För några veckor sedan upptäckte jag av en slump att det växer sparris i ett hörn i hönsgården. Nu skördar vi världens godaste sparris varannan dag. Inga superstora mängder. Men så gott. Nu när vi vet att plantan finns där ska vi ta hand om den bättre. En fin överraskning och hönsen struntar i dem.
En fin och viktig plats i trädgården är vår damm. Den måste finnas och hållas iordning så att ankorna har någonstans att bada. Vilket de älskar och gör hela dagarna. Men vi vill också att det ska vara en njutning för oss att sitta vid dammen och att den ska skapa en härlig stämning i trädgården. Projektet har dragit ut på tiden och varit lite jobbigare än vad vi trodde att det skulle bli. Det har varit en hel del motgångar på vägen. Med flera turer till affären för nya produkter och reparatör på plats för att identifiera fel på reningsanläggningen. Men resultatet blev bra även om ankorna äter upp de skira och små växterna. De större får dock leva.
Ett av de största problemen för oss var att vårt reningsfilter surplade på ett hemskt vis när vattnet fördes åter till dammen. Efter många samtal och googlande visade det sig att ett litet vattenfall behövde byggas. Efter att ha skissat, klurat, funderat och släpat sten så blev resultatet riktigt bra.
Här ser ni dammens resa från ganska trist och ful med plastgräsmatta som strand. Till stenstrand, vattenfall och växter. En plats att softa vid och dricka en lemonad.
Här har vi börjat släpa sten och fixat de första meterna av småstensstrand. Som underlag för att hålla de små stenarna på plats använde vi kokosmatta.
Vattenfallet byggde vi upp av stenar och på dem placerade vi tillsågade torvblock. På torvblocken placerade vi sedan mossa. Där vattnet kommer att rinna fram ligger det dammduk och för att dölja filtret har vi placerat en vassmatta.
Vattenfallet klart och växter planterade. Fler växter kommer att planteras.
Sista biten av plastgräsmatta är borta och stenstranden är på plats.
När snön täckte hela trädgården började vi planera och skissa på vår nya köksträdgård. Det vi har haft att förhålla oss till är ca tio vinbärbuskar, tre rader med hallon och några fruktträd. I övrigt är ytan som vi bestämt ska bli vår köksträdgård täckt av en tät gräsmatta. När vi skissat färdigt och sedan måttat upp på marken så påbörjades flera dagars grävande. Först potatislandet och nu i helgen grönsakslandet. Jorden är ganska fin, men lerig. Vi har förbättrat den med barkmull, kogödsel och matjord. I grönsakslandet har vi planterat lök (gul och röd), grönkål, rödbetor, palsternacka, spenat, mangold, fänkål och sockerärtor. Bredvid i pallkragar har vi en låda med kålrabbi, squash, sallad, rädisor och morötter. I potatislandet blev det vår favoritsort Amandine. Den fick förgro ett par veckor innan plantering och de kom i jorden för två veckor sedan. Det blir många olika sorter i år och det ska bli spännande att se vad som klarar sig bäst och vad som inte trivs kommer att trivas alls.
Så här såg det ut innan. Det här kommer kunna bli riktigt fint. Ett spadtag i taget…
Utan bin, humlor, fjärilar och andra pollinerande småkompisar skulle trädgården inte bli särskilt livskraftig. Och vill man ha ett jobb utfört så får man ju bjuda till lite själv. Därför inviger vi nu officiellt vårt hembyggda insektshotell. Här kan flera sorters insekter hitta en favoritplats att föröka sig, söka skydd eller bara softa lite mellan arbetspassen.
Vi hittade en obegriplig träkonstruktion i gäststugan som fick bli själva stommen. På baksidan fäste vi finmaskigt minknät för att hålla innehållet på plats. Sedan fyllde vi på med gamla vedträn, pinnar, ihåliga tegelstenar, kottar, bambu-och vassrör och ett par krukor med halm. Allt för att ge så många kryp som möjligt chansen att hitta sin favorit. Lite minknät på framsidan håller kottarna på plats.
Vi placerade hotellet i ett soligt läge, nära ett stort äppelträd. När frostrisken är över ska vi omge stället med lockande blommor också.
Vi bor ju på landet, omgivna av skog, så här hittar nog de flesta insekter de murkna träd, rishögar och andra trevliga ställen de behöver för sin fortlevnad även utan vår hjälp. Men kalhyggesbruk och moderna stadsmiljöer har gjort livet svårare för många pollinerande insekter. Så bor man i stan och har en liten trädgård eller uteplats kan man verkligen göra en insats genom att bygga såna här små tillhåll.
Bor man i lägenhet kan man ju alltid sätta upp gerilla-hotell i parker och planteringar…
Den milda våren och det superfina vädret de senaste dagarna ledde till att vi (trots minusgrader vissa nätter) har planterat och fixat med en första pallkrage. I år har vi gjort det mer noggrant och inspirerats av Maj-Lis Petterssons tips i Odla med P1.
Steg 1: vi plockade fram två pallkragar som placerades på varandra. Tidigare har vi bara haft en krage och det har också gått bra för både gurkor och örter. Men nu ska vi testa med två och se om det blir ännu bättre.
