Rubidium är ett grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Rubidium
Nummer
37
Tecken
Rb
Grupp
1
Period
5
Block
s
K

Rb

Cs
KryptonRubidiumStrontium
[Kr] 5s1
37Rb



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa85,4678 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet1 532 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt312,46 K (39 °C)
Kokpunkt961 K (688 °C)
Molvolym5576 × 10-6 /mol
Smältvärme2,192 kJ/mol
Ångbildningsvärme72,216 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie235 (265) pm
Kovalent radie211 pm
van der Waalsradie244 pm
JonisationspotentialFörsta: 403,0 kJ/mol
Andra: 2 633 kJ/mol
Tredje: 3 860 kJ/mol
Fjärde: 5 080 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 5s1
e per skal2,8,18,8,1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1
Oxider (basicitet)Rb2O (stark bas)
Elektronegativitet0,82 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturKubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ljudhastighet1 300 m/s
Elektrisk konduktivitet7,79·106 A/(V × m)
Magnetismsvagt paramagnetiskt
Mohs hårdhet0,3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Rubidiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
85Rb 72,168 %
Stabil
86Rb syntetisk 18,65 dagar β-
γ
1,775
1,0767
87Sr
87Rb 27,835 % 4,7×1010 år β- 0,283 87Sr
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historia

redigera

Rubidium upptäcktes första gången av Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff i Heidelberg 1861 genom att använda spektroskopi. På grund av de ljusa röda linjerna i strålningen valde de ett latinskt namn, rubidus, som har betydelsen mörkröd. Bunsen var även den förste att framställa metalliskt rubidium, vilket han gjorde genom reduktion av rubidiumklorid med kalium.

Användning

redigera

Rubidium utnyttjas framför allt i oscillatorer till atomur (rubidiumbaserade oscillatorer är avsevärt billigare än cesiumbaserade men inte fullt så stabila) och vid datering av meteoriter. Rubidiumhalider har haft medicinsk användning mot depressioner och rubidiumklorid används som oktantalshöjare i bensin.

Alkalimetallerna, som har en ensam valenselektron, är av intresse för partikelfysiker eftersom de i detta liknar väte, som kan lösas med Schrödingerekvationen. Rubidium (i gasform) är ofta den praktiskt mest användbara alkalimetallen i sådana experiment.

Förekomst och framställning

redigera

Rubidium är inte särskilt sällsynt[1] men brukar sällan bilda egna mineral utan följer oftast kaliummineral. Man vet att ca 25 procent av alla rubidiumatomer är den radioaktiva isotopen 87Rb. Denna isotop, som har en halveringstid på 47 miljarder år, sönderfaller i 87Sr och all 87Sr i universum har tillkommit på detta sätt. Eftersom solsystemet är mycket yngre finns det mesta 87Rb kvar. När en meteorit bildas stängs 87Rb in och det 87Sr som bildas likaså. Förhållandet mellan mängderna av de båda isotoperna ger således ett mått på meteoritens ålder.

Med halogenider bildar rubidium salterna rubidiumfluorid, rubidiumklorid och så vidare.

Metallen kan framställas genom reduktion av rubidiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C.

Referenser

redigera
  1. ^ Hägg G. 1963, Allmän och oorganisk kemi, avsnitt 25-2a sidan 609, Almqvist & Wiksell, Uppsala

Källor

redigera
  • Astronomy November 2003
  • Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Externa länkar

redigera