Nobelpriset i fysik

	Nobelpriset i fysik
	Medaljen för nobelpriset i kemi. Medaljen för fysikpriset är identisk med denna medalj.
Beskrivning	Vetenskapspris
Utdelare	Kungliga Vetenskapsakademien
Plats	Stockholm
Land	Sverige
Första utdelning	1901
Återkommande	Årligen
Tidpunkt	10 december

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning".^[1]

Pristagarna utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och priset delas normalt ut 10 december i konserthuset i Stockholm då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har delats ut 118 gånger sedan 1901. Vid sex tillfällen har inget fysikpris delats ut: 1916, 1931, 1934, 1940, 1941 och 1942. Vid 47 tillfällen har priset delats ut till en pristagare, 33 priser har priset delats mellan två pristagare och vid 38 tillfällen har tre mottagare fått dela på priset.^[2]

Bland de 226 personer som fram till och med 2024 har mottagit Nobelpriset i fysik har fem varit kvinnor. Den senaste är Anne L'Huillier som 2023 fick Nobelpriset ”för experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia”. Den yngsta pristagaren är Lawrence Bragg som var 25 år när han 1915 tilldelades priset tillsammans med sin far för upptäckten av röntgenkristallografi och Braggs lag. Den äldsta pristagaren är Arthur Ashkin som var 96 år när han 2018 tilldelades priset för sin uppfinning av optiska pincetter och deras tillämpning på biologiska system. John Bardeen är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1957 och 1972.^[2]