Steg 2: vi klippte till markduk så att den nådde upp en bit på kanterna. Fäste den på insidan av lådan med en häftpistol. Syftet är att duken ska skydda mot ogräs, men släppa igenom vatten.
Steg 3: pallkragen fylldes med jord och gödsel. Tänk på att om du tar jord från din egen trädgård så kan du få med små mördarsniglar och andra ovälkomna gästar. Köper du jord slipper du det. Vi valde billig köpejord som vi blandade med kogödsel.
Steg 4: plantorna placerades i jorden. Det blev en slätbladig persilja, två sorters timjan, kryddsalvia, citronmeliss och gräslök. I ena hörnet pulade jag ned några vitlökar, gul och röd lök. Sedan vattnades alla små plantor och lökar ordentligt. Glöm inte att skriva ned vad du planterat eller skriva små skyltar. Du tror att du kommer att minnas. Men tro mig, du glömmer fortare än vad du kan ana.
De ser fina ut trots ett par nätter med minusgrader.
Nu har vi skaffat en tupp och en höna till. De är en blandning av Wyandotte och någon dvärgras. Tuppen heter Wilhem och hönan Sonia. Det gick oväntat bra att släppa in dem hos de andra i hönsgården. De båda tupparna bröstade upp sig och markerade mot varandra. Men de var inte elaka och skadade inte varandra. Det stod ganska snabbt klart att det är Wilhelm som är den tuffaste av dem. Rune har en mer tillbakadragen roll i gruppen.
Wilhelm.
Sonia.
En av de mest spännande sakerna med att flytta på vintern är att man inte har en aning om hur trädgården kommer att gestalta sig. Våren blir som en enda lång julafton i väntan på tomten. (Ber om ursäkt för ordvitsen.) De märkligaste små knoppar och skott dyker upp och man kan bara gissa vad de ska utvecklas till. Och hur glad blir man inte när man inser vad man kommer att få!
Faktum är att det kräver en hel del självdisciplin att motstå frestelsen att börja gräva, klippa ner och plantera nytt innan trädgården fått chansen att visa vad den redan innehåller. Vi gjorde det misstaget när vi köpte sommartorp för några år sedan. Det blev lite surt när vi insåg att vi kört över krolliljor med gräsklipparen och rensat bort stormhattar och aklejor.
Så nu väntar vi snällt på tomten.
Under tjocka lager av gräs, löv och kastanjer hittade vi en ofantlig iriskoloni.
En kaprifol! Hade det inte funnits en hade vi planterat. Den doften är svårslagen.
De här rackarna dyker upp överallt. Hoppas verkligen de blir nåt fint.
Detta märkliga gäng täcker en stor sten på baksidan.
En för oss obekant buske som antyder kommande lövprakt.
Nu har det varit spännande dagar i dammen. Paddorna har parat sig för fullt och igår så upptäckte vi att äggen är lagda. Det ser mycket spektakulärt ut. Först trodde vi att det var skräp, men om en tittar noga så syns det att det är meterlånga strängar med små ägg på prydliga rader. Strängarna lindas kring vattenväxter. Äggläggningen varar i 6-12 timmar och honan lägger då 1200-6800. Äggen kläcks efter 8-12 dygn och paddan är färdigutvecklad efter 8-12 veckor.
Lite spännande fakta om paddor: honorna är betydlig större än pojkarna som under parningen sitter upp på ryggen på det stora honorna. Normalt blir de 7-10 år, med de kan bli upp till 40 år. Paddor parar sig ofta i samma vattensamling där de kläckts.
Paddorna är mycket nyfikna och kommer gärna upp och tittar på när vi fixar kring dammen. Mycket charmiga och roliga att titta på. Däremot svåra att fota.
Det är inte lätt att få tuppen Rune att posera framför kameran. Men det är kul att se hur mycket kaxigare han har blivit. När han kom till oss vara han så försiktig och hönsen styrde och ställde. Men nu är han mycket tuffare och först i kön när hönshuset öppnas på morgonen.
Nu har hönsen haft sin hönsgård i lite mer än två veckor och de har gjort sig riktigt hemtama. De har fått prova på att vara ute i resten av trädgården också och det har gått bra. Ankorna var snälla och hunden fick stanna inne. Hunden har börjat bli allt mer ointresserad av hönsen. Så snart kan de nog vara ute utan att Stickan jagar dem. Vi vill inte att hönsen ska bli skrämda igen.
Att sitta inne i hönsgården och höra när de snackar med varandra och se hur de river runt och letar efter godsaker så som mask, gräs och frön är otroligt rogivande och kul.
Nu är årets förodling igång på allvar. Vi har förodlat ett flertal år då vi bodde i lägenhet och då haft problem med att plantorna blivit allt för långa och gängliga. De har fått för mycket värme och för lite ljus. Nu när vi har mer utrymme och en gäststuga ska vi försöka skapa en bättre miljö för dem. I gäststugan finns ett hörnfönster så att de kan få mycket ljus. Temperaturen är på ca 12-15 grader. Det räcker med ett litet oljeelement.
Vi har än så länge planterat tagetes (bra att ha vid andra odlingar då de håller ohyra borta), tomater (alldeles för många plantor), Mammutpumpa, frilandsgurka, indiankrasse, Aster, blå salvia, luktärt, Rosenskära.
Stickans trädgård 