Det är så mycket som har ändrat sig för mig sista åren och efter min utmattning och depression så har jag kommit långt och märker nu hur bra jag mår och hur mycket jag har ändrat mig.
Jag är mycket bättre på att säga nej, fick ett erbjudande igår om att göra ett samarbete med bilar …nej tack. Jag bokar inte upp mig på massa saker jag inte vill eller inte hinner med, går inte på och har inte massa middagar som jag inte orkar med osv . Jag är inte i några situationer där jag känner att det ställs orimliga krav på mig. Jag känner att jag duger, att jag är tillräcklig och jag har sänkt kraven så mycket. Jag försöker bli min egen bästa vän.
Tack utmattningen för du fick mig att förstå, att livet är så mycket annat än att springa på. Att inte jobba med sociala medier lika mycket och istället jobba i klädaffären har varit en av de saker som gjort jag mått bättre. Att hitta nya fritidsintressen som får ta tid. Men framförallt att sålla bort och äga mindre. Mitt liv vid 40 var så kul men vid innan 50 var jag helt slut och jag fick lära mig att ge mig ett annat liv.
Jag känner mig mer naken nu. Jag tillåter ingenting som skaver. Skaver det så säger jag det och gör någonting åt det. På så sätt känns livet också lätt fast det ofta är väldigt svårt. Jag vet att alla familjer, alla människor har sitt tuffa att handskas med och jag har mitt. Med genom nära och fina relationer, genom att prata så har jag allt jag behöver för att kunna orka, känna och ha det bra i det här jordelivet. Jag har ett liv där det finns tid att vårda och ta hand om andra för att jag själv också ska orka. Att ge tillbaka till alla som tog hand om mig. Förr var jag så konflikträdd, nu bara säger jag från hjärtat.
Jag tänker ofta på mormor och farmor hur levde de? Att hitta en mening i enkla saker och när du mår bra så märker du att du behöver mycket mindre. Det är så mycket som är annorlunda efter utmattningen som att gå och sova ibland eller meditera. Förr kunde jag inte ens vila på dagen för hjärnan gick på högvarv och jag har haft så mycket energi.
Livet efter 50 år kommer vara något helt annat men jag siktar på att bli den där trygga och varma människan som har tid att lyssna. Man drömmer om att bli den där mormor/farmor som har en varm famn och har tid. Ett liv där man känner att man har lite lagom , ett lagom som kan vara så himla svårt men där man känner sig tillräcklig och älskad för den man är. Du duger med alla dina skavanker.
Det var morgonens tankar från mig.
Ha en toppenfredag. Nu ska jag äta frukost, åka till torget och handla lite och jobba. Blir en mysig dag och ikväll landar jag i soffan och äter något gott med Kalle.
Jag kände innan jag åkte iväg att jag hade ett stort behov av att stänga av ett tag från uppdateringar och bara få vara. Även om ni har får nya blogginlägg här som jag uppdaterat innan så har jag fått bara vara i nuet varje dag vilket är så betydelsefullt. Min hjärna har i 16 år varit inställd på att det här kan jag fota och visa och skriva om idag 🙂
Det är svårt med sociala medier och helst instagram där man mäts i aktivitet och hur folk reagerar på ens inlägg. I 16 år har jag valt ett yrke som jag blir bedömd utifrån och granskad av andra. Ja från början var det inget jobb men ändå. Nu har jag lärt mig att leva med det men vissa dagar när man är hjärntrött och inte vill göra ett skit så vet man att om man inte är aktiv så tappar man i statistik. Det är det jobbiga med att vara sin egen och sitt eget företag, gör man inget så blir det inget.
Då gäller det att vara stark och tro på sig själv, tro att vägen jag väljer för mig är rätt. Under dessa 16 år så var det många som sa att det här kommer aldrig fungera osv men jag lever gott på det jag gör tillsammans med er men orkar och klarar inte på samma sätt så jag måste ta andra beslut nu än jag behövde innan. Sitta vid datorn och titta i en telefon det är det som gör mig mest hjärntrött. Att jobba i klädaffären tex blir jag inte alls lika trött av.
Älskar dessa byxor här ( har dem i alla färger) och toppar här
Jag har lärt mig den hårda vägen genom att sticka ut, genom att våga men det har haft sitt pris kan man säga. Att vara driven är en sak men att bli granskad är en annan. Numera är vi ett jättefint gäng här inne, ni är så fina mot mig och ni vet att Lotta är som vem som helst. Många av er har aldrig kommenterat eller visat att ni läser men jag hör och ser er ändå.
