Stentoftenstenen
Stentoftenstenen, med signum DR 357, är en runsten i Sölvesborgs stad i Listers härad i Blekinge. Inskriftens första del handlar enligt en ganska ny (1989) tolkning om ett blot,[1] och senare delen av inskriften är en förbannelseformel.[2][3]
Stentoftenstenen  | |
 | |
| Signum | DR 357 |
|---|---|
| RAÄ-nr | Sölvesborg 14:1(3) |
| Område | Blekinge |
| Placering | Sölvesborgs kyrkas vapenhus |
| Koordinater | 56°03′43″N 14°36′35″Ö / 56.06201°N 14.60971°Ö |
| Tillkomsttid | ca 500-700 e.Kr |
Runstenen ingår i den betydelsefulla gruppen Blekingestenarna, som tillsammans ger en unik bild av en politiskt och religiöst ledande ätt av namngivna män som möjligen var hövdingar i ett förhistoriskt folkland i Norden före vikingatiden.[4]
Upptäckt och allmän karakteristik
redigeraStenen påträffades 1823 på Sölvesborgs slotts ägor nära Sölvesborgsviken.[5]
Stenen stod länge i en kåltäppa som tillhörde Sölvesborgs slott, på en stenlagd markbit som hette Stentoften, helt nära den gamla borgruinen. Den var omgärdad av fem större skarpkantade stenar som bildade en femkant runt den.[4][5] Stenen kan ha ingått i ett större monument likt Björketorpsstenen tillsammans med andra resta stenar.[6]
Därefter flyttades stenen till Sölvesborgs kyrka. Den är placerad i kyraknsvapenhus. Utanför kyrkan står runstenen Sölvesborgsstenen, DR 356, som även den är flyttad hit.[7]
Datering
redigeraStenen kan dateras till tiden mellan år 520 och 700 e.Kr.[2] Tiden kallas yngre germansk järrnålder i dansk arkeologi och Vendeltid i svensk arkeologi. Språket inskriften brukar räknas som urnordiska, men det är sen urnordiska, stadd i förändring jämfört med den (åtminstone skenbart) enhetliga urnordiskan.[8]
Inskriften
redigera
Inskriften är huggen med den urnordiska futharkens runor och texten löper nerifrån och upp i sex rader, varav de tre sista böjer sig i en båge utmed stenens avrundade topp. Texten anges här efter Riksantikvarieämbetets auktoritativa forskningsplattform Runor.
Runskrift (äldre futhark)[b]:
- ᛅᛁᚢᚺᚼᛒᛟᚱᚢᛗᛦ
ᚾᛁᚢᚺᚨᚷᛖᛋᛏᚢᛗᛦ
ᚺᚼᚦᚢᚹᛟᛚᚼᚠᛦᚷᚼᚠᛃ
ᚺᚼᚱᛁᚹᛟᛚᚼᚠᛦᛗᚼ‐‐ᚢᛋᚾᚢᚺ‐ᛖ
ᚺᛁᛞᛖᛦᚱᚢᛅᛟᛅᛟᚠᛖᛚᚼᚺᛖᚴᚼᚺᛖᛞ
ᛖᚱᚼᚷᛁᚾᛟᚱᛟᚾᛟᛦ
ᚺᛖᚱᛗᚼᛚᚼᛋᚼᛦᚼᚱᚷᛖᚢᚹᛖ(ᛚ)ᚼᛞᚢᛞᛋᛋᚼᚦᚼᛏ
ᛒᚼᚱᛁᚢᛏᛁᚦ[a]
Translitterering av runraden:
- §A niu hᴀborumz ¶ niu hagestumz ¶ hᴀþuwolᴀfz gᴀf j ¶ hᴀriwolᴀfz (m)ᴀ--u snuh-e ¶ hidez runono fe(l)(ᴀ)h ekᴀ hed¶erᴀ §B ginoronoz §C herᴀmᴀlᴀsᴀz ¶ ᴀrᴀgeu we(l)ᴀduds││sᴀ þᴀt §D bᴀriutiþ[2]
Normalisering till urnordiska:
- §A Niu habrumz, niu hangistumz Haþuwulfz gaf j[ar], Hariwulfz … … haidiz runono, felh eka hedra §B ginnurunoz. §C Hermalausaz argiu, Weladauþs, sa þat §D briutiþ.[2]
Översättning till engelska:
- Nine bucks, nine stallions, Haþuwulfar gave fruitful year, Hariwulfar … I, master of the runes(?) conceal here, Hariwulfar … I, master of the runes(?) conceal here §B runes of power. §C Incessantly (plagued by) maleficence, (doomed to) insidious death (is) he who this §D breaks.
