Grjazev-Sjipunov GSj-23

	Grjazev-Sjipunov GSj-23
	En GSj-23L under buken på en MiG-23
Beskrivning
Typ	Automatkanon
Ursprungsland	Sovjetunionen
Tjänstehistoria
Brukstid	1965 –
Era	Kalla kriget
Produktionshistoria
Designer	Vasilij P. Grjazev och Arkadij G. Sjipunov
Varianter	GSj-23, GSj-23L
Specifikationer
Kaliber	23 x 115 mm
Piplängd	1000 mm
Magasin	Bandmatad
Låsmekanism	Gasts princip
Längd	1387 mm (GSh-23); 1537 mm (GSh-23L)
Vikt	50,5 kg (GSh-23); 52 kg (GSh-23L)
Eldhastighet	3000 – 3400 skott/min
Utgångshastighet	720 m/s

Grjazev-Sjipunov GSj-23 (ryska: Грязев-Шипунов ГШ-23) är en automatkanon utvecklad i Sovjetunionen på 1960-talet för att ersätta Nudelman-Richter NR-23. En ovanlig egenskap är att den fungerar enligt Gasts princip; När ett av kanonens två eldrör avfyras så laddas det andra om av rekylkraften. En princip som möjliggör hög eldhastighet i ett lätt vapen.

GSj-23 introducerades i form av kanonkapseln UPK-23 (Universalnyj pusjetjnyj kontejner = universell kanonkapsel) med 250 patroner på MiG-21PFM Fishbed-F. MiG-21M Fishbed-J och MiG-23 fick senare samma kanon som fast beväpning i en gondol med beteckningen GP-9. Även bombflygplan som Tu-22M och transportflygplan som Il-76 fick dubbla GSj-23 (totalt fyra eldrör) som självförsvarsvapen i ett rörligt aktertorn.

Varianter

GSj-23 – Ursprunglig modell.
GSj-23L – GSj-23 med mynningsbroms.

Bilder


En UPK-23 med 250 patroner. Denna kapsel är främst avsedd för luftstrid.		En SPPU-22 (Samoletnaj podvesnaj pusjetjnaja ustanovka) där kanonen kan riktas upp till 30° nedåt.

Källor

GSh-23L 23mm twin-barrel cannon Thomas Heinz