Johan av Gent

Johan av Gent (engelska: John of Gaunt), född 24 juni 1340 i Gent, död 3 februari 1399 på Leicester Castle, var hertig av Lancaster, Edvard III och Filippa av Hainaut tredje överlevande son.

Han kallas av Gent då han föddes i Gent i Flandern.

Johan av Gent
Hertig av Lancaster
Porträtt utfört cirka 1593.
Hertig av Akvitanien (John II)
Regeringstid	2 mars 1390 – 3 februari 1399
Företrädare	Rikard II
Kung av Kastilien (tronpretendent)
Regeringstid	29 januari 1372 – 8 juli 1388
Gemål	Blanche av Lancaster (g. 1359; d. 1368) Constance av Kastilien (g. 1371; d. 1394) Katherine Swynford (g. 1394)
Barn	Filippa, drottning av Portugal Blanche Plantagenet Edward Planatagenet Elizabeth av Lancaster Henrik IV av England Katarina av Lancaster Henrik Beaufort Thomas av Exeter Joan Beaufort, hertiginna av Westmorland
Ätt	Huset Plantagenet (från födseln) Huset Lancaster (som han grundade)
Far	Edvard III
Mor	Filippa av Hainaut
Född	6 mars 1340 Saint Bavo's Abbey, Gent, Flandern
Död	3 februari 1399 Leicester Castle
Begravd	15 mars 1399 Gamla Sankt Paulskatedralen, London
Heraldiskt vapen

Biografi

Kenilworth Castle, en massiv borg som gavs omfattande modernisering och där det byggdes en ny storsal under Johan av Gents ägarskap efter 1350.

Han blev hertig av Lancaster genom äktenskapet (1359) med sin släkting Blanche (de var bryllingar, barnbarns barnbarn till Henrik III), en titel som gav sin bärare stor självständighet från kronan. Johan blev en mycket rik prins med trettio slott och enorma lantegendomar i England och Frankrike. Hans hushåll var i storlek och organisation jämförbart med en monarks.

Efter den äldre brodern, Edvard, den svarte prinsens död, blev Johan allt mäktigare. Han beskyddade den religiöse reformatorn John Wyclif, med vars mål Johan sympatiserade. Gents herravälde sammanföll dock med ett ökat missnöje mot hans inflytande. Vid den tid då de engelska trupperna började gå mot bakslag i Hundraårskriget mot Frankrike och Edvard III:s inrikespolitik hade blivit impopulär på grund av hög beskattning och kungens kärleksaffär med Alice Perrers, så förknippades det bristande styret med hertigen av Lancaster. Dessutom hade kungen och prinsen av Wales hjältestatus tack vare sina framgångar på slagfälten, medan Johan av Gent inte hade några sådana militära bedrifter, som möjligtvis kunnat förbättra hans rykte.

Då kung Edvard III dog (1377) och Johans unge brorson, den tioårige Rikard II, blev kung, ökade Gents inflytande ytterligare, men misstron förblev och somliga misstänkte att han skulle försöka gripa makten över tronen själv. Han gjorde stora ansträngningar för att försäkra att han aldrig skulle förknippas med motståndet mot Rikard, men som faktisk härskare under Rikards omyndighetstid, ledde några okloka beslut angående beskattning till bondeupproret 1381, under vilket upprorsmännen förstörde hans magnifika palats Savoy Palace.

1386 sände Rikard, som nu tagit mera makt själv, Johan som ambassadör till Spanien. Kris utbröt nästan omedelbart och 1387 hade Rikards misskötsel av landet lett det till inbördeskrigets rand. Endast Johan av Gent kunde, då han återvänt till England, upprätta en kompromiss mellan Lords Appellant och kung Rikard, vilket ledde till en period av stabilitet och relativ harmoni. Under 1390-talet återupprättades Johan av Gents rykte som en som värnade om rikets bästa. Gent avled 1399.

Familj

Johan av Gent äter måltid med Johan I av Portugal, för att diskutera en gemensam anglo-portugisisk invasion av Kastilien (från Jean de Wavrins Chronique d'Angleterre).

Johan gifte sig 1359 med Blanche av Grosmont, hertiginna av Lancaster, hon avled 1369. 1371 gifte sig Johan med Constanza av Kastilien, dotter till kung Peter I av Kastilien, vilket gav honom anspråk på Kastiliens tron, något som han misslyckades med.

