Phil Everly
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Phil Everly | |
 Phil Everly vid 1950-talets slut | |
| Född | 19 januari 1939[1][2][3] Chicago[4], USA |
|---|---|
| Död | 3 januari 2014[1][2][3] (74 år) Providence Saint Joseph Medical Center, USA |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Sångare, gitarrist, kompositör |
| Släktingar | Don Everly (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Philip "Phil" Everly, född 19 januari 1939 i Chicago, Illinois, död 3 januari 2014 i Burbank,[5] Kalifornien, var en amerikansk musiker och kompositör. Han var medlem av duon The Everly Brothers 1957–1973 och åter 1983–2014 tillsammans med sin äldre bror Don Everly.
Phil Everlys solokarriär var betydligt vitalare än broderns. Speciellt är det självbetitlade albumet från 1983 värt att notera. På albumet medverkar gitarristen Mark Knopfler, och Cliff Richard sjunger duett med Phil på två låtar, varav den ena, She Means Nothing to Me, nådde englandslistans 9:e plats.
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- Star Spangled Springer (1973)
- There's Nothing Too Good For My Baby (UK) (1974)
- Phil’s Diner (US) (1974)
- Mystic Line (1975)
- Living Alone (1979)
- Phil Everly (1983)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 84095, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 122704238, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Nederlandse Top 40, Nederlandse Top 40 artist-ID: phil-everly, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Phil-Everlytopic/Britannica-Online, läs online, läst: 15 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ ”Phil Everly från The Everly Brothers har dött”. Aftonbladet. 4 januari 2013. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article18119511.ab. Läst 4 januari 2014.