Ibland är jag trött då blir det snabba och ytliga texter, ibland är jag i harmoni då skriver jag mer från hjärtat. Jag försöker ge er lite av allt som jag har att erbjuda och som det känns nu kommer jag ha hålla på länge med bloggen men ska fundera mer omkring instagram. Instagram kräver mycket mer engagemang och tid och där kan jag ibland känna att jag har inte den energin att svara och vara aktiv som jag borde och vill. Men det finns ju inga borden. Man kan själv välja och det var därför jag valde att inte uppdatera på en vecka. Att komma ifrån och känna sig lite mer fri och fundera på hur man ska göra i framtiden för att vara lite mer i nuet. Det är svårast när man är hemma för då blir det lätt att när jag ska sitta och vila ta telefonen och titta i och det gör mig bara mer hjärntrött.
Allt pysslande här hemma är en ren fröjd och jag älskar det och jag är så glad att jag får dela det med er och mina tankar omkring livet.
Ha nu en riktigt skön söndag så är jag snart tillbaka på riktigt här igen 💕
Jag fortsätter att dela lite inlägg här som jag skrev förra veckan. Under åren här på bloggen så brukar jag skriva om oss och hur jag tänker jag tänkte jag skulle dela ett sånt inlägg med er. När jag börjar skriva till er så vet jag aldrig vad som kommer ut i skrift men för mig är det nog en del bearbetning av livet som har delats här. Att sätta ord på mina tankar och känslor har hjälpt mig genom åren men också i delar av livet varit lite tufft när man inte orkat men vetat att man måste fortsätta för annars dör en blogg lätt ut.
Kalle och jag har varit tillsammans i 33 år nu och det känns som vårt förhållande har gått i olika perioder/stadier genom livet. Vi är liksom samma grundperson som när vi träffades men ändrat oss genom livet. Jag har blivit lugnare och Kalle har blivit den som istället kör på lite mer. Förr var det han som uppmuntrade mig att våga köra på med mitt företag och nu är det han som reser mer i jobbet osv.
Som människor och par har vi också förändrats mycket genom åren och det vi tjafsar och bråkar mest om är att Kalle tycker jag är en slarvig person och att Kalle kan kommentera småsaker. Ni som läser här ser kanske inte det men jag är en hejsan hoppsan person med saker och Kalle är mer noggrann. Kalle gillar struktur och rutiner. Han duschar tex alltid på morgonen fast han jobbar hemma. Jag är mer en sådan som sätter upp en tofs i håret på med lite smink och så en raggardusch om det skulle behövas. Det är inte så skitnoga i mitt liv men att vara i rörig person ställer också till det mycket för mig.
Kalle vill ha ordentlig mat och jag är en sådan som glömmer bort att äta när jag är själv. Sedan är jag mer ordningsam på andra plan. Jag vill ha ordning i tex boden och där städar aldrig Kalle och jag vill ha ordning i skåp osv men sedan om jag inte lägger ner tandkrämen i lådan är skit samma för mig. Ja ni fattar.
Efter Elins leukemi har vi tillsammans ändrats mycket. Antingen går man isär för man inte orkar eller så växer man ihop ännu mer. Vi växte ihop. Våra olikheter var en perfekt match när Elin var sjuk. Kalle hade koll på alla mediciner och biverkningar och långt innan saker hände med Elin så visste Kalle var det var. Jag var den som försökte hålla humöret uppe hos alla och se till att alla mådde bra. Det var tufft som högkänslig kan jag tänka nu för det var många som mådde dåligt oh ta hand om.
Efter allt som hände såå förändrades vi. Saker som känts viktigt tidigare var inte viktigt längre. Vi kände oss ännu tightare som familj och oskiljaktiga. Jag hade sett Kalles sorg och kärlek till familjen och han hade sett min. Livet förändrandets och ur cancern blev mycket inte så ”skitnoga” längre. Efter min egen utmattning blev det ännu tydligare vad det är vi mår bra av.
Vi letar ofta lycka långt där borta efter nästa jobb, nästa partner, nästa mål osv När vi är unga så har vi hela livet framför oss i allt som ska hända. Men efter Elins leukemi förstod man att det som gör att vi mår bra är det enkla och det vi tar som självklart. Att vi har varandra och får ha vår vardag. I början var det svårt för mig som alltid fått kickar av alla nya mål och drömmar.
Nu behöver jag inte så mycket för att må bra, inte Kalle heller. Min hjärna orkar väldigt få intryck och utmaningar och jag älskar ett vanligt liv med det enkla. Mina människor omkring mig, vårt hem, trädgården, kören, mitt jobb osv. När man tittar på forskning så är det just de här enkla sakerna som gör oss lyckliga. Eller som Björn Natthiko sa ”Gud gömde den dyraste av alla juveler där hen visste att du aldrig skulle leta, i din egen ficka” Att vi alla går och bär på vår egen lycka hela tiden och om vi avskärmar oss lite mer från sociala medier och håller hjärtat öppet för mirakler så har vi det inom oss. Hjärnan har inte koll på om du reser utomlands eller får sol på en klippa i skärgården. Du kan känna lycka och lyckokänslor av små saker hela tiden.
