Institutionen för globala studier

UN Guiding Principles on Business and Human Rights

utveckling som norm

En analys av Sveriges regering, Volvo och Göteborgs Stad

Examensarbete i mänskliga rättigheter, 30 hp

VT 2021

Författare: Martina Zackrisson

Handledare: Lisbeth Segerlund

Abstract
Since the 1990s, when the number of transnational companies increased, it has created
challenges regarding the responsibility of human rights. As a response to these challenges the
United Nations Human Rights Council (UNHRC) unanimously endorsed the new policy UN
Guiding Principles on Business and Human Rights (UNGP) in 2011. UNGP does not have the
status av international law, yet simply as guidelines and its implementation is based on good
will and voluntary efforts. Now, 10 years later, this study aims to get understanding regarding
if UNGP is considered as norm by the Swedish government, Volvo and Gothenburg
Municipality. The material of the study consists of sustainability reports, annual reports and
governmental documents with focus on human rights in relation to business published
between the year of 2011, when UNGP was endorsed until 2020. The main results show that
there has been a stable development of including UNGP by the Swedish Government and
Volvo. As a result of the gradual development of the two actors’ makes them reach the third
and final stage of the norm life cycle, internalization, and summarizes in that they consider
UNGP as norm. The Gothenburg Municipality has during the same time period not included
UNGP and does, for that reason, not consider UNGP as norm. The results indicate that the
UNGP is included by its target groups, states and businesses, yet to do such a generalization
there is need to extend this research to a greater number of actors.

Nyckelord: FN:s Vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, mänskliga
rättigheter, transnationell handel, Sverige, Sveriges regering, Volvo, Göteborgs Stad, norm,
implementering

Key words: UN Guiding Principles on Business and Human Rights, human rights, transnational trade, Sweden,
Swedish government, Volvo, Gothenburg Municipality, norm, implementation

Antal ord: 17 418

2
Innehå llsfö rteckning
Abstract............................................................................................................................................................2

1. INLEDNING................................................................................................................................................ 4

1.1 BAKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING..............................................................................................................4

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR............................................................................................................................5
1.3 ÄMNESRELEVANS OCH AVGRÄNSNINGAR................................................................................................................6
1.4 DISPOSITION....................................................................................................................................................6

2.TIDIGARE FORSKNING................................................................................................................................. 6

2.1 IMPLEMENTERING AV UNGP..............................................................................................................................7

2.2 UNGP OCH NORM............................................................................................................................................9
2.3 SAMMANFATTNING.........................................................................................................................................10

3.TEORETISK ANSATS................................................................................................................................... 11

3.1 NORMERS LIVSCYKEL....................................................................................................................................... 11

4. METOD.................................................................................................................................................... 14

4.1 MATERIAL OCH DATAINSAMLING........................................................................................................................14

4.1.1 Urval......................................................................................................................................................14
4.1.1 Dokument av Sveriges regering............................................................................................................15
4.1.2 Dokument av Volvo...............................................................................................................................15
4.1.3 Dokument av Göteborgs Stad...............................................................................................................15
4.2 KÄLLKRITISK DISKUSSION...................................................................................................................................16
4.3 SJÄLVKRITISK REFLEKTION.................................................................................................................................17
4.4 ANALYSMETOD...............................................................................................................................................17
4.4.1 Analysschema.......................................................................................................................................19
4.5 DISKUSSION KRING ANALYSMETOD.....................................................................................................................19

5. RESULTAT OCH ANALYS....................................................................................................................... 20

5.1 SVERIGES REGERING........................................................................................................................................20

5.1.1 Inkludering av UNGP.............................................................................................................................20
5.1.2 Sveriges regering och normers livscykel...............................................................................................27
5.2 VOLVO..........................................................................................................................................................28
5.2.1 Inkludering av UNGP.............................................................................................................................28
5.2.2 Volvo och normers livscykel..................................................................................................................40
5.3 GÖTEBORGS STAD...........................................................................................................................................42
5.3.1 Inkludering av UNGP.............................................................................................................................42
5.3.2 Göteborgs Stad och normers livscykel..................................................................................................46
5.4 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS.....................................................................................................................47

6. AVSLUTNING OCH VIDARE FORSKNING................................................................................................48

7. REFERENSLISTA.................................................................................................................................... 50

3
1. Inledning
1.1 Bakgrund och problemformulering
Under 1990-talet skapades nya utmaningar gällande ansvarsfrågor för producenters
arbetsrättigheter då antalet transnationella företag, där handelskedjan sträcker sig över flertalet
länder, ökade stort i antal vilket förde med sig dilemman gällande vilken eller vilka aktörer
som har ansvaret för producenternas arbetsförhållanden (Ruggie, 2013). Genom påtryckningar
från såväl civilsamhället som andra aktörer har debatten om arbetsrättigheter inom
transnationell handel fått allt större utrymme på såväl global som lokal nivå (Ilcan & Lacey,
2011; Ruggie, 2013). I samband med att påtryckningar ökade fick John Gerard Ruggie,
professor i mänskliga rättigheter och internationell handel, i uppdrag av FN att skapa ett
ramverk som hanterar frågan (Ruggie, 2013). Efter 5 år av diskussioner, diplomati och
skapande så blev resultatet det nyskapade dokumentet UN Guiding Principles on Business
and Human Rights (på svenska FN:s vägledande principer för företag och mänskliga
rättigheter, hädanefter UNGP) (Neglia, 2016, s.290). Förenta nationernas råd för mänskliga
rättigheter (UNHRC) antog UNGP enhälligt år 2011 (Neglia, 2016, s.290). Dokumentet består
av 3 huvudsakliga principer: 1) Staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter, 2)
Företags skyldighet att respektera mänskliga rättigheter, samt 3) Effektivare möjligheter till
upprättelse (United Nations, 2011). Efter ett flertal tidigare försök att ta fram riktlinjer
gällande transnationell handel och mänskliga rättigheter var nu UNGP resultatet av de
lärdomar de gjort under de tidigare försöken (Neglia, 2016, s.290). En viktig premiss för att få
ett omfattande stöd när UNGP antogs var att UNGP skulle ges status som riktlinjer och inte
internationell lag. UNGP som är en form av policydokument skiljer sig från lagar då en
lagtext kan förbjuda eller påtvinga ett visst beteende med någon form av rättslig påföljd om
man bryter mot lagen, medan policydokument i huvudsak försöker vägleda handlingar och
beslut i en viss riktning. I praktiken innebär detta att dess implementering bygger på välvilja
och frivilliga insatser av samhällets olika aktörer. Att UNGP har denna status gjorde det
möjligt att få stifta ett internationellt vedertaget dokument som hanterar skydd och respekt för
mänskliga rättigheter, men det kan också ses som kortsiktigt i och med att dess
implementering riskerar att bli lidande med dess svagare status.

Sveriges hantering och implementering av mänskliga rättigheter har vid olika tillfällen
beskrivits som att ligga i framkant. Detta av såväl FN som OECD, genom att bland annat
berömma såväl svenska staten som svenska företag för deras förmåga att uppfylla mänskliga
rättigheter och utföra hållbart företagande (Regeringskansliet, 2018a; Sveriges Radio, 2007).

4
Med den grunden finns det anledning att tro att svenska aktörer även skulle ligga i framkant
när det gäller inkludering av UNGP. Det är av den anledningen intressant att undersöka om
och hur svenska större aktörer som bedriver internationell handel väljer att inkludera UNGP,
då det finns stora chanser att de kommit långt i processen. Anledning till att det just gäller
större aktörer beror på att det står skrivet i UNGP att de anser att större aktörer ofta har bättre
kapacitet för dess implementering (United Nations, 2011, s. 15).

Ett sätt för att säkerställa UNGP:s implementering är att ändra dess status till internationell
lag och just denna statusförändring har under en tid diskuterats av såväl svenska som
internationella aktörer (Concord, 2019; Europeiska Unionen, 2018). Utöver att ändra dess
status till att få rättsliga följder så finns det andra sätt för att påverka dess implementering och
ett sådant sätt är UNGP:s utveckling som norm. Sikkink och Finnemore hävdar i sin
beskrivning av normers livscykel att normer och delade idéer reglerar beteenden och
begränsar valmöjligheter och möjligt agerande och på så sätt skapar struktur och stabilitet i
världen. Sinnkink och Finnemore argumenterar även att förändringar i normer och idéer är
huvudsakliga för systemförändring. Hur denna förändring sker förklarar Finnemore och
Sikkink genom en trestegsprocess; 1) Normen uppstår, 2) Normkaskad, 3) Internalisering
(Finnemore & Sikkink, 1998, s.894). Sverige anses vara i framkant gällande mänskliga
rättigheter och svenska aktörer bör därför ha anammat UNGP och gjort att den kommit långt i
dess utveckling som norm, dock har detta hittills aldrig undersökts.

1.2 Syfte och frå gestä llningar

Med grund i introduktionen ovan, som påvisar att UNGP:s status som riktlinjer bygger på
välvilja och eget initiativ för dess implementering, är syftet med denna studie att få förståelse
för hur Sveriges regering, Göteborgs Stad samt Volvo tillämpar UNGP som norm genom att
undersöka hur riktlinjernas två första pelare inkluderats i skrivelser sedan policyn stiftades år
2011 fram tills år 2020. Detta ämnas undersökas genom besvarande av följande
forskningsfrågor:

 Hur inkluderar Sveriges regering, Volvo och Göteborgs Stad UN Guiding Principles
on Business and Human Rights i sina skrivelser sedan policyns antagande år 2011?
 Hur relaterar aktörernas inkludering av UNGP till teorin om normers livscykel?

5
1.3 Ä mnesrelevans och avgrä nsningar
Att Sverige anses ligga i framkant gällande mänskliga rättigheter gjorde att fokuset på Sverige
som land valdes för denna studie. UNGP:s första pelare riktar sig till stater och det faller sig
därför naturligt att just inkludera Sveriges regering i denna studien. Den andra pelaren i
UNGP riktar sig till företag som bedriver internationell handel och Volvo, som gällande
omsättning är det största företaget i Sverige år 2021 (Stockblogs.se, 2021), är en aktör som
utför stora mängder internationella inköp. Att Volvo även är ett större bolag har betydelse för
att den är inkluderad studien, då det finns större chans att Volvo har kännedom av UNGP som
riktlinjer, vilket är en förutsättning för att inkludera UNGP:s innehåll. Göteborg som
geografisk ort är fäste för hållbarhet och mänskliga rättigheter på ett flertal fronter, dels
genom att av Global Destination Sustainability Index bli vald år 2021 till världens mest
hållbara destination (Göteborgs turistinformation, 2021) men även också genom att det finns
verksamheter så som FN-förbundets MR-grupp samt Göteborgs Rättighetscenter i Göteborg.
Att hållbarhet och mänskliga rättigheter finns inkluderat i Göteborg som geografisk plats
behöver dock inte betyda att Göteborgs Stad som kommun erhåller samma fokus, men det ger
mig sken av att Göteborg Stad som kommun också tillämpar hållbarhet och mänskliga
rättigheter i stor utsträckning och är därför intressant att undersöka. Även om UNGP inte
riktar sig specifikt till kommuner så är det intressant att analysera en kommun för att om
Göteborgs Stad väljer att inkludera UNGP påvisar det att UNGP har fått fäste utöver hos
UNGP:s riktade aktörer: stater och företag. Studien är även relevant på det sätt att det fyller
ett gap i den tidigare forskningen, då det ej gjorts liknande undersökningar och jämförelser på
dessa aktörer tidigare.

1.4 Disposition
Denna uppsats består av 6 kapitel och första kapitlet utgör ovanstående inledning, syfte,
frågeställningar, ämnesrelevans och avgränsningar. Kapitel 2 innefattar redogörelse av
tidigare forskning inom ämnesfältet och kapitel 3 utgör studiens teoretiska ramverk. I kapitel
4 presenteras och diskuteras de val av metod som gjorts gällande såväl datainsamling och
material som analys. Kapitel 5 består av studiens resultat, analys och slutsats och följs av
avslutning och vidare forskning i kapitel 6.

2.Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras den tidigare forskning som gjorts med fokus på implementering av
UNGP och UNGP som norm, vilket bidrar till ett synliggörande av studiens relevans i en

6
större kontext. Denna avgränsning av tidigare litteratur har gjorts då det vid sökning av
inkludering av UNGP ej fanns representerat i tidigare litteratur, utan istället hänvisades till
implementering av UNGP. Då det finns en tydlig koppling mellan de två begreppen valdes
just implementering av UNGP som första avgränsning för den befintliga forskningen. Då det i
syftet är fokus på att undersöka hur de tre aktörerna tillämpar UNGP som norm så föll de sig
väl att inkludera den andra avgränsningen om tidigare forskning som berör UNGP som norm.

2.1 Implementering av UNGP

Momsen och Schwarze (2018) ger en grundläggande översikt gällande de policys som
implementerats på EU-nivå samt delvis på nationell nivå, som ett svar på UNGP:s antagande.
Exempelvis nämner de att 21 stater har producerat nationella handlingsplaner och ger en
överblick över såväl internationell lag och riktlinjer som nationella motsvarigheter (Momsen
& Schwarze, 2018, s. 573). Fokuset för studien ligger på staten som aktör och ett antal policys
beskrivs mer djupgående, så som OECDs Guidelines for Multinational Enterprises och
brittiska Modern Slavery Act (Momsen & Schwarze, 2018, s. 573-575). En liknande studie har
Neglia gjort (2016) där författaren har beskrivit hur UNGP har integrerats i legala dokument
och policys av olika europeiska stater, men med extra fokus på Frankrike, Storbritannien och
Schweiz. I positiv bemärkelse belyser Neglia att det sedan UNGP:s antagande har uppstått
såväl internationella som nationella policys men Neglia anser dock att europeiska intuitioner
och nationella lagstiftare behöver tillämpa ytterligare skydd så att mänskliga rättigheter ej
fortsätter kränkas inom transnationell handel (2016, s. 289). Likaså hävdar Neglia att stater
ofta implementerar fragment av UNGP och att UNGP:s styrka kommer att försvagas om detta
kommer att fortgå (Neglia, 2016, s. 295). Önskan om ett striktare regelverk i UNGP är
gemensam för många forskare. Bernaz (2012) väger fördelar mot nackdelar gällande att
utveckla UNGP till internationell lag som gäller över landsgränser (extraterritorialitet).
Bernaz anser att dagens utformning, i form av riktlinjer, av UNGP är allt för beroende av
staters och företags välvilja för dess implementering. Att det är det en stor brist att
effektiviteten av UNGP:s implementering hänger på det moraliska ansvaret hos företag.
Bernaz håller därför åsikten att den bästa lösningen för att nå ett avslut på kränkningar av
mänskliga rättigheter vid transnationell handel vore att utveckla UNGP till internationell lag
(2012, s. 493). O'Brien och Dhanarajan (2016, s. 554–555) ser det också som problematiskt
att UNGP är av frivillig natur i sin nuvarande form. Att det trots initiativ på såväl global som
lokal nivå går långsamt med dess implementering och att resultaten hittills inte är tillräckliga,

7
men belyser samtidigt att UNGP är av stor vikt i den fortsatta utvecklingen av mänskliga
rättigheter inom företagande (O'Brien & Dhanarajan, 2016, s. 542)

I Augensteins (2018) analys av Finlands, Danmarks, Nederländernas och Storbritanniens

nationella handlingsplaner för UNGP finnes det också kritik. Augenstein hävdar att de
åtaganden som är skrivna i de nationella handlingsplanerna är vaga och saknar konkreta steg
och att information om vilka myndigheter som är ansvariga för dess implementering saknas
(2018, s. 257). En studie av Augenstein, Dawson och Thielbörger (2018, s. 6) följer samma
resonemang där de anser att nationella handlingsplaner, som de ser ut idag, i huvudsak har tre
felaktigheter. 1) bristande indikatorer på resultatmätning, 2) otillräcklig uppföljning, samt 3)
en obalans mellan de tre pelarna. Gällande forskning på UNGP:s implementering i Sverige så
har Kløcker Larsen och Atler (2018) analyserat hur svenska myndigheter och statliga företag
har implementerat första pelaren av UNGP. Fokusering i studien görs på de briser som finns
och summeras i att implementeringen behöver förbättras då det är brist på rutiner för
uppföljning och kontroller och otillräcklig transparens (Kløcker Larsen & Atler, 2018, s. 134–
136).

