Hoppa till innehållet

Mexikansk-amerikanska kriget

Från Wikipedia
Mexikansk–amerikanska kriget

Carl Nebels målning föreställande slaget vid Veracruz.
Ägde rum 25 april 1846–2 februari 1848
Plats Texas, New Mexico, Kalifornien; norra, centrala och östra Mexiko; Ciudad de México
Resultat
  • Amerikansk seger
    Freden i Guadalupe Hidalgo
    • Slut på alla konflikter mellan Texas och Mexiko
  • Territoriella
    ändringar
    Mexikansk överlåtelse
    Stridande
    USA USA
    Republiken Kalifornien (1846)
    Mexiko Mexiko
    Befälhavare och ledare
    USA James K. Polk
    USA Winfield Scott
    USA Zachary Taylor
    USA Robert E. Lee
    USA Stephen Watts Kearny
    USA John D. Sloat
    USA William J. Worth
    USA Philip Kearny
    USA Robert F. Stockton
    USA Joseph Lane
    USA Franklin Pierce
    USA Matthew Calbraith Perry
    USA Ulysses S. Grant
    USA Thomas Childs
    USA Millard Fillmore
    USA Kit Carson
    William B. Ide
    Mexiko Antonio López de Santa Anna
    Mexiko Mariano Arista
    Mexiko Pedro de Ampudia
    Mexiko José María Flores
    Mexiko Mariano G. Vallejo
    Mexiko José Castro
    Mexiko Nicolás Bravo
    Mexiko José Joaquín de Herrera
    Mexiko Andrés Pico
    Mexiko Manuel Armijo
    Mexiko Martin Perfecto de Cos
    Mexiko Pedro Maria Anaya
    Mexiko Agustin Jeronimo de Iturbide y Huarte
    Mexiko Gabriel Valencia
    Mexiko Joaquin Rea
    Mexiko Mariano Paredes
    Styrka
    1846: 8 613[1]
    1848: 32 000 soldater
    59 000 milismän[2]
    c. 34 000–60 000 soldater[3]
    Förluster
    ca 13 283 soldater ca 16 000 soldater

    Mexikansk–amerikanska kriget[a] eller mexikanska kriget[b][c] hade sin bakgrund i de expansiva territoriella ambitioner som USA via sitt sändebud Joel R. Poinsett framlade till den mexikanska regeringen redan 1822. Ytterligare en konflikt uppstod mellan Texas och Mexiko på grund av att slavägandet hade avskaffats i landet 1824. Texas frigjorde sig från Mexiko med hjälp av frivilliga från USA och bildade Republiken Texas 1836, bland annat med syftet att behålla rätten att ha slavar. År 1845 blev Texas en del av USA. USA försökte köpa sig land av Mexiko men utan framgång. USA ansåg att Rio Grande skulle utgöra gränsen mellan delstaten Texas och Mexiko medan Mexiko ansåg att gränsen skulle dras vid Rio Nueces. 1846 tog USA ett gränsintermezzo i den omstridda regionen (La Mesilla) som förevändning att förklara krig mot Mexiko.

    USA:s president James K. Polk gav general Zachary Taylor order att sätta trupper mellan de båda floderna och Mexiko krävde en reträtt. Striderna började då mexikanerna fångade en amerikansk budbärare 24 april 1846. Mexikanska trupper började beskjuta Fort Brown 3–9 maj 1846 och gränsstrider bröt ut i slaget vid Palo Alto och slaget vid Resaca de la Palma. President Polk gick då till kongressen och krävde en krigsförklaring mot Mexiko. USA förklarade krig mot Mexiko 13 maj 1846 och Mexiko förklarade officiellt krig mot USA 23 maj samma år.

    USA började att invadera Mexiko på flera fronter. Flottan skickade general John D. Sloat till Kalifornien (Alta California), general Stephen W. Kearny intog staden Santa Fe i New Mexico och Robert F. Stockton intog städerna Los Angeles och San Diego.

    General Zachary Taylor tog huvudstyrkan över Rio Grande för att gå in i hjärtat av Mexiko och vann slaget vid Monterrey. Mexikos president Antonio López de Santa Anna gick personligen norrut för möta invasionsstyrkan och han mötte Taylor i slaget vid Buena Vista 22 februari 1847 som Mexiko förlorade. General Winfield Scott ledde nästa amerikanska invasionsstyrka och påbörjade ett anfall från havet mot staden Veracruz vilket ledde till belägringen av Veracruz. Han marscherade sedan vidare mot Mexikos huvudstad Ciudad de México. Efter att ha vunnit slaget vid Cerro Gordo och slaget vid Chapultepec intog han Mexikos huvudstad.

    Freden i Guadalupe Hidalgo gjorde slut på kriget 2 februari 1848.

    Mexikanska landavträdelser som resultat av mexikanska kriget.

    Mexiko förlorade 55 % av sitt territorium (ungefär de nuvarande staterna Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona och New Mexico, totalt 2 400 000 km²) och i landet spred sig en bitterhet mot USA. Mexikos president Antonio López de Santa Anna tvingades i landsflykt.

