"Kärleken värmer" (Favorit i repris)

År 2011 vann jag en skriv tävling som Substral ordnade. Substral sökte en "Kukka tarina". Det här är var min "Kukkatarina" och den är alltid lika aktuell, nu när risken för nattfrost finns varje natt.

-♥-

Jag vaknar till en solig klar juni-morgon. Nyheterna hade varnat om nattfrost. Vetskapen om detta, hade hållit mig vaken och orolig. Jag sticker in fötterna i sandalerna och med fjärilar i magen går jag ut, rädd för vad jag kommer att få se.

 

Den första jag möter på trappan är Dahlian i sin kruka. Han muttrar att jag minsann är en riktig knöl som lämnat honom ute en natt som denna. Ranunklerna bredvid honom nickar instämmande och blänger elakt på mig. Jag ursäktar mig och lovar att det aldrig ska hända igen. Oj vilken tur att de klarade sig.

 

Med lätta steg går jag vidare och tänker att om Dahlian klarat sig så är det nog lungt… Jag gick vidare, och hörde redan på avstånd små snyftningar. Det var lilla Gullviva som satt och grät. Hon såg hängig ut. Jag frågade henne om hon hade en jobbig natt…Hon tittade inte ens på mig, hon bara fortsatte att snyfta. Jag lät henne vara, och gick därifrån “bara solen börjar värma så ordnar det sig nog, tänkte jag”.

 

Lite oroligt gick jag vidare i hopp om att ingen annan blivit frostnypt. Genast blev jag på bättre humor när jag hörde Violerna tjattra i munnen på varandra, blå om läpparna dock!

 

 

Jag gick närmare Löjtnanshjärtanen. Jag såg på avstånd att de myste tätt intill varandra…När de såg mig komma närmare blev de generade och rodnade lätt. Jag frågade dem retfullt om “Kärleken värmer?” De fnittrade och rodnade ännu mer.

 

En bit därifrån, inne i skuggan, hittade jag Clematis alba “White Swan”. Våt i håret var hon, och påstod att hon hade en “Bad Hairday”. Jag försökte få henne på bättre humor, och sade skämtande, att hon var vacker som en svan. Hon log faktiskt, men sade att hon kände sig som en ful ankunge.

 

Nu var solen redan så varm att Vitsippan vaknat och sträckt på ryggen. Högmodigt undrade hon vad alla klagade över…”Det som inte dödar, gör dig starkare, hånskrattade hon…

 

Jag torkade min daggvåta fötter och lämnade dem

 

Cattle Call i rabatten

Jag lyssnade på podden "I huvudet på en entrepenör" med Victoria Skoglund som gäst, och fastnade för något hon sade om uppdatering av socialamedier. Hon sade att hon blir mätt och tröttnar på sig själv ibland och tycker att hon inte har något att bidra med. Då tystnar hon för en tid.

Jag har också tystnat, inte för att jag kanske tycker att jag tröttnat på mig själv, men man behöver ha inspiration och framför allt tid för att blogga. Jag brukar skoja att jag blivit gammal och inte orkar som förr... Vilket delvis är sant, jag orkar inte lika mycket som förr i trädgården. Om det beror på åldern  eller lathet, vågar jag inte säga. (Mitt högre jag nickar och påstår att jag fyller 50 år nästa gång, och börjar dessutom bli lite lat...)

Jag får inte ihop det, hur man hade tid och lust att gräva och hålla på, när man hade småbarn, och att då hinna blogga dessutom. Otroligt!

Nya ideér och ändringar, angående trädgården finns dock ännu (även om jag enligt mitt högre jag håller på att bli gammal) Nu fattas bara tiden och lusten. 

Jag "anlade" en fotoatelje på terassen i veckan, och fotograferade bland annat en av pion-divorna. Jag hade först en "Cattle Call" bland alla divorna som ställde sig på rad och skrek "Me, me, mee...". Jag valde tillslut denna vackra blekrosa ödmjuka pion. Längst bak stod hon omedveten om hur vacker hon var. 

Det blev en tillbakadragen lugn komposition, som passade den ödmjuka modellen. Visst är hon fin...

Gräs med tjära smak

Hade inbokat en tid hos min naprapat direkt från morgonen. Efter behandlingen poängterade han att det blir inget arbete i trädgården idag. Idag ska jag bara dricka mycket vatten, lata mig och ta det lugnt. 

Jag undrade i mitt stilla sinne hur han kunde veta att jag är lite av en nörd när det gäller odling. Nåväl, jag svarade honom svävande med ett "hm", och "jag ska försöka". Naprapaten svarade skrattande med att, "..ja, det där lät ju inte alls lovande...". 

Likväl hittade jag mig själv, lite senare,  ifärd med att tjära in brunnslocket. Tungt och kladdigt var det, och krävde styrketag... Vad lär vi oss av det?

Gräset, som jag "byggt in"  i stenarna framför brunnslocket är Vårälväxing, Sesleria heuffleriana, årets perenn 2014. Jag hamnade att frisera om den. Katten gillar att mumsa på den, och jag tror inte han skulle uppskatta gräs, med smak av tjära, eller?

Öppna Trädgårdar 2020

Idag är det den nationella "Öppna Trädgårdar" dagen. Passa på om du har möjlighet, att besöka trädgårdar som har öppen grind idag.  

Jag fick själv ett vackert trädgårdsbesök i  trädgården i år. 

En Orientaliska Jätte vallmo Papaver orientale "Coral Reefs", gjorde mig äran att gro och blomma hos mig. Jag har misslyckats många år med att så denna skönhet, men gav upp och sådde inga frön i år. 