Att det finns svårigheter att implementera UNGP har gjort att forskare har skapat olika
verktyg för att underlätta implementering. Van der Ploeg och Vanclay (2016) har skapat ett
sådant verktyg bestående av 7 steg och benämner detta som Human Rights Sphere. Van der
Ploeg och Vanclays anledning till att de framtagit detta verktyg är för att de anser att UNGP i
sin form är för diffus och saknar konkretion gällande hur dess implementering kan ske, vilket
deras verktyg ska assistera med (Van der Ploeg & Vanclay, 2016, s. 4072–4075). Murphy och
Vives (2013) presenterar också en analys- och implementeringsmetod, kallad Organizational
Justice. Detta verktyg har fokus på att hitta de potentiella skillnaderna i företags och
intressenters skildringar av rättvisa, som implementering av UNGP kan innebära (Murphy &
Vives, 2013, s. 785–786). Haász (2013) belyser istället nationella MR-institutioner som ett
viktigt verktyg för en fungerande implementering av UNGP. Att deras breda mandat,
kompetens och speciella status (mellan stat och icke-statliga aktörer) är passande för denna
typ av uppgift (Haász, 2013, s. 184–185).

Terminologi och språkbruk i UNGP är också något som diskuteras i den befintliga
forskningen. Kemp och Vanclay (2013, s. 90–91) anser att UNGP:s innehåll inte är tillgänglig
för noviser inom ämnet då språket och diskursen är allt för svår och att implementering av
UNGP därför påverkas på ett negativt sätt. I annan riktning så hävdar istället Fasterling och

8
Demuijnck (2012, s. 812) att UNGP genom sin konkretisering av mänskliga rättigheter är
tilltalande för företag, även om de anser att det finns en risk att det enbart sker en teoretisk
implementering i form av policys och att dess praktiska utförande ej genomförs. McPhail och
Adams (2016) vidareutvecklar tanken om konkretisering där de beskriver hur UNGP är
delaktig i ett skifte i vår tids diskurs gällande mänskliga rättigheter. Författarna anser därför
att UNGP är ett diskursivt event som operationaliserar diskursen av mänskliga rättigheter för
företag. Av den anledningen så ser McPhail och Adams en positiv utveckling av diskursen om
mänskliga rättigheter samt UNGP:s roll (ibid., s. 669). I kontrast så anser Kemp och Vanclay
istället att diskursen om mänskliga rättigheten ofta är av negativ karaktär, där fokuset ofta är
på skademinimering istället för förverkligandet av rättigheter. Kemp och Vanclay bedömer
också att företag genom socialt ansvar försöker uppnå konkurrenskraft på marknaden, dock
ibland genom att göra skada inom ett område och då försöka kompensera för det genom att
göra gott inom annat område (2013, s. 94). Van der Ploeg och Vanclay (2016, s. 4082) följer
samma linje i deras forskning där författarna belyser att det behövs en förändring i
företagskulturen, att vinstmaximering fortfarande ges allt för stort utrymme, även om de anser
att mänskliga rättigheter fått mer uppmärksamhet på senare år.

2.2 UNGP och norm

Litteraturen som berör UNGP i relation till begreppet norm finns inte representerad i större
utsträckning. Fitzgerald (2019, s. 374) skriver att UNGP snabbt blev accepterat av stora
viktiga aktörer på den internationell arenan så som, OECD och Europakommissionen och
inkluderat i nya skrivelser som berör företagande och mänskliga rättigheter. McPhail,
Macdonald & Ferguson (2016, s. 595–596) följer samma linje där de listar internationella
organisationer som inkorporerar UNGP:s element och språkbruk samt belyser att det bildats
ett flertal nationella handlingsplaner för dess implementering. De (ibid., s. 603–604) påstår
även att antagandet av UNGP anses som en av de största framgångar som skett inom
transnationell handel och Carrillo-Santarelli och Arévalo-Narváez (2017, s. 72) går snäppet
längre och ser UNGP som den mest accepterade standarden inom fältet. Methven O’Brien,
Mehra, Blackwell & Poulsen-Hansen (2015, s. 117) instämmer i den beskrivningen då de
tycker att varje handlingsplan är en viktig kugge i för få politisk förankring och skapa
förutsättningar i dess utveckling som norm. I kontrast så belyser Augenstein, Dawson &
Thielbörger (2018, s. 14) de nackdelar som de nationella handlingsplanerna för med sig
genom att hävda att svårigheten för UNGP att bli en internationell norm försvåras i att de
nationella handlingsplanerna behöver anpassas för varje stats kapacitet och kulturella och

9
historiska förutsättningar. I en skrift från 2014 så skriver Ruggie (2014, s.6), som varit högst
delaktig i UNGP:s utformning, att UNGP är långt ifrån att ha status som integrerad global
regim. Samtidigt anser han att UNGP har en viktig roll i att sammanstråla normer och
tillämpning inom ett komplext ämne.

Fitzgerald (2019, s.380–381) anser att effekterna av UNGP märks av på transnationell nivå
genom att de håller på att bli en ny global standard i globala värdekedjor i såväl hemland som
värdland. McPhail & Adams följer samma linjer och anser att UNGP ger uttryck för det
skifte som sker inom ideologin som berör mänskliga rättigheter samt så bejakar de att UNGP
bygger på internationellt överenskomna normer och lagstiftningar om mänskliga rättigheter,
men utvärderar ej huruvida UNGP i sig själv anses om norm (2016, s.654 + 669). Harrison
och Sekalala (2015, s.925–926) använder sig av Martha Finnemore och Kathryn Sikkinks
teori om normers livscykel för att konstatera att internationella normer om mänskliga
rättigheter har kommit till ett stadium av normkaskad. Men denna normkaskad så syftar de på
att stater, på olika nivå, gör åtaganden för att främja mänskliga rättigheter, men UNGP nämns
ej i denna diskussion. I sökandet av litteratur om UNGP i relation till norm så bekräftar (De
Felice & Graf, 2015, s.65) det som jag själv blir varse om, att det finns luckor att fylla i
litteraturen som rör normspridning och implementering.

2.3 Sammanfattning
Trenderna i den tidigare forskningen gällande implementering av UNGP visar att UNGP:s
utformning som icke-juridiskt bindande dokument med vaga formuleringar gör att dess
implementering blir lidande. Det finns även forskning som visar på motsatsen, där UNGP har
assisterat företag i att göra mänskliga rättigheter begripliga och på så vis lättare att
implementera. Det finns studier gjorda på UNGP:s implementering i ett flertal europeiska
länder, dock finns det ingen gedigen forskning på Sveriges implementering, då enbart Kløcker
Larsen och Atlers forskat inom detta område och deras studie är begränsad till svenska staten
och inte inkluderar samhällets andra aktörer. I litteraturen som berör UNGP som norm så är
litteraturen sparsam. Det finns skrifter om UNGP:s framfart och fäste i generella och
övergripande termer, utan större fokusering. Ett flertal författare skriver om UNGP:s viktiga
roll inom transnationell handel samt att den sammanstrålar viktiga befintliga normer gällande
mänskliga rättigheter. Harrison och Sekalala skriver om normers livscykel, men då i relation
till mänskliga rättigheter i stort och på internationell nivå. Ännu är det ingen som undersökt
UNGP:s implementering av andra svenska aktörer än svenska staten. Det har inte heller
undersökts om svenska aktörer tillämpar UNGP som norm. Denna kombinerade lucka i

10
litteraturen ämnar denna studie fylla genom att undersöka UNGP inkludering och betraktande
som norm av tre större svenska aktörer. Att utföra denna studie bidrar till en inblick i vilken
utsträckning UNGP finns representerat hos svenska aktörer, samt genom att utföra analysen i
form av en tidslinje så ges insikt i UNGP:s framfart från dess antagande i 2011. Studien
undersöker enbart 3 aktörer, men då det ej ännu finns liknande studier som tidigare utförts så
är detta en start för att utöka forskningen inom fälten UNGP:s implementering och UNGP
som norm och kan med fördel utökas av andra forskare framöver.

3.Teoretisk ansats
För att utforska hur de tre aktörerna inkluderar UNGP samt deras tillämpning av UNGP som
norm har jag valt att använda mig av Sikkink och Finnemores teori om normers livscykel.
Detta val av teori har gjorts då det ger en bra grund för att utföra en tidslinje över en norms
uppkomst och utveckling. Följande avsnitt presenterar teorin om normers livscykel och de 3
stadier som teorin involverar.

3.1 Normers livscykel

1998 presenterade Finnemore och Sikkink deras teori om internationell normdynamik och hur
det relaterar till politisk förändring. Processen av hur normer uppstår och senare blir
internaliserade är presenterat av författarna som ’normers livscykel’. En norm kan ses som en
standard för passande beteende för aktörer med specifik identifiering (Finnemore & Sikkink,
1998, s. 891). Sociala normer är därför ofta förstådda som underliggande regler, förväntningar
och beteendemönster för hur människor tänker och agerar på ett specifikt sätt i en specifik
situation eller kontext. Finnemore och Sikkink argumenterar att normers utveckling är baserat
på en trestegsprocess; 1) Normframträdandet, 2) Normkaskad, 3) Internalisering. Dessa tre
steg visas övergripande i figuren nedan.

11
(Finnemore & Sikkink, 1998, s. 896)

Den normativa arenan i vilken nya normer uppstår är utmanande och normer uppstår aldrig i
ett vakuum. En ny norm behöver därför utmana andra idéer och uppfattningar på den

utmanande normativa arenan. Normer kan sägas uppstå genom förespråkande av norm-
entreprenörer som har stark uppfattning om passande eller önskvärt beteende inom deras
kontext. Inom första steget av normcykeln, normframträdandet, är det därför vanligt att det
talas om normen på ett nytt samt positivt sätt där vissa aktörer börjar agera i enlighet med
normen som nytt definierat intresse (Finnemore & Sikkink, 1998, s. 896–899). Detta steg,
tillsammans med de två efterföljande, sammanfattas i figuren nedan.

(Finnemore & Sikkink, 1998, s. 898)

När en tillräckligt stor population är övertalade, når normen sin brytpunkt-stadiet mellan
normframträdandet och normkaskad. Forskning har dock inte ännu lyckats finna ett
universellt svar på varför vissa normer når brytpunkten medan vissa inte gör det och inte
heller hur många eller vilka aktörer som behöver acceptera normen innan den anses
accepterad. Brytpunkten följs av det andra stadiet, refererat som normkaskad, som är
karaktäriserad som socialisering avsedd för att få normbrytare att bli normföljare (Finnemore
& Sikkink, 1998, s.902). De främsta aktörerna i andra stadiet är ofta stater och internationella
organisationer, som genom socialisering försöker påverka varandra till att bli normföljare.
Finnemore och Sikkink hävdar också att aktörer efterföljer normen i normkaskad i anledning
av deras identitet. Mer specifikt att aktörens identitet i dess sociala sfär påverkar huruvida den
väljer att följa den nya normen då deras rykte kan påverkas av detta val (Finnemore &
Sikkink, 1998, s.902). Motiven för normkaskaden varierar, men Finnemore och Sikkink
argumenterar för att det ofta är kombinationen av pressen av anpassning, önskad nationell
eller internationell legitimitet och ambition om förbättrat rykte/betraktande som påverkar att
normkaskad sker (Finnemore & Sikkink, 1998, s. 895). När tillräckligt många aktörer har
accepterat den nya normen så utvecklas normen till att bli det passande beteende som aktörer
borde sträva efter (Finnemore & Sikkink, 1998, s. 901). Nedan är en samlad bild av de stadier
som normcykeln innebär.

Vid normkaskadens ytterlighet kan normen bli så allmänt accepterat att den är internaliserad
av aktörer och får en status av att tas för given vilket gör anpassning till normen nästan

12
vanemässig. Denna fas är det tredje och sista stadiet i normers livscykel: internalisering
(Finnemore & Sikkink, 1998, s.904). När en norm når internalisering så är normen totalt
accepterad och tagen för given och brukar därför sällan varken nämnas eller reageras på
(Finnemore & Sikkink, 1998, s. 895). Normen är inte längre kontroversiell och får därför inte
samma plats på den politiska agendan som tidigare (Finnemore & Sikkink, 1998, s.904). I
detta stadium börjar det skapas lagar i linje med normen och byråkrati och professioner
arbetar förespråkande för att normen ska bli internaliserad i myndigheter och organisationer
och det främsta motivet för aktörerna är anpassning i linje med den nya internaliserade
normen (Finnemore & Sikkink, 1998, s.898+905).

Finnemore & Sikkinks (1998) teori om normers livscykel förklarar hur normer uppkommer
och blir accepterade och internationellt tagna för given men då syftet med denna studie att få
förståelse för hur Sveriges regering, Volvo samt Göteborgs Stad tillämpar UNGP som norm
används teorin om normers livscykel i en lokal småskalig kontext. Övergripande kommer
teorin att tillämpas för att analysera om aktörernas inkludering av UNGP har förändrats sedan
UNGP blev antagen år 2011 fram tills år 2020 för att undersöka om det skett förändring
gällande aktörernas tillämpning av UNGP som norm. Mer ingående så kommer teorin att
tillämpas genom att undersöka i vilket steg i de tre aktörernas respektive inkludering av
UNGP befinner sig i normcykeln. Utgångspunkten för denna tillämpning är därför att UNGP
är den norm som livscykeln grundas på och det första steget, normframträdande, kommer att i
denna studie anses uppnått då aktören första gången nämner UNGP i positiv bemärkelse. De
kriterier som behöver uppfyllas för att nå andra steget, normkaskad, är att aktören skriver sig
arbeta i enlighet med UNGP och skriver om UNGP i allt större utsträckning än tidigare. Det
kommer även tas i beaktande huruvida aktören förespråkar implementering av UNGP
och/eller skriver om sin identitet och betraktande kopplat till UNGP. Det tredje och sista
steget, internalisering, anses uppnått i denna studie då aktören inte väljer att belysa UNGP på
det sätt som de gjort tidigare, utan påvisar att UNGP inkluderas som en naturlig del. Detta kan
göras på olika sätt, genom att exempelvis använda sig av UNGP:s formuleringar och innebörd
om skydd av eller respekt för mänskliga rättigheter utan att nödvändigtvis nämna UNGP i sig
eller att UNGP nämns vanemässigt och utan större beskrivningar. Inom stadiet internalisering
så kommer det även tas i beaktande om aktören börjar skapa byråkrati eller professioner som
har fokus på att förespråka internalisering av UNGP inför andra aktörer.

Utveckling inom normers livscykel kan ej ske genom att ett stadium hoppas över, utan varje
stadium av normers livscykel nås i tur och ordning. Om en aktör når tredje och sista stadiet

13
innan samtliga dokument i kronologisk ordning har analyserats i så anses aktören betrakta
UNGP som norm och teorin appliceras ej på senare skrivelser.

4. Metod
Det empiriska materialet för studien, som består av skriftliga källor, kommer att analyseras
genom begreppshistorisk analys utifrån teorin om normers livscykel. Följande kapitel
innehåller en närmare beskrivning av det material som används för studien samt en källkritisk
diskussion gällande materialet. Fortsättningsvis beskrivs den analysmetod som tillämpats och
avslutas med en diskussion kring detta val av metod.

4.1 Material och datainsamling

4.1.1 Urval
Den data som använts till denna undersökning består av 24 dokument

 Hållbart företagande – Plattform för svenskt agerande (1 dokument, Sveriges regering)

 Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter (1 dokument,
Sveriges regering)
 Uppföljning av Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter (1
dokument, Sveriges regering)
 Plattform för internationellt hållbart företagande (1 dokument, Sveriges regering)
 Göteborgs Stads årsredovisningar för åren 2011 och 2012 (2 dokument)
 Göteborgs Stads hållbarhetsredovisningar för åren 2013 till 2018 (6 dokument)
 Göteborgs Stad årsrapport för Inköp och upphandlingsnämnden för åren 2019 och
2020 (2 dokument)
 Volvokoncernens hållbarhetsredovisningar för åren 2011 till 2014 (4 dokument)
 Volvokoncernens års-och hållbarhetsredovisningar för åren 2015 till 2020 (6
dokument)

Då denna studie har UNGP som utgångspunkt fokuserar denna studie på dokument som
publicerats från och med år 2011, då UNGP antogs detta år och fram till år 2020 då rapporter
för år 2021 publiceras först under år 2022. Att inkludera material från samtliga år sedan 2011
anser jag är av vikt för studien då teorin om normcykeln assisterar i att undersöka aktörernas
utveckling av UNGP:s inkludering från dess antagande till idag. Urvalet av material har gjorts
med perspektivet av att välja de skrifter som hanterar aktörernas hantering av mänskliga
rättigheter inom inköp. I de fall där det funnits så har jag använt mig av

14
hållbarhetsrapporteringar för Volvo och Göteborgs Stad. Dessa rapporter presenterar en
samlad bild av det arbete som årligen gjorts, och/eller planerar att göras, inom ramen för
mänskliga rättigheter samt hur de hanterar deras inköp. Därför är dessa rapporter för studien
relevanta dokument att inkludera i analysen. I de fall där ej hållbarhetsrapporter har funnits,
som i vissa år av Göteborgs Stad så har jag istället använt mig av årsrapporter från den nämnd
som ansvarar för inköp. De 4 statliga dokument som använts för studien är de dokument som
jag identifierar belysas av regeringen som de skrivelser som har stort fokus på mänskliga
rättigheter i förhållande till företagande och är därför också av relevans för denna studie.