För det är väl ändå lycka och glädje vi letar och vill ha i livet. För oss fann vi den i att ha familjen och i att ha det enkla omkring oss. Att minska på ägodelar att ha en bod på 7.5 kvm istället för en skola på 600 kvm . Att äga mindre för att kunna njuta mer.
När vi flyttade så var vi överens om att att njutning kommer före det praktiska för livet är så kort och vi kan bli sjuka precis när som helst. Så att bygga ett växthus och en bastuflotte gick före tex garage, tvättstuga och större badrum.
Det bästa som hänt genom åren är att vi acceptera varandras olikheter på ett annat sätt, vi drar inte igång bråk utan istället tonar ner, vi går inte igång lika mycket på småsaker. Sedan brukar Kalle kunna hetta till om saker går dåligt när han bygger osv men det går fort över och jag fortsätter ta sönder saker för jag är disträ men det är ingen fara med det osv
En av sakerna jag tror vi är väldigt bra på är att vi pratar. Vi pratar om alla känslor som pågår exakt hela tiden. Det har vi blivit bra sedan sedan Elin var sjuk. Vi stänger inte inne saker utan tar tag i känslor direkt. Det har räddat oss många gånger men kan också ibland vara jobbigt för vi ältar precis allt. Vi har olika kärleksspråk. Jag säger saker till kalle genom tal, du är duktig, snygg, snäll osv och han visar genom handlingar. Men jag får höra ofta ”jag älskar dig”. Vi har roligt tillsammans, just för att vi uppskattar varandra så mycket. Vi jobbar på vårt förhållande varje dag och trivs så bra i varandras sällskap.
Kalle är min allra bästa vän och man. Det kommer aldrig kunna bli en enda dag för mycket honom. Han ger mig den bästa lugnet och ser alltid till att fånga in mig när det behövs. Numera är det nästan han som vill mer och ha mer tokiga drömmar än mig. Livet är inte lyckligt och glatt hela tiden, de djupa jobbiga tankarna och stunderna finns här varje vecka men vi lär oss hantera dem.
Det har regnat, hurra så härligt och jag tar mig tid att sätta mig här i köket och skriva lite mer till er. Den här veckan har jag velat få ut alla plantor och så hinna vattna så allt håller sig och blir friskt. Jag ha tagit mycket tid till hjärnvila. Hjärnvila för mig är att ge mig tid till det jag tycker om och göra det i min takt. Sedan sover jag och mediterar om jag är trött en stund på dagen.
Jag tror min läkare på sjukhuset skulle vara stolt över mig nu. Mitt liv nu är så lite prestation, mindre jobb, så mycket mindre att ta hand om men för den skull massor växter, plantor, jobb och träffa människor men i en takt jag orkar med.
Jag skulle velat ge den där Lotta för några år sedan en kram. Hon som kämpade så hårt med att jobba under hela cancern för jag hade ingen lön och så dålig sjukersättning. Hon som gjorde ”karriär” och köpte sig ett fritidshus och sedan skulle sköta allt och få in alla pengar så det nya huset kunde betalas.
Jag skulle ge henne kram och säga att man kan tacka nej till saker som man inte orkar med längre och som inte är jag. Jag var så trött och utbränd och vågade inte tacka nej eller säga ifrån, men jag förstod inte då. Mitt liv blev som en torktumlare. Nu lever jag och är mer den som jag var när jag fick barn runt 30 år. När allting bara var kul, rullade på och kändes lätt.
Jag försöker hitta den där Lotta som sjöng i kör, som plockade buketter, som fixade och gjorde fint hemma, hon som tyckte om sig själv både som skitig och finklädd, som inte brydde sig om några extra kilo, som älskat göra saker med familjen och umgås med släkt och vänner , som varit nyfiken och vågat pröva nya saker och inte brytt sig så mycket vad andra ska tycka och tänka osv
Att gå ner till botten och vända var fruktansvärt men kunskapen nu om hur jag vill leva och vad som är viktigt på riktigt är en helt annan. Jag hörde i en podd där man sa …”vad skulle du äga och göra om ingen annan såg vad du gjorde” ? Den meningen var så bra. För där är jag sann nu. Jag lever det liv jag vill ha för min/vår skull. Det var några år efter Elins sjukdom som jag kom i fel riktning. Jag var i så mycket stress då så jag kände inte av, jag hade levt i så mycket prestation och stress så länge att jag visste inte längre vad som var normalt och vad som var jag.
Men nu känner jag mig pirrig för livet. Så mycket roligt som väntar där framme igen. Det vi ska fixa med här hemma, se mina barns framtid, resor vi kan göra igen och saker jag vill lära mig som inte lärt mig än. Om jag får barnbarn i framtiden så har jag bilden klar att bara få vara den där trygga och närvarande mormor/farmor och visa allt fint med naturen och livet. Jag vill hinna umgås med mina föräldrar och svärföräldrar så mycket som går innan det är försent.
