. Kanske är jag feg, rädd för vilka konsekvenser det skulle få för mitt liv i övrigt. Tips mottages tacksamt, men tills dess att jag får några kan jag iaf skriva ut min lilla protest här:
Du suger, lämna mig ifred.

Och till inlägget från igår vill jag tillägga att vi räknade senare ut ungefär hur många paket vi slår in per person på en dag. Över hundra stycken. Pust!

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, tyvärr var det inte om fred på jord

Just nu sitter jag på jobbet. Är väldigt besviken på min lunch som bestod av pastasallad. Det var mer pasta än sallad, jag tror jag hittade tre gurkbitar och fyra pyttesmå tomatbitar. Desutom utlovades cashewnötter på skylten, jag räknade till fem. Sablar också, lunchen som är dagens höjdpunkt!
Jag är oroväckande utmattad redan. Det bådar inte gott när man betänker att jag ska vara här till klockan sju, plus att det är en hel dag till med julklappsinslagande imorrn kvar också..
Inatt drömde jag den värsta drömmen på länge. Jag vaknade alldeles rosenrasande mitt i natten och stirrar på Jonas som ligger ca en decimeter från mitt ansikte och ler sådär nyvaket och (i vanliga fall) gulligt. Jag utdelar genast några välriktade högerslag mot den stackarn och vänder sedan demonstrativt ryggen åt. Eller ja, stackarn och stackarn, han hade faktiskt varit helt ofantligt dum i min dröm. Så dum som man bara kan vara. Dumma dumma dröm! Och det är ju så jobbigt när det känns så verkligt jättelänge efter att man har vaknat. Usch vad arg jag var. Jag fick dock förklara min slagserie innan vi somnade om. Jag kanske ska be lite mer om ursäkt sen ikväll. Han bad ju faktiskt om ursäkt för sitt dumma drömjag. Egentligen är jag fortfarande lite arg, usch! Men jag ska tänka på saken. Jag blev ju faktiskt bjuden på frukost på Annas innan jag åkte till jobbet.

Åh nu är det bar en kvart kvar av lunchen. Snart dags att återvända till kaoset. Man riskerar väldiga arbetsskador i det här yrket. Mina händer är alldeles söndertrasade av papper, snören och den värsta boven av dem alla; tejpavdragaren. Det är ett riktigt mordvapen. Är man inte försiktig kan man ju råka slitsa upp handleden. Vore lite synd att blöda ner alla paket.
Ikväll blir det paketutdelning med brudarna hos Bällen, längtar redan.