4.1.1 Dokument av Sveriges regering

I 2013 publicerade regeringen skrivelsen Hållbart företagande – Plattform för svenskt
agerande som presenterar regeringens grundsyn på hållbart företagande. Två år senare, år
2015 presenterade regeringen Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter som
är producerad av Utrikesdepartementet. Denna handlingsplan är likt UNGP uppdelad i tre
delar med fokus på 1) Statens skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna, 2) Företags
ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna och 3) Möjlighet att få sin sak prövad. I
februari år 2018 presenterade Utrikesdepartementet även Uppföljning av Sveriges
handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter och denna rapport består av aspekter
som har förbättrats i och med implementering av den nationella handlingsplanen. I 2019
publicerade regeringen Plattform för internationell hållbart företagande som är en uppdaterad
plattform i samma anda som föregångaren från 2013. Dessa 4 dokument kommer att
tillsammans att utgöra en tidslinje för att se om UNGP finns inkluderat i respektive dokument,
samt hur de skriver gällande skydd av mänskliga rättigheter.

4.1.2 Dokument av Volvo

Volvokoncernen skapade årligen hållbarhetsredovisningar fram till år 2014 (med start 2007),
men från och med år 2015 är den årliga rapporten en kombinerad års- och
hållbarhetsredovisning. Av den anledningen inkluderas hållbarhetsredovisningar för åren
2011 till 2014 och för åren 2015 till 2018 används års-och hållbarhetsredovisningarna.
Rapporterna inkluderar företagets strategiska tillvägagångssätt och styrning och förbättringar
som gjorts inom ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet inom företagets olika
verksamheter. Denna studie ämnar undersöka om UNGP finns inkluderat i respektive av de
10 dokumenten, samt hur de skriver gällande respekt för mänskliga rättigheter.

15
4.1.3 Dokument av Göteborgs Stad
För åren 2011 och 2012 gjordes ej separat hållbarhetsrapportering utan denna studie använder
sig därför av Göteborgs Stads årsredovisningar för dessa två år. Årsredovisningarna
inkluderar i huvudsak Göteborgs Stads ekonomi, hur verksamheten är organiserad,
kommunens målsättningar samt viktiga händelser som skett inom Göteborgs Stads
verksamheter under verksamhetsåret. År 2013 bildade Göteborgs Stad förvaltningen
Upphandlingsbolaget som årligen 2013 till 2018 har sammanställt hållbarhetsredovisningar
gällande inköp och upphandling. Hållbarhetsredovisningarna är i tidningsformat och
kombinerar statistik och fakta om verksamheternas hållbarhetsarbete med intervjuer med
sakkunniga inom organisationen. Upphandlingsbolaget övergick år 2017 till Nämnden för
inköp och för år 2019 gjordes ingen separat hållbarhetsredovisning utan istället används
Nämnden för inköp och upphandlings årsredovisning för år 2019. Dokumentet inkluderar
delar så som väsentliga händelser och verksamhetens utveckling samt hållbarhetsarbete. I de
fall då jag ej funnit de eftersökta dokumenten på Göteborgs Stads hemsida eller ej haft
vetskap gällande vilka dokument som kan anses mest passande för min studie så har jag blivit
hänvisad till lämpliga dokument av Göteborgs Stads kundtjänst.

De 10 dokumenten presenterade ovan kommer att analyseras med ambition av att undersöka
om UNGP finns inkluderat i respektive dokument, samt hur de skriver gällande skydd av
respektive respekt för mänskliga rättigheter. Då Göteborgs Stad som kommun inte är en
huvudsaklig aktör som UNGP vänder sig till kommer Göteborgs Stad i detta sammanhang ses
som en minst trolig aktör att inkludera UNGP. Med grund i det, så är det intressant att
analysera en kommun för att om Göteborgs Stad väljer att inkludera UNGP påvisar det att
UNGP har fått fäste utöver hos UNGP:s riktade aktörer: stater och företag.

4.2 Kä llkritisk diskussion

I denna studie är det 3 aktörer som undersöks och då det är ett begränsat antal så har jag
förståelse för att studiens resultat ej kan betraktas som allmängiltigt och generaliseras till
större population. En sådan generalisering har jag därför inte som ambition att utföra. Mina
val av de 24 dokument att undersöka i form av hållbarhetsrapporter, årsrapporter,
handlingsplaner och andra statliga skrivelser har valts med grund i att ha hög sannolikhet för
att inkludera aspekter som rör mänskliga rättigheter och företagande. Att använda mig av
dessa dokumenten kan därför göra att resultaten påvisar att aktörerna kommit längre i normers
livscykel än vad som hade resulterat om andra typer av dokument hade analyserats. Det kan
finnas andra skrivelser som inkluderar aktörernas syn på UNGP, men då de valda källorna

16
hanterar deras rapporteringar och ambitioner om inköp och mänskliga rättigheter så anser jag
att dessa dokument är tillräckliga för studiens syfte. Att istället använda mig av aktörernas
policydokument inom relaterat område hade kunnat ge information gällande dess inkludering
av UNGP, dock finns det sällan tidigare versioner av policydokument att tillgå, vilket hade
gjort att den tidslinje som utgör analysens utformning ej hade kunnat genomföras.

4.3 Sjä lvkritisk reflektion

Enligt Teorell och Svensson (2007, s. 54) så bör vetenskapliga undersökningar sträva efter att
vara objektiva. Att den granskning som görs resulterar i slutsatser som är oberoende av egna
värderingar. Samtidigt så belyser författarna sin förståelse för att forskning inte är fri från
värderingar då forskarens förkunskaper och perspektiv påverkar och formar val av
frågeställningar, teorier och metoder och på sätt inte är objektiva. Med den utgångspunkten
blir min uppgift som forskare att på ett tydligt och transparent sätt erkänna min inblandning i
forskningsprocessen och reflektera över potentiell påverkan på studiens resultat. Jag vill
därför belysa min medvetenhet kring att mina förkunskaper och intressen gällande
statskunskap och hållbara handelsmönster har haft viss påverkan på de val som gjorts gällande
studiens frågeställningar och inriktning. Sedan utförd praktik på Fairtrade Sverige för ett antal
år sedan så har hållbar handel varit ett stort intresse för mig och jag vill klargöra att jag sedan
tidigare har viss kunskap om UNGP genom detta intresse samt studier inom mänskliga
rättigheter. Jag har även tidigare arbetat på Göteborgs Stad och utöver de kriterier som jag
presenterat gällande att inkludera Göteborgs Stad så har jag genom min anställning fått sken
om att kommunen arbetar stort och brett med hållbarhetsfrågor. Det gjorde att jag innan
studiens start trodde att Göteborg Stad skulle inkludera UNGP trots att de ej är självklar
målgrupp för dess implementering men denna utgångspunkt har ändrats i samband med
studiens analys. Med denna medvetenhet i åtanke eftersträvar jag att ha en intersubjektivitet
och transparens där jag på ett tydligt sätt beskriver hur jag gått tillväga vid varje steg i
forskningsprocessen (ibid., s. 54).

4.4 Analysmetod
Analysmetoden för denna studie har utgått från begreppshistorisk analys. Grunden för
begreppshistoria är att få nya perspektiv på sociala och politiska fenomen (Bergström &
Boréus, 2012, s. 178) och då det just är UNGP:s utveckling som norm som denna studie
ämnar undersöka är begreppshistoria en passande analysmetod. Istället för att jämföra ett
begrepps betydelse vid olika historiska skeenden, vilket vanligtvis begreppshistoria gör
(Bergström & Boréus, 2012, s. 177), så ligger fokuset i denna studie på om och på vilket sätt

17
termerna;1) Guiding Principles on Business and Human Rights, 2) skydd av mänskliga
rättigheter samt 3) respekt för mänskliga rättigheter förekommer under tidsspannet 2011 till
2020 av studiens tre aktörer Sveriges regering, Göteborgs Stad samt Volvo. Mer specifikt så
analyseras aktörernas skrivelser i kronologisk ordning för att undersöka om, när och på vilket
sätt de väljer att omnämna UNGP, samt skydd av och respekt för mänskliga rättigheter.
Materialet för denna studie är förhållandevis omfattande och då är valet av begreppshistoria
fördelaktigt genom att metoden gör det möjligt att skapa ordning i överväldigande material
(Bergström & Boréus, 2012, s.166). Vid analys i form av begreppshistoria beskriver
Bergström & Boréus (2012, s.146–159) analysverktygen idealtyp och dimensioner, men då
jag ämnar ha ett mer öppet förhållningssätt till materialet så vill jag ej skapa kategorier i
enlighet med dessa verktyg och använder mig istället av kodning. Följande beskrivs
tillvägagångssättet för analysen mer ingående samt en diskussion kring begreppshistoria som
val av analysmetod.

För att besluta vilka termer som är signifikativa för UNGP och dess implementering så har jag
använt mig av det som Bryman (2016, s. 581–582) beskriver som kodning. Kodning tillämpas
i denna studie som inspiration och vägledning i min ingående läsning av materialet för att på
så sätt urskilja det huvudsakliga innehållet och skapa teman för analysen. Då studiens syftar
till att undersöka om och hur Sveriges regering, Volvo och Göteborgs Stad inkluderar UNGP
bestod första steget i kodningen av att läsa UNGP.

Första läsningen av UNGP var övergripande och avslutades med ett fåtal noteringar, och det
utan fokus på tolkning av materialet utan för att få en bild av dokumentet som helhet. I nästa
steg studerades dokumentet mer grundligt genom att hitta teman och mer anteckningar fördes
gällande ansvar för mänskliga rättigheter och denna gång med fokus på vilka utmärkande drag
som finns i UNGP gällande dess implementering. Anteckningarna resulterade i ett antal
beskrivningar och inriktningar gällande staters och företags ansvar att implementera UNGP.
Vid summering av anteckningarna så föll det sig naturligt att dela in teman av analysen i
enlighet med UNGP:s två första pelare, 1) staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter
och 2) företags skyldighet att respektera mänskliga rättigheter, då anteckningarna tydligt
delades in i dessa två ansvarsområden.

Med den grunden så kommer analysen av skrivelser gjorda av Sveriges regering att undersöka
inkludering av termen Guiding Principles on Business and Human Rights, samt hur de skriver
om skydd av mänskliga rättigheter, medan i fallet av Volvo så analyseras inkludering av

18
termen Guiding Principles on Business and Human Rights, samt respekt för mänskliga
rättigheter. Göteborgs Stad som kommun, har likheter med Volvo genom att de har bolag
som utför internationella inköp, men även en tydlig koppling till staten genom statlig makt att
styra kommuner (Regeringskansliet, 2007). Av den anledning så kommer i fallet av
Göteborgs Stad att såväl termen Guiding Principles on Business and Human Rights som
skydd av mänskliga rättigheter och respekt för mänskliga rättigheter att undersökas. Dessa
termer eller nära besläktade termer att tas i beaktande i analysen. Genom detta utrymme för
tolkning så jag har ett till viss del öppet förhållningssätt till det förhanddefinierade
kodningsschemat (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 224).

Det sista steget i analysen var att applicera teorin om normers livscykel till aktörernas
inkludering av termerna som skapades i första delen av kodningen, för att på så sätt undersöka
om, hur och när aktörerna tillämpar UNGP som norm. Nedan sammanfattar ett analysschema
de delar som analyseras hos respektive aktörer.

4.4.1 Analysschema
Steg för analys Aktör
1. Analys av termer Sveriges Volvo Göteborgs Stad
regering
1.1 Guiding Principles on
Business and Human Rights X X X

1.2 Respekt för mänskliga

rättigheter O X X

1.3 Skydd av mänskliga

rättigheter X O X

2. Normers livscykel
X X X

X = Tillämpat O = Ej tillämpat

4.5 Diskussion kring analysmetod

Det hade varit möjligt att analysera det valda materialet för studien genom ett flertal andra
analysmetoder och på så sätt hitta intressanta ingångsvinklar i materialet. Mitt val av
begreppshistoria har gjorts med anledning av att få en bra helhetssyn av dokumenten samt se
den historiska utvecklingen av aktörernas inkludering av UNGP. Vidare är användandet av
Brymans riktlinjer för kodning bara ett sätt att genomföra denna analys på och då jag tolkat
dessa riktlinjer finns det utrymme att använda dessa riktlinjer om kodning på ett flertal andra

19
sätt. Jag har valt att använda de steg av kodningen som anses relevanta för studien, för att på
så sätt inkludera det som anses passande och exkludera det som ej är av relevans. På så sätt
finns det en närvaro av subjektiv bedömning. Den initiala läsningen av materialet föreslås av
Bryman att göras helt objektivt, men jag vill belysa att utföra en sådan initial läsning utan
tendens är svårt, om oundvikligt. Det har belysts att det kan finnas en fara i att använda sig av
förhandsdefinierade kategorier, att slutsatserna blir alltmer beroende av de kategorier som på
förhand har utarbetats (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s.224).
Detta ser jag som en fördel för studien då jag använder mig av UNGP som ett ramverk, men
med till viss del öppet förhållningssätt, för att just undersöka hur aktörerna inkluderar
aspekter av UNGP i sina skrivelser som behandlar företagande och mänskliga rättigheter.

5. Resultat och analys

Detta kapitel är baserat på forskningsfrågorna och utgör studiens resultat och analys. Kapitlet
är indelat i tre underavsnitt som vardera diskuterar de tre aktörernas inkludering av UNGP
samt deras tillämpning av UNGP som norm genom teorin om normers livscykel. Slutligen
presenteras en sammanfattning och slutsats av studiens resultat.

5.1 Sveriges regering

5.1.1 Inkludering av UNGP
Hållbart företagande – Plattform för svenskt agerande
I 2013 publicerades plattformen Hållbart företagande – Plattform för svenskt agerande. I
plattformen så finns UNGP inkluderat i stor utsträckning, men lyfts inte som det främsta
verktyget och inkluderas ofta i samband med andra internationella riktlinjer:

Regeringen anser att det är väsentligt att företag som är verksamma i eller från Sverige agerar i
enlighet med de principer som återfinns i OECD:s riktlinjer för multi-nationella företag, FN:s
Global Compact och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.
(Regeringskansliet, 2013, s. 7)

Även om flera riktlinjer nämns i samband med UNGP så behöver inte det tyda på en hierarki
inom internationellt erkända verktyg. Att UNGP finns inkluderad enbart 2 år efter dess
antagande skulle jag istället anse som en bedrift då statliga skrifter tar tid att producera.
Utöver att UNGP nämns på detta sätt så skrivs det mycket om vad UNGP involverar, dess
bakgrund och vilka delar det består av (Regeringskansliet, 2013, s. 12). Att ge den
bakgrunden kan ge läsaren en större förståelse över varför regeringen väljer att fokusera på
vissa aspekter istället för andra, just för att ha de internationella instrumenten att luta sig mot

20
som stöd i arbetet. Som komplement till den bakgrunden så skriver de även om sin egen roll i
förhållande till UNGP:

Stater har blivit ombedda att implementera de vägledande principerna nationellt och företag att
utgå ifrån principerna i sitt arbete med mänskliga rättigheter. Som ett minimum bör företag
respektera internationellt erkända mänskliga rättigheter… Det kan ses som ett moraliskt ansvar
för att svara upp mot samhällets förväntningar. (Regeringskansliet, 2013, s. 13)

Vid citatets start så verkar staten som aktör vara betydande för UNGP:s implementering, men
genom vidare läsning i stycket så är det istället företagen som ansvaret läggs på. Det är staten
som har yttersta ansvaret i dess implementering och som de skriver så är det just staterna som
blivit ombedda att implementera UNGP. Företag behöver absolut vara aktiva aktörer för att
det ska bli en fungerande implementering, men regeringen gör påtryckningar mot företagen
och belyser inte sitt eget ansvar i frågan. Att vara behjälplig för företag gällande UNGP:s
implementering är en viktig roll för staten att ha, men de hade gärna kunnat inkludera sitt eget
ansvar i frågan som motpol mot de påtryckningar om moraliskt ansvar som de lägger på
företagen. Det förtydligandet kommer istället senare i skriften:

Det är i första hand varje lands regering som har skyldighet att säkerställa att de mänskliga
rättigheterna upprätthålls i praktiken genom ett fungerande rättsväsende, lagstiftning,
undervisning, socialt stöd och andra åtgärder. (Regeringskansliet, 2013, s. 23)

I citatet ovan så påvisar regeringen att de har vetskap om deras ansvar i frågan och att de har
det yttersta ansvaret, vilket UNGP involverar gällande stater i förhållande till mänskliga
rättigheter. Förutom att UNGP inkluderas genom att beskriva dess innehåll, samt erkänna det
som viktigt verktyg och förtydliga aktörers ansvarsområden så tydliggör regeringen även att
dess implementering i Sverige är påbörjad:

FN:s råd för mänskliga rättigheter antog 2011 vägledande principer för företag och mänskliga
rättigheter (det s.k. Ruggie ramverket). Sverige har under 2013 inlett arbetet med att
implementera dessa principer nationellt. Ett internt arbete inom Regeringskansliet har inletts där
berörda departement gör en inventering av hur svensk lagstiftning svarar upp mot de vägledande
principerna som riktar sig mot stater. (Regeringskansliet, 2013, s. 23)

Det interna arbete som påbörjats är ett av fyra områden som regeringen skriver gällande deras
påbörjade implementering. Att göra denna typ av interna arbete först kan ses som en bra
början och grund för att i senare led utveckla arbetet och göra förbättringar på de fronter som

21
anses behövas. Om det är så deras arbete kommer att utvecklas återstår att se i de senare
skrifterna som berör mänskliga rättigheter och företagande.

