Gulp!

Jag har fått ärva... Ett olivträd. Tyvärr misstänker jag att det vackra trädet går en dyster framtid till mötes hos mig. Trots omgivningens tro på mig och min förmåga. Var har de fått den ifrån förresten?!? De enda växter som överlever inne hos mig är murgrönor. Suck.

 

Jag måste skaffa information, och ett orangeri! Det hoppar nog maken högt över! Jublandes liksom!

Eller inte.

Bloggsuget har återvänt. På något sätt har jag haft lite tid till att surfa runt bland bloggar och kommit till insikt om att jag saknar det. Så, ett nytt försök. Utan dåligt samvete. Det blir som det blir.

/Annica

Ja, jösses, liket lever!

Har kommit fram till att jag saknar bloggvärlden, så jag gör ett nytt försök!
Lång tid har gått sedan mitt senaste inlägg och mycket har hänt.
Det största som hänt var att jag och min man gifte oss förra året. Efter 23 år. Bättre sent än aldrig. Eller som vi uttryckte det;" ja, det blir väl inte bättre än så här så det är väl lika bra att göra det"...
He, he, he! Vi gifte oss i smyg, med våra föräldrar närvarande, och hade sedan en sommarfest på kvällen. Ingen anade något. Perfekt! En supertrevlig kväll!
Så nu håller jag på och övar på mitt "nya" namn. Fortfarande svårt, så här ett halvår efteråt.

Två gånger hamnade jag på akuten, med hyfsad utgång. Vi tillbringade en härlig vecka i Åre med familjen och passade även på att träffa släkten. Mycket tid lades på utbyggnaden av huset och mer kommer det att bli. Barnen växer så det knakar och lillebror han vill vara en storebror, för "jag vill kunna läsa". Som om det nu kom automatiskt! Vi önskade oss en liten föryngring av fårflocken, och ut kom det hela 10 lamm! Som rymde. Hela tiden. Och åt upp allt. Utom dillen... I år vill jag inte ha några lamm alls.

Nepp, dags att ta tag i lite "igenläsning" i bloggvärlden!

Annica