Nu var det jul igen

Efter vissa påtryckningar kände jag att det var dags för en uppdatering.
Efter mardrömsveckan har det faktiskt ljusnat tro det eller ej. Jag och Jonas åkte tillbaka till Oslo helgen efter och bodde på hotell. Supermysigt. Det regnade nästan hela helgen men all julbelysning på stan gjorde sitt för julstämningen ändå och det blev några julklappsinköp. Jag tänkte lägga upp lite bilder, men just nu sitter jag i Falun hos Fredrik och Linda (och Clara såklart) så det får bli senare. Om jag hittar alla sladdar :p
Troligtvis har jag jobbat färdigt på Narvesen. Jag jobbade ju som ett djur in i det sista innan jag åkte till Sverige förra veckan, men precis i samband med att jag åkte hem så bytte vi chef där och han tyckte att det var för dyrt att ha personal från Adecco. Att jag skulle bli anställd där är troligtvis inte ett alternativ för mig då jag bara kunde bli lovad 2-3 dagar i veckan där och det har jag absolut inte råd med. Så jag hoppas få nåt nytt roligt uppdrag av Adecco när jag kommer tillbaka. Det blir väl troligtvis nåt lager nånstans.. Men bara jag slipper Jonas fiskfabrik så får jag väl vara nöjd. Han har ju fått i princip heltid på sin barnehage och får fortsätta där efter jul. De pratade tom om att det kanske fanns jobb där ända fram till sommaren. Men vi får väl se om vi vill vara kvar så länge..
Tillslut gav vi helt upp hoppet om hyresvärdsnöten och detta råkade sammanfalla precis med att Kalle eventuellt gav upp hoppet om Norge. Så nu ska vi flytta in i hans supermysiga lilla stuga! Ska bli så himla skönt. Hoppas bara att hyresvärdsnöten inte orkar tjafsa med oss om nån uppsägningstid. Varför ska vi hålla nåt vi lovat när han inte hållit ett enda löfte sedan september? Pucko.
Förra fredagen tog jag iaf mitt pick och pack (alldeles för mycket pick och pack) och drog från Kongsvinger till Göteborg. Sedan tillbringade jag och Hanna (och Emelie) en alldeles underbar helg där. Höjdpunkten var såklart Reginakonserten på fredagskvällen. Åh älskade Regina! Vilken fantastisk människa. Här tog Hanna en massa bilder som jag faktiskt har, men inte med mig, så återigen får jag återkomma med dessa. Efter konserten hade vi tänkt att vi skulle gå ut, och vi tog oss faktiskt ut. Klockan två. Men kul hade vi iaf, det var längesen vi var ute och dansade bara vi :)
På lördagen hade vi bestämt att vi skulle äta brunch och vi hittade faktiskt en riktigt bra sådan. Problemet var bara att det var på ett spa som jag nu glömt vad det hette, så vissa (en gubbe) tyckte att det var helt ok att komma till brunchen i halvöppen badrock. Nej tack, jag vill inte ha det där i min mat.
Vi diskuterade också en kass recension som Regina hade fått. Nån tönt som skrev att hon blev alldeles för mycket i längden med allt, ryska, trummande på stol och så vidare. Och så hade människan mage att skriva att han (eller hon, jag minns inte) fick nog när Regina råkade spela fel i Samson. Men allvarligt, allt hon har för sig i sin musik är det som gör henne till den hon är. Om man kan någonting om henne eller hennes musik så vet man det, och antingen älskar man det eller så gör man det inte. Och vet man ingenting om det så borde man inte gå på hennes konsert. Alla andra som var där älskade det. Det vore ju som att jag skulle gå och recensera en konsert med nåt skrikrockband. Troligtvis skulle jag få panik redan under första låten och skriva något i stil med vansinnigt tröttsamt. Alla andra skulle troligtvis vara i extas. Puckorecensent! Eller puckotidning som skickar dit en sån okunnig recensent!
Men nog om det. Sen shopppade vi julklappar och mötte upp Emelie för thaimat och bio, Coco Chanel & Igor Stravinskij (jag vet, vansinnigt innovativ titel eller hur?). Den handlade konstigt nog precis som titeln avslöjar om Coco och Igor och deras påstådda affär. Den tillförde inte särskilt mycket till mitt liv, men tog inte så mycket från det heller. Jag älskar ju bio. Däremot var båda helt osympatiska och omöjliga att tycka om. Det roligaste hände dock efteråt när vi försökte hitta ut ur bion. Ivrigt diskuterande upptäcker vi plötsligt att vi är i ett trapphus utan utgång. Fråga mig inte hur det gick till. Vi åkte lite hiss upp och ner innan vi slutligen hittade ut genom något företags personalingång, en bra bit från biografen :)

På söndagen drog vi direkt till tåget på morgonen och jag åkte mot Dalarna. Lite nervös för förseningar eftersom jag skulle direkt till årets Luciakonsert, men båda tågen var precis i tid. Konserten gick jättebra och sen åkte vi hem och Lottis klippte av mig håret. Eller skar ska jag kanske säga, med en mattkniv (man tager vad man haver). Så nu är det riktigt kort faktiskt.
Hela denna vecka har jag varit på Bokia (förutom igår då jag och mamma julbakade hela dagen), och nu är jag inte ledig förrän på julafton. Men sen! Sen är jag ledig i evinnerlig tid. Undrar vad jag ska hitta på.

Årets sämsta vecka

Förra veckan var piss, and here's why;