Statens skyldighet att skydda mänskliga rättigheter finns i plattformen representerat ett fåtal
gånger. Dels genom att beskriva UNGP:s innehåll och så sätt inkludera den första pelaren för
UNGP som inkluderas i ”statens skyldighet att skydda enskilda individer mot att deras
rättigheter överträds av tredje part, dvs. privata aktörer, inklusive företag (Regeringskansliet,
2013, s. 13). Att inkludera UNGP:s pelare ger grund i regeringens arbete med deras skydd av
mänskliga rättigheter. Dock så skriver de främst i ett tempus gällande skydd för mänskliga
rättigheter som gör att det kan uppfattas som att detta arbete redan är fulländat:

I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna främst genom de tre grundlagarna:

regeringsformen, tryck-frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. (Regeringskansliet,
2013, s. 23)

Att uttrycka sig på det sättet kan påvisa på såväl ett självförtroende genom att de skriver att
mänskliga rättigheter skyddas, inte att de strävar att skydda eller använder sig av andra utryck
eller begrepp som försvagar uttalandet. Men likväl kan det även tolkas som att de anser sig
redan uppnått ett skydd av mänskliga rättigheter genom grundlagarna och att det inte behöver
ske utveckling inom området. Om retoriken ändras återstår att se i de senare skrifterna staten
producerat gällande mänskliga rättigheter och företagande.

Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter

I detta dokument som är framtaget av Regeringskansliet år 2015 är UNGP inkluderat i största
möjliga mån. Inte så oväntat dock då handlingsplanen syftar till att vara behjälplig vid
UNGP:s implementering:

Detta dokument utgör Sveriges nationella handlingsplan för att genomföra FN:s vägledande
principer för företag och mänskliga rättigheter. Syftet är att försöka stödja de svenska företagen
att omvandla FN:s principer till konkret handling. (Regeringskansliet, 2015. s. 3)

Det är i huvudsak de svenska företagen de belyser i deras syfte med handlingsplanen. UNGP
vänder sig dock till såväl stater (första pelaren) och företag (andra pelaren). Det ger intryck av
att det enbart är företag som behöver assistans i sitt arbete och att det inte ingår i syftet att
staten ska klargöra på vilket sätt staten arbetar (internt och externt) med UNGP:s
implementering. Senare i dokumentet så gör de dock ett förtydligande gällande UNGP:s
upplägg och statens ansvar i förhållande till det:

22
Även om vissa av principerna riktar sig till företagen innebär de inte att någon del av statens
ansvar för att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna flyttas över på företagen.
Däremot förklarar de vägledande principerna betydelsen av existerande åtaganden för stater och
vad dessa kan betyda för företag samt sätter dessa i ett sammanhang. (Regeringskansliet, 2015,
s. 7)

Citatet ovan påvisar ett tydligt ansvarstagande där de inte försöker skjuta över ansvar till
företagen. Istället ges sken av att utrikesdepartementet tar yttersta ansvaret för att mänskliga
rättigheter respekteras. I realiteten har staten yttersta ansvaret, men det är ändå inte en
självklarhet att yttra det. Sveriges regering ser sig nog också vara i framkant gällande UNGP:s
implementering, dels genom att de redan hävdar att många svenska företag aktivt arbetar i
linje med UNGP (Regeringskansliet, 2015, s. 3), men även att Sverige är tidigt ute göra en
nationell handlingsplan för UNGP:s implementering:

Den nationella handlingsplanen syftar till att omsätta FN:s vägledande principer i praktisk
handling på nationell nivå. Planen är ett svar på EU-kommissionens uppmaning till
medlemsstaterna att ta fram nationella handlingsplaner. Hittills har Storbritannien,
Nederländerna, Danmark, Finland och Litauen utarbetat nationella handlingsplaner.
(Regeringskansliet, 2015, s. 6)

Regeringen skriver inte att de ser sig själva ligga i framkant, men att de skriver ut vilka stater
som tagit fram handlingsplan ger intryck av att de anser detta. Att det kan ses som en merit att
Sverige var 6:e landet i världen att ta fram en handlingsplan. Det kan å andra sidan vara i rent
informativt syfte, för att ge en bakgrundsfakta över hur UNGP:s implementering ligger till på
den globala arenan. Oavsett så ser regeringen inte handlingsplanen som ett slutmål, utan
istället en början på ett långsiktigt arbete:

Denna handlingsplan markerar början på Sveriges arbete för att genomföra FN:s vägledande
principer för företag och mänskliga rättigheter. Vår förhoppning är att den också ska bidra till
ett ökat intresse från andra länder och få fler företag att fullfölja principerna, men också
utveckla nya idéer och praxis på området. (Regeringskansliet, 2015, s. 19)

De har tidigare skrivit att företag redan arbetar i linje med UNGP (Regeringskansliet, 2015, s.
3), men handlingsplanen ger möjlighet på statlig nivå att sätta ett startdatum för när arbetet
med dess implementering påbörjades. Det skapar förutsättningar för att se hur det sedan
handlingsplanens framtagande har utvecklats över tid. Regeringen vill också se sin roll som
trendsättare med förhoppning att fler länder ska utveckla handlingsplaner för UNGP.

23
Då handlingsplanen i stor del följer samma upplägg som UNGP så skriver de ofta om de tre
pelarna, där statens skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna ingår i den första pelaren
(Regeringskansliet, 2015, s.7). Utöver det så finns det ett helt kapitel som just fokuserar på
den första pelare, där regeringen gör tydligt sin roll gällande skydd av mänskliga rättigheter
(ibid., 2015, s. 9). En beskrivning på 3 sidor redogör på vilka sätt staten som aktör ska
säkerställa skydd av mänskliga rättigheter, vilket ger en bra förståelse för hur staten ser sin
roll (Regeringskansliet, 2015, s. 9–11). Det är i huvudsak olika lagstiftningar och
straffrättsliga bestämmelser de hänvisar till, men beskriver även sin roll som beskyddare och
vikten av andra aktörers involvering:

Sverige har en lång tradition av kommunal självstyrelse, vilket innebär att landsting och
kommuner är fria att fatta egna beslut inom de ramar som fastställts av riksdag och regering.
Landsting och kommuner ansvarar bland annat för hälso- och sjukvård och frågor som rör social
välfärd, grund- och gymnasieskola, förskola och äldreomsorg. Därigenom spelar, förutom
staten, kommuner och landsting en viktig roll i att skydda och främja de mänskliga rättigheterna
i Sverige. (Regeringskansliet, 2015, s. 9)

Det är för denna studie intressant att regeringen just nämner kommuner som viktiga aktörer
för UNGP:s implementering. Att de spelar en viktig roll i att skydda mänskliga rättigheter. I
senare analys av Göteborgs Stads hållbarhetsrapporteringar får vi se om kommunen belyser
denna viktiga roll och inkluderar UNGP och dess innehåll om att skydda och respektera
mänskliga rättigheter sedan denna handlingsplan tillkommit år 2015.

Uppföljning av Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter

I februari 2018 så publicerade regeringen en uppföljning av handlingsplanen. Även om syftet
för uppföljningen är att ”se vad som hittills åstadkommits” (Regeringskansliet, 2018b, s. 3), så
kan det ändå vara ett dokument av värde för denna analysen genom att undersöka hur UNGP
samt skydd av mänskliga rättigheter finns inkluderade i ett dokument framtaget 3 år efter att
regeringen tagit fram handlingsplanen för UNGP. Då uppföljningen syftar till att undersöka
hur uppdrag i linje med UNGP har utvecklats sedan handlingsplanen togs fram så faller det
sig naturligt att UNGP finns inkluderat i stor utsträckning. En grundläggande ståndpunkt som
regeringen betonar gäller UNGP:s betydelse:

För Sverige är de vägledande principerna centrala och det är regeringens uppfattning att
företagande och mänskliga rättigheter ska gå hand i hand och vara en förutsättning för varandra.
(Regeringskansliet, 2018b, s.3)

24
UNGP:s centrala roll framgick redan i handlingsplanen, men detta förtydligande påvisar att
regeringen inte har ändrat syn gällande UNGP:s betydelse för företagande och mänskliga
rättigheter. Det finns ingen antydan av att regeringen inte längre kommer att arbeta i enlighet
med UNGP, utan vid uppföljningens publicering i 2018 så pågick det fortfarande utvärdering
i form av ett uppdrag till Statskontoret:

I juli 2017 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att göra en bedömning av Sveriges
efterlevnad av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (”Base Line
Study”). Statskontoret ska i första hand fokusera på eventuella luckor, bland annat inom
lagstiftning och möjlighet till gottgörelse. (Regeringskansliet, 2018b, s.7)

Att det vid uppföljningens publicering finns uppdrag som ännu ej är slutförda gör att arbete
med UNGP således fortfarande är pågående. Den rapport som uppdraget resulterar i kommer
ge fingervisning gällande vad som redan är uppfyllt samt vad som kan tänkas behövas
förbättras. Detta skriver regeringen i uppföljningens sammanfattning och skriver även tydligt
att arbetet med UNGP kommer att fortskrida genom att då fylla de luckor som upptäcks:

Denna uppföljningsrapport ska, tillsammans med Statskontorets kommande rapport (Base Line
Study), ses som ett inspel till regeringens fortsatta insatser för att utveckla arbetet inom hållbart
företagande inklusive företagande och mänskliga rättigheter framöver. (Regeringskansliet,
2018b, s. 22)

För UNGP:s implementering är det positivt att regeringen kommer att fortsätta utföra insatser
i linje med UNGP, men de skriver samtidigt inte när det kan komma att följas upp samt så har
det vid skrivande stund ännu inte publicerats någon ny rapport inom området eller utlysts när
en sådan rapportering kan komma att presenteras. Likväl så finns det i uppföljningen inte
heller inkluderat i sin direkta mening det som den första pelaren benämner som statens
skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna. Det som finns kopplat till skydd gäller
främst visselblåsning men också socialt skydd på en övergripande nivå:

Produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor och utveckling av socialt skydd för alla är
en förutsättning för ekonomisk hållbar utveckling. (Regeringskansliet, 2018b, s. 14)

Socialt skydd kan absolut kopplas till mänskliga rättigheter, men på det sätt som de skriver så
verkar det främst vara fokus på den ekonomiska aspekten som uteslutande socialt skydd

25
skulle kunna innebära. Inte den humanitära aspekten av att alla har rätt till grundläggande
mänskliga rättigheter.

Plattform för internationellt hållbart företagande

I 2019 publicerade regeringen den nya plattformen och redan i inledningen av skrivelsen
Plattform för internationellt hållbart företagande så fastställer regeringen syftet för
plattformen och att det finns tydlig koppling till UNGP:

På regeringens uppdrag utvärderade Statskontoret efterlevnaden av handlingsplanen, FN:s

vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter – utmaningar i statens arbete
(2018:8). I plattformen för internationellt hållbart företagande beskriver regeringen samlat vad
den gör inom området och vilka ambitioner som finns. (Regeringskansliet, 2019, s. 3)

Att UNGP redan nämns i inledningen, samt att de skriver att dokumentet syftar till att
beskriva insatser och ambitioner inom området gör att man får sken av att dokumentet
kommer att ha stor koppling till UNGP och dess innehåll. Koppling finns det absolut eftersom
att hela dokumentet fokuserar på hållbar internationell handel, men UNGP nämns inte alltför
ofta efter inledningen. Fast även om UNGP inte nämns ofta eller mycket så lägger regeringen
med UNGP som grund i deras arbete, dels genom citatet från inledningen, men även lite
senare i dokumentet:

Vi ser hur svenska företag – trots goda föresatser – ibland medverkar, direkt eller indirekt, till
övergrepp eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Därför läggs vikt vid arbetet med
FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och förs en aktiv dialog
med civilsamhället och företag samt en aktiv politik i internationella fora. (Regeringskansliet,
2019, s. 8)

Att både skriva om UNGP på detta sätt, samt arbeta med UNGP på detta sätt har inte tidigare
funnits med i regeringens tidigare skrivelser som inkluderats i denna studie. Regeringen
skriver sig ta en mer aktiv roll för UNGP:s implementering och ta ett ansvar i att assistera
svenska företag. Det ger intryck av att UNGP får ta plats i den såväl nationella som
internationella politiken som regeringen för.

Det som skrivs gällande skydd i relation till mänskliga rättigheter, vilket är det som svenska
staten främst ska bistå med, finns det dock inte lika mycket inkluderat i Plattform för
internationellt hållbart företagande. Skydd av mänskliga rättigheter finns i sin direkta mening

26
inte inkluderat i dokumentet i relation till UGNP förutom just när de beskriver UNGP och de
tre pelarna (Regeringskansliet, 2019, s.8). I indirekt bemärkelse finns det inkluderat ett flertal
gånger men även då främst gällande andra internationella instrument som inkluderar
exempelvis ”socialt skydd” och ”barnets rätt till skydd” (Regeringskansliet, 2019, s. 11). Det
som har främst koppling till UNGP gällande skydd av mänskliga rättigheter är när de skriver
att:

Regeringen verkar också för att handel, utvecklingssamarbete och skydd av arbetstagares
rättigheter, miljön liksom människors och djurs hälsa ska vara ömsesidigt stödjande och
samstämmiga. (Regeringskansliet, 2019, s. 26)

Skydd av arbetstagares rättigheter involverar mycket det som UNGP innebär, men det hade
gärna i anslutning fått finnas en mer ingående beskrivning på vilket sätt arbetstagarens
rättigheter ska skyddas. Alternativt skrivas ”skydd av arbetstagaren rättigheter i enlighet med
UNGP” så man som läsare vet vad som ingår i regeringens syn på skydd av arbetstagaren
rättigheter.

5.1.2 Sveriges regering och normers livscykel

Den första skrivelsen av Sveriges regering, Hållbart företagande – Plattform för svenskt
agerande, som analyseras i denna studie publicerades år 2013, det vill säga 2 år efter att
UNGP antogs och redan i detta dokumentet så skriver Sveriges regering om UNGP:s viktiga
betydelse och att de står bakom dess innehåll och det tidigt i dokumentet (Regeringskansliet,
2013, s. 6+12). Att stå bakom och således stödja UNGP gör att jag anser att regeringen
skriver om UNGP på ett positivt sätt och därför redan vid analysens första skrivelse av
aktören når första stadiet av normcykeln, normframträdande. Den fortsatta läsningen av
samma rapport visar att UNGP inkluderas i stor utsträckning och det delvis genom att
regeringen skriver om sin egen roll kopplat till UNGP genom att skriva sig ”blivit ombedda
att implementera de vägledande principerna nationellt” (Regeringskansliet, 2013, s. 13) samt
att de under 2013 har ”inlett arbetet med att implementera dessa principer nationellt”
(Regeringskansliet, 2013, s. 23). Vidare så uppmanar regeringen att ”företag som är
verksamma i eller från Sverige agerar i enlighet med de principer som återfinns i OECD:s
riktlinjer för multi-nationella företag, FN:s Global Compact och FN:s vägledande principer
om företag och mänskliga rättigheter (Regeringskansliet, 2013, s. 7). Den riktade
uppmaningen till företag återfinns ytterligare gånger i rapporten (Regeringskansliet, 2013, s.

