Sveriges bostadspolitik
Sveriges bostadspolitik är den samhällsplanerande politik som svenska staten för om bostäder i Sverige, och syftar till att skapa en god samhällsplanering i fråga om hållbar utveckling för livsmiljö och ekonomisk utveckling, och inrymmer byggande, bostadsförsörjning och bostadsmarknader.[1]
Bostadspolitiken har sedan slutet av 1940-talet haft målsättningen att "hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader".[2] Detta har inneburit att de allmännyttiga bostadsföretagens uppgift till skillnad från i många andra länder inte begränsats till så kallade socialbostäder för de minst bemedlade hushållen. Svensk bostadspolitik kännetecknas sedan 1940-talet även av hyresregleringen; en inskränkning i avtalsfriheten på bostadsmarknaden som begränsar hyresnivåerna och principiellt förhindrar marknadshyror.
Under 1990-talet har målet om ett ekologiskt hållbart boende tillkommit.
I Sveriges riksdag behandlas bostadspolitiska frågor inom Civilutskottet.
Historik
[redigera | redigera wikitext]
Se även:
- byggnadstyper: Smalhus, Barnrikehus, nödbostad, socialbostad, Miljonprogrammet
- begrepp: Hyreskasern, Folkhemmet, social ingenjörskonst, egnahemsrörelsen, trädgårdsstad, rekordåren
- händelser: Husockupationer i Sverige
- övrigt: Hyresregleringar i Sverige, SBAB, Stockholms Kooperativa Bostadsförening
Innan 1900-talet
[redigera | redigera wikitext]Utredningar
[redigera | redigera wikitext]Bostadskommissionen (1912-1918) var en svensk kommission för bostadsfrågor som tillsattes 1912 och arbetade till 1918. Bostadskommissionen genomförde bland annat den första svenska folk- och bostadsräkningen 1912-1914. Som en följd[3] av kommissionen tillsattes 1919 den första statliga utredningen om bostadsplanering avseende smålägenheter, Kommittén angående bostadssociala minimifordringar (1920-1921), som var den första statliga utredningen om bostadsplanering avseende smålägenheter i Sverige, och innebar början på principen om normering av bostäder.[4] Kommittén tillsattes av regeringen 1919 som en följd av Bostadskommissionen,[3] med kommissionens tongivande ledamot och sedermera borgarrådet Yngve Larsson som ordförande. Syftet var att få fram de lägsta krav som skulle ställas på smålägenheter byggda med statliga lån och subventioner.[5]
Bostadssociala utredningen (1933-1947) var en svensk statlig kommitté 1933–1947, vars syfte var att kartlägga landets bostadsförhållanden och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken. Utredningen tillsattes av socialminister Gustav Möller, och dess slutbetänkande blev grund för den bostadspolitik som kom efter andra världskriget och som i stora drag alltjämt gäller. Den låg bland annat bakom tillkomsten av allmännyttan, barnrikehusen, Bostadsstyrelsen, de statliga lånebidragen och flera innovationer på bostadsområdet. I samband med utredningen publicerade Alva och Gunnar Myrdal debattboken Kris i befolkningsfrågan.
Bostadskollektiva kommittén (1948-1956) var en svensk statlig bostadspolitisk kommitté, tillsatt 1948, som gjorde en omfattande översyn av de olika former av service som bör finnas i välordnade bostadsområden. Utredningen lämnade betänkanden om Hemhjälp, Kollektivhus, Tvätt, och Samlingslokaler. Ordförande var riksdagsledamoten och tidigare mångåriga borgarrådet Yngve Larsson, som även varit en tongivande ledamot i 1910-talets Bostadskommission.
Kongresser
[redigera | redigera wikitext]Den första bostadskongressen anordnades 1916 av Centralförbundet för socialt arbete.[6][7]
Utställningar
[redigera | redigera wikitext]Hemutställningen 1917 var en utställning som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen (numer Svensk Form) på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Utställningen öppnades den 17 oktober 1917. Tanken var att man ville vända sig till arbetarklassen med enkla möbler och husgeråd till ett överkomligt pris, formgivna av kända svenska konstnärer och arkitekter. Utställningen föregicks av en tävling, så att de deltagande formgivarna och företagen i god tid kunde ta fram föremål till utställningen. Utställningens arbetsutskott bestod av ordföranden Erik Wettergren, textilkonstnären Elsa Gullberg, arkitekt Carl Bergsten (som även hade ritat Liljevalchs konsthall), presskommissarie Gregor Paulsson samt sekreteraren Yngve Larsson.
Stockholmsutställningen 1930 var en nationell utställning över arkitektur, formgivning och konsthantverk, som arrangerades i Stockholm av Svenska Slöjdföreningen (nuvarande Svensk Form) och Stockholms stad. Stockholmsutställningen 1930 varade mellan den 16 maj och den 29 september 1930 och registrerade nästan fyra miljoner besökande. Stilen kom att kallas Swedish modern.