    I USA blev Zachary Taylor nationalhjälte och efter valet 1848 blev han president. Trots detta rådde i USA delade meningar om kriget där det i nord ansågs vara ett sätt för syd att slippa slavfrågan. I söder sågs kriget som ett frihetskrig och balansen mellan nord och syd var därmed rubbad. Enligt Missourikompromissen 1820 som innebar att i delstater norr om 36:e breddgraden, undantaget Missouri, skulle slaveriet vara förbjudet. De nya staterna som kom med i USA efter kriget hade dock inte skrivit på kompromissen vilket innebar att då slavfrågan åter dök upp kunde en kompromiss inte nås.

    Många av de amerikanska officerare som slogs sida vid sida och även var vänner privat, skulle bara några år senare bli fiender i amerikanska inbördeskriget. Bland dessa fanns Ulysses S. Grant, Ambrose E. Burnside, Stonewall Jackson, George E. Meade, Robert E. Lee, James Longstreet samt Jefferson Davis, den sistnämnde Amerikas konfedererade staters president.

    Uniformer för amerikanska (till vänster) och mexikanska soldater (till höger). Modernt historiskt återskapande.

    Amerikanska armén

    [redigera | redigera wikitext]

    Den fredstida amerikanska armén uppgick till cirka 7 000 man. Under kriget värvades ca 16 000 nya soldater till den reguljära arméns ordinarie regementen och cirka 11 000 till dess temporära krigsregementen. 73 000 krigsfrivilliga i egna förband (U.S. Volunteers) rekryterades genom delstaterna. Av dessa kom 59 000 man att tjänstgöra i Mexiko. Resten var korttidsenrollerade som aldrig hann lämna Förenta Staterna.[4]

    Organisation

    [redigera | redigera wikitext]

    Förband från den fredstida reguljära armén som tjänstgjorde i Mexiko:

    • 8 infanteriregementen
    • 3 kavalleriregementen
    • 4 artilleriregementen

    Temporära förband från den reguljära armén (1 års värvningsperiod):

    • 9 infanteriregementen
    • 1 kavalleriregemente

    Krigsfrivilliga organiserade av delstaterna:

    • 119 bataljoner och regementen från 28 delstater.[5]
    Amerikanskt kavalleri anfaller under slaget vid Resaca de la Palma.

    Den reguljära amerikanska armén bestod av officerare utbildade vid krigsskolan West Point och värvade soldater från samhällets lägsta klasser, med en mycket hög andel invandrare. Det fanns hos den stora allmänheten en djup misstro mot den reguljära armén med dess "aristokratiska" officerskår och dess "utländska legoknektar". Det fanns ett demokratiskt etos, som sade att den bästa armén bestod av vanliga medborgare som vid krig frivilligt tog upp vapen för sitt land som en medborgerlig och patriotisk plikt. De som gick ut som frivilliga i mexikansk–amerikanska kriget uttryckte detta etos i praktisk handling. Krigsfrivilligförbanden var också till sin sammansättning helt annorlunda än den reguljära armén. De bestod av lokalt rekryterade medborgarsoldater där vänner, grannar och släktingar kunde tjänstgöra i samma förband, medan officerarna ofta tillsattes genom manskapets val. De kom oftast från medelklassen och såg ned på de uniformerade proletärerna i den reguljära armén.[6][7][8]

    Under kriget fanns det djupa spänningar mellan den reguljära armén och de frivilliga förbanden. De reguljära officerarna menade att de frivilliga var ansvarslösa och utan disciplin, som genom bristande ordning förstörde sin utrustning och gjorde sig själva sjuka. De frivilliga å sin sida, ansåg att den reguljära armén bestod av militärmaskiner som inte kunde tänka själv.[7] George B. McClellan uttryckte sin motvilja mot alla frivilliga officerare som hade högre grad än han själv och fick under mexikansk–amerikanska kriget en avsmak för frivilliga soldater och officerare, särskilt för politiker som han ansåg inte bry sig det minsta om disciplin eller utbildning.[9] De frivilliga officerarna å sin sida, menade att den reguljära officerskåren satte sig på höga hästar och höll sig på avstånd från sina frivilliga kamrater. Arméns ledning och förvaltning låg i de reguljäras händer, menade man, och de frivilliga fick aldrig rättvisa eller erkännande.[10] Den reguljära arméns soldater tog ibland hämnd på arroganta och tyranniska officerare genom att skjuta ner dem i skydd av stridens hetta. De frivilliga såg med fasa på de kroppstraff som utdömdes i den reguljära armén och vägrade själva ofta att underkasta sig bestraffningar eller lyda order som de inte gillade.[11]

    Mexikanska armén

    [redigera | redigera wikitext]

    Den mexikanska arméns fredstida styrka var ca 32 000 man. Den steg under kriget till ca 50 000 man.[12]

    Organisation

    [redigera | redigera wikitext]

    Den fredstida mexikanska armén bestod 1846 av ca 19 000 man reguljära trupper (permanentes).[13]

    • 12 infanteriregementen
    • 8 kavalleriregementen
    • 1 dragonbrigad
    • 3 artilleribrigader
    • 1 ingenjörsbataljon

    Vid sin sida hade den permanenta armén, den aktiva milisen (activos) om ca 11 000 man. Den aktiva milisen skulle i teorin endast mobiliseras vid krig, men i praktiken var den ständigt tjänstgörande även i fredstid. Den aktiva milisen stod under befäl av officerare från den reguljära armén.[13]

    • 9 infanteriregementen
    • 6 kavalleriregementen

    Dessutom fanns det ytterligare cirka 1 200 man dragones de cuera vid den norra indiangränsen.[13]

    Mexikansk infanterist 1847.