Jag vill resa mer framöver, lära mig nya saker, hinna upptäcka mer i vår vackra natur här i Kinda. Det finns så mycket jag är nyfiken på. I höst ska jag vara med i en föreläsningsgrupp och i sommar ska jag gå på yoga en dag i veckan när jag känner att hinner och kan. Men så fort det blir för mycket saker och jag inte känner att jag orkar eller vill så säger jag ifrån, utan lägga dåligt samvete i det.
Men…Nu längtar jag efter min Kalle som jobbat borta i 2 veckor . I helgen ska jag umgås med Elin, mamma och bonuspappa och bästis kommer på min konsert och idag ska vi fira svärmor som fyller år så jag får en fin helg. Men på måndag får jag troligtvis hem min älskade man som längtar efter mig och djuren och se allt jag pysslat med när han varit borta. Allt är roligare när Kalle finns här hemma, men jag har inget problem med att vara själv.
Tack för att jag får dela mina tankar med er, det känns så viktigt att göra det. Jag vet och ser er alla som kämpar med saker, relationer osv i era liv. Hur ska man få ihop allt? Jag vill bara säga till er att det finns så mycket man kan ta bort i livet som man inte behöver för att få vara i kärnan, i det som är viktigt på riktigt och för att orka. Sedan går livet i perioder. Ibland är det så tufft och man befinner sig på botten, men det betyder inte att det alltid kommer vara så. Bättre dagar kommer.
Ha nu en toppenbra fredag 🌺
Kram Lotta
Så snyggt picknick porslin här mugg här skål här och assiett här
När jag startade bloggen för 16 år sedan var ju allt med sociala medier nytt, jag bara gjorde det för det var kul och hade inte en tanke med någonting. Människor började läsa och kunna identifiera sig med mig. När jag ändrade mig från att baka till att springa blev det en jäkla liv och jag förstod ingenting. Helt plötsligt kunde inte de som bakade identifiera sig med mig för jag hade ändrat mig.
Det var långt senare jag förstod att det är så det fungerar och det var aldrig min mening att reta upp någon, jag har bara gjort det som varit jag och kul. Numera har vi lärt oss hur sociala medier fungerar. Alla gör olika och ändrar sig hela tiden, nu finns det influencer i hela världen att följa och Lotta är inte så triggande längre, hon verkar rätt normal, som alla oss andra men gör och gjort olika saker.
Numera vet jag exakt vad som ”triggar”, vad jag inte ska skriva och vad ni gillar sedan försöker jag alltid vara jag. Idag går jag med vita , orakade ben och inte smörjda till jobbet. Kanske någon som kommer in och handlar identiferar sig med mig och tänker kan hon visa fula 🙂 knä så kan jag. Nu tycker jag inte att min kropp är ful, jag tänker inte sådana tankar om mig. Jag älskar mig som är men jag vet många känner så.
Genom att blogga har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig vad ni tänker och känner så fort jag visar mig eller gör någonting. Jag har lärt mig känna av väldigt mycket. Om jag gö så här kommer ni tycka så här osv ….Trollen har försvunnet och slutat skriva och på bloggen och mitt instagram finns snällhet. Tacksam för det. Ju mindre galen jag varit ju mindre avundsjuka och missunsamhet och fula kommentarer.
Tänk damen som skrev för 10 år sedan att det var sjukt att fota sig i spegeln..ha,ha. Nu står man här 10 år senare och gör samma sak och jag älskar det! Tack för att jag får kalla detta mitt jobb.
När detta kommer ut står jag på jobbet och säljer kläde och nä jag kommer hem ska jag vatnna och lata mig.
Jag samlar på de där sekunderna nu. När jag tex sitter på mammas kökssoffa och fikar och allt är som det är alltid har varit, en dag kommer det inte finnas längre. Igår när jag fick träffa min bästa vän och vi svängde ut på grusvägen och mötte solen på vår promenad och jag fick prata livet, när jag pratade med sonen och han tyckte maten var dyr, eller när jag fick några minuter med min dotter i telefon som blivit sjuk. På kvällen när vi gick och la oss och min man behöver kramar för hans mamma är sjuk. Sekunder som betyder något, på riktigt.
Jag laddar min energi som en sovande björn till dagar när det kommer storma lite mer, när det kommer vara svårare. Genom att vara lite mer närvarande, förlåtande att inte orka allt så kommer jag ändå kunna finnas där en dag när någon annan behöver mig. Precis som mannen, barnen, vännerna, föräldrar fanns för mig är jag var som mest sjuk. De där sekunderna med människor och samtalen som gör skillnad. De betyder att vi hör ihop och jag har förstått ännu mer vad det ger mig.
