Mitt Universum

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kom ett mejl från Ulrika som ville att jag skulle skriva om hur/när jag återanvänder så kallat ”skräp”. Som jag funderat. För det här med vad som är skräp och inte är inte helt självklart. Kanske ser jag inte på prylar som skräp på samma sätt som kanske många andra gör.

Återvinning – innebär tillvaratagande av material från avfall. Ex på återvinning är när petflaskor blir till fleecetröjor.

Återbruk och Återanvändning är svårt att hitta en skiljelinje mellan – innebär att en produkt som anses vara förbrukad får en annan användning, ofta utan någon bearbetning eller förändring. Återanvändning är generellt sett det mest miljövänliga och enklaste sättet för samhället att ta vara på saker som ägaren vill bli av med. Vid återanvändning används produkten igen, utan ändringar av design eller material, till skillnad från återvinning som innebär att produkten förstörs och att man endast tar vara på materialet för att tillverka nya produkter. Ex ett murat hus rivs och murteglet används igen i ett annat hus.

*

Byggmaterial är det som återbrukas mer än gärna här i Universumet.

Här återbrukas klippspik, taktegel både handslaget och strängpressat, bräder, spårskruvar…

Spårskruvarna är sorterade och förvaras i glasburkar vars lock skruvats fast i en träregel i taket. Nio burkar med spårskruvar med kullrig skalle (träskruv) och elva burkar med spårskruvar med försänkt skalle. Siffrorna på burkarna anger skruvtjockleken med ett gammalt mått – inte millimeter.

Sanitetsporslin som wc-stol och den gamla diskbänken från 40-talet är återanvända men även möbler och textilier återbrukar vi. Gamla t-tröjor blir fönsterputstrasor, trasiga men tvättade bomullssockar används som trasor samt vid målning eller inoljning.

Att laga är ett sätt att fortsätta bruka en produkt. Stoppa stickade strumpor, laga en trasig korg eller annat föremål. Sånt görs ofta här.

Konservburkar år på utgående, nu säljs många av matvarorna i plastförstärkta pappkartonger. Jag gillar konservburkar och samlar på dem. För kommande behov. De här står i ett uthus. Burkarna står travade med botten upp för att inte samla damm och skräp. Vad jag använder dem till – jo de blir ”vaser” när jag har med mig buketter av egenodlade blommor vid besök hos vänner och bekanta. Buketten håller sig vacker i vatten tills den nått mottagaren. Det är inte heller alla som har vaser, särskilt inte män (nu var jag fördomsfull) så en konservburk är bättre än ingen vas alls.

Lock från Bregott/Norrgott-paket återanvänder jag som växtskyltar vid frösådder. Pennor med ljus- och vattensäker tusch textas det med.

Skärvor av terrakottakrukor använder jag i stället för Lecakulor i krukor utan bottenhål, sönderslagna taktegel använder vi för utfyllnad på den leriga lågpunkten vid logen för att få stabilare underlag.

Bubbelplast som förekom mer frekvent tidigare, har jag sparat och virar kring yviga krukväxter om de ska transporteras långt i bil. Olika växters bladverk nöter inte mot varandra och krukorna skakar inte och ”väsnas” på ojämna vägar.

Plastpåsar samlas i nedersta lådan i en kökshurts. Där finns förslutningsgrejer av olika slag, hårdplastclips och engångsförslutningar som sparas. Där finns också frystejp och tuschpennor med olika bred spets för att kunna märka ätbart som ska frysas eller förvaras i matkällaren. Papperspåsar finns i en ”väggsamlare”.

Vi tar ofta med kaffe i termos och färdigbredda mackor när vi gör resor och utflykter – då är plastpåsar och de där förslutningarna också jättebra att ha.

Lappar att klistra på begagnade kuvert har jag länge använt för återbruk av stora, styva kuvert samt vadderades sådana som sparats. Det fungerar bra men numera varken skickar eller får jag ofta den typen av brev. På pappersbrev från mitt företag använder jag kuvert tryckt med företagets grafiska profil.

Gardiner av tidningspapper i uthus, genom en stump gammal vattenslang träs tvättlinan och blir skydd runt fruktträdet som tvättlinan lindas runt. Bra att ha en del ”skräp” sparat.

*

Visst lämnar vi plast- och pappersförpackningar, metall och glas på miljöstationen. Så klart. Teknikprylar är kanske värst att göra sig av med – tänk om den gamla VHS-spelaren behövs framöver…

Vi använder många av de tekniska apparaterna länge. Vår mikrovågsugn är tillverkad på 80-talet. Jodå. Den lilla varmvattenberedare i tvättstugan har några decennier på nacken.

Jag hade heller aldrig ägt en tv-apparat innan jag flyttade hit. Men i Universumet fanns tjock-tv ända tills den inte längre kunde ta emot signaler då tekniken ändrades. Var det 2021 vi tvingades köpa en platt-tv? Minns inte riktigt.

Mobiltelefoner har jag inte haft många av sedan den första Ericsson 1999, bara tre stycken fram till november 2022 då jag köpte den första! smarta telefonen. Jo, det är sant.

Vi lever bra här och har en hel del elektriska apparater – men bara sådana vi anser nödvändiga. Ingen lövblås, ingen robotdammsugare eller robotgräsklippare.

Kanske ser jag inte på prylar som skräp på samma sätt som kanske många andra gör.

Den kommunala återvinningsstationens tänkvärda skyltar.

Prylar, kläder, möbler som är hela men inte passar eller används längre brukar jag lämna till hjälporganisationers secondhand-butiker. En del byggmaterial har vi lämnat till närmsta byggnadsvårdsbutik.