Kungsholmen

Den här artikeln handlar om ön. För stadsdelen, se Kungsholmen (stadsdel). För andra betydelser, se Kungsholmen (olika betydelser).

Kungsholmen är en ö i Mälaren i södra Uppland. Kungsholmen ligger i Stockholms innerstad, norr om Riddarfjärden. Ön är uppdelad i fem stadsdelar: Kungsholmen, Marieberg, Fredhäll, Kristineberg och Stadshagen med sammanlagt 61 458 invånare (år 2021). Den utgör huvuddelen av Kungsholmens stadsdelsområde, som även innefattar Essingeöarna.

Ön är omfluten av Riddarfjärden, Mariebergsfjärden, Mariebergssundet, Essingefjärden, Tranebergssund, Ulvsundasjön, Karlbergskanalen, Karlbergssjön, Barnhusviken och Klara sjö. Söder om Kungsholmen ligger öarna Södermalm, Långholmen, och Lilla Essingen. Fastlandet ligger i väst (Brommalandet), nord (Solna socken) och öst (Norrmalm).

Östra delen av ön är ganska låglänt, medan den västra är desto mer kuperad. Den högsta punkten är 47 meter över havet, Stadshagsplan. Ytan är 391 hektar. Öns strandlinje är 8 900 meter lång.

Historik

Från 1400-talet brukades holmen av Gråbrödraklostret^[1] och kallades vid denna tid därför "Munklägret" eller "Munkliderna" (lid med betydelsen sluttning). Troligtvis var "lägret" en förvanskning av "lidern". Munkarna anlade ett tegelbruk vid Rålambshov och förutom detta ägnade de sig åt jordbruk och fiske. I samband med reformationen 1527 hamnade ön i kronans ägo. Den första bebyggelsen uppstod i dalen mellan Kungsklippan och Kronoberget, medan hantverkares verkstäder och industrier uppfördes längs stränderna.

År 1645 fick Munklägret sin första bro. År 1672 fick holmen namnet "Kungsholmen" och bildade en egen församling.^[2]

Kungsholmen var fram till 1700-talet i stort sett obebyggd. O.J. Gjödings "Chartan öfwer Kungsholmen eller Stockholms wästre malm" visar slotten Hornsberg och Christinæberg i nordvästra delen av ön. Mot sydost syns början av ett planerat gatunät med några huvudgator (räknade från norr till söder) som Reparebansgatan (nuvarande Fleminggatan), Stora Kungshomsgatan (nuvarande Kungsholmsgatan) och Hantwärkaregatan (nuvarande Hantverkargatan). I slutet av 1800-talet genomförde Albert Lindhagen den stadsplan (Lindhagenplanen) som fortfarande präglar Kungsholmens stadsbebyggelse.

Ännu vid mitten av 1890-talet var den nordvästra delen av Kungsholmen nästan helt obebyggd, som ett flygfoto från 1896 (taget från en luftballong) visar. De enda byggnaderna som dominerar är några sjukhus som Stockholms sjukhem (tidigare "Hemmet för obotligt sjuka"^{[källa behövs]}), S:t Görans sjukhus och Konradsbergs sjukhus. Mot Ulvsundasjön reser sig nybyggda Stora Bryggeriet (öppnat 1892) och en ödslig Drottningholmsvägen leder över öppna landskap.

Området kring Kungsklippan på Kungsholmens östra sida var fram 1930-talet en lantlig idyll med små stugor och trädgårdar. De som bodde här arbetade huvudsakligen i Bolinders Mekaniska Verkstäder som fanns nedanför klippan vid Klara sjö. På 1930-talet flyttade Bolinders till Kallhäll och HSB byggde genom sin verkställande direktör och arkitekt Sven Wallander de kända höga lamellhusen.

Tullarna på Kungsholmen var Karlbergs tull där gården Mariedal nu står, samt Kungsholmstull som låg först vid S:t Eriksgatan/Fleminggatan och sedan nära nuvarande Fridhemsgatan 18.^[3]

Kungsholms eller Kungsholmens

Det finns idag två olika sätt att namnge något som ligger på Kungsholmen. Dels exempelvis Kungsholms baptistkyrka, Kungsholms församling, Kungsholms hamnplan, Kungsholms kyrka och Kungsholms strand och dels exempelvis Kungsholmens brandstation, Kungsholmens gymnasium/Stockholms Musikgymnasium och Kungsholmens stadsdelsområde – men vad gäller brandstationen och gymnasiet finns även äldre referenser som anger "Kungsholms brandstation" och "Kungsholms gymnasium".^[4]^[5]

Panorama

Panorama över södra Kungsholmen och en del av Nedre Norrmalm, vy från Skinnarviksberget i april 2011.

Se även

Referenser

^ Västra Kungsholmens historia Föreningen Livbojen36
^ “För de handtwerkare, som sig på Kungsholmen nedsatte, utfärdades en särskild ordning den 26 Mars 1677.” (Stockholms Stads Historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag 1828)
^ Västermalmsgallerian Arkiverad 13 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Kungsholmen.info
^ ”Kungsholms brandstation vid invigningen i vagnhallen 1930”. Stockholms digitala stadsmuseum. https://archive.org/details/arkivkopia.se-digstad-SSMASW001737S-0. Läst 3 okt 2022.
^ ”Oroligheterna under våren 1917. Uppsats, historia B, Kungsholms gymnasium, klass S3C”. Stockholmskällan. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/5369. Läst 3 okt 2022.

Vidare länkar

Ivan Oljelund: Det hände på Kungsholmen (1951)
Åke Sandahl: Kungsholmens Chopin (2008)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Kungsholmen.
Bilder & media
Stockholmskällan har media som rör Kungsholmen

[boj-1] Västra Kungsholmens historia Föreningen Livbojen36

[2] “För de handtwerkare, som sig på Kungsholmen nedsatte, utfärdades en särskild ordning den 26 Mars 1677.” (Stockholms Stads Historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag 1828)

[3] Västermalmsgallerian Arkiverad 13 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Kungsholmen.info

[4] ”Kungsholms brandstation vid invigningen i vagnhallen 1930”. Stockholms digitala stadsmuseum. https://archive.org/details/arkivkopia.se-digstad-SSMASW001737S-0. Läst 3 okt 2022.

[5] ”Oroligheterna under våren 1917. Uppsats, historia B, Kungsholms gymnasium, klass S3C”. Stockholmskällan. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/5369. Läst 3 okt 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]