Min bästa kompis dotter hade påmint sin mamma en dag på jullovet att du behöver vara mindre i huvudet och mer i händerna. Tänk att hon som är så ung redan förstått den grejen. Det är så klokt. Jag älskar vara i händerna och det därför jag pysslar så mycket, kör skottkärrar, älskar att jobb i trädgården osv men ett tag var jag alldeles för mycket i huvudet. Måste tänka på det mer framöver.
Nu ska jag snart åka och jobba, jag ska skylta fönster idag hörde jag och det ska bli så kul. Det är visst kallt på jobbet men jag är ju som ett svettigt värmeelement men det går bra. Imorgon ska jag fixa mina fula naglar som ska bli rosa och åka på barnkalas. Nu vänder jag blad och tackar julen på alla sätt, nu ska jag plantera frön och köpt mig en pelargon till fönstret och ikväll ska jag sjunga. Det blir härligt.
Ha en fin dag 💕
Kram Lotta
Blus här, kjol slut liknande här, tröja här och strumpbyxor här
Våra gäster har blivit sjuka så idag blir det att gå ut lite och så fixa bokföringen som jag kan ta med imorgon när jag ska träffa min bästis. Jag har kvar min revisor som jag hade på mitt gamla ställe där jag bodde.
Idag tänkte jag vi kunde prata lite om klimakteriet och lite andra tankar om livet. Jag äter inga mediciner, tar inga hormonpreparat eller plåster eller vad det nu kan vara. Det enda jag tar någon gång är huvudvärkstablett för jag har fortfarande lite ont i nacken av frozen shoulder i båda armarna eller om jag blir för trött och utsätts för stress då får jag migrän.
Jag vill inte tillsätta någonting i kroppen som jag någon gång kommer ångra, sedan kan man ju aldrig säga att tex cancer osv kommer av det men jag har gjort det valet att jag vill så långt jag kan inte ha några mediciner eller preparat av något slag. När jag får klimakteriebesvär då kan jag snällt klappa mig på axeln och säga att idag känner du dessa vallningar som nästan kan ge lite lätt ångest en kort stund men det är okej. Jag vet att många kvinnor behöver hjälp och gör andra val men jag har gjort detta valet att försöka vara utan preparat. Behöver man mediciner för sjukdomar så är det såklart en helt annat sak, men jag har kunnat välja bort det nu när jag är frisk. Jag sover bra, jag svettas inte så mycket längre osv och min mens har varit borta i flera år nu och jag fyller 50 om en månad.
Men den största delen av dagen mår jag väldigt bra. Jag jobbar väldigt mycket med mitt mindset och tänker ofta på att ge mig alla de sex substanser på olika sätt. Genom att vara medveten på vad jag behöver och förstå att tankarna styr vårt mående så går det göra mycket själv. Jag var långt ner i det svarta hålet och vände, så sjuk av min utmattning och den psykiska stress som jag hade efter dotterns cancer, för mycket jobb och den den ”coach” som kom min väg som inte ville mig väl. Jag kan se nu att jag var i psykisk ohälsa en lång tid tillsammans med min utmattning som ofta går hand i hand. Jag fick tillslut hjälp, åt medicin ett år, gick till psykolog och jobbat aktiv med olika saker för att komma tillbaka.
Nu är mitt liv fyllt av saker och händelser igen som förr fast i en mycket mindre skala. Jag mår väldigt bra igen men jag känner av klimakteriet genom att få värmevallningar, svettas på natten, att inte ha samma energi, genom att få jobba mycket med mitt mindset osv Ältande över att inte räcka till, över att inte vara som förr, att inte se ut som förr har osv har försvunnit. De tankar som upptog mycket av min tid under min utmattning när jag inte orkade vara den jag varit i hela mitt liv har istället blivit snälla tankar och sunda tankar. Hjärnan har en förmåga att tänka om, men man måste träna hjärnan i nya tankebanor och eftersom jag mått väldigt bra förr så var det kanske lättare för min hjärna att komma tillbaka till sitt mer glada och positiva mindset.
Tankarna har istället byts ut av acceptans, av trygghet , nyfikenhet att göra förändringar, att duga som jag är nu, lära känna nya människor, sänka kraven, tempot osv. En sak är tex mer och mer sluta jämföra mig med alla influencers i en sjuk värld där det perfekta ska göra att du är en bra person och det finns tusentals människor som jobbar med det jag gör. Mitt jobb är svårt men jag tar det inte så på så stort allvar längre, jag har inget behov av att göra karriär, att bli något eller tjäna pengar. Jag har hittat de små sakerna som gör mig glad och jag försöker vara i nuet mycket mer och lägga bort telefonen. Om mitt jobb som influencers inte fungerar kan jag gärna jobba på Ica eller vad som helst, jag har upptäckt att mitt jobb i klädaffären med en vanlig lön med vanliga arbetstider gör mig väldigt lycklig. Jag tycker om att vara i ett sammanhang, att vara igenkänd lite är bara kul och om jag möter någon av er så säger jag bara ”hej, vad kul att du läser min blogg”
Det som varit, har varit bra och fint och det som är nu är också bra och fint. Livet ändrar sig och jag har landat på en mjuk och snäll plats i livet.