Naturen låter oss påminnas gång på gång, att inget kan påskyndas, ett frö gror när det är dags. Vi kan göra omständigheterna gynnsamma, men naturen har alltid sista ordet.

Jag brukar ha minst en trädgårdsvisning varje år, men det är nu 3:e året i rad jag inte ordnat med någon visning. Jag brukar tycka att det är bra att ha minst en visning varje år, då håller man konstant efter med ogräs, och trädgården hålls snygg. Skämtsamt sagt, så har jag piskan på trädgårdsmästaren i mig, under de år som jag har en visning. 

I år målar vi huset, som tar all energi. Trädgården, får dra andan i år. Men nästa år, då....

Ta en titt i länken överst vilka trädgårdar, nära dig, har öppet. 

Ha en trevlig söndag alla gröna själar och alla andra själar!

Såkalender

Det är tredje året i rad som jag dokumenterar min sådder, med datum när vilka frön är sådda, var/hur samt grotid. Jag har haft stor nytta av mina dokumentationer. Jag gör om det som lyckas, försöker förändra det som inte lyckats. 

Såkalendern hittar ni även som länk högst uppe till höger, på denna sidan. Får utnyttjas!

Jag har påbörjat årets odling med tomatfrön, utelämnade chili  i år. Vintersådderna fick komma i god jord idag, och dessa flyttas ut till växthuset. Driver dock upp några brysselkål plantor inomhus, hann just och just avnjuta fjolårets innan hösten kom och tog andan ur dem, därför får några påbörja inomhus. Även detta ett test.

Ha en skön söndag alla gröna själar och alla andra själar.

Purpurrost

För fjärde året i rad kämpar mitt prydnadsäppelträd, MakaMik mot purpurrost. Jag hade svårt att hitta orsaken till detta märkliga fenomen, med de vackra men ödesdigra rosa blad, som gjorde att trädet långsamt tynade bort. 

Min bloggsystra Kristine Vesterlund med bloggen Drömgården, gjorde en diagnos och kom fram till att trädet led av Purpurrost. Jag skulle spraya trädet med en lösning på 1L vatten, en matsked bakpulver och 1 tsk tallsåpa. 

I fjol sprayade jag trädet, räfsade bort bladen på hösten, och spred ut aska under trädet under vintern (svaveln i askan ska vara komponenten mot denna åkomma). Jag gladdes på våren när trädet stod i full blom, första gången på fyra år. Jag trodde att faran var över. Men nej, efter blomningen spred sig den rosa-sjukan igen. 

Jag tror dock att trädet fått kraft, av de åtgärder jag åtog ifjol, så det blir samma proceduer även i år. Trädet ska få extra omtanke av mig, vätska, näring och kärlek...

 

Igelkottbo med all inclusive

Jag byggde år 2012 en kompost [länk här] helt med egen handkraft. Det blev ett relativt stort komplex, med 3 behållare, ett litet planteringsbord och ett igelkott bo. 

Jag har hört att kompost brukar hålla i ca 10 år, men min börjar ärligt talat vara fallfärdigt. Men med tanke på att jag byggde av återvinningsmaterial så är det inte så konstigt att den är rivningsklar.

Mitt igelkottbo jag byggde i ena kortsidan, har inte intresserat en enda igelkott under alla dessa år, tills nu. 

En nyfiken orädd krabat har hittat till mitt 5 stjärniga "all inclusice" igelkott hotell. Här bjuds det på mat, vatten och beskydd (av både hund och katt).

Min keramik igelkott har väntat på sällskap i 7 år...

'

Foto från år 2012

Alla sju sorter

Naturen har dukat upp med alla 7 sorter på en och samma gång. En unik vår, då både snödroppen (jag har bara en...) lungört, krokus, blå- och vitsippa och Scilla blommar samtidigt.

  

Låtom oss väl smaka!

Vinterodling

Jag odlar i all tysthet i år. Inga trumpet fanfarer eller virveltrummor. Odlandet känns annorlunda i år, som om hela processen har en annan dimension. Även bloggandet känns annorlunda, mer tillbakadraget och eftertänksamt. 

Minns när Anja, funderade i en kommentar, hur jag överhuvudtaget orkar blogga när pappa gått bort. Jag fick mig en tankeställare av den frågan, och en insikt att jag försöker låtsas att allt är som vanligt. Lite shock tillstånds aktigt kanske. Efter den insikten tog jag medvetet lite avstånd, och bloggade bara när jag verkligen orkade och hade lust.   

Men odlat det har jag, i år. Plastbyttor med mina vinterodlingar ligger och huttrar i växthuset med broccoli, kål och sallads frön. Kikade in i växthuset idag, och blev helt ifrån mig när jag såg att Aster frön såg ut att börja gro. Hur kan det vara möjligt, så kallt som vi haft det en längre tid nu. Otroligt!

Man vänjer sig aldrig och blir varje år mäkta förundrar och imponerad av våren. 

Blekselleri inne i köksvärmen, ny omplanterade. Valde omsorgsfult  9 stycken av typ 200 plantor...

Såkalender

Drivorna står meter höga utanför fönstret, men fåglarna är redan optimistiska och kvittrar glatt. Jag har börjat ägna mig åt det jordiska, och sått lite tomat, chili, selleri, och purjolök. Jag försöker updatera min såkalender i år igen. Fjolårets noggranna dokumentation har jag stor nytta av, konstaterade jag, så jag kommer försöka vara konsekvent även i år. 

Länk till såkalendern finns även uppe i menyn till höger.