hjort

Svenska

Substantiv

Böjningar av hjort	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hjort	hjorten	hjortar	hjortarna
Genitiv	hjorts	hjortens	hjortars	hjortarnas

kronhjort

hjort

1. (däggdjur) typ av högbent hovdjur med greniga horn; individ inom däggdjursfamiljen hjortdjur; särskilt om kronhjort och dovhjort

   Hyperonymer: djur

   Kohyponymer: get

2. hanen hos vissa hjortdjur

   Jämför: tjur, bock, sarv, ko, hind, vaja, get, kalv, kid

Etymologi: Av fornsvenska hiorter, av fornnordiska hjǫrtr, av urgermanska *herutaz, av urindoeuropeiska *kerw-.

Sammansättningar: dovhjort, hjorthornssalt, hjortsadel, hjortstek, hjortsvamp, kronhjort

Homofoner: gjort

Översättningar

högbent hovdjur med greniga horn

• belarusiska: алень m
• bokmål: hjort ^(no) m
• centralnahuatl: mazatl
• danska: hjort u
• engelska: deer ^(en)
• esperanto: cervo ^(eo)
• estniska: hirv
• finska: hirvi ^(fi)
• franska: cerf ^(fr) m
• frisiska: hart
• isländska: hjörtur ^(is) m
• italienska: cervo ^(it) m
• japanska: 鹿 ^(ja)
• jiddisch: הירש m (hirsh)
• klassisk nahuatl: mazātl
• latin: cervus ^(la) m, cerva f
• nederländska: hert ^(nl)
• nynorska: hjort ⁽ⁿⁿ⁾ m
• polska: jeleń ^(pl) m
• portugisiska: cervo ^(pt) m, veado ^(pt) m
• ryska: олень ^(ru) m
• spanska: ciervo ^(es) m, venado ^(es) m
• tyska: Hirsch ^(de) m
• ukrainska: олень ^(uk) m
• ungerska: szarvas ^(hu)
• yoruba: àgbọnrin