Nu när jag skriver till er och tittar ut så snöar det massor. Det ska bli promenad med hunden i alla fall och sedan ska jag jobba inne. Att ha saker att pyssla med som tex tillverka ljus, min trädgård , växthus osv gör mig frisk.
Jag vill börja med att säga att jag är tacksam över er. Tacksamhet är någonting jag övar på hela tiden. Jag är i min hjärna dygnet runt så jag vill att det ska vara en fin plats för mig. Jag vet att jag kan styra mina tankar ( tro inte på allt du tänker som Björn Natthiko sa), jag är inte mina tankar och jag kan välja dem. Vägen tillbaka har varit krokig men nu har jag hittat hem igen, till en fin plats.
Jag uppmärksammade detta även hos min pappa när han hälsade på sist. När jag träffar min pappa så gnäller han inte över saker. Han kan berätta hur saker är men han sätter inte något negativt värde i det. Sedan vänder han saker till det positiva och han skojar och skrattar mycket. Visst bär han såklart på svåra saker skett genom livet, men han jobbar aktivt med sina tankar och sig själv varje dag. Jag blev nyfiken på hur han tänker och frågade honom. Vad är hemligheten?
Han svar var så enkelt, han fokuserar på det som är glädje för honom hur litet det än må vara. Genom att träna hjärnan se det positiva så kommer han uppleva sitt liv mer positiv och mer tillfreds med det han har. Han gillar också att göra andra glada. Han är smart. Genom att ge glädje till andra så kommer han också få glädje själv. Många bra substanser utsöndras genom att han gör människor glada som kommer göra att han mår bättre själv.
Hjärnan har en förmåga att tänka på det negativa tio gånger mer än det positiva och då underlättar det mycket om man väljer att se glädje i småsaker. Då kommer hjärnan inte styras hela tiden av det negativa och söka negativa saker. Jag tycker jag lärde mig så mycket av pappas kloka ord som egentligen är ganska lätta men ack så svåra ibland när livet är tufft. Jag ser nu att många av dessa tankar hade vi genom Elins cancer. Då var man liksom tvungen att hitta de små positiva sakerna för att klara av dagarna.
Att göra andra glada är någonting jag ska tänka på mer. Att ge av sin tid. Jag har ofta haft fokus på mig och min karriär när jag var yngre, men försöker lägga mer tid på att umgås och göra andra glada nu. Att värdesätta sina nära relationer och vårda dem. Nu är jag inte så mycket på väg längre, strävar inte lika högt och skapar tid för det jag har.
När man blir medveten om sådana här saker så kan man jobba med det varje dag och tillslut händer det positiva saker för en. Jag trodde att jag bara skulle vara så där glad och positiv automatiskt efter min utmattning men insåg att tacksamhet och glädje är en färskvara. Nu har jag hittat mina grundstenar som gör mig glad, som ger mig dopamin, oxytocin, serotonin, kortisol, endorfin osv
Många av dessa saker får jag genom att umgås med andra, genom kören, keramiken, mitt nya jobb, min familj, vänner, mina djur, promenader, naturen, min trädgård osv Min utmattning har fått mig att göra och leva långsammare vilket gör att jag stressar nästan aldrig, jag vilar när jag blir trött och gör lagom för den jag är nu.
När jag blev utmattad och drabbades av psykisk ohälsa så fick jag ta bort nästan alla sociala saker, sedan var det covid också. Jag var tvungen att göra det för en tid för att starta om men jag förstår ju nu ännu mer varför det blev så tufft. Jag hade utmattning som gjorde att jag kände mig värdelös och klarade ingenting längre jag kunde inte träffa människor och göra saker som skulle ge mig glädje.
Jag hoppas jag kan ge er alla där ute hopp. Ni som också har det tufft. Små steg framåt. Jag trodde aldrig för ett år sedan att mitt liv kunde bli så här bra igen. Jag tog hjälp, förändrade mitt liv och hittade glädjen igen❣️
Igår var jag på kör och det är så fantastiskt roligt. Gemenskap med andra, sjunga, skratta och vara på en plats där alla älskar samma sak i många olika åldrar. Medicin som min körkompis sa.
Inatt kom Kalle hem efter varit på kurs en vecka i Amsterdam. Så skönt att ha honom hemma igen. Jag har sovit så bra sista tiden men inatt vaknade jag många gånger för Pettson skällde både på djur och mannen så idag får det nog bli en eftermiddagsvila. Nu ska jag ut och klippa buskar som jag inte hann igår och sedan blir det en tur till skogen och plocka svamp med Pettson.
