Jemen

Jemen, alternativt Yemen (arabiska: اليَمَن, al-Yaman), formellt Republiken Jemen (al-Jumhuriyya al-Yamaniyya), är en stat på södra Arabiska halvön i sydvästra Asien. Jemen har landgränser i norr till Saudiarabien och i öster till Oman och har en lång kust mot Arabiska havet i sydöst och Röda havet i väst.

Republiken Jemen الجمهوريّة اليمنية al-Jumhuriyya al-Yamaniyya
Flagga Statsvapen
Valspråk: Inget
Nationalsång:  Förenad republik
läge
Huvudstad (även största stad)		Sanaa
Officiellt språk		arabiska
Statsskick		republik
-	President	Rashad al-Alimi
-	Premiärminister	Ahmad Awad bin Mubarak
Självständighet		samgående
-	Erkänd	22 maj 1990
Area
-	Totalt	527 970 km² (48:e)
-	Vatten (%)	Försumbart
Befolkning
-	års uppskattning	23 580 000 (51:a)
-	Befolkningstäthet	44,7 inv./km² (133:e)
BNP (PPP)		2011 års beräkning
-	Totalt	$58 218 milj (82:e)
-	Per capita	$2 457
HDI (2021)		▼ 0,455 (183:e)
Valuta		jemenitisk rial (YER)
Tidszon		UTC+3
Topografi
-	Högsta punkt	Jabal An-Nabi Shu'Ayb, 3 760 m ö.h.
Kör på		Höger
Nationaldag		22 maj
Nationalitetsmärke		YAR
Landskod		YE, YEM, 887
Toppdomän		.ye
Landsnummer		967

Jemen är det område i Sydarabien som antikens grekiska och romerska geografer kallade "Det lyckliga Arabien", Arabia felix på latin.

Motorfordon från Jemen bär nationalitetsmärket YAR enligt FN:s konvention och nationalitetsbeteckningarna YE respektive YEM enligt ISO 3166.

Etymologi

Det finns olika teorier om bakgrunden till hur Jemen, al-Yaman, fick sitt namn. En vanlig uppfattning är att det har sitt ursprung i ett ord för 'höger' men i betydelsen 'söder'. Ordet 'yaman' (يَمَن) har samma rot, y-m-n, som 'höger', 'yamin' (يَمِين), och verkar ha använts så, men i det sammanhang som get Jemen sitt namn har betydelsen alltså avsett väderstrecket 'söder'. Andra menar att det kan ha sitt ursprung i ordet yumn (يُمْن) och ha betydelsen gynnsam eller lycklig, vilket då också kan kopplas till antikens latinska namn på området "Arabia felix". En ytterligare teori säger att namnet kan härledas till ett av Noas barnbarn.

Historia

Jemens historia är sedan 8:e århundradet f.Kr. framför allt kännetecknad av handeln med rökelse och de därpå grundade kungarikena. Det mest betydande av dessa var Saba med sin huvudstad Marib. Redan långt före Kristi födelse hade landskapet Jemen med åkerbruk och handel nått en hög blomstring. Befästade städer, borgar och tempel hade rest sig. Men under den hellenistiska tiden förlorade landet huvudkällan för sitt välstånd, monopolet på den indiska handeln, och därmed blev det snart slut på Sydarabiens glansfulla dagar. Så småningom började en långsam nedgång för de antika rikena utmed "rökelsevägen". Vid medeltidens början hade tyngdpunkten för den arabiska halvöns politiska makt förskjutits norrut till kustlandet Hijaz med städerna Mecka, Medina och Taif.

Romarriket försökte att erövra Jemen 24 f.Kr, men misslyckades med att lägga sabéerna under Augustus herravälde. Himyariterna lyckades på 200-talet än en gång ena landet men blev 525 erövrat av kung Ela Asbeha från det aksumitiska riket i Abessinien. Den sydarabiska feodaladeln, som var missnöjd med det främmande beroendet, vände sig senare till Persiska riket för att få hjälp. Den persiske kungen Khusrov I skickade en truppstyrka till landet och kunde i förening med den upproriska adeln förjaga den abessinske ståthållaren. Efter detta stod Jemen, visserligen nästan endast till namnet, under persiskt övervälde.

Jemen anslöt sig 628 till profeten Muhammeds lära och folket anammade fort islam. Inom Kalifatet blev Jemen dock en randstat. Detta gynnade uppkomsten av flera regerande dynastier på 800-talet varav den mest betydelsefulla var shiaislamiska zayditerna vilka skulle härska i norra Jemen ända till 1962. När tyngdpunkten av handelsvägen mellan Medelhavet och Indien på 800-talet försköts från Irak till Egypten började också i Jemen det ekonomiska uppsvinget. Sin glanstid upplevde landet under rasuliderna ända in på 1400-talet.

Med portugisernas upptäckt av sjövägen till Indien förlorade Jemen i betydelse för världshandeln, men genom öppnandet av Suezkanalen på 1800-talet hamnade Jemen åter i stormakternas blickpunkt. I mitten av 1800-talet besatte Storbritannien Aden och södra Jemen, medan det Osmanska riket intog den norra delen av landet. Britternas styre varade fram till 1967 då de lämnade Aden och det självständiga Sydjemen bildades. Norra Jemen kunde under zayditerna 1911 hävda sin oavhängighet gentemot osmanerna och bildade kungariket Jemen vid första världskrigets slut 1918. Imamernas konservativa regim ledde till störtandet av zayditerna 1962 och till utropandet av Arabrepubliken Jemen. Efter detta inleddes visserligen en modernisering av landet, men de ekonomiska problemen kunde i själva verket inte lösas på grund av den snabba befolkningstillväxten.

Genom ett samgående mellan Nordjemen och Sydjemen lyckades man 1990 förena länderna till ett rike, Republiken Jemen. Gemensam president blev Ali Abdullah Saleh som varit president i Nordjemen sedan 1978.

Jemen efter 1990

De första parlamentsvalen efter enandet skedde 1993, då Abd Aziz Abd Ghani som ledare för General People’s Congress (GPC) vann 123 mandat. Islah, en koalition mellan islamister och stamhövdingar vann 62 mandat och Jemens socialistparti vann 56 mandat. Presidenten utsåg 1994 Abd Aziz Abd Ghani att bilda regering med stöd från islamistkoalitionen. Detta ledde till ett två månaders långt inbördeskrig mellan Nord- och Sydjemen 1994 som slutade med nederlag för de sydliga stridskrafterna och att Saleh åter dominerade hela Jemen. Efter detta har tryck- och organisationsfrihet kraftigt kringskurits i Jemen.

Terrorgrupper i Jemen

Al-Qaida-celler har genomfört attacker i Jemen sedan 1992. Islamiska armén av Aden-Abyan (IAA) bildades av återvändande jemenitiska Afghanistansoldater och har varit al-Qaida-ansluten sedan sent 1990-tal. IAA genomförde attacker mot västerländska turister och krigsskepp i Jemen mellan 1998 och 