krage

Svenska

Substantiv

Böjningar av krage	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krage	kragen	kragar	kragarna
Genitiv	krages	kragens	kragars	kragarnas

krage (kläder) på skjorta

krage

1. (kläder) del av skjorta eller annat klädesplagg som löper runt halsen
2. liknande form eller placering på andra slags föremål

Besläktade ord: kraga

Sammansättningar: frackkrage, gullkrage, kappkrage, kavajkrage, kinakrage, kragknapp, kraglös, kragnummer, kragskivling, kragsnibb, kragsten, kragstorlek, kragstövel, kubakrage/kubansk krage, löskrage, minkkrage, ollonkrage, pallkrage, polokrage, prästkrage, pälskrage, regnkrage, ringkrage, rockkrage, rullkrage, rundkrage, ryschkrage, sammetskrage, sjömanskrage, skinnkrage, skjortkrage, snibbkrage, stärkkrage, stövelkrage, spetskrage, överrockskrage

Fraser: ta i kragen, ta sig i kragen, kappa och kragen

Etymologi: Sedan cirka mitten av 1300-talet.

Översättningar

del av klädesplagg

• bokmål: krage ^(no) m, krave m
• danska: krave ^(da) u
• engelska: collar ^(en)
• finska: kaulus ^(fi)
• italienska: colletto ^(it) m
• polska: kołnierz ^(pl) m
• portugisiska: colarinho ^(pt) m, gola ^(pt) f
• spanska: cuello ^(es) m
• sydsamiska: gåahke
• tyska: Kragen ^(de) m

Danska

Substantiv

Böjningar av krage	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krage	kragen	krager	kragerne
Genitiv	krages	kragens	kragers	kragernes

krage u

1. (fåglar) kråka (arten Corvus corone)

   Fraser: krage søger mage

   Sammansättningar: kragerede