Ta hand om dig 🤎
Kram Lotta
Mina kängor finns här, men Duffy har många snygga tex här och här
Dagens klädtips, så mycket fint nu. Tunika här, kofta här
Jag tänker ofta att jag vill skriva mer till er, skriva om saker jag tänker på och inte bara saker som jag gör. Då måste tiden infinna sig så jag kan tänka i skrift. På helgerna om barnen är här eller vi har gäster osv då hinner jag inte. Idag är en sådan bra dag för jag är själv hemma och ska ut i trädgården sedan och klippa gräset.
Jag tycker om den här tiden vi går in i nu, den gör mig lugn. Jag är på en helt annan plats nu. Kämpat mig tillbaka på många olika sätt för att få vara den jag är och få bli den som jag tycker om att vara. Att må bra och känna sig lycklig är en ständig resa. Att låta sig dåliga dagar likaså. Ibland tänker jag att jag ska inte skriva en massa om det som varit men så märker jag att det är bra att jag skriver för det kan hjälpa så många andra.
När jag var ung så var jag väldigt nyfiken på det mesta och hade massa med energi. Jag hade en kompass inom mig vad jag ville uppnå osv. Jag har hunnit mycket, har sällan varit rädd men det jag inte visste då är hur kroppen mår efter att drabbas av hemskheter. Eftersom jag hade ställt in mitt kompass och som blev som en facit vad livet är så blev det svårt när Elin drabbades av cancer. Helt plötsligt kunde vi inte leva efter det som vi riktat in oss på. Allting fick stanna upp.
Jag kan verka naiv men sorger eller svåra saker hade inte drabbat mig speciellt innan det så jag hade ingen erfarenhet. Mina föräldrar skilde sig när jag var liten men jag hade fått en underbar uppväxt ändå. Efter 2.5 år med Elins leukemi så var min hjärna och kropp helt slut. Då hade jag klarat av att jobba som influencer i två år under tiden och var på väg att köpa ett fritidshus. Det vanligt att man fortsätter att köra på efter någonting svårt har skett för det är ju det man är van med. Man har ju redan levt i sådan stress så länge så man märker inte ens att man inte klarar av det längre.
Min hjärna var fortfarande på väg i det livet som jag drömt om att leva som var mitt facit tills jag upptäckte att det inte fungerande längre. Jag hade väldigt svårt med att tänka om, att jag skulle gå en annan väg men det var tvunget för att bli bra. Hade jag fortsatt hade jag aldrig varit här nu. Det jag inte visste då var att stupen ner skulle bli många fler innan jag skulle börja vandra mot toppen igen. Att jag skulle möta ytterligare en människa som skulle sänka mig, en så kallad coatch som mitt i min utmattning tyckte jag skulle bli nya kvinnliga Ernst och göra massa andra hemska saker/förändringar. En coach som jag kunde polisanmält om jag orkat.
En av de personer som inspirerar mig och är den klokaste jag vet när det gäller att leva livet är min dotter. Hon är stark, hon är går sin egen väg, hon gör inte saker som skaver, hon är nöjd och hon värdesätter de saker som är viktigast. Kanske det blev så efter hennes sjukdom eller så är det bara så hon är. Även min bästis Maria och Helena är sådana personer. Min dotter Elin jagar inte efter att uppnå någon typ av status eller att bevisa någonting. Hon gör bara saker hon blir glad eller mår bra av. Enkla vanliga saker, har ett vanligt jobb osv. Hon behöver inte massa kickar. Ett enkelt liv med att gå sin egen väg , med få men nära vänner och vara nöjd med det.
Jämför man då med mig så har jag sprungit snabbt, gillat kickarna osv som varit rätt för mig då men på vägen fått släppa allt för att överleva. När man blir utmattad så får man tänka om, ingenting fungerar längre. Vad i livet behöver jag nu för att må bra när jag inte kan leva det livet jag gjorde innan?
Jag är fortfarande på väg att söka den vägen och den är mer lik min dotters väg eller min bästa väns väg där de vanliga sakerna ger glädje och energi. De små sakerna blir pusselbitarna som gör att livet meningsfullt ❣️
För mig blev det ett mycket mindre boende som ger mig lugn och mer tid. Jag känner att det går fort att städa och klippa gräs osv så jag har tid till annat som jag tycker om. Jag behöver inte ha fint för någon annans skull, pysslandet är för in min egen skull och inget är perfekt. Äga mindre saker. Allt jag har äger ska skötas om, så jag väljer mina saker noga. Rutiner behövs för en yvig människa som mig sedan är lite galenskap inte fel alls.