Sorterbar lista över pristagare

År		Nationalitet	Ämne eller motivering
1901	Wilhelm Röntgen	Tyskland	Röntgenstrålning
1902	Hendrik Lorentz	Nederländerna	Zeemaneffekt
1902	Pieter Zeeman	Nederländerna	Zeemaneffekt
1903	Henri Becquerel	Frankrike	Radioaktivitet
	Pierre Curie	Frankrike
	Marie Skłodowska-Curie	Frankrike / Polen
1904	Lord Rayleigh	Storbritannien	Upptäckten av argon
1905	Philipp Lenard	Tyskland	katodstrålarna
1906	J.J. Thomson	Storbritannien	Elektrisk ledning i gaser
1907	Albert Abraham Michelson	USA	Michelson–Morleys experiment
1908	Gabriel Lippmann	Frankrike	Färgfotografering
1909	Guglielmo Marconi	Italien	Trådlös telegrafi
1909	Ferdinand Braun	Tyskland	Trådlös telegrafi
1910	Johannes Diderik van der Waals	Nederländerna	Tillståndekvationer för vätskor och gaser, van der Waals lag
1911	Wilhelm Wien	Tyskland	Wiens lag
1912	Gustaf Dalén	Sverige	AGA-fyr
1913	Heike Kamerlingh Onnes	Nederländerna	Flytande helium
1914	Max von Laue	Tyskland	Röntgendiffraktion
1915	William Bragg	Storbritannien	Braggdiffraktion
1915	Lawrence Bragg	Storbritannien	Braggdiffraktion
1916	Inget pris utdelades ^(a)
1917	Charles Glover Barkla	Storbritannien	Karakteristisk röntgenstrålning
1918	Max Planck	Tyskland	Plancks strålningslag
1919	Johannes Stark	Tyskland	Starkeffekten
1920	Charles Edouard Guillaume	Frankrike	Invar
1921	Albert Einstein	Tyskland	Fotoelektrisk effekt
1922	Niels Bohr	Danmark	Bohrs atommodell
1923	Robert A. Millikan	USA	Millikans oljedroppsförsök, fotoelektrisk effekt
1924	Manne Siegbahn	Sverige	Röntgenemissionspektroskopi
1925	James Franck	Tyskland	Undersökning av energinivåer i atomer med hjälp av elektroner, Franck-Hertz försök
1925	Gustav Hertz	Tyskland
1926	Jean Baptiste Perrin	Frankrike	Materiens diskontinuerliga struktur och sedimentationsjämvikt
1927	Arthur Compton	USA	Comptonspridning
1927	C.T.R. Wilson	Storbritannien	Wilsonkammare
1928	Owen Willans Richardson	Storbritannien	Termionisk emission
1929	Louis de Broglie	Frankrike	de Broglie-våglängd
1930	Chandrasekhara Venkata Raman	Indien	Ramanspridning
1931	Inget pris utdelades ^(a)
1932	Werner Heisenberg	Tyskland	Kvantmekanik
1933	Erwin Schrödinger	Österrike	Atomfysik
1933	Paul Dirac	Storbritannien	Atomfysik
1934	Inget pris utdelades ^(b)
1935	James Chadwick	Storbritannien	Upptäckten av neutronen
1936	Victor F. Hess	Österrike	Kosmisk strålning
1936	Carl D. Anderson	USA	Positronen
1937	George Paget Thomson	USA	Diffraktion av elektroner
1937	Clinton Davisson	Storbritannien	Diffraktion av elektroner
1938	Enrico Fermi	Italien	Neutroninfångning
1939	Ernest Lawrence	USA	Cyklotronen
1940	Inget pris utdelades ^(b)
1941	Inget pris utdelades ^(b)
1942	Inget pris utdelades ^(b)
1943	Otto Stern	USA	Protonens magnetiska moment
1944	Isidor Isaac Rabi	USA	Atomkärnors magnetiska egenskaper
1945	Wolfgang Pauli	Österrike	Paulis uteslutningsprincip
1946	Percy W. Bridgman	USA	Högtrycksfysik
1947	Sir Edward Victor Appleton	Storbritannien	F-skiktet i jonosfären
1948	Patrick M.S. Blackett	Storbritannien	Kosmisk strålning
1949	Hideki Yukawa	Japan	Pi-meson
1950	Cecil Powell	Storbritannien	Pi-meson
1951	Sir John Cockcroft	Storbritannien	Kärnfysik
1951	Ernest Walton	Irland	Kärnfysik
1952	Felix Bloch	USA	Kärnmagnetisk resonans
1952	Edward M. Purcell	USA	Kärnmagnetisk resonans
1953	Frits Zernike	Nederländerna	Faskontrastmikroskop
1954	Max Born	Storbritannien	Kvantmekanik
1954	Walther Bothe	Tyskland	Kvantmekanik
1955	Willis E. Lamb	USA	Vätespektrums finstruktur
1955	Polykarp Kusch	USA	Precisionsbestämning av elektronens magnetiska moment
1956	William B. Shockley	USA	Transistorn
	John Bardeen
	Walter H. Brattain
1957	Chen Ning Yang	Kina	Paritet
1957	Tsung-Dao Lee	Kina	Paritet
1958	Pavel Tjerenkov	Sovjetunionen	Tjerenkovstrålning
	Ilja M. Frank
	Igor Jevgenjevitj Tamm
1959	Emilio Segrè	USA	Antiprotonen
1959	Owen Chamberlain	USA	Antiprotonen
1960	Donald A. Glaser	USA	Bubbelkammare
1961	Robert Hofstadter	USA	Elektronspridning i atomkärnor och nukleonernas struktur
1961	Rudolf Mössbauer	Västtyskland	Mössbauereffekten
1962	Lev Landau	Sovjetunionen	Suprafluiditet
1963	Eugene Wigner	USA	Kvantgruppteori; Skalmodellen inom kärnfysik
	Maria Goeppert-Mayer	USA
	J. Hans D. Jensen	Västtyskland
1964	Charles H. Townes	USA	Maser och laser
	Nikolaj G. Basov	Sovjetunionen
	Aleksandr M. Prochorov	Sovjetunionen
1965	Shinichiro Tomonaga	Japan	Kvantelektrodynamik
	Julian Schwinger	USA
	Richard Feynman	USA
1966	Alfred Kastler	Frankrike	Atomspektroskopi
1967	Hans Bethe	USA	Teorin för kärnreaktioner, energiproduktion i stjärnor
1968	Luis Alvarez	USA	Partikelfysik
1969	Murray Gell-Mann	USA	Kvarkmodellen
1970	Hannes Alfvén	Sverige	Magnetohydrodynamik
1970	Louis Néel	Frankrike	Antiferromagnetism
1971	Dennis Gabor	Storbritannien	Holografi
1972	John Bardeen	USA	BCS-teorin
	Leon Cooper
	Robert Schrieffer
1973	Leo Esaki	Japan	Tunneleffekt
	Ivar Giæver	Norge/USA	Tunneleffekt
	Brian D. Josephson	Storbritannien	Josephson-effekt
1974	Martin Ryle	Storbritannien	Radioastronomi
1974	Antony Hewish	Storbritannien	Pulsar
1975	Aage Bohr	Danmark	Kärnfysik
	Ben R. Mottelson	Danmark
	James Rainwater	USA
1976	Burton Richter	USA	J/ψ-partikel
1976	Samuel C.C. Ting	USA	J/ψ-partikel
1977	Philip W. Anderson	USA	Magnetism
	John H. van Vleck	USA
	Sir Nevill F. Mott	Storbritannien
1978	Pjotr Kapitsa	Sovjetunionen	Suprafluiditet
	Arno Penzias	USA	Kosmisk bakgrundsstrålning
	Robert Woodrow Wilson	USA	Kosmisk bakgrundsstrålning
1979	Sheldon Glashow	USA	Svag växelverkan
	Steven Weinberg	USA
	Abdus Salam	Pakistan
1980	James Cronin	USA	För upptäckten av brott mot fundamentala symmetrier (CP-brottet) i det neutrala K-meson systemet
1980	Val Fitch	USA
1981	Nicolaas Bloembergen	USA	Laserspektroskopi
	Arthur L. Schawlow	USA	Laserspektroskopi