Inledningsorden på svenska:
Med nio bockar
med nio hingstar
gav Habuwolfʀ gott år.[c]
En äldre tolking anges också av Riksantikvarieämbetet. Den äldre tolkningen avviker endast i början av inskriften:
Translitterering: §A niuhᴀborumz ¶ niuhagestumz ¶ hᴀþuwolᴀfz gᴀf j ¶ hᴀriwolᴀfz (m)ᴀ--u snuh-e ¶ hidez runono fe(l)(ᴀ)h ekᴀ hed¶erᴀ §B ginoronoz §C herᴀmᴀlᴀsᴀz ¶ ᴀrᴀgeu we(l)ᴀduds| |sᴀ þᴀt §D bᴀriutiþ
Urnordiska: §A <niuha>borumz <niuha>gestumz Haþuwulfz gaf j[ar], Hariwulfz … … haidiz runono, felh eka hedra §B ginnurunoz. §C Hermalausaz argiu, Weladauþs, sa þat §D briutiþ.
Engelska: §A (To the) <niuha>dwellers (and) <niuha>guests Haþuwulfar gave ful year, Hariwulfar … I, master of the runes(?) conceal here §B runes of power. §C Incessantly (plagued by) maleficence, (doomed to) insidious death (is) he who this §D breaks.[2]
Mellanslagen i translittereringarna finns ej i inskriften, utan är en del av den runologiska tolkningens uppdelning i ord.
I translittereringar och normaliseringar syns skrivtecknen z och ʀ. De är historiskt samma fonem. Ett ursprungligt /z/‑fonem blev någon annan sibilant, ofta kallad ”palatalt r”,[9] vars ljudvärde inte är exakt känt. I translitterering och normalisering av vikingatida inskrifter skrivs det ʀ, och i analys av urnordiska inskrifter växlar bruket mellan z och ʀ.
Tecknet ¶ betecknar radbyte, och §A–§D betecknar inskriftsytor.[10] Tecknet ‐ betecknar oläsbar runa.[10] Tecknen || betecknar dubbelläst runa.[10] Tecknen < > betecknar, i normalisering och översättning, runföljd som inte kan tolkas i en för övrigt tolkad inskrift; inom vinkelparentesen står runföljden translittererad".[10]
Tolkning
redigeraI tolkningshänseende består inskriften av tre delar. Om den tredje delen, hidez runono fe(l)(ᴀ)h ekᴀ hed¶erᴀ §B ginoronoz §C herᴀmᴀlᴀsᴀz ¶ ᴀrᴀgeu we(l)ᴀduds, finns sedan länge konsensus om meningen och avsikten, även om många grammatiska detaljer och ord kan tydas olika: avslutningen är en förbannelse över den, som förstör minnesmärket.[6][11]
Den andra delen, hᴀriwolᴀfz (m)ᴀ--u snuh-e, innehåller med säkerhet namnet Hariwulfʀ, men resten av meningen varest HariwulfR är subjekt har inte kunnat tydas.[4] Några runor är skadade och otydliga.[4]
Runologer hade länge svårt att tyda första delen av inskriften. År 1989 framlade Lillemor Santesson en nytolkning, som i det närmaste har skapat konsensus bland runologer.[4][6][11][12]
niu hᴀborumz ¶ niu hagestumz ¶ hᴀþuwolᴀfz gᴀf j
Niu habrumz, niu hangistumz Haþuwulfz gaf j[ar].
Med nio bockar, med nio hingstar, gav HabuwolfR gott år.
De viktigaste punkterna i Lillemor Santessons tolking är följande.
- niu tolkas (liksom i några tidigare tolkningar som räkneordet nio.[1]
- hᴀborumz tolkas som (sen) urnordisk dativ pluralis *haƀrumʀ av *haƀrʀ,[d] *urgermanska *haƀraʀ, ”bock”.[1] ‑o‑ ses som en svarabhaktivokal, vilket är den enda punkt där en förklaring som inte följer en direkt naturlig läsning behöver tillgripas i nytolkningen.[1]
- hagestumz tolkas som dativ pluralis av ett ord motsvarande urgermanska *hangistaʀ, ”hingst”.
