Slovenska självständighetskriget
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Slovenska självständighetskriget | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Jugoslaviska krigen | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Jugoslavien | Slovenien | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Veljko Kadijević Konrad Kolšek Andrija Rašeta Aleksandar Vasiljević Milan Aksentijević |
Milan Kučan Janez Janša Igor Bavčar | ||||||
Styrka | |||||||
22 300 ur jugoslaviska folkets armé (JNA) | 35 200 ur Slovenska territoriella försvaret (TO RS), 10 000 poliser | ||||||
Förluster | |||||||
44 döda, 146 skadade 4 944 tillfångatagna (slovenska uppskattningar) |
18 döda, 182 skadade (officiella förluster) |
|
Slovenska självständighetskriget (slovenska: Slovenska osamosvojitvena vojna), även kallat tiodagarskriget (slovenska: Desetdnevna vojna), var ett krig mellan Slovenien och det dåvarande Jugoslavien som varade mellan den 27 juni och den 6 juli 1991. Kriget föranleddes av att Slovenien, mot den jugoslaviska centralmaktens vilja, utropade sin självständighet.
I samband med att Slovenien utropade sin självständighet, tog man även kontroll över de yttre gränsövergångarna vilka dittills kontrollerats av Jugoslavien. Den jugoslaviska armen stationerad i Slovenien försökte återta kontrollen, vilket resulterade i väpnad konflikt. De strider som uppstod mellan Jugoslaviens arme och det slovenska territoriella försvaret samt poliser kan räknas som startskottet för de jugoslaviska krigen. Kriget varade i tio dygn med Slovenien som segrare. Under kriget angreps huvudstaden Ljubljana med flyg. Sloveniens styrkor belägrade även jugoslaviska armeförläggningar. 18 slovenska och 44 jugoslaviska soldater dödades under kriget.
Under kriget var stridsmoralen hos den jugoslaviska sidan mycket svag. Då det etniskt homogena[1] Slovenien angreps var den jugoslaviska folkarmén ännu mångkulturell, och många slovener, kroater och andra nationaliteter deserterade under striderna. Slovenerna var å andra sidan mycket motiverade, vilket bidrog till att slovenerna gick vinnande ur många slag. Jugoslaviska armén gick aldrig in i ett fullskaligt krig eftersom federationsregeringen inte gav tillstånd till detta.[källa behövs]
Serbien har flera gånger påpekat att det begicks krigsbrott i Slovenien under kriget (något den slovenska sidan kategoriskt avfärdat), men ingen person har delgivits misstanke för krigsbrott.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Slovenien – Historia i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 28 november 2017.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070312052513/http://www.csees.net/?page=news&news_id=51354. Läst 19 april 2006.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Slovenska självständighetskriget.
|