27
13). Sammantaget gör detta att andra stadiet, normkaskad, anses bli uppnått redan senare i
samma rapport som normframträdandet uppnåtts. Normkaskaden fortsätter tydligt i
handlingsplanen från 2015, där regeringen utökar sin uppmaning om att implementera UNGP
till andra länder där de skriver att deras förhoppning med Sveriges Handlingsplan för
företagande och mänskliga rättigheter ”är att den också ska bidra till ett ökat intresse från
andra länder och få fler företag att fullfölja principerna, men också utveckla nya idéer och
praxis på området” (Regeringskansliet, 2015, s. 19). Såväl handlingsplanen från 2015 som
uppföljningen av handlingsplanen från 2018 har UNGP som fokusområde, vilket gör att
UNGP inkluderas mycket men inte det på det vanemässiga och naturliga sätt som normers
livscykels tredje och sista steg, internalisering, involverar. Regeringens, i kronologisk
ordning, sista skrivelse är Plattform för internationellt hållbart företagande från 2019 och i
denna omnämns UNGP inte alltför ofta men de gånger det görs så nämns UNGP i sin
enkelhet och det utan vidare förklaringar om dess innehåll. Vidare är det ändå tydligt att
UNGP har en viktig roll och inkluderas i regeringens arbete då Statskontoret, på uppdrag av
regeringen, har utvärderat efterlevnaden av UNGP (Regeringskansliet, 2019, s. 3). Det som
även är nytt i denna skrivelse är hur de skriver att det ”läggs vikt vid arbetet med FN:s
vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och förs en aktiv dialog med
civilsamhället och företag samt en aktiv politik i internationella fora” (Regeringskansliet,
2019, s. 8). Att det utövas aktiv dialog från regeringens sida tolkar jag även som att
regeringen har börjat en byråkrati i förespråkande av UNGP:s internalisering hos andra
aktörer. Ovan nämnda uppfyllda kriterier gör att jag fastslår att det tredje och sista steget av
normers livscykel, internalisering, uppnås i vid det för analysens sista rapport från regeringen
från 2019.

5.2 Volvo
5.2.1 Inkludering av UNGP
2011
I mars 2012 publicerades Volvos CSR och hållbarhetsrapport för 2011. UNGP har då varit
antagen sedan juni året innan, men UNGP nämns ej i Volvos rapport.

Gällande respekt för mänskliga rättigheter så skriver de sig göra just det, respektera mänskliga
rättigheter, men ej mer beskrivande än så (Volvo, 2012, s. 25). Respekt för individen är något
som Volvo belyser ett flertal gånger i rapporten (ibid., s. 68+76+84). Charlie Nordblom,
Senior Vice President Strategic Internal Communication, skriver att det är en del av deras
företagskultur och att det handlar om ett flertal aspekter:

28
Our culture is how we work together with energy, passion and respect for the individual. It is
about involvement, open dialogue and feedback. It is about diversity, teamwork and
leadership. It is how we build trust, focus on customers and drive change. (Volvo, 2012, s. 76)

En formulering som har en visionär anda, men utan tydlig koppling till mänskliga rättigheter i
relation till deras företagande. Det som de däremot skriver gällande mänskliga rättigheter är
att Volvo “Support and protect human rights within our sphere of influence” (Volvo, 2012, s.
68). Likaså så skriver de under rubriken ”Human rights” att de stödjer och skyddar mänskliga
rättigheter (ibid., s. 84). Volvo väljer då att belysa att de stödjer och skyddar mänskliga
rättigheter istället för att respektera, vilket UNGP hänvisar företag till att göra i första hand.
På ett sätt kan detta anses som att de kommit ett steg längre i sin implementering, men UNGP
nämns som sagt ej så att hävda att det skulle härröra från UNGP vore högst otroligt.

Ytterligare gällande respekt så skriver Volvo sig respektera såväl nationell lagstiftning och
internationella instrument:

In every country of operation, we respect national legislation. In situations where the law does
not give guidance, the Group applies its own standard based on its core values and culture. The
Code of Conduct stipulates that: “Within our sphere of influence, the Volvo Group supports and
respects the protection of internationally proclaimed human rights and ensures that it is not
complicit in human rights abuses” (Volvo, 2012, s. 84)

Detta har en tydlig koppling till att respektera mänskliga rättigheter där de skriver sig använda
nationell lagstiftning där det är möjligt och luta sig mot internationella instrument eller egna
värderingar i de fall det behövs. Det är inte skrivet i klarspråk, men jag anser att det går att
tolka som att den nationella lagstiftningen fungerar som ett minimum och där internationella
instrument, eller Volvos egna värderingar sätter högre krav så vägleder det istället deras
handlingar.

2012
I likhet för föregående rapport så nämns ej heller UNGP i Volvos hållbarhetsrapport för 2012.

I Volvos vision så finns samma innehåll som året innan där de skriver sig arbeta med respekt
för individen men skriver i 2012 års rapport inte mer om vad det innebär, utan att det ingår i
den punktlista som visionen består av (Volvo, 2013, s. 25). Från föregående år har alltså
respekt för mänskliga rättigheter fått ännu mindre plats i hållbarhetsrapporten, och detsamma

29
gäller även för begreppet mänskliga rättigheter som sådant. Att notera är att rapporten från
2011 var av större karaktär och inkluderade såväl CSR och hållbarhet och att rapporten från
2012 (enbart) hade fokus på just hållbarhet.

Vad som tillkommit sedan årsrapportering från 2011 gäller föreningsfrihet där Volvo år 2012
klargör att de respekterar aspekter av mänskliga rättigheter:

The Volvo Group respects the right of all employees to join an association to represent their
interests as employees, to organize and to bargain collectively or individually. We respect the
recognized unions and maintain a close relationship with a number of unions
that represent employees. An employee’s right to refrain from joining a union is equally
respected. (Volvo, 2013, s. 64)

Föreningsrätt har en tydlig koppling till mänskliga rättigheter och företagande genom att
gemensamt kunna ha möjlighet att förbättra sina arbetsrättigheter. Att Volvo nu uttrycker sitt
stöd i detta årets rapport är utveckling inom området och Volvos stöd är absolut viktigt för
dessa möjliggörande, men med fördel kan Volvo inkludera flera aspekter av mänskliga
rättigheter, med koppling till deras företagande, som de respekterar.

2013
I Volvos hållbarhetsrapport från 2013 är det första gången som UNGP nämns i denna form av
rapportering. Under rubriken ”Human rights” inleds deras stöd till UNGP redan i styckets
första mening:

The Volvo Group supports the aims of the United Nations Guiding Principles on Business and
Human Rights and its ‘protect, respect and remedy’ framework, also known as the Ruggie
principles. (Volvo, 2014, s. 64)

Det är enbart vid detta tillfälle som UNGP nämns och därmed enbart en gång, dock är det
ändå ett tydligt ställningstagande att inleda stycket som berör mänskliga rättigheter just med
det. Det sätter tonen för resterande i stycket, samt att de väljer att inleda stycket med att såväl
nämna som att belysa sitt stöd för UNGP påvisar att det är av vikt från deras sida.

Respekt i förhållande till mänskliga rättigheter följer resonemang från tidigare år där de i sin
vision skriver att en ledande princip för deras arbete rör respekt för individen (Volvo, 2014, s.
11). Samma citat från 2012 gällande deras respekt för föreningsfrihet inkluderas även i 2013
års rapport (ibid., s. 65). Respekt nämns även i ett annat sammanhang i 2013 års rapport,

30
under rubriken ”Diversity, equal opportunities and other human rights”, där Volvo hänvisar
till internationella instrument och deras ambition om att respektera mänskliga rättigheter:
We are a signatory of the UN Global Compact and work actively to uphold the UN’s principles
on human and labor rights. It is stated in our Code of Conduct that we shall support and respect
the protection of internationally proclaimed human rights and make sure the Group (The Volvo
Group; red:s anm.) is not complicit in human rights abuses. (Volvo, 2014, s. 53)

Volvo påvisar i citatet att respekt och mänskliga rättigheter har en tydlig koppling för dem
genom att signera internationella instrument. Det instrument som de väljer att belysa i detta
fall är UN Global Compact och UNGP nämns ej. UNGP är samtidigt ej något instrument som
signeras på liknande sätt, men skulle med fördel även kunna nämnas i detta sammanhanget.

2014
I Volvos hållbarhetsrapport från 2014 så nämns UNGP ett par gånger och det under rubriken
”Respecting human rights in business” (Volvo, 2015, s. 60). Att UNGP nämns fler gånger än
tidigare år samt att de har en rubrik i hållbarhetsrapporteringen som har så tydlig koppling till
UNGP ser jag som positiv utveckling inom deras åtagande av UNGP. I likhet med 2013 års
rapportering skriver Volvo att de stöttar UNGP:s ambition, men även så kopplar de UNGP till
mineralutvinning i Sydafrika:

In 2013, a report highlighted human rights issues in the platinum extraction industry in South
Africa. The report aimed to investigate stakeholder responsibilities based on the UN guiding
principles on Business and Human Rights. The Volvo Group’s responsibility as one part in the
value chain was investigated. The report concluded that we have limited opportunity to affect
the human rights situation in and around mining operations, but more could be done in the form
of collaboration with various networks and trade organizations to try to influence the situation.
The Volvo Group has since initiated activities based on these recommendations. (Volvo, 2015,
s. 60)

Att Volvo kopplar sitt befintliga arbete till UNGP påvisar deras ambition och arbete om att
operationalisera UNGP från teori till praktik, vilket FN tydligt har som ambition med UNGP
som ramverk. Detta påvisar att Volvo ytterligare tar steg i åtagande av UNGP. Förutom den
nya rubriken som inkluderar Volvos respekt för mänskliga rättigheter så återfinns respekt för
individen likt tidigare år i Volvos vision samt deras respekt för föreningsfrihet men inte utökat
i fler eller andra aspekter som berör mänskliga rättigheter (Volvo, 2015, s. 10+60)

31
2015
I 2015 års- och hållbarhetsredovisning så skriver Volvo att de aktivt arbetar med UNGP:s
implementering:

Volvokoncernen är ett företag med global räckvidd och som sådant har vi verksamhet,
leverantörer, kunder och andra affärspartners i länder där risker för brott mot mänskliga
rättigheter förekommer. Vi har startat implementeringen av FN:s riktlinjer för företag och
mänskliga rättigheter. Vårt arbete vägleds av specifika policys såsom; vår uppförandekod, vår
hälso- och säkerhetspolicy samt direktivet för en ansvarsfull leverantörskedja. Volvokoncernen
har definierat våra viktigaste människorättsfrågor som arbetstagarrättigheter för våra
affärspartners anställda, rättigheter för människor som bor i närheten av verksamhet i vår
värdekedja samt rätten till liv, frihet, säkerhet och hälsa. Vi utvecklar fler och alltmer
integrerade verktyg för att bedöma och hantera de mänskliga rättigheterna i alla våra
huvudprocesser. (Volvo, 2016, s. 72)

Även om UNGP nämns i sin korthet i stycket ovan så är det tydligt att de ser UNGP som ett
dokument och arbete värt att inkludera och så sätt prioritera. De skriver inte i klartext att
UNGP är inkluderat i de policys de väljer att nämna och inte heller att UNGP vägleder deras
arbete, utan som de skriver: ”Vi har startat implementeringen av FN:s riktlinjer för företag
och mänskliga rättigheter” (Volvo, 2016, s. 72). Med fördel kan Volvo göra en tydligare
koppling mellan deras befintliga arbete, eller ambitioner och UNGP. Som det står skrivet nu
så får läsaren själv tolka in vilken roll UNGP har i deras verksamhet samt vilka delar eller på
vilket sätt UNGP implementeras inom Volvokoncernen.

Respekt för individen är fortfarande ett ledande uttryck som ingår i Volvos vision (Volvo,
2016, s. 20) och kopplat till detta finns skrivet under rubriken ”Principer om mänskliga
rättigheter och social rättvisa” där Volvo skriver sig:

… ska stödja och respektera skyddet av internationellt hävdade mänskliga rättigheter och
säkerställa att koncernen inte medverkar till brott mot mänskliga rättigheter. Volvokoncernens
åtagande till de anställda är att samtliga medarbetare ska behandlas med respekt och erbjudas
samma möjligheter, ges förutsättningar för en säker och sund arbetsmiljö och ha rätten att vara
medlem i en fackförening för att tillvarata sina intressen. (Volvo, 2016, s. 21)

32
I detta citat finns det flertal aspekter som de även tidigare år har inkluderat, så som
föreningsfriheten och respekt för internationellt vedertagna mänskliga rättigheter. Titeln i sig,
som inkluderar såväl principer och mänskliga rättigheter ger sken av att UNGP finns
inkluderat, men ej så i klarspråk då det inte nämns mer i 2015 års rapport mer än i det citat
som presenterades tidigare. Det som däremot får större utrymme i 2015 års rapportering, och
som även citatet ovan berör, gäller respekt i förhållande till mänskliga rättigheter. Under titeln
”Hantering av mänskliga rättigheter” belyser Volvo såväl att respekten för mänskliga
rättigheter i sig är av stor vikt, men även vilka risker det finns och hur de ska arbeta för att
respekten för mänskliga rättigheter inte ska kränkas:

Volvokoncernens uppförandekod anger minimikraven för att respektera mänskliga rättigheter

och arbetsförhållanden. Vi uppmuntrar alla våra affärspartners att dela och tillämpa dessa krav,
oberoende av land eller affär. Vårt program för ansvarsfulla inköp på sidan 30 och vår process
för utvärderingen av kunder från ett CSR-perspektiv på sidan 38 är två verktyg för att hantera
att de mänskliga rättigheterna respekteras i vår värdekedja… För människor som bor i vissa
samhällen i närheten av verksamhet i vår värdekedja ser vi risker för att dessa rättigheter inte
respekteras. Vi har policys för att minska den negativa miljöpåverkan och ambitioner för att öka
de positiva sociala effekterna från vår verksamhet. (Volvo, 2016, s. 72)

I 2015 års rapport inkluderar Volvo respekt för mänskliga rättigheter på ett flertal olika sätt.
Att UNGP nämns enbart en gång påvisar dock inte att det finns koppling till UNGP. Det
påvisar snarare att respekt för mänskliga rättigheter står på egna ben som vedertagen, och inte
UNGP.

2016
I Volvokoncernens års-och hållbarhetsredovisningen från 2016 så nämns UNGP vid ett
tillfälle och det under rubriken ”Mänskliga rättigheter – en del av affären” (Volvo, 2017, s.
70). I förra årets rapportering så skrev de att de hade påbörjat implementeringen, men i 2016
års rapport skriver de att deras företagande är inspirerat av UNGP:

Arbetet med mänskliga rättigheter är en integrerad del av vårt övergripande arbete gällande
ansvarsfullt och etiskt företagande, inspirerat av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga
rättigheter. Arbetet vägleds av specifika policys såsom vår uppförandekod, vår hälso- och
säkerhetspolicy samt direktivet för en ansvarsfull leverantörskedja. Uppförandekoden säger
tydligt att Volvokoncernen ska stödja och respektera internationellt erkända mänskliga

33
rättigheter och se till att koncernen inte är delaktig i brott mot mänskliga rättigheter. Vi
uppmuntrar därför alla affärspartners att respektera mänskliga rättigheter. (Volvo, 2017, s. 70)

Att deras arbete är inspirerat av UNGP ger mycket utrymme för tolkning. Det kan såväl
innebära att de anammat alla de aspekter som UNGP innebär, men att de väljer andra ordval
eller liknande och på så sätt inte kan skriva sig följer eller implementerar UNGP. Å andra
sidan så kan det likväl tolkas som om att de inte ser UNGP som tillräckligt viktigt för att
anamma hela dess innehåll, utan av den anledningen (bara) inspireras av dokumentet för att på
så sätt sätta sin egen prägel.