- Likheten mellan de fem första runorna i första och andra raden (niuhᴀ och niuha) har förlett forskare att tro, att det är samma ord. Ordet nio upprepas, men i hᴀ och ha finns en skillnad i a‑ljudet. Runan som translittereras ᴀ har utvecklats ur den gamla j‑runan, som hette jāra (”god årsväxt”, ”år”), därför att uddljudande j‑ föll.[8] Stentoftenstenens skapare använde den nya ᴀ‑runan för onasalerat a‑ljud, och den gamla a‑runan *ansuz, för nasalerat a‑ljud; vokalen i namnet *ansuz (åsagud, asagud) blev nasalerad.[8][1] I hagestumz är a‑ljudet nasalerat, och n‑ljudet för det homorgana ‐g‑ skrevs inte ut, vilket är vanligt i runinskrifter.[1]
- Både ”bockar” och ”hingstar” står i instrumentell dativ; blotherren Haþuwolfʀ blotar med nio bockar och nio hingstar.[1]
- Runföljden gestumz har varit ett problem för runologer.[6][1] De har tolkat det som dativ pluralis av ”gäst”, som fanns som gastiz på ett av Gallehushornen.[6][1] Stavningen gestumz skulle ha tytt på ett oväntat tidigt i‐omljud; Lillemor Santessons nytolkning undanröjer den svårigheten.[6][1]
Slutet av inledningen, ”gav HabuwolfR gott år” fordrar ingen omtolkning. Sedan tidigare råder konsensus om att satsen slutar med ett ideogram, en begreppsruna: den ensamma runan j står för ”gott år”, eftersom det gamla namnet jāra hade betydelsen ”(gott) år” (god äring).[4]
Blekingestenarna
redigeraStentoftenstenen är den centrala urkunden grupp på fyra runinskrifter som ger en bild av det första skriftlig belagda väldet i Norden, ett hövdingadöme eller småkungadöme med centrum i Listerlandet.[4] En ätt, som omfattade tre namngivna personer, har tydligen haft politisk makt och har lett kulten (blotet) för god äring; se Blekingestenarna.[4]
Se även
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ Runskriften återges ej helt nöjaktigt på grund av tekniska begräsningar.
- ^ Om inte runtecknen nedan syns behövs ett unicode-typsnitt i din webbläsare eller operativsystem som stödjer unicode-runor (unicode 3.0).
- ^ Den engelska översättningen är den officiella (RAÄ); inledningsraderna har översatts till svenska i den nu (2025) accepterade nytolkningen av dessa rader.
- ^ Asterisk * betecknar rekonstruerad, icke belagd form.
Fotnoter
redigera- ^ [a b c d e f g h i j] Lillemor Santesson, "En blekingsk blotinskrift: en nytolkning av inledningsraderna på Stentoftenstenen. Fornvännen, årgång 84 1989. Sidorna 221–229.
- ^ [a b c d e] ”DR 357”. Runor. Riksantikvarieämbetet. https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=bf455f07-ce67-49d3-823b-a1586631b9e6. Läst 13 februari 2025.
- ^ Runinskrifter i Sverige, Sven B F Jansson, sid 26, Almqvist & Wiksell Förlag AB, 1984, ISBN 91-20-07030-6
- ^ [a b c d e f g h] Henrik Williams, §2 i Eva Nyman Henrik Williams, uppslagsordet ”Lister” i Rosemarie Müller, Heinrich Beck och Dieter Geuenich (redaktörer) Duisburg Heiko Steuer,Reallexikon der Germanischen Altertumskunde, andra upplagan, band 18. Berllin och New York 2001. Sidorna 508–512.
- ^ [a b] ”Runstenarna vid Sölvesborgs kyrka”. fotevikens museum. Arkiverad från originalet den 25 april 2018. https://web.archive.org/web/20180425203405/http://www.fotevikensmuseum.se/sweden/blekinge/solves/solve.htm. Läst 30 mars 2016.
- ^ [a b c d e f] ”Bl 3: Stentoften-sten” (på danska). Runer.ku.dk. Köpenhamns universitet. https://runer.ku.dk/q.php?p=runer/genstande/genstand/353. Läst 15 februari 2025.>
- ^ ”Runinskrifter.net – DR 356”. www.runinskrifter.net. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200810012809/https://www.runinskrifter.net/signum/DR/356. Läst 18 september 2019.
- ^ [a b c] Sven B F Jansson, Runinskrifter i Sverige. Stockholm 1984. Sidorna 20–22. ISBN 91-20-07030-6.
- ^ Elias Wessén, Svensk språkhistoria I: Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955. Sidan 25.
- ^ [a b c d] ”Begrepp och principer”. Runor. Riksantikvarieämbetet. https://www.raa.se/hitta-information/runor/begrepp-och-principer-for-translitterering/. Läst 14 februari 2025.
- ^ [a b] Michael Schulte, ”[https://www.jstor.org/stable/20658421 Ein kritischer Kommentar zum Erkenntnisstand der Blekinger Inschriften]”. Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Literatur, band 135, häfte 4, 2006. Sidorna 399-412.
- ^ ”Stein von Stentoften” (på tyska). RuneS – „Runische Schriftlichkeit in den germanischen Sprachen“. Niedersächsischen Akademie der Wissenschaften zu Göttingen. https://runesdb.de/find/92. Läst 16 februari 2025.