Hoppa till innehållet

Alf Åberg

Från Wikipedia
Alf Åberg
Alf Åberg, 1960.
Född14 juni 1916
Helsingborgs stadsförsamling i Malmöhus län, Sverige
Död19 oktober 2011 (95 år)
Oscars församling i Stockholms län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragArkivarie och historiker

Alf Robert Edvin Åberg, född 14 juni 1916 i Helsingborgs stadsförsamling i Malmöhus län, död 19 oktober 2011 i Oscars församling i Stockholm,[1] var en svensk arkivarie och historiker.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Åberg var son till direktör Edvin Åberg och Annie Åberg, född Killman.[2] Från 1937 var Åberg ledare för den nazistiska organisationen Nordisk ungdom i Helsingborg.[3] Han engagerade sig åter politiskt på 1960-talet, då han satt i styrelsen för borgerliga Samling för Framsteg.[4]

Åberg avlade 1943 filosofie licentiatexamen och blev 1947 filosofie doktor i historia[2] vid Lunds universitet på avhandlingen Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658–1700.[5] Han tjänstgjorde vid Krigsarkivet 1943–1982, som extraordinarie förste arkivarie från 1954 och som krigsarkivarie och chef för Krigsarkivet 1979–1982.[2]

Åberg medverkade i många TV- och radioprogram, bland annat Svar idag, och skrev sedan 1940-talet tidningsartiklar och ett stort antal böcker i historiska ämnen. Han var medarbetare i Svenska Dagbladet under många år, och erhöll år 1982 professors namn.[6]

Alf Åberg invaldes som ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1952,[2] som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1958,[7] som korresponderande ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet 1969[8] och som korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhetsakademien 1989.[2]

Utöver för sin politiska bakgrund[3][4][9][källa behövs] har Åberg kritiserats för sin beskrivning av Skånelandens försvenskning som en snabb och problemfri process.[5][10][11][12]

Alf Åberg är gravsatt på Norra begravningsplatsen i Solna.[13]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658–1700 (1947)
  • Rutger von Ascheberg (1950)
  • Snapphanarna (1951)
  • När byarna sprängdes (1953)
  • Guds gröna ö (1956)
  • Schweiz (1958)
  • När Skåne blev svenskt (1958)
  • Karl XI (1958)
  • I karolinernas spår (1959)
  • Irlands historia (1961)
  • Digerdöden (1963)
  • Klanernas krig (1963)
  • Baskerna – ett frihetsälskande folk (1965)
  • Kapare och sjörövare (1968)
  • De fann Sverige åt oss (1968)
  • Historiska gåtor (1970)
  • Irland sedan 1800 (1971)
  • I snapphanebygd (1975)
  • Vår svenska historia (1978)
  • När svenskarna upptäckte världen (1981)
  • De första utvandrarna (1984)
  • Fångars elände (1991)
  • Svenskarna under stjärnbaneret (1994)
  • Kampen om Skåne under försvenskningstiden (1995)
  • Gustav Vasa (1996)
  • Drömmen om Vinland (1996)
  • Skånes historia (1997)
  • Av annan mening: karolinen Axel Gyllenkrok (1998)
  • Karolinska kvinnoöden (1999)
  • Kvinnorna i Nya Sverige (2000)
  • Tragedin på torget (om Dalupproret 1743) (2002)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  2. ^ [a b c d e] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 651. ISBN 91-975132-7-X .
  3. ^ [a b] ”Åberg fortier sin egen historie” (på danska). Foreningen Skånsk Fremtid. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518092112/http://www.skaanskfremtid.dk/sf_art/sf33_a3.html. 
  4. ^ [a b] ”Populister vill bilda enad front”. Expo. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2007. https://archive.is/20070817181342/http://www.expo.se/2003/48_339.html. Läst 17 augusti 2007. 
  5. ^ [a b] Åberg, Alf (1947). Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658–1700. Försvenskningsproblemet i belysning av det militära organisationsarbetet. Lund: Gleerup .
  6. ^ Minnesruna i Svenska Dagbladet, Familj, s. 29, 2011-11-06.
  7. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 162. ISBN 91-630-4181-2 .
  8. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 239. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  9. ^ Berglund, Joakim (1994). Quisling centralen. Nazismen i Skåne på 30- och 40-talet. ISBN 978-91-630-3025-3 
  10. ^ ”Alf Åberg och den skånska historieskrivningen”. nyhavnsleje.tripod.com. Sällskapet Skånsk Samling. https://nyhavnsleje.tripod.com/alf.html. Läst 28 mars 2024. 
  11. ^ ”Palle Lauring om Alf Åberg”. Föreningen Skånelands Framtid. Arkiverad från originalet den 6 december 1998. https://web.archive.org/web/19981206223728/http://hem1.passagen.se/saxo/Lauring.html. 
  12. ^ ”Palle Laurings uven får det sidste ord”. Foreningen Skånsk Fremtid. Arkiverad från originalet den 26 december 2001. https://web.archive.org/web/20011226171808/http://www.skaanskfremtid.dk/sf_art/sf28_a3.html. 
  13. ^ ”Åberg, Alf Robert Edvin”. Svenska Gravar. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45666345. Läst 17 januari 2019. 
  14. ^ ”Alf Åberg”. Helsingborgs stadslexikon. Helsingborgs kommun. https://stadslexikon.helsingborg.se/alf-berg/. Läst 29 mars 2024. 
  15. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 285, digital avbildning [inloggning kan krävas].

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Alf_Åberg&oldid=54561653”