Respekt för mänskliga rättigheter finns inkluderat i såväl direkt som indirekt bemärkelse och
framför allt samlat under samma rubrik som ovan: ”Mänskliga rättigheter – en del av affären”
(Volvo, 2017, s. 70). Respekt för individen har inkluderats i visionen ett flertal år, men inte i
den vision som finns i 2016 års rapport. Däremot finns det skrivet i liknande anda i första
stycket under rubriken nämnd ovan, men det är ej inkluderat i just visionen:

Våra produkter byggs av människor, används av människor och förser människor med varor och
tjänster. Det är därför som mänskliga rättigheter är viktiga för Volvokoncernen. Människor står
i centrum för vad vi gör och ett ansvarsfullt förhållningssätt till humankapital, inklusive respekt
för mänskliga rättigheter, är viktigt för vår långsiktiga affärsframgång. (Volvo, 2017, s. 70)

Med liknande anda så syftar jag på att Volvo fortfarande väljer att belysa människor i
förhållande till respekt, på ett flertal och olika sätt som citatet ovan visar. De skriver även att
respekt för mänskliga rättigheter, tillsammans med andra aspekter, står i centrum men de har
även inkluderat en retorik som belyser att det är för Volvos framgångar det är av vikt, inte på
grund av internationella riktlinjer, likt UNGP. Volvo klargör också sin medvetenhet kring att
respekt för mänskliga rättigheter inte är en självklarhet och att det finns risk att kränkningar
sker:
Som ett globalt företag har vi verksamhet, leverantörer, kunder och andra affärspartners över
hela världen, även i länder med högre risk för kränkningar av mänskliga rättigheter. Alla länder
har sina egna lagar, kulturella normer, sociala och ekonomiska utmaningar samt varierande grad
av skydd av och respekt för mänskliga rättigheter. (Volvo, 2017, s. 70)

En viktig del i att påverka att respekt för mänskliga rättigheter ska vara befintlig inom hela
Volvos verksamhet är absolut att belysa att den faktiska situationen om risk för kränkningar,

34
vilket Volvo påvisar att de har vetskap om. Det som förvånar är att detta är sista mening i
stycke och att Volvo i anslutning inte skriver på vilket sätt de väljer att hantera eventuella
situationer där mänskliga rättigheter redan har kränkts alternativt hur de arbetar förebyggande
för att det inte ska ske.

2017
I Volvos års-och hållbarhetsrapport för 2017 nämns inte UNGP. UNGP har sedan 2013
inkluderats i Volvos års-och hållbarhetsrapporteringar, så det förvånar att det i 2017 års
rapport har exkluderats. Möjligen kan det bero på att de ser UNGP som så självklart att det ej
behöver nämnas, alternativt att de ser andra internationella riktlinjer och instrument som
viktigare och därför ej väljer att belysa UNGP. Det återstår att se om UNGP fortsatt kommer
att vara frånvarande i senare års-och hållbarhetsrapporteringar eller om det åter kommer att
finnas med.

Respekt för mänskliga rättigheter finns fortfarande inkluderat och det i stor omfattning. Redan
i andra meningen under rubriken ”Vår hantering av mänskliga rättigheter” finns det skrivet:

Våra produkter byggs av människor, används av människor och förser människor med varor och
tjänster. Det är därför respekt för mänskliga rättigheter är viktigt för Volvokoncernen och för
våra affärsframgångar på lång sikt. (Volvo, 2018, s. 76)

Det är positivt att de skriver att mänskliga rättigheter är av vikt, men likt 2016 så belyser
Volvo att mänskliga rättigheter (kanske främst?) är viktigt för deras affärsframgångar, och
skriver inte några fler anledningar. Istället får läsaren själv eventuellt göra kopplingen mellan
meningen innan och tro att det är för de anställdas, användare av deras produkter, eller andra
berördas skull som de respekterar mänskliga rättigheter. Denna koppling gör istället Volvo för
läsaren i ett senare stycke där de skriver:

För Volvokoncernen är respekt för mänskliga rättigheter en del av våra möjligheter att främja
välstånd i hela värdekedjan för de människor som berörs av vår verksamhet. (Volvo, 2018, s.
76)

Volvo skriver i detta stycke att de ser respekt för mänskliga rättigheter som en möjlighet för
att kunna göra positiv påverkan i vad de beskriver som ”välstånd i hela värdekedjan”. Det
valet av begrepp ger utrymme för mycket tolkning och jag som läsare vet inte specifikt vad de
syftar på. Deras syn på respekt för mänskliga rättigheter blir tydligare i senare stycket, under

35
vad som just är benämnt ”Volvokoncernen respekterar mänskliga rättigheter” (Volvo, 2018, s.
76). Där skriver de om utveckling som skett under 2017:

Under 2017 uppdaterade vi vår Uppförandekod för att göra den tydligare i fråga om vad som
förväntas av våra anställda. Här ingår de mänskliga rättigheter som vi för närvarande anser vara
mest relevanta för oss: inga trakasserier, ingen diskriminering, säkra och hälsosamma
arbetsplatser, föreningsfrihet och kollektivavtal, arbetstider och ersättning, samt modernt slaveri
och barnarbete. (Volvo, 2018, s. 76)

Att utveckla uppförandekoden med att inkludera dessa aspekter som rör mänskliga rättigheter
tyder på att mänskliga rättigheter får större utrymme. Att inkludera denna utveckling i
hållbarhetsredovisningen påvisar också att de själva ser detta som en stor utveckling inom
deras arbete med att respektera mänskliga rättigheter. Likt föregående år inkluderas även
deras respekt för att vara med i fackförening (Volvo, 2018, s. 71).

2018
Det blir en stor kontrast i att rapporteringen från 2017 inte inkluderade UNGP alls till att års-
och hållbarhetsrapporten från 2018 inkluderar UNGP mer än alla tidigare år. Volvo
presenterar åter igen kontext i vilken UNGP bör verka:

Volvokoncernen är ett globalt bolag med mer än 105,000 anställda, 51.000 leverantörer, kunder
i omkring 190 länder och vi är en del av lokalsamhället överallt där vi verkar. Vi strävar efter att
anpassa vårt arbete kring mänskliga rättigheter med FN:s Guiding Principles on Business and
Human Rights, samt FN:s Global Compacts tio principer, inklusive principerna om mänskliga
rättigheter och arbetsrätt. (Volvo, 2019, s. 38)

Att UNGP nämns först av de instrument och principer de inkluderar tyder på att de vill belysa
UNGP som ett betydande arbete och dokument. De skriver sig sträva efter att deras arbete ska
följa UNGP, vilket kan tolkas som att de inte kan garantera att deras verksamhet följer det
som UNGP innebär. Att Volvo strävar efter att arbeta i enlighet med UNGP visar sig vara
signifikativt för 2018 års rapportering då det återfinns i ett flertal citat, där ibland följande:

Vi strävar efter att säkerställa att våra metoder för granskning av mänskliga rättigheter följer
FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och samtidigt tar hänsyn
till Volvokoncernens globala och lokala verksamhetsstrukturer. Vi fortsatte att förbättra och

36
anpassa processen under 2018 utifrån nationella pilotgranskningar av mänskliga rättigheter som
utfördes i Indien och Tyskland under 2017. (Volvo, 2019, s. 38)

Denna strävan kan tolkas som en ambition om att tids nog lyckas leva upp till samtliga
kriterier som UNGP innebär för företags agerande i förhållande till mänskliga rättigheter.
Strävan är på så sätt ett sätt att ta sig an UNGP och dess implementering och samtidigt påvisa
en rimlighet i att det inte är fullt implementerat ännu. Som komplement till Volvos strävan
gällande UNGP så nämner de även att de stödjer UNGP som regelverk (Volvo, 2019, s. 116)

Respekt i förhållande till mänskliga rättigheter finns representerat i liknande omfattning som i
rapporteringen från året innan. Redan från start i första stycket under rubriken ”Vår hantering
av mänskliga rättigheter” påträffas ett citat som sätter tonen för deras syn på respekt i
förhållande till mänskliga rättigheter:

Vårt åtagande att respektera mänskliga rättigheter omfattar inte bara vår egen verksamhet och
våra anställda, utan också vår samverkan med lokalsamhällen nära vår verksamhet, leverantörer
och andra människor som kan påverkas av användningen av våra produkter. (Volvo, 2019, s.
38)

Detta utlåtande följer samma linje som det tidigare citat som inkluderar den kontext som
UNGP har som ambition att hantera. Volvo är på marknaden en stor aktör och det medför
möjligheter att göra påverkan. Genom detta citat så påvisar Volvo att de har en skyldighet att
hysa respekt för mänskliga rättigheter på ett flertal fronter. Att det behöver finnas längs hela
produktions-och konsumtionskedjan. Volvo skriver även att de har åtagit sig att respektera
mänskliga rättigheter (Volvo, 2019, s. 39), vilket är ett ställningstagande med ambition om att
uppnå respekt genom hela kedjan nämnd ovan.

Volvo knyter även samman respekt till olika aspekter som berör mänskliga rättigheter:

Människor är i centrum av vad Volvokoncernen gör. I den uppdaterade Uppförandekoden

betonas mänskliga rättigheter, till exempel ömsesidig respekt, icke-diskriminering, säker och
hälsosam arbetsmiljö, föreningsfrihet och rätten att förhandla kollektivt, arbetstid och ersättning
samt modernt slaveri och barnarbete. (Volvo, 2019, s. 112)

De belyser uppförandekoden som blivit uppdaterad med innehåll som involverar större
respekt för mänskliga rättigheter. De har tidigare skrivit att det är viktigt att respekt sker

37
genom hela värdekedjan, från produktion till konsumtion, men i detta citat så är det främst
aspekter som berör själva produktionen av deras varor. Med fördel kan Volvo belysa senare
steg i värdekedjan i förhållande till dessa aspekter, för att på så sätt få ett helhetsresonemang.

2019
I 2019 års- och hållbarhetsredovisning inkluderas UNGP färre gånger än året innan, men det
som istället prioriteras är att UNGP redan nämns på sida 8, vilket är tidigare än det varit alla
år tidigare:

Om det råder brist på samhälleliga resurser betyder det att människor inte har tillräckligt med
mat, vatten, hälso- och sjukvård, energi, etc. Det kommer att påverka mänskliga rättigheter
negativt… Å ena sidan fokuserar FN:s Vägledande principer för företag och mänskliga
rättigheter på den sociala grunden, å andra sidan anger initiativ som Parisavtalet om klimatet
riktningen för att undvika ett överutnyttjande. (Volvo, 2020, s. 8)

Citatet ovan presenteras under rubriken ”Globala trender”, då Volvo belyser hur situationen
ser ut idag för att sedan inkludera UNGP som ett viktigt verktyg för att hantera de aspekter
som berör mänskliga rättigheter. Sättet det är skrivet på tyder på att Volvo ser UNGP som
mänskliga rättigheters motsvarighet till Parisavtalet. Intressant att Volvo ger UNGP detta
utrymme, trots att det (enbart) är riktlinjer och inte har samma status i form av internationellt
avtal likt Parisavtalet eller annan internationell lag.

Något som också är nytt för 2019 års rapportering är att rapporten i slutet innehar en GRI
index-tabell där kategorin Mänskliga rättigheter ingår. Det som utmärker just mänskliga
rättigheter som kategori från resterande kategorier är att det står en kommentar i högra
spalten:

Huvuddelen av rapporten är baserad på strukturen i FN:s Vägledande Principer för Företag och
Mänskliga rättigheters rapporteringsramverk. (Volvo, 2020, s. 226)

I tabellen är UNGP det enda ramverk som nämns för att vägleda Volvo inom något
arbetsområde. Även om de belyser Parisavtalet i tidigare citat som viktigt i deras arbete så är
inte ens det inkluderat i GRI Index-tabellen, utan endast UNGP. Detta påvisar Volvos syn på
UNGP som en av de absolut främsta riktlinjerna, om inte kanske det främsta.

38
Respekt för mänskliga rättigheter finns också inkluderat på nya sätt. Dels genom att under
rubriken ”Perspektivet mänskliga rättigheter” ha inkluderat både respekt, stöd och erkännande
men också ett förtydligande att de internationella instrumenten vägleder som ett mått gällande
mänskliga rättigheter i deras verksamhet där lokal lagstiftning i såväl Volvos ögon och
internationella ögon inte räcker till:

Vårt ansvar att respektera mänskliga rättigheter innebär bland annat att vi stödjer och erkänner
följande internationella och lokala instrument for mänskliga rättigheter:
• FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter
• Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner
• FN:s Global Compact
• FN:s vägledande principer for företag och mänskliga rättigheter
• OECD:s riktlinjer för multinationella företag
• Barnrättsprinciper för företag från FN:s Global Compact, UNICEF och Rädda Barnen
Dessa instrument ger stöd och vägledning, särskilt i miljöer med utmaningar vad gäller
mänskliga rättigheter, och där den lokala lagstiftningen ibland är otillräcklig eller inte verkställs
på ett lämpligt sätt. (Volvo, 2020, s. 42)

Volvo hade likväl kunnat exkludera orden ”Vårt ansvar” ur citatet ovan och ändå ansetts ta
ansvar i frågan. Men just att de väljer att inkludera de orden gör att de tycks ta ett större
ansvar i frågan. Det blir ett ställningstagande om att de inte kan exkludera att respektera
mänskliga rättigheter, att det ansvaret är en självklarhet för deras verksamhet.

Respekt med indirekt koppling till mänskliga rättigheter inkluderas även i en av de tre
hållbarhetsperspektiv de presenterar i 2019 års rapport:

Respekt, säkerhet och motivation är avgörande. Det är människorna i verksamheten och i

försörjningskedjan samt hos våra kunder som gör att allt faller på plats. (Volvo, 2020, s. 32)

I de tidigare åren som inkluderats i denna analys så inkluderade Volvo respekt för individen i
visionen. I 2019 års rapport har Volvo utvecklat en variant på detta, men nu valt att istället
kalla det för deras hållbarhetsperspektiv och inte vision. I övrigt finns respekt i förhållande till
mänskliga rättigheter inkluderat på samma sätt som tidigare år.

39
2020
I Volvos Års-och hållbarhetsredovisning år 2020 inkluderas UNGP mer än tidigare och det
finns i 2020 års rapportering en utvecklingsaspekt gällande hur de skriver om UNGP. Även
om de tidigare har använt sig av begrepp som ingår i UNGP så har inte tidigare den
kopplingen gjorts av Volvo, men i rapporten från 2020 så gör Volvo just detta:

Konsekvenserna av risker inom mänskliga rättigheter for Volvokoncernen kan vara allt från
juridiskt ansvar till skadat anseende eller negativ påverkan på varumärket, beroende på hur
allvarlig skadan ar. Detta beror på om koncernen anses vara orsakande, bidragande till eller ha
direkt koppling till den skada som orsakats, enligt definitionen i FN:s vägledande principer for
företag och mänskliga rättigheter. (Volvo, 2021, s. 73)

Att länka UNGP till deras befintliga verksamhet har Volvo gjort i tidigare rapporter, men här
skriver de även om deras koppling till mänskliga rättigheter på det indirekta sätt som UNPG
också önskar att företag tar ansvar för. Detta åtagande inklusive inkludering av koppling till
UNGP har Volvo inte tidigare påvisats i tidigare rapporter.

De aspekter som tidigare inkluderats gällande respekt i relation till mänskliga rättigheter finns
likväl med i detta årets rapport, men även på denna front har det skett utveckling sedan
tidigare år. Vad som nu inkluderas gäller såväl Volvos ledning och styrning som deras
operativa verksamhet:

Volvokoncernens åtagande att respektera mänskliga rättigheter utgör en central del av

koncernens hållbarhetsstrategi. Volvokoncernens styrmodell för mänskliga rättigheter omfattar
tvärfunktionella forum och arbetsgrupper och leds av en styrgrupp for mänskliga rättigheter
med relevanta ledamöter från koncernledningen. Under 2020 inledde vi en formalisering och en
förstärkning av vårt program och handlingsplaner for mänskliga rättigheter. (Volvo, 2021, s.
165)

I citatet ovan belyser Volvo främst de strategiska styrmedel de utvecklat gällande mänskliga
rättigheter, men det för att skapa utveckling i den operativa verksamheten. Att de 2020 väljer
att utveckla detta tyder på att deras arbete inom området såväl behöver förstärkas samt att det
är ett arbete som kommer att fortsätta i tiden framöver då sådana organisatoriska förändringar
ofta sker över lång sikt. Volvos respekt för mänskliga rättigheter ser därför ut att både
utvecklas samt fortsätta inkluderas i kommande rapporteringar.

