Ann-Charlotte Marteus
Tandborstarna ser ut som dockleksaker: en liten borste på ett vitt, gummiartat skaft med stora hål och skära pluppar.
Designen ska förhindra att skaftet slipas till ett dödligt vapen. Av samma skäl är de svarta besticken och muggarna gjorda i ett eftergivligt material.
Åtgärderna är nödvändiga. De ynglingar och unga män, 15 till 20 år, som hamnar här på Sis-hemmet Tysslinge utanför Södertälje är dömda för de grövsta av våldsbrott – tänk mord, mordförsök, förberedelse till mord, mordbrand. Eller så utreds de som bäst för samma sorts brott.
I de nybyggda rum där ungdomarna kan hållas enskilt – för att de är farliga för andra, eller själva i fara – är bokhyllorna och sängarna väggfasta. Toastolen är tillverkad av en komposit som inte kan slås i bitar.
Det optimala är att alla inventarier är omöjliga att döda med, kasta, välta, krossa eller hänga sig i.
Anstaltsområdet är kringgärdat av höga gallermurar och rakbladstråd. Tysslinge har nyligen byggts om, och ut, för att nå den högsta säkerhetsnivån inom Statens institutionsstyrelse. Det motsvarar ett fängelse i högsäkerhetsklass 2, typ Österåker.
Men på den smutsgula tegelhusfasaden står det fortfarande, lite idylliskt: UNGDOMSHEM.
Denna institutionella schizofreni illustrerar hur snabbt Sverige har förändrats och hur ett ben liksom motvilligt släpar efter. Är vi i tv-serien The Wires Baltimore nu, eller kvar i Bullerbyn?
Anhöriga som kommer på besök måste hållas dolda för andra ungdomar eftersom de annars riskerar att bli lätt identifierade måltavlor.
Sverige slösade mer än ett decennium på sådana geografikonflikter. Nu är vi så illa ute att det bara är språngmarsch som gäller. Vilket borgar för att en del reformer kommer att åldras jäkligt illa. Men fortsatt snigelfart är inget alternativ.
Det finns dock fortfarande Bullerbyande bromsklossar i politiken. Ta frågan om huruvida ungdomar på Sis-hem ska få låsas in nattetid. Dagens ordning, med olåsta dörrar, har på Tysslinge lett till att de intagna kan umgås, bråka och ställa till annat jävelstyg om natten.
Vad blir följden? Att de vänder på dygnet och garanterat inte orkar gå till den ambitiösa skola som finns några korridorer bort.
Men idén att en tvångsåtgärd som skapar struktur kan leda till något positivt – som gymnasiebetyg – väger inte tungt i miljöer där naivitet är ett honnörsord och rosafärgade glasögon ett högaktat analysverktyg:
Låsta dörrar är alldeles för inkräktande mot barnen, tycker vänster- och miljöpartister. De kan bli ledsna då. I stället bör vi satsa på mer resurser, som utökad nattpersonal med större kompetens.
De resurserna finns inte. Och vad ska nattpersonalen göra om ”barnen”, bland dem vuxna män, fortsätter att vara uppe och umgås eller mucka? Vad?
Nå, den 15 december ändras lagen så att vissa ungdomar på institutioner som Tysslinge kan låsas in nattetid efter särskilt beslut. Detta i ett läge då Sis-hemmen sjunger på sista versen. Det är lite typiskt.
För snart kommer de riktigt stora låsen fram, när Sverige får ungdomsfängelser. Skulle den idén realiserats om brottsutvecklingen och gängkriminaliteten hade motats med kraft redan för 10-20 år sedan? Knappast. I det scenariot hade Sis-hemmen kunnat hänga med i svängarna i stället för att ligga på efterkälken utan tillräckliga förutsättningar.
Utanför Tysslinges grindar står några anställda och röker i kylan. En av dem berättar att förr kunde personalen sticka ut och fiska med de intagna eller grilla, åka och köpa kläder, laga mat.
När de fick in en ny kille som hade hotat någon med kniv, blev de chockade av grovheten.
I dag kan ett Sis-hem ha 27 intagna som tillhör 17 olika kriminella nätverk, varav många ligger i dödlig fejd med varandra. Anhöriga som kommer på besök måste hållas dolda för andra ungdomar eftersom de annars riskerar att bli lätt identifierade måltavlor.
Utvecklingen har gått så fort, säger en av ex-fiskarens kolleger. På bara några år. ”Och så klagar de över att vi inte är rätt utbildade!”
Det är inte lätt att vara rätt rustad när utvecklingen löper amok.