    Den mexikanska armén var vid krigsutbrottet 1846, i dåligt skick. Utrustning och beklädnad var ytterst bristfällig och infanteriet var fortfarande beväpnat med musköter från 1810-talet. Arméns stridstaktik hade dessutom inte förändrats sedan den spanska tiden.[14] Manskapet bestod huvudsakligen av bönder som antingen var utskrivna eller tvångsvärvade.[15] Utskrivningen skedde genom lottdragning bland de värnpliktiga, som i princip omfattade alla ogifta eller barnlösa män mellan 18 och 40 års ålder. Undantagen var dock många och det var lätt att muta sig till frisedel. Följaktligen bestod arméns meniga soldater nästan bara av fattiga peoner. Den obligatoriska tjänstgöringstiden var sex år.[16] Klyftan mellan manskapet och officerarna var mycket stor. Officerskåren bestod till stor del av aristokrater, som hade föga intresse av soldaternas liv eller välfärd.[15] Som en konsekvens så var soldaterna ofta utsatta för misskötsel och övervåld av officerskåren, som inte sällan försnillade deras löner. Därför deserterade många soldater, medan andra plundrade civilbefolkningen för att få något att leva av.[14] Vad som framförallt kännetecknade den mexikanska armén var den stora mängden kvinnor, soldaderas (hustrur eller fästmör till de meniga soldaterna), många med barn i släptåg, som under marschen åtföljde trupperna. Det var soldaderas som i praktiken ansvarade för arméns underhållstjänst och genom sina insatser kompenserade för bristerna i den mexikanska arméns logistiska organisation.[15][17]

    1. ^ engelska: Mexican-American War
      spanska: guerra mexicano-estadounidense eller guerra de Estados Unidos-México
    2. ^ engelska: Mexican War
    3. ^ I Mexiko även kallat nordamerikanska interventionen (intervención norteamericana),
      amerikanska interventionen i Mexiko (intervención estadounidense en México)
      eller 1847 års krig (guerra del 47)
    1. ^ (på engelska) The American Army in the Mexican War: An Overview, PBS, 14 mars 2006, http://www.pbs.org/kera/usmexicanwar/war/american_army.html, läst 13 maj 2012 
    2. ^ (på engelska) The U.S.-Mexican War: Some Statistics, Descendants of Mexican War Veterans, 7 augusti 2004, http://www.dmwv.org/mexwar/mwstats.htm, läst 13 maj 2012 
    3. ^ (på engelska) The Organization of the Mexican Army, PBS, 14 mars 2006, http://www.pbs.org/kera/usmexicanwar/war/mexican_army.html, läst 13 maj 2012 
    4. ^ The U.S.-Mexican War: Some Statistics Descendants of Mexican War Veterans, Hämtad 2011-03-01.
    5. ^ Mexican War Volunteer Units Arkiverad 18 november 2011 hämtat från the Wayback Machine. RootsWeb: NORCAL-L, Hämtad 2011-03-01.
    6. ^ Richard Bruce Winders, The American Army in the Mexican War: An Overview Hämtad 2011-03-01.
    7. ^ [a b] Karen Weaver, Regulars and Volunteers in the U.S.-Mexican War Arkiverad 13 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Hämtad 2011-03-01.
    8. ^ James M. McCaffrey, Army of Manifest Destiny: The American Soldier in the Mexican War, 1846-1848 (New York 1992), s. 199.
    9. ^ George B. McClellan, On Volunteers in the Mexican War Hämtad 2011-03-01
    10. ^ Joe Griffit, Georgians in the War with Mexico, 1846--1848 Hämtad 2011-03-01.
    11. ^ Richard Bruce Winders, Mr. Polk's Army: The American Military Experience in the Mexican War (Texas A & M 1997), s. 63, 85–86.
    12. ^ Thomas L. Purvis, A dictionary of American history (Malden 1997), s. 254.
    13. ^ [a b c] William DePalo, Jr., The Organization of the Mexican Army Hämtad 2011-02-26.
    14. ^ [a b] Rene Chartrand,Santa Anna's Mexican Army 1821-48 (Oxford 2004), s. 7.
    15. ^ [a b c] Donald S. Frazier, Army Life: Mexican Army Hämtad 2011-02-26.
    16. ^ Philip R. N. Katcher & Gerry Embleton, The Mexican-American War, 1846–1848 (Oxford 1976), s. 21.
    17. ^ Kevin R. Young, Finding A Face: El Soldado Mexicano 1835-1848 Hämtad 2011-02-27.

    Externa länkar

    [redigera | redigera wikitext]