Efter en jättekul lördag med mina brudar här, och en rätt rejäl fest (skulle ha lagt upp bilder om inte laddaren till kamerabatteriet var borta, skräll), vaknar vi på söndagen och upptäcker att någon under festligheterna troligtvis har satt sig på Internetdongeln som är helt böjd. Totaldeprimerad går jag för att rosta bröd och upptäcker att fönstret som brödrosten står i är täckt av vitt luddigt mögel. Mysigt värre. Paniken inträffar.
På måndagen gör jag misstaget (?) att kolla i de andra fönstren och upptäcker att det är samma sak överallt. Förutom i sovrummet. Där är det värre. Enorma gråsvarta luddiga fläckar har i hemlighet spridit ut sig bakom persiennen och invaderat fönstret! Paniken nu total. På vägen till jobbet går jag för att lämna in dongeln och förhoppningsvis få en ny. I stället får jag veta att en ny kostar 1000 kr. Alternativet är att skicka in den på service, det kunde kanske bli billigare men kunde ta upp till sex veckor. Sex veckor utan Internet?! Hur överlevde folk förr i världen?
På tisdagen flyttar vi ut i vardagsrummet av rädsla för att sova i sovrummet, möglets boning. Sporer som flyger runt i luften och invaderar våra lungor! Jonas ringer hyresvärden som lovar att komma på fredagen med en snickare. Inte särskilt lugnande eftersom han inte hållit ett enda löfte än...
Onsdag kväll tillbringas i Oslo på match, som de vinner. Jonas gör mål och blir matchens lirare. Var saker och ting på väg att vända? Oh nej. När vi kommer hem mitt i natten, jag utmattad och har ännu en halv fem-morgon att se fram emot, så upptäcker jag att frysen har tappat värmen och allt har smält där inne. Skåda mitt sammanbrott. Jag ringer och väcker mamma i panik (sorry!) och försöker skruva ner temperaturen så det ska bli kallt igen.
Torsdag morgon halv sex. Emma ska till jobbet. Men oj, bilnyckeln har försvunnit! Emma får springa till jobbet. Yes, springa. Ni som har varit här och vet var jag jobbar vet att det inte är jättelångt precis, men det är inte direkt nästgårds heller. Nerför en backe och över en bro, nerför en backe och över en bro. Hej hå, över en bro, och sen var det nånting med en ko...
Första gången jag springer (pga ryggen) på ett halvår, blir alltså i jeans och jobbtröjan, halv sex på morgonen. Det tog sju minuter. Genomsvettig och en smula rasande ringer jag till Jonas för att höra om han hittat den, han skulle ju också till jobbet. Han hittade den i sängen när han gick och lade sig igen...
På fredag eftermiddag dyker faktiskt hyresvärden upp (efter att jag ringt och påminnt honom), men utan snickare. Han säger att han tar allvarligt på problemen och ska fixa en firma som ska komma och mäta om det är farligt. Sedan ska det åtgärdas. Jag talar om att jag är jävligt less på att vänta på badrumselementet (två månader snart) och han lovar såklart att fixa det. Återigen, not reassuring. Andra lägenheten med mögel. Humöret på topp.
På lördagen jobbar jag faktiskt bara 3,5 timmar, för att sedan åka med Tove till Oslo för att shoppa och gå på hockey igen och sedan utgång. Efter jobbet inser jag att jag aldrig fick hemnyckeln av Jonas när han var förbi. Jag glömde fråga, han glömde lämna. Jag ringer och får veta vad jag egentligen redan visste. Japp, nyckeln var på väg på match. Det var bara att traska hem till Tove för att se på när hon gjorde sig i ordning. Det var kul. Jag kände mig så fin i fulaste jobbskorna, uttänjda jobbjeansen och den hyfsat svettiga jobbtröjan.
Det hela slutar med att jag får köpa ny klänning, nya skor och strumpbyxor för att kunna visa mig ute bland folk. Och jag tror aldrig att några har shoppat så effektivt som vi gjorde, tack Tove :)


Som avslutning blev det faktiskt en jättetrevlig kväll i Oslo, med ny seger och nykter utgång i mitt fall. Sen körde jag de fulla små liven ända tillbaka till Kongsvinger och såg fram emot att jobba även söndagen. 50 timmar arbete blev det den veckan, och ca 5 timmars sömn kändes det som. Tack gode gud att den är över. Nu kan det bara bli bättre? I all stress lyckades jag dock glömma bort första advent! Jag, juloholisten! Jag var helt enkelt en skam på torra land. Tur att Jonas tog med mig på julmarknad så jag fick lite glögg. Sen bjöd Kalle och Tove på lite mer glögg. Mmm glögg.

Igår var hyresvärden här igen och han hade faktiskt med sig ett element! Jag trodde jag skulle svimma. Sen lämnade jag skriftligt på att vi inte tänker betala hyra förrän allt är åtgärdat och han accepterade det utan problem. Han sa att han hade pratat med någon som sa att fuktmögel på trä inte var skadligt, men jag lyckades övertala honom om att vi ville ha mätning iaf. Jag var så stolt när han gick!
Och idag på jobbet fick jag ett mess från Telekiosken, de skulle ge oss en ny dongel helt gratis! Things are looking up... Och allt i frysen frös faktiskt igen över natten. Får väl se om vi dör när vi äter det :p