40
5.2.2 Volvo och normers livscykel
Redan vid första årsrapporten som analyseras för Volvo så skriver de sig respektera mänskliga
rättigheter (Volvo, 2012, s. 25), men UNGP nämns först i hållbarhetsrapporten från 2013 då
Volvo skriver att de stödjer ambitionen av UNGP och just inleder stycket som hanterar ämnet
mänskliga rättigheter med detta (Volvo, 2014, s. 64). Detta yttrande anser jag inkluderar att
Volvo skriver om UNGP på ett positiv sätt och anses därför år 2013 nå första steget av
normcykeln, normframträdande. Volvo fortsätter under 2014 års rapportering att skriva om
UNGP i positiv bemärkelse för att i 2015 års rapport utveckla UNGP:S inkludering genom att
skriva att de ”har startat implementeringen av FN:s riktlinjer för företag och mänskliga
rättigheter” (Volvo, 2016, s. 72). Detta är en positiv utveckling i normers livscykel, men för
att nästa stadium ska uppnås så krävs det också att UNGP benämns i allt större utsträckning
än tidigare och UNGP nämns enbart vid detta tillfälle vid 2015 år rapportering. Möjligen att
detta beror på, som de skriver, att de just är i starten av att implementera UNGP. 2016 års
rapport följer samma linje då UNPG enbart nämns vid ett tillfälle då också, och förvånande
nog inte nämns alls vid 2017 års rapport. Däremot så inkluderades respekt för mänskliga
rättigheter i stor omfattning år 2017. Detta gav sken av att Volvos inkludering av UNGP
kunde nå tredje och sista stadiet internalisering genom att Volvo använder sig av UNGP:s
formuleringar i form av respekt för mänskliga rättigheter men utan att nämna UNGP i sig.
Regelverket för teorin involverar dock att varje steg behöver uppnås och då Volvo ej vid detta
tillfälle uppnått andra stadiet för normers livscykel så skulle ej internalisering kunna uppnås
ännu. Det blir vidare en stor kontrast när 2018 års rapport analyseras då UNGP ges större
utrymme än någonsin tidigare och där de tydligt skriver att de ”strävar efter att anpassa vårt
arbete kring mänskliga rättigheter med FN:s Guiding Principles on Business and Human
Rights” (Volvo, 2019, s. 38). Att Volvo nu inkluderar UNGP i större omfattning samt skriver
sig anpassa sitt arbete i enlighet med UNGP gör att de följer utvecklingen i linje med normers
livscykel och i och med 2018 års rapport når andra steget, normkaskad. Året efter, år 2019 så
sker det i en ändring i hur Volvo skriver om UNGP där de väljer att inkludera UNGP som
term färre gånger än året innan, men där de istället skriver om UNGP tidigare i rapporten än
tidigare år samt mer kortfattat. Redan på sida 8 under rubriken ”Globala trender” uttrycker
Volvo att ”å ena sidan fokuserar FN:s Vägledande principer för företag och mänskliga
rättigheter på den sociala grunden, å andra sidan anger initiativ som Parisavtalet om klimatet
riktningen för att undvika ett överutnyttjande” (Volvo, 2020, s. 8). UNGP beskrivs i korthet,
utan större beskrivning av dess innehåll utan enbart med att nämna att den fokuserar på

41
sociala aspekter. Nytt för 2019 års rapport är även att UNGP listas i GRI index-tabell som det
ramverk som vägleder arbetet med mänskliga rättigheter (Volvo, 2020, s. 226). Ytterligare så
står UNGP punktat överst på den lista av instrument som de skriver sig stödja och erkänna
(Volvo, 2020, s. 42). Att Volvo uttrycker sig på detta sätt, och att UNGP inte ges större
beskrivning i rapporten, tyder på att Volvo betraktar UNGP som en självklar del i deras
verksamhet och att dess läsare vid detta tillfälle borde ha kännedom av UNGP:s innehåll.
Sammantaget gör detta att jag bedömer att Volvo i och med 2019 års rapportering uppnår det
tredje och sista stadiet av normers livscykel, internalisering. Att det sista stadiet nu är uppnått
gör att tillämpningen av normers livscykel på Volvos rapport från 2020 utgår.

5.3 Gö teborgs Stad

5.3.1 Inkludering av UNGP
2011
År 2011 har Göteborgs Stad ännu inte utvecklat en specifik hållbarhetsrapport eller rapport
som specifikt gäller deras inköp och upphandlingar. Istället har jag blivit hänvisad till
Göteborgs Stads årsredovisning för 2011, där dessa aspekter har störst sannolikhet att
inkluderas. Även om denna rapport är den som kunde ha inkluderat såväl UNGP som respekt
för mänskliga rättigheter så finns det mer att önska på denna front. UNGP nämns inte i den
över 100 sidor stora rapporten och respekt för mänskliga rättigheter i sin direkta form finns
inte heller inkluderat. Det som Göteborgs Stad främst skriver gällande mänskliga rättigheter
är att ”mänskliga rättigheter är utgångspunkten för stadens arbete” (Göteborgs Stad, 2012, s.
51). Vad det sedan visar sig innebära är att de syftar till deras arbete i Göteborgs olika
stadsdelar och på lokal nivå:

Särskilt sakkunniga utvecklingsledare har rekryterats till stadsdelarna för att stödja med
jämställdhet och mänskliga rättigheter. (Göteborgs Stad, 2012, s. 52)

Självklart är denna utveckling gällande mänskliga rättigheter av positiv natur, men det
internationella perspektivet finns inte så mycket representerat. Det finns en aspekt som
Göteborgs Stad har inkluderat som berör deras inköp och det kopplat till mänskliga rättigheter
och det syftar till deras Fairtrade-arbete:

Göteborg är den största kommun i landet som är en Fairtrade City… Kriterierna ställer krav på
etisk upphandling, att aktivt informera om innebörden av Fairtrade och se till att det finns ett
visst utbud av etiskt märkta produkter i butiken, caféer och på arbetsplatser i Göteborg.
(Göteborgs Stad, 2012, s. 46)

42
Som Göteborg Stad skriver så innebär Fairtrade kriterier om etisk upphandling, men de
skriver ej mer vad det innebär. Att det därför skulle involvera respekt för mänskliga
rättigheter är inte självklart för läsaren. Likt citatet ovan så använder de sig inte mycket av
begreppet mänskliga rättigheter i sin rapport och det finns inget heller som berör aspekten av
att skydda mänskliga rättigheter, vilket UNGP har som ambition om att statens aktörer ska
göra.

2012
Göteborgs Stad rapportering för 2012 följer samma struktur som året innan och i likhet med
året innan så inkluderas inte UNGP i Göteborgs stads årsredovisning för 2012. Ytterligare
likhet är att respekt i förhållande till mänskliga rättigheter inte heller finns representerat i
rapporten och mänskliga rättigheter i sig får lika lite utrymme som året innan. Nytt för detta år
är dock att de belyser sina brister inom området:

Stadens verksamheter behöver också fortsätta att förankra och utveckla arbetet med mänskliga
rättigheter. (Göteborgs Stad, 2013, s. 52)

Att belysa deras brist såväl som behov gällande mänskliga rättigheter bör fungera som en
grund till fortsatt utveckling. Att de väljer att uppmärksamma behovet av mer utveckling
inom området sätter press på att de i kommande rapporter kommer att ha skett utveckling
inom området. Om det kommer att ske återstår att se, för i det lilla som berörde inköp och
mänskliga rättigheter i 2011 års rapportering gällande Fairtrade finns inte inkluderat i
rapporten för 2012. Aspekten av att skydda mänskliga rättigheter finns inte heller inkluderat i
rapporten, så det finns flera fronter som går att utveckla med koppling till mänskliga
rättigheter med utgångspunkt av de första två rapporteringarna.

2013
För 2013 har Göteborgs Stads Upphandlingsbolag tagit fram en hållbarhetsredovisning och då
denna har fokus på just inköp och hållbarhet så finns det förhoppning att det kan komma att
inkludera mer relevanta aspekter av mänskliga rättigheter för denna analys.

UNGP är dock fortfarande inte nämnd utan det är ILO:s kärnkonventioner, barnkonventionen
samt nationell lagstiftning i landet som Göteborgs Stad har valt att ha som grund för deras
uppförandekod (Göteborgs Stad, 2014, s. 16). Även om dessa instrument på olika sätt
involverar respekt för mänskliga rättigheter så använder Göteborgs Stad sig inte av respekt
som begrepp och inte heller utvecklar de på vilket sätt dessa instrument verkar i deras

43
verksamhet. Likaså gäller för skydd av mänskliga rättigheter, som de heller inte inkluderas i
2013 års rapportering. Det som Göteborgs Stad däremot har utvecklat berör mänskliga
rättigheter med koppling till deras inköp:

Under 2013 började bolaget kategorisera varje avtalsområde på en skala från 1–4 där 4 står för
en mycket hög risk för brott mot de mänskliga rättigheterna i tillverkningskedjan. 15 avtalsom-
råden bedömdes som nivå 4. (Göteborgs Stad, 2014, s. 16)

Att de har utvecklat denna skala påvisar att de har vetskap om att det kan ske kränkningar
inom internationell handel och att de har ett ansvar i att förhindra detta. Dock så vet inte jag,
som novis inom Göteborgs Stads facktermer, vad avtalsområden innebär, om det är specifika
länder eller kategorier av varor. Samt så skriver Göteborgs Stad inte heller något huruvida de
kommer att ställa om sina inköp utefter denna kategorisering eller på vilket sätt detta kommer
att påverka deras inköp.

2014
2014 års hållbarhetsredovisning är även den gjord av Göteborgs Stads Upphandlingsbolag och
jämfört med tidigare år är det många likheter i och med att UNGP fortfarande ej nämns, och
samma sak gäller skydd av mänskliga rättigheter. Det som däremot har utvecklats till 2014 års
redovisning gäller respekt i förhållande till mänskliga rättigheter:

Göteborg är diplomerad som en Fairtrade City, en diplomering för kommuner som engagerar
sig för etisk konsumtion. Syftet är att öka kännedomen och efterfrågan på varor som har blivit
producerade med respekt för mänskliga rättigheter. (Göteborgs Stad, 2015, s. 17)

Fairtrade har åter igen inkluderats i hållbarhetsredovisningen och nu med tillägget där de gör
kopplingen till respekt för mänskliga rättigheter. Detta är första gången som respekt nämns i
relation till mänskliga rättigheter. Dock, som jag skrev i början av stycket för 2014 års
rapportering, så nämns ej UNGP så det kan ej göras koppling till att det beror på UNGP att
det nu finns inkluderat.

2015
2015 års hållbarhetsredovisning har även den Göteborgs Stads Upphandlingsbolag som
producent. Detta årets hållbarhetredovisning sticker ut när det jämförs med åren tidigare. Det
har hittills inte inkluderats respekt för mänskliga rättigheter i någon större utsträckning, men
det har nämnts, dock har skydd för mänskliga rättigheter samt UNGP ännu ej inkluderats. Det
som sticker ut för 2015 års rapportering är att mänskliga rättigheter i sig, tillika inga av de

44
nämnda aspekterna, finns inkluderade. Om det hade varit en ny avsändare på
hållbarhetsrapporten så hade jag haft större förståelse för att den tidigare inkluderade aspekten
av respekt för mänskliga rättigheter hade kunnat uteslutas. Dock är det samma avsändare och
producent som de senaste åren samt så har skriften liknande struktur som de tidigare
rapporterna haft sedan Upphandlingsbolaget tog över hållbarhetsrapporteringen. En
utveckling av negativ karaktär kan därför summera 2015 års hållbarhetsredovisning från
Göteborgs Stad.

2016
I hållbarhetsredovisningen från 2016 finns fortfarande UNGP ej ännu inkluderad, utan det är
samma internationella instrument som nämns som de redan gjorde i hållbarhetsredovisningen
från 2013 (Göteborgs Stad, 2017, s. 14). Respekt i förhållande till mänskliga rättigheter finns
inte heller inkluderat i rapporteringen för detta år. Det som däremot kan ses som viss
utveckling är att skydd för mänskliga rättigheter, i indirekt bemärkelse finns inkluderat i 2016
års rapport genom deras hänvisning till konvention 87 i ILO:s kärnkonventioner där den
involverar ”Föreningsfrihet och skydd för rätten att organisera sig” (Göteborgs Stad, 2017, s.
14). Att jag skriver att det kan ses som viss utveckling grundar sig i att det är ett steg på vägen
att åta sig att skydda aspekter som rör mänskliga rättigheter, men det är samtidigt genom
hänvisning till ett annat internationellt instrument. Detta summeras i att gällande UNGP:s
framväxt har det ännu inte skett någon utveckling.

2017
Hållbarhetsrapporteringen från 2017 produceras av den nya förvaltningen Inköp och
upphandling men följer samma linje som tidigare år med att inte inkludera såväl UNGP som
skydd av mänskliga rättigheter. Respekt för mänskliga rättigheter finns inte heller inkluderat i
dess direkta bemärkelse, men det som har tillkommit i 2017 års rapportering berör Göteborgs
Stads ambition gällande mänskliga rättigheter och deras inköp:

Kravet på uppförandekod ska säkerställa att de produkter som köps genom Göteborgs Stads
ramavtal är producerade under schyssta arbetsförhållanden. Ambitionen är att inga människor
som arbetar med att producera varor som används av Göteborgs Stad ska bli utsatta för brott
mot mänskliga rättigheter. (Göteborgs Stad, 2018, s. 11)

Även om citatet ovan inkluderar Göteborg Stads ambition om att mänskliga rättigheter,
indirekt, ska respekteras, så finns det en vaghet i hur de väljer att formulera sig. De skriver att

45
uppförandekoden ska säkerställa, samt om deras ambition. Dessa val av begrepp ger utrymme
för att inte leva upp till det som de skriver sig önska och sträva. Om andra ordval med
bestämdhet, som exempelvis bara byta ut ska säkerställa till säkerställer så hade dessa
ställningstaganden haft större tyngd i sig.

2018
Hållbarhetsredovisningen från 2018 som förvaltningen Inköp och upphandling har producerat
har stora likheter med den rapportering som gjordes av Upphandlingsbolaget år 2015. På det
sätt att inga av de aspekter som denna studie ämnar undersöka finns inkluderade i 2018 års
rapportering. UNGP har nu funnits antagen i 7 år och om det skulle finnas ambitioner av
Göteborgs Stad att vara delaktiga i att operationalisera och implementera UNGP så kan jag
anse att detta borde ha nämnts vid detta laget. Fortfarande ska två rapporter av Göteborg Stad
analyseras och jämfört med detta år så finns det ändå möjlighet att det skett utveckling inom
såväl UNGP som, skydd och respekt för mänskliga rättigheter, då minsta inkludering skulle
innebära positiv utveckling.

2019
År 2019 så görs det ej någon specifik hållbarhetsrapport utan istället har Göteborgs Stad valt
att gå tillbaka till att istället göra en årsrapport. Det är däremot inte en årsrapport för hela
Göteborgs Stad som jag blir hänvisad till utan den som Nämnden för inköp och upphandling
har producerat då det är de som hanterar de frågor som berör internationella hållbara inköp.
Även om strukturen ändrats för rapporteringen så följer den samma linje innehållsmässigt
som året innan på det sätt att inga av aspekterna som studien undersöker finns inkluderade i
årsrapporten från 2019.

2020
Årsrapporten från 2020 är även den producerad av Inköps och upphandlingsnämnden. 2020
års rapport publicerades 2021-02-04, vilket är med marginal på ett par månader 10 år efter att
UNGP antogs. Vid dess antagande så var mänskliga rättigheter redan på mångas läppar och
den utveckling som skett under dessa 10 år har gjort att mänskliga rättigheter i ännu större
utsträckning finns inkluderade i olika sammanhang. Detta verkar dock inte stämma för
Göteborg Stads nämnd för inköp och upphandling då vare sig UNGP, eller mänskliga
rättigheter finns inkluderade i sin direkta bemärkelse i 2020 års rapport. Det har tidigare år
funnits aspekter inkluderade men vid det som blir för denna analysens sista rapport finns inga

46
av denna studiens analysaspekter inkluderade vilket även har varit fallet för de senaste årens
rapporter.

5.3.2 Göteborgs Stad och normers livscykel

Analysen av Göteborgs Stads års- och hållbarhetsredovisningar visar att UNGP inte finns
inkluderat gällande vare sig UNGP som term eller dess innebörd i form av skydd av eller
respekt för mänskliga rättigheter. Göteborgs Stad som kommun utför internationella inköp
och berörs på så sätt av det agerande som UNGP vill reglera, men är samtidigt en aktör som
UNGP inte vänder sig till i första hand och jag har därför en förståelse för att UNGP ej finns
inkluderad. Deras roll som kommun gör att de troligtvis inte är en aktör som får de främsta
påtryckningarna för UNGP:s implementering och av den anledningen får Göteborg Stad min
förståelse. Göteborgs Stad skriver i väldigt liten utsträckning om skydd av och respekt för
mänskliga rättigheter och då aldrig i relation till UNGP. 2014 är det år som respekt för
mänskliga rättigheter nämns av Göteborgs Stad (2015, s. 17) för första gången och då är det i
kontexten av att beskriva varför de är en Fairtrade City och år 2016 sker viss utveckling
gällande att skydd för mänskliga rättigheter, då det i indirekt bemärkelse finns inkluderat
genom deras hänvisning till konvention 87 i ILO:s kärnkonventioner som inkluderar
”Föreningsfrihet och skydd för rätten att organisera sig” (Göteborgs Stad, 2017, s. 14). Det
som jag anser förvånar är att de skriver om skydd av och respekt för mänskliga i den
minimala utsträckning de gör, då mänskliga rättigheter i stort har funnits på den såväl
internationella som nationella agendan under många år, utanför kontexten av just UNGP.
Framtiden får utvisa om UNGP får större spridning och fäste bland andra aktörer än företag
och stater och då om Göteborgs som kommun blir en av de som väljer att belysa UNGP, men
i dagsläget nås ej första steget av normcykeln och Göteborgs Stad tillämpar inte UNGP som
norm.

