Landsfiskal
Landsfiskal var i Sverige en rättsvårdande kunglig (statlig) tjänsteman, som bland annat fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. Landsfiskalen hade sitt arbetsområde på landsbygden och i vissa städer under landsrätt, till skillnad från stadsfogde och stadsfiskal som verkade i större städer.
Bakgrund
redigeraI samband med omorganisationen av fögderiförvaltningen 1 januari 1918 infördes beteckningen landsfiskal istället för den tidigare benämningen länsman på samma ämbete. Samtidigt fördes landsfiskalerna organisatoriskt in under respektive länsstyrelse.
Chefer över landsfiskalerna blev landsfogden, som ersatte de tidigare kronofogdarna. Dessförinnan hade kronofogdarna lytt under justitiekanslern, som var landets riksåklagare fram till 1948. Länsmännen, som före 1918 hjälpte och lydde under kronofogden som dennes anställda, togs bort 1918, eftersom landsfiskalen tog över både kronofogdens och länsmannens uppgifter. Landsfiskalerna avskaffades den 1 januari 1965 enligt Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.[1] Åklagarverksamheten överfördes till en distriktsåklagare, exekutionsverksamhet till en utmätningsman i en ny kronofogdemyndighet och övrig verksamhet till statliga polismyndigheter i samband med förstatligandet av den dittills huvudsakligen kommunala polisen i Sverige.
Vid tiden strax före landsfiskalsämbetets avskaffande fanns landsfiskaler i 331 landsfiskalsdistrikt (antalet den 1 januari 1964),[2] där de var åklagare, polischefer och utmätningsmän. Som åklagare och polischefer lydde de under landsfogden, i övrigt under länsstyrelsen. För att bli landsfiskal fordrades under senare år juris kandidatexamen eller distriktsåklagarexamen samt genomgången polischefsutbildning. Landsfiskalen tillsattes (enligt instruktionen den 14 december 1917) av Kunglig Majestäts befallningshavande.[3], det vill säga landshövdingen eller överståthållaren.
Distrikt
redigeraVarje landsfiskalsdistrikt hade en anställd landsfiskal som lydde under landshövdingen. Landsfiskalen utgjorde allmän åklagare inom sitt distrikt.[3]
Den första indelningen i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 januari 1918 (enligt beslut den 7 september 1917).[4] Antalet landsfiskalsdistrikt utgjorde samma datum 491 stycken (enligt förordningen skulle antalet vara 489 men två stycken länsmansdistrikt blev landsfiskalsdistrikt på övergångsstat). Antalet länsmansdistrikt, som ersattes av landsfiskalsdistrikt, utgjorde 522 stycken år 1910.[5]
En ny indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 oktober 1941 (enligt kungörelsen den 28 juni 1941) och antalet distrikt minskades till 408 (jämfört med 490 distrikt år 1930).[6][7] Denna ersattes i sin tur av en ny indelning (kungörelsen den 1 juni 1951, SFS 1951:316) som trädde i kraft den 1 januari 1952, i samband med kommunreformen 1952, och antalet distrikt minskades till 341. I landsfiskalsdistriktsindelningen 1952 ingick 77 av rikets 133 städer.[8]
Den 1 januari 1965 upphörde landsfiskalsdistrikten att existera, och de ersattes av polisdistrikt, åklagardistrikt samt kronofogdedistrikt.[9][10][11]
Lagar
redigera-
SFS 1917:687 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt. -
SFS 1917:903 med instruktion för landsfogdar. -
SFS 1941:682 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ ”Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.”. Svensk författningssamling. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1964323-om-fullgorande-_sfs-1964-323/. Läst 18 oktober 2015.
- ^ (
PDF) Statistisk årsbok för Sverige 1964. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1964. sid. 4. https://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1964.pdf. Läst 4 juli 2023
- ^ [a b] Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för landsfiskalerna; given Stockholms slott den 14 december 1917 Svensk författningssamling 1917:903.
- ^ Transumt av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län, angående rikets indelning i fögderier och landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 7 december 1917 Svensk författningssamling 1917:687.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1920, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden; Folkmängdens fördelning efter hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1923. sid. 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1920_1.pdf. Läst 26 oktober 2014 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 20* - 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 1 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Kungl. Maj:ts kungörelse angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 28 juni 1941 Svensk författningssamling 1941:682.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Svensk författningssamling 1964:113: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i polisdistrikt; given Stockholms slott den 23 april 1964.
- ^ Svensk författningssamling 1964:345: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i åklagardistrikt; given Stockholms slott den 29 maj 1964.
- ^ Svensk författningssamling 1964:366: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i kronofogdedistrikt; given Stockholms slott den 29 maj 1964.