Min utsikt skapar en må bra känsla och lugn. För mig är det viktigt att bo vackert. Att ha tid med människor. Superviktigt. När jag var utmattad orkade jag inte med mina relationer och hade för många omkring mig. Att umgås med min familj får mig att känna en gemenskap och att jag är viktig person. En bra mamma som har tid, är närvarande. Tacksamhet. Att känna tacksamhet för det som finns runt mig, öva på tacksamhet över det jag har och inte allt jag tror jag behöver. Få utlopp för min kreativitet genom sång, keramik osv. Resor och upplevelser vill jag ha mer av. Jag behöver få ha saker att längta till och komma bort ibland. Det är viktigt att få se någonting annat. Den sista pusselbiten som jag saknat är att få jobba på ett jobb där jag känner mig trygg, få skapa och ha arbetskamrater som jag också fått nu. Det jag kommer förändra mer framöver när jag börjat leva ett annat liv är att göra mig av med en del dyra saker, en stor bil räcker, byta den stora båten osv så mindre utgifter och mer sparande. God ekonomi ger lugn och mitt jobb och mitt företag har alltid varit krokigt med toppar och dalar som eget företag är. Att äga mindre dyra stora saker ger mindre utgifter men ändå inte mindre levnadsstandard. Att ha en familj och en man som älskar mig och som tror på mig har jag alltid haft , det är såklart viktigaste. Min man och mina barn är min stora trygghet och varit en klippa genom allt. Vi klarar allt tillsammans❣️
Att ha varit i utmattning, depression, flytta, barnen flyttar hemifrån och klimakteriet har varit en prövning. Men genom att hitta mina nya tårtbitar så tycker jag att livsglädjen och energin är tillbaka. Klimakteriet skulle jag kunna skriva mycket om, men det får vi ta en annan dag.
Det finns inget facit hur ett liv ska levas. Det finns inget hus, eller bil, eller jobb, intressen, eller resor som måste köpas eller göras för det ska vara ett rätt liv. Ett liv kan se ut på så många sätt och nu försöker jag hitta ett liv som är rätt för oss just nu. Jag har varit en person som gillar kickarna till att nu behöva mer jämna dagar. Det har tagit tid. Men jag lär mig mycket av min dotter och mina två närmsta vänner. Det är det vanliga enkla sakerna som gör mig lycklig nu. Att få leva utan stress, slippa prestera högt , vara med familjen, ha vardag och varje dag jobba med sina tankar som leder en framåt.
Jag kan inte hitta mitt liv genom att se hur andra lever och jag måste rätta livet efter hur det är just nu för oss, Det finns bara mängder med möjligheter för att finna det jag mår bra av just nu och de flesta sakerna har jag redan, vanliga enkla saker. Kanske kan vi hjälpas åt genom att prata om hur vi mår och att visa på att vi är mänskliga. Vi kommer alla gå genom kriser som förändrar våra liv och vi kommer alla leva på olika sätt och behöver inte tro att det finns något facit. För det gör det inte.
Ha en fin dag 🌺
Kram Lotta
Älskar du som jag att duka vackert så tipsar jag idag veggie skål här, assiett här , koppar här , lemon skål här
När jag sitter och skriver till er så tänker jag på så mycket livet bjuder på. När barnen var små var min högsta önskan att få vara hemma lite mer och inte jobba helger. Då jobbade jag i butik och började utbilda mig till lärare och sedan startade eget. Nu ska jag åka och jobba min första lördag i butik efter 20 år och jag älskar det.
Livet blir något annat när barnen blir stora, man kan skapa sig andra rutiner, andra intressen och välja lite nya vägar. Först står man där lite förvirrad och vet inte vart man ska. Känner sig liksom naken och kan inte riktigt hitta på kompassen men sakta formar sig ett nytt liv. Jag har aldrig haft problem med mina egna intressen osv och trodde inte jag skulle påverkas så mycket av barnens flytt men det gjorde jag, men jag var också sjuk förra året ( efter den coachen kontaktade mig och min utmattning) och väldigt känslig.
Nu kommer jag nog inte skaffa mig så mycket nytt framöver. Balansen har infunnit sig. Jag börjar bli igenkänd på Ica igen, inte bara för Fyra årstider utan hon som jobbar i klädaffären, hon som sjunger i kören osv jag börjar sakta bli hon som får en plats i en ny stad, i en ny by och jag gillar det. När jag blev sjuk efter dotterns cancer så blev mitt liv mer en flykt. En flykt till stugan där ingen visste vem jag var. Jag behövde det då. Jag behövde en lång återhämtning och jag ville inte vara där på de ställena jag var igenkänd.
Nu är jag tillbaka igen, men på ett nytt ställe. Känner mig nyfiken och glad och jag hoppas kunna ge er andra som läser hopp. Ni som också har en krokig resa, som känner, som kanske känner er ensamma med era känslor och tankar. Du är inte ensam.
Nu ska jag iväg och jobba några timmar, men butiken stänger redan kl 13 så det kommer bara säga svish. Förr när jag jobbade var det öppet både lördag och söndag till 17 och det är skönt att slippa så långa dagar på helgerna. När jag kommer hem ska Kalle och jag åka på marknad så det blir mysigt.