Under tiden fick Johan av Gent fyra barn med en älskarinna, Katherine Swynford (vars syster gifte sig med poeten Geoffrey Chaucer). Constanza dog 1394 och han gifte sig med Katherine 1396 eller 1397, och deras barn, släkten Beauforts, legitimerades, men förhindrades från att ärva tronen. Den äldste sonen John, fick senare ett barnbarn, Margaret Beaufort, vars son kom att bli Henrik VII av England.

Johan av Gents legitime son från det första äktenskapet, Henrik Bolingbroke visade sig vara en sämre diplomat än fadern och Rikard II landsförvisade honom från riket 1398. Då Johan av Gent avled 1399 beslagtog kronan hans egendomar. Detta ledde till att Bolingbroke återvände, avsatte den impopuläre Rikard och själv intog tronen som Henrik IV av England (1399–1413).

Barn

Illustration över hur Johan av Gent och hans första hustru var tremännningar.

• Med Blanche av Lancaster:
  • Filippa Plantagenet (1360–1426), g.m. kung Johan I av Portugal (1357–1433)
  • John Plantagenet (1362–1365)
  • Elizabeth Plantagenet (1364–1426), g.m. (1) John Hastings, 3:e earl av Pembroke (1372–1389); (2) John Holland, 1:e hertig av Exeter (1350-1400); (3) John Cornwall, 1:e baron Fanhope (död 1443)
  • Edward Plantagenet (1365–1368)
  • John Plantagenet (1366–136?)
  • Henrik IV av England (1367–1413), g.m. (1) Mary de Bohun (1369–1394); (2) Johanna av Navarra (1368–1437)
  • Isabel Plantagenet (1368–136?)
• Med Constanza av Kastilien:
  • Catalina Plantagenet (1372–1418), g.m. kung Henrik III av Kastilien (1379–1406)
  • John Plantagenet (1372–1375)
• Med Katherine Swynford:
  • John Beaufort (1373–1410), earl av Somerset, g.m. Margaret Holland (1385-1429)
  • Henrik Beaufort (1375–1447)
  • Thomas Beaufort (1377–1426), hertig av Exeter, g.m. Margaret Neville
  • Joan Beaufort (1379–1440), grevinna av Westmoreland, g.m. (1) Robert Ferrers, 3:e baron Ferrers av Wemme (död 1396); (2) Ralph Neville, 1:e earl av Westmorland (1364–1425)

Anfäder

16. Kung Henrik III av England

8. Kung Edvard I av England

17. Eleonora av Provence

4. Kung Edvard II av England

18. Kung Ferdinand III av Kastilien

9. Eleonora av Kastilien

19. Johanna I av Ponthieu

2. Kung Edvard III av England

20. Kung Filip III av Frankrike (även 28.)

10. Kung Filip IV av Frankrike

21. Isabella av Aragonien (även 29.)

5. Isabella av Frankrike

22. Kung Henrik I av Navarra

11. Drottning Johanna I av Navarra

23. Blanka av Artois

1. Johan av Gent

24. Johan I, greve av Hainaut

12. Johan II, greve av Hainaut

25. Aleid av Holland

6. Vilhelm I, greve av Hainaut

26. Henrik V, greve av Luxemburg

13. Filippa av Luxemburg

27. Margareta av Bar

3. Filippa av Hainaut

28. Samma som 20.

14. Karl av Valois

29. Samma som 21.

7. Johanna av Valois

30. Kung Karl II av Neapel

15. Margareta av Anjou

31. Maria Arpad av Ungern

Johan av Gent i skönlitteraturen

I Shakespeares pjäs Richard II, framförs detta kända tal för England av rollfiguren Johan av Gent på dödsbädden.

This royal throne of kings, this scepter'd isle,

This earth of majesty, this seat of Mars,

This other Eden, demi-paradise,

This fortress built by Nature for herself

Against infection and the hand of war,

This happy breed of men, this little world,

This precious stone set in the silver sea,

Which serves it in the office of a wall,

Or as a moat defensive to a house,

Against the envy of less happier lands,

This blessed plot, this earth, this realm, this England,

This nurse, this teeming womb of royal kings,

Fear'd by their breed and famous by their earth

   —Akt II, scen i,42-54 
   (The Tragedy of King Richard II på Wikisource)

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John of Gaunt, tidigare version.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Johan av Gent.