5.4 Sammanfattning och slutsats

Denna studie visar på att det sedan UNGP:s antagande har skett varierande utveckling av
UNGP:s inkludering hos de tre aktörerna. Sveriges regering inkluderar UNGP i stor
omfattning redan i det första dokument som analyseras, Plattform för hållbart företagande
från 2013. Vidare sker det ändå en ökning genom att regeringen tar fram en handlingsplan för
UNGP år 2015 som inkluderar UNGP till största möjliga mån inklusive använder dess
språkbruk. I analysens sista skrivelse, Plattform för internationellt hållbart företagande från
2019, då inkluderas UNGP som term i mindre utsträckning, men de skriver tydligt att de

47
arbetar i linje med UNGP samt förespråkar riktlinjerna med ambition om att andra aktörer
också ska anamma UNGP.

Efter att ha analyserat flera rapporter så verkade UNGP ha fått fäste hos Volvo, då UNGP vid
analys av 2016 års rapport har nämnts i varje rapport sedan 2013. Det var därför förvånande
när 2017 års-och hållbarhetsrapport analyserades och visade att UNGP ej längre nämndes
men vid analys av de senare rapporterna inkluderades UNGP i större mån, mer förespråkande
och mer självklart än åren innan. Även om det i Volvos fall från ett år till nästa kan ha
minskat något så finns UNGP samt respekt för mänskliga rättigheter nästan alltid inkluderat
till viss grad och det syns en tydlig trend i att det skett en ökning från 2011 fram till 2020.
Göteborgs Stad å andra sidan använder varken språkbruket som UNGP innehåller eller ens
nämner UNGP i någon av rapporterna under analysens årsintervall 2011 till 2020.

Studiens slutsats blir därför att det skett en stabil utveckling hos de två aktörer i denna studie
som är målgrupp för UNGP då riktlinjerna på statlig nivå samt på företagsnivå genom Volvo,
verkar ha fått tydligt fäste. Den stegvisa utvecklingen hos såväl regeringen och Volvo gör att
de båda aktörerna når det tredje och sista stadiet av normers livscykel, internalisering, och
således anses betrakta UNGP som norm. Göteborgs Stad har under åren 2011–2020 ännu inte
valt att inkludera UNGP i sina skrivelser och UNGP:s livscykel är därför inte påbörjad hos
denna aktör.

6. Avslutning och vidare forskning

Som jag tidigare nämnt så är sociala normer, likt UNGP, är ofta förstådda som underliggande
regler, förväntningar och beteendemönster för hur människor tänker och agerar på ett specifikt
sätt i en specifik situation eller kontext. Att UNGP inkluderas i stor omfattning och uppnår det
tredje och sista stadiet av normers livscykel, internalisering, av såväl Sveriges regering och
Volvo samt att UNGP inte inkluderas av Göteborgs Stad tyder på att UNGP har en naturlig
plats hos de aktörer som är målgrupp för dess implementering, men ej hos andra. Dock är en
sådan generalisering ej rimlig att påstå då fler aktörer skulle behöva undersökas för att dra en
sådan allmängiltig slutsats. Detta är möjlig vidare forskning inom fältet.

Att utveckla UNGP till internationell lag istället för de riktlinjer som de idag har status som
skulle kunna ha stor positiv påverkan på dess implementering då UNGP idag inte behöver
inkluderas av aktörer som mer eller mindre är berörda av dess innehåll. Kanske är så fallet att
UNGP kommer att få status som internationell lag i framtiden. Om så är fallet, så vore det
även intressant att undersöka om det sker ett skifte i såväl policyer som handlingar gällande
48
dess implementering från året innan det blir internationell lag till året efter. Kanske har
principerna till dess hunnit bli en fastställd internationell norm och dess inkludering är redan
given, eller kommer det att skapa en ännu större utveckling inom arbetsrättigheter på den
transnationella arenan? Det finns idag utrymme för mer utveckling inom transnationella
arbetsrättigheter och forskning inom området likaså och jag hoppas att jag genom denna
uppsats givit en större förståelse samt skapat ett större intresse för att utforska området
ytterligare genom framtida forskning.

49
7. Referenslista
Augenstein, D. (2018). Negotiating the Hard/Soft Law Divide in Business and Human Rights: The
Implementation of the UNGP:s in the European Union. Global Policy, 9(2), 254–263

Augenstein, D., Dawson, M. & and Thielbörger, P. (2018). The UNGP:s in the European Union: The
Open Coordination of Business and Human Rights? Business and Human Rights Journal, 3, 1–22.
doi:10.1017/bhj.2017.30

Bacharach, S. B. (1989). Organizational Theories: Some Criteria for Evaluation. The Academy of
Management Review, 14(4), 496–515

Bernaz, N. (2013). Enhancing Corporate Accountability for Human Rights Violations: Is

Extraterritoriality the Magic Potion? Journal of Business Ethics, 117(3), 493-511.doi:
10.1007/s10551-012-1531-z

Carrillo-Santarelli, N. & Arévalo-Narváez, C. (2017). The Discursive use and Development of the
Guiding Principles on Business and Human Rights in Latin America. International Law, Revista
Colombiana de Derecho Internacional, 30, 61–118. https://doi.org/10.11144/ Javeriana.il 15-30.dudg

Concord (2019). Hållbart företagande med respekt för mänskliga rättigheter: Hur når vi dit? Hämtad
2021-07-18 från https://fairaction.se/wp-content/uploads/2019/05/positionspapper-foretagande-och-
manskliga-rattigheter-concord-sverige.pdf

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A., & Wängnerud, L. (2017). Metodpraktikan:
Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Femte upplagan ed.). Stockholm: Norstedts
juridik.

Europeiska Unionen (2018) Towards a binding international treaty on business and human rights.
Hämtad 2021-08-17 från
https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2018/620229/EPRS_BRI(2018)620229_EN.pd
f

Fasterling, B & Demuijnck, G. (2013). Human Rights in the Void? Due Diligence in the UN Guiding
Principles on Business and Human Rights. Journal of Business Ethics, 116(4), 799-814.doi:
10.1007/s10551-013-1822-z

Göteborgs Stad (2012). Göteborgs Stad Årsredovisning 2011. Hämtad 2021-06-28 från
https://goteborg.se/wps/wcm/connect/671cdadd-741d-4aa1-991a-108cd87e4e50/
Goteborgs_Stad_arsredovisning_2011.pdf?MOD=AJPERES

Göteborgs Stad (2013). Göteborgs Stad Årsredovisning 2012. Hämtad 2021-06-28 från
https://goteborg.se/wps/wcm/connect/c59fc99f-1276-4207-9456-98c33a82ba03/
Goteborgs_Stad_arsredovisning_2012.pdf?MOD=AJPERES

Göteborgs Stad (2014). Hållbar upphandling 2013 – Göteborgs Stads Upphandlings AB:s
Hållbarhetsredovisning. Hämtad 2021-06-28 från
http://uhb.goteborg.se/admin/bildbank/uploads/Dokument/Upphandlingsbolagets_Hallbarhetsredovisn
ing_2013.pdf

Göteborgs Stad (2015). Hållbar upphandling 2014 – Göteborgs Stads Upphandlings AB:s
Hållbarhetsredovisning. Hämtad 2021-06-28 från

50
http://uhb.goteborg.se/admin/bildbank/uploads/Dokument/Upphandlingsbolagets_hallbarhetsredovisni
ng_2014_webb.pdf

Göteborgs Stad (2016). Hållbar upphandling 2015 – Göteborgs Stads Upphandlings AB:s
Hållbarhetsredovisning. Hämtad 2021-06-29 från
http://uhb.goteborg.se/admin/bildbank/uploads/Dokument/Upphandlingsbolagets_hallbarhetsredovisni
ng_2015.pdf

Göteborgs Stad (2017). Hållbara inköp – Hållbarhetsredovisning för Upphandlingsbolaget. Hämtad

2021-06-29 från https://avtalsnyheter.goteborg.se/wp-content/uploads/2017/06/H
%C3%A5llbarhetsredovisning-2016_webb.pdf

Göteborgs Stad (2018). Hållbara inköp – Hållbarhetsredovisning 2017 för Göteborgs Stad inköp och
upphandling. Hämtad 2021-06-29 från https://goteborg.se/wps/wcm/connect/55e71a61-ddd7-4717-
91c0-f7678954d406/H%C3%A5llbarhetsredovisning+2017.pdf?MOD=AJPERES

Göteborgs Stad (2019). Hållbara inköp – Hållbarhetsredovisning 2017 för Göteborgs Stad inköp och
upphandling. Hämtad 2021-06-29 från
http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/
93ec9160f537fa30c12572aa004b6c1a/7fa4da1f46aee4efc12583930057873d/$FILE/
10.2%20Bilaga1%20Hallbarhetsredovisning%202018.pdf

Göteborgs Stad (2020). Årsrapport 2019 – Nämnden för Inköp och upphandling. Hämtad 2021-06-29
från https://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/
A655D8B1E3444AEBC12584FF004EB632/$File/6.2%20Arsrapport%202019%20for%20Inkop
%20och%20upphandlingsnamnden.pdf?OpenElement

Göteborgs Stad (2021). Årsrapport 2020 Facknämnder – Inköp och upphandlingsnämnden 2020.
Hämtad 2021-06-30 från
https://www4.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/
1196591390B62FBFC12586730038B36C/$File/9.2%20Arsrapport%202020%20Inkops%20och
%20upphandlingsnamnden%20.pdf?OpenElement

Göteborgs turistinformation (2021). Världens mest hållbara destination. Hämtad 2021-08-18 från
https://www.goteborg.com/guider/varldens-mest-hallbara-destination

Haász, V. (2013). The Role of National Human Rights Institutions in the Implementation of the UN
Guiding Principles. Human Rights Review, 14(3), 165–187.doi:10.1007/s12142-013-0270-6

Harrison, J & Sekalala, S. (2015). Addressing the compliance gap? UN initiatives to benchmark the
human rights performance of states and corporations. Review of International Studies, 41, 925–945.
doi:10.1017/S026021051500039X

Ilcan, S. & Lacey, A. (2011). Governing the Poor: Exercises of Poverty Reduction, Practices of
Global Aid. Montreal: McGill-Queen's University Press

Kemp, D. & Vanclay, F. (2013). Human Rights and Impact Assessment: clarifying the connections in
practice. Impact Assessment and Project Appraisal. 31(2), 86-96.doi:10.1080/14615517.2013.782978

Kløcker Larsen, R. & Atler, S. (2018). Applying the First Pillar of the UN Guiding Principles to
Development Cooperation: The Performance of Swedish Agencies and State-owned Enterprises.
Business and Human Rights Journal, 3(1), 131-37.doi: 10.1017/bhj.2017.23

51
Leth, G., & Thurén, T. (2000). Källkritik för Internet. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

McPhail, K. & Adams, C. (2016). Corporate respect for human rights: meaning, scope, and
the shifting order of discourse. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 29(4), 650-
678.doi:https://doi.org/10.1108/AAAJ-09-2015-2241

McPhail, K. & Ferguson, J. (2016). The past, the present and the future of accounting for
human rights. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 29(4), 526–
541.doi:https://doi.org/10.1108/AAAJ-03-2016-2441

Methven O'Brien, C. & Dhanarajan, S. (2016). The corporate responsibility to respect human
rights: a status review. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 29(4), 542–567. Doi:
https://doi.org/10.1108/AAAJ-09-2015-2230

Momsen, C. & Schwarze, M. (2018). The Changing Face of Corporate Liability – New Hard Law and
the Increasing Influence of Soft Law. Criminal Law Forum, 29(4), 567 - 593

Murphy, M. & Vives, J. (2013). Perceptions of Justice and the Human Rights Protect, Respect, and
Remedy Framework. Journal of Business Ethics, 116(4), 781–797

Neglia, M. (2016). The UNGP:s — Five Years on. Netherlands Quarterly of Human Rights, 34(4),
289-317.

Regeringskansliet (2007). Den statliga myndighetsstrukturen. Hämtad 2021-07-24 från

https://www.regeringen.se/49bb39/contentassets/fbc03a49f09347f3b89609f0754083af/staten-och-
kommunerna---uppgifter-struktur-och-relation-sou-200711

Regeringskansliet (2018a). Företagande och mänskliga rättigheter i fokus. Hämtad 2021-01-07 från
https://www.regeringen.se/artiklar/2018/03/foretagande-och-manskliga-rattigheter-i-fokus/

Regeringskansliet (2015). Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter. (Artikelnummer:

UD 15.020). Hämtad 2021-07-05 från
https://www.regeringen.se/4a84f6/contentassets/1012abb0e5a84defa089a77eb6a5ee21/handlingsplan-
for-foretagande-och-manskliga-rattigheter.pdf

Regeringskansliet (2019). Plattform för internationellt hållbart företagande. Hämtad 2021-06-25 från
https://www.regeringen.se/4a770c/contentassets/0887446d10464bda8f083790c36a0312/plattform-for-
internationellt-hallbart-foretagande.pdf

Regeringskansliet (2013). Hållbart företagande – Plattform för svenskt agerande. (Artikelnummer:

UD 13.031. Hämtad 2021-07-05 från
https://www.regeringen.se/4af4f9/contentassets/b692b43679c54e0aa9ec33d05c348adf/hallbart-
foretagande---plattform-for-svenskt-agerande

Regeringskansliet (2018b). Uppföljning av Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga

rättigheter. (Artikelnummer:18.001). Stockholm

Stockblogs.se (2021). Sveriges största företag 2021. Hämtad 2021-08-18 från

https://www.stockblogs.se/sveriges-storsta-foretag/

Sveriges Radio (2007). FN: Sverige bäst på mänskliga rättigheter. Hämtad 2021-07-18 från
https://sverigesradio.se/artikel/1466815

Teorell, J. & Svensson, T. (2007). Att fråga och att svara: samhällsveten-skaplig metod.
Stockholm: Liber.

52
Van Der Ploeg, L. & Vanclay, F. (2017). A Tool for Improving the Management of Social and Human
Rights Risks at Project Sites: The Human Rights Sphere. Journal of Cleaner Production, 142(4),
4072-4084.doi:https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2016.10.028

Volvo Group (2012). The Volvo Group – CSR and Sustainability Report 2011. Hämtad 2021-06-30
från https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/
reports-and-presentations/sustainability-reports/Volvo%20Group%20CSR%20&%20Sustainability
%20Report%202011-EN.pdf

Volvo (2013). The Volvo Group – Sustainability Report 2012. Hämtad 2021-06-30 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/sustainability-reports/Volvo%20Group%20Sustainability%20Report%202012-
EN.pdf

Volvo (2014). The Volvo Group – Sustainability Report 2013. Hämtad 2021-06-30 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/sustainability-reports/Volvo%20Group%20Sustainability%20Report%202013-
EN.pdf

Volvo (2015). The Volvo Group – Sustainability Report 2014. Hämtad 2021-07-02 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/sustainability-reports/Volvo%20Group%20Sustainability%20Report%202014-
EN.pdf

Volvo (2016). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2015. Hämtad 2021-07-02 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/Volvo-Group-Annual-and-Sustainability-Report-2015-SV.pdf

Volvo (2017). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2016. Hämtad 2021-07-04 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/ars-och-hallbarhetsredovisning-2016.pdf

Volvo (2018). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2017. Hämtad 2021-07-04 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/ars-och-hallbarhetsredovisning-2017.pdf

Volvo (2019). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2018. Hämtad 2021-07-05 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/ars-och-hallbarhetsredovisning-2018.pdf

Volvo (2020). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2019. Hämtad 2021-07-05 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/ars-och-hallbarhetsredovisning-2019.pdf

Volvo (2021). Volvokoncernen - Års- och Hållbarhetsredovisning 2020. Hämtad 2021-07-05 från
https://www.volvogroup.com/content/dam/volvo/volvo-group/markets/global/en-en/investors/reports-
and-presentations/annual-reports/ars-och-hallbarhetsredovisning-2020.pdf

United Nations (2011). Guiding Principles on Business and Human Rights. Hämtad 2021-04-13 från
https://www.ohchr.org/documents/publications/guidingprinciplesbusinesshr_en.pdf

53