gro
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av gro | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | gro |
| Presens | gror |
| Preteritum | grodde |
| Supinum | grott |
| Imperativ | gro |
| Particip | |
| Presens | groende, groendes |
| Perfekt | grodd |
gro
- (intransitivt, botanik, om ett frö) börja växa och utvecklas till en växt (innan det syns ovan ytan)
- (intransitivt, överfört) växa i det fördolda
- Missnöjet hade länge legat och grott innan man öppet protesterade.
- Sammansättningar: grogrund
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet.[1] Av fornsvenska gro, groa. Av samma rot som grön och gröda.
- Besläktade ord: grodd, groning, ingrodd
- Fraser: gro igen, gro ihop
- Se även tesaurus: Utvidgning, Alstring, Följd, Grund, Tilltagande