Politiker och opinionsbildare
[redigera | redigera wikitext]- Se även: Alf Johansson, Yngve Larsson, Gustav Möller, Alva Myrdal, Gunnar Myrdal, Uno Åhrén
Förvaltning
[redigera | redigera wikitext]Statens bostadslånefond (1920-?) inrättades 1920 för att bevilja "sekundärkrediter" för bostäder, dvs krediter motsvarande ytterligare en del av fastighetsvärdet utöver "primärkredit" men med hårdare återbetalningskrav. Statens bostadslånefond bytte 1930 namn till Statens bostadskreditkassa[8]. Se även Statens bostadskreditnämnd.
Statens byggnadslånebyrå (1933-1948) var en svensk myndighet som inrättades 1933 för att stimulera nybyggnationen av bostäder i landet.
Bostadsstyrelsen (1948-1988) var en tidigare svensk central förvaltningsmyndighet med syfte att främja landets bostadsförsörjning. Bostadsstyrelsen skapades 1948 efter förslag från den Bostadssociala utredningen, genom omvandling av Statens byggnadslånebyrå och uppgick 1988 tillsammans med Statens planverk i Boverket.
Bostadsdepartementet (1974-1991) var ett statsdepartement i Sverige som handlade ärenden rörande bostadspolitik, plan- och markpolitik, byggnationsärenden, lantmäteri och övriga ärenden rörande bostäder mellan 1974 och 1991. Departementet inrättades för att ge bostadsfrågorna en egen plats inom regeringen och att samordna dessa frågor inom en enhetlig organisation. Departementet kritiserades av borgerligt håll, speciellt från moderaterna, för att centralstyra bostadspolitiken och lades ner 1991 efter den borgerliga valsegern samma år. För Bostadsdepartementet var Sveriges bostadsminister chef.
Boverket (1988-) är en central förvaltningsmyndighet lokaliserad till Karlskrona, tillkommen 1988 genom sammanläggning av tidigare Bostadsstyrelsen och Statens planverk (Planverket).
Opinionsbildning
[redigera | redigera wikitext]- Se även: Villaägarnas Riksförbund, SABO, Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen, HSB, Riksbyggen, Stockholms Kooperativa Bostadsförening, Föreningen för Samhällsplanering
Politisk styrning
[redigera | redigera wikitext]I Sveriges riksdag behandlas bostadspolitiska frågor inom Civilutskottet. Ansvarigt statsråd är sedan 2021 Märta Stenevi, vilken efterträdde Per Bolund.
Förvaltning
[redigera | redigera wikitext]Inom regeringskansliet handläggs bostadspolitiken inom Finansdepartementet.
Boverket i Karlskrona är en central förvaltningsmyndighet för samhällsplanering, stadsutveckling, byggande och boende. Verket arbetar på uppdrag av riksdag och regering, och publicerar bland annat Boverkets byggregler.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ http://www.regeringen.se/sb/d/1932
- ^ Regeringsproposition 1967:100. Angående riktlinjer för bostadspolitiken mm.
- ^ [a b] alba.nu
- ^ ”arkitekturmuseet.se”. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820004639/http://www.arkitekturmuseet.se/utstallningar/abnorm/design%20och%20genus,%20slutrapport.pdf. Läst 21 januari 2011.
- ^ Mölndals Bostäder AB: En kulturhistorisk utredning
- ^ Ivanov, Gunnela (2004). Vackrare vardagsvara - design för alla?: Gregor Paulsson och Svenska slöjdföreningen 1915-1925. Skrifter från Institutionen för historiska studier, 1651-0046 ; 7. Umeå: Institutionen för historiska studier, Univ. sid. 19. Libris 9468319. ISBN 91-7305-648-0. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-275
- ^ Centralförbundet för Socialt Arbete i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
- ^ Hedenmo et al, sid 38-39
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Hedenmo, Martin; von Platen, Fredrik (2007). Bostadspolitiken - Svensk politik för boende, planering och byggande under 130 år. Karlskrona: Boverket. ISBN 978-91-85751-44-0 Libris 10666847. https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2007/bostadspolitiken.pdf
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Larsson, Yngve (1907). Kommunalsocialistisk bostadspolitik i utlandet. Centralförbundet för socialt arbete ; 13. Stockholm. Libris 1612559
- Larsson, Yngve (1916). ”Bostadsfrågan under krigskonjunktur” (på svenska). Svensk tidskrift (Stockholm) 6: sid. 270-277. https://runeberg.org/svtidskr/1916/0278.html. Libris 8258426
- Johansson, Bengt O. H; John Sjöström; Ingela Lind; Yngve Larsson (1972). Bostadskris och mönsterbostad: illusion och verklighet : en rekonstruktion av Gunnar Asplunds bostadskök på Hemutställningen i Liljevalchs 1917. Stockholm: Sveriges arkitekturmuseum. Libris 9811200
- Thörn, Kerstin (1997). En bostad för hemmet : idéhistoriska studier i bostadsfrågan 1889-1929. Idéhistoriska skrifter ; 20. Umeå: Umeå universitet. ISSN 0282-7646 Libris 13577121. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:639738
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Sveriges bostadspolitik.- Regeringskansliet - Boende och byggande
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||
