humör

Svenska

Substantiv

Böjningar av humör	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humör	humöret	humör	humören
Genitiv	humörs	humörets	humörs	humörens

humör

1. sinnesstämning en person befinner sig i

   Etymologi: Av franska humeur, av latinska humor.

   Jag är på gott humör.

Översättningar

sinnesstämning en person befinner sig i

• bokmål: humør n
• danska: humør n
• engelska: humour ^(en), mood ^(en)
• franska: humeur ^(fr) f
• isländska: duttlungar
• polska: humor ^(pl) m, nastrój ^(pl) m
• ryska: настроение ^(ru) n
• tyska: Laune ^(de) f, Stimmung ^(de) f