	Kai Siegbahn	Sverige	Elektronspektroskopi
1982	Kenneth G. Wilson	USA	Kritisk punkt
1983	Subramanyan Chandrasekhar	USA	Chandrasekhargränsen
1983	William A. Fowler	USA	Chandrasekhargränsen
1984	Carlo Rubbia	Italien	Upptäckten av W- och Z-bosonerna
1984	Simon van der Meer	Nederländerna	Upptäckten av W- och Z-bosonerna
1985	Klaus von Klitzing	Västtyskland	Kvant-Halleffekt
1986	Ernst Ruska	Västtyskland	Elektronmikroskopet
	Gerd Binnig	Västtyskland	Sveptunnelmikroskopet
	Heinrich Rohrer	Schweiz	Sveptunnelmikroskopet
1987	J. Georg Bednorz	Västtyskland	Högtemperatursupraledare
1987	K. Alexander Müller	Schweiz	Högtemperatursupraledare
1988	Leon M. Lederman	USA	Myonneutrino
	Melvin Schwartz
	Jack Steinberger
1989	Norman F. Ramsey	USA	Maser
	Hans G. Dehmelt	USA	Jonfälla
	Wolfgang Paul	Västtyskland	Jonfälla
1990	Jerome I. Friedman	USA	Kvarkar
	Henry Way Kendall	USA
	Richard E. Taylor	Kanada
1991	Pierre-Gilles de Gennes	Frankrike	Flytande kristaller
1992	Georges Charpak	Frankrike	Partikeldetektor
1993	Russell A. Hulse	USA	Gravitationsvågor
1993	Joseph Taylor	USA	Gravitationsvågor
1994	Bertram N. Brockhouse	Kanada	Neutrondiffraktion
1994	Clifford G. Shull	USA	Neutronspektroskopi
1995	Martin L. Perl	USA	Tau-lepton
1995	Frederick Reines	USA	Neutrino
1996	David M. Lee	USA	Suprafluiditet i helium-3
	Douglas D. Osheroff
	Robert C. Richardson
1997	Steven Chu	USA	Laserkylning
	William D. Phillips	USA
	Claude Cohen-Tannoudji	Frankrike
1998	Robert B. Laughlin	USA	Fraktionell kvant-Halleffekt
	Daniel C. Tsui	USA
	Horst L. Störmer	Tyskland
1999	Gerardus 't Hooft	Nederländerna	Svag växelverkan
1999	Martinus J.G. Veltman	Nederländerna	Svag växelverkan
2000	Zjores Alfjorov	Ryssland	Optoelektronik
	Herbert Kroemer	Tyskland	Optoelektronik
	Jack S. Kilby	USA	Den integrerade kretsen
2001	Eric Cornell	USA	Bose–Einstein-kondensation
	Carl Wieman	USA
	Wolfgang Ketterle	Tyskland
2002	Raymond Davis Jr.	USA	Neutrinoastronomi
	Masatoshi Koshiba	Japan	Neutrinoastronomi
	Riccardo Giacconi	USA	Röntgenastronomi
2003	Alexej A. Abrikosov	USA	Supraledning
	Anthony J. Leggett	USA
	Vitalij L. Ginzburg	Ryssland
2004	David J. Gross	USA	Stark växelverkan
	H. David Politzer
	Frank Wilczek
2005	Roy J. Glauber	USA	Optisk koherens
	John L. Hall	USA	Laserspektroskopi
	Theodor W. Hänsch	Tyskland	Laserspektroskopi
2006	John C. Mather	USA	Kosmisk bakgrundsstrålning
2006	George F. Smoot	USA	Kosmisk bakgrundsstrålning
2007	Albert Fert	Frankrike	Jättemagnetoresistans
2007	Peter Grünberg	Tyskland	Jättemagnetoresistans
2008	Yoichiro Nambu	USA	"för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken"
	Makoto Kobayashi	Japan	"för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar"
	Toshihide Maskawa	Japan
2009	Charles K. Kao	Kina/Storbritannien	"för banbrytande insatser angående ljustransmission i fibrer för optisk kommunikation"
	Willard S. Boyle	Kanada	"för uppfinningen av en avbildande halvledarkrets – CCD-detektorn"
	George E. Smith	USA
2010	Andre Geim	Nederländerna	"för banbrytande experiment rörande materialet grafen"
2010	Konstantin Novoselov	Ryssland/Storbritannien	"för banbrytande experiment rörande materialet grafen"
2011	Saul Perlmutter	USA	"för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor"
	Adam Riess	USA
	Brian Schmidt	Australien/USA
2012	David Wineland	USA	"för banbrytande experimentella metoder som möjliggör mätning och styrning av enstaka kvantsystem"
2012	Serge Haroche	Frankrike
2013	François Englert	Belgien	"för den teoretiska upptäckten av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar"
2013	Peter Higgs	Storbritannien
2014	Isamu Akasaki	Japan	"för uppfinningen av effektiva blå lysdioder vilka möjliggjort ljusstarka och energisnåla vita ljuskällor"
	Hiroshi Amano	Japan
	Shuji Nakamura	USA
2015	Takaaki Kajita	Japan	"för upptäckten av neutrinooscillationer, som visar att neutriner har massa”
2015	Arthur McDonald	Kanada
2016	David J. Thouless	Storbritannien/USA	”för teoretiska upptäckter av topologiska fasövergångar och topologiska materiefaser”
	Duncan Haldane
	John M. Kosterlitz
2017	Rainer Weiss	USA	”för avgörande bidrag till LIGO-detektorn och observationen av gravitationsvågor”
	Barry Barish
	Kip Thorne
2018	Arthur Ashkin	USA	”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för den optiska pincetten och dess tillämpning på biologiska system”
	Gérard Mourou	Frankrike	”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik”, särskilt ”för deras metod att alstra högintensiva, ultrakorta optiska pulser”
	Donna Strickland	Kanada
2019	James Peebles	USA	"för teoretiska upptäckter inom fysikalisk kosmologi"
	Michel Mayor	Schweiz	"för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna”
	Didier Queloz	Schweiz
2020	Roger Penrose	Storbritannien	"för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin"
	Reinhard Genzel	Tyskland	"för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”
	Andrea Ghez	USA
2021	Syukuro Manabe	Japan	"för fysikalisk modellering av jordens klimat, kvantitativ analys av variationer och tillförlitlig förutsägelse av global uppvärmning"
	Klaus Hasselmann	Tyskland
	Giorgio Parisi	Italien	"för upptäckten av hur oordning och fluktuationer samverkar i fysikaliska system från atomära till planetära skalor"
2022	Alain Aspect	Frankrike	"för experiment med sammanflätade fotoner som påvisat brott mot Bell-olikheter och banat väg för kvantinformationsvetenskap"
	John Clauser	USA
	Anton Zeilinger	Österrike
2023	Pierre Agostini	Frankrike/USA	"för experimentella metoder som genererar attosekundpulser av ljus för studier av elektrondynamik i materia"^[3]
	Ferenc Krausz	Ungern/Österrike
	Anne L'Huillier	Frankrike/Sverige
2024	John Hopfield	USA	"för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk"^[4]
	Geoffrey Hinton	Storbritannien

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden

Referenser

Nobelstiftelsen – komplett lista över fysikprisen
The politics of excellence, beyond the nobel prize; R. Friedman ; 2002
Nobel Century: a biographical analysis of physics laureates, in Interdisciplinary Science Reviews, by Claus D. Hillebrand ; June 2002; No 2. p. 87-93

Noter

^ ”Alfred Nobels testamente”. Nobelstiftelsen. 27 november 1895. https://www.nobelprize.org/alfred-nobel/alfred-nobels-testamente/. Läst 21 oktober 2018.
^ [a b] ”Facts on the Nobel Prize in Physics” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physics/. Läst 9 oktober 2024.
^ ”Nobelpriset i fysik 2023”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 3 oktober 2023. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2023/213182-press-release-swedish/. Läst 3 oktober 2023.
^ ”Nobelpriset i fysik 2024”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 8 oktober 2024. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2024/press-release/. Läst 8 oktober 2024.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Nobelpriset i fysik.
Bilder & media

[1] ”Alfred Nobels testamente”. Nobelstiftelsen. 27 november 1895. https://www.nobelprize.org/alfred-nobel/alfred-nobels-testamente/. Läst 21 oktober 2018.

[:0-2] [a b] ”Facts on the Nobel Prize in Physics” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physics/. Läst 9 oktober 2024.

[3] ”Nobelpriset i fysik 2023”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 3 oktober 2023. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2023/213182-press-release-swedish/. Läst 3 oktober 2023.

[4] ”Nobelpriset i fysik 2024”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 8 oktober 2024. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2024/press-release/. Läst 8 oktober 2024.

[1]

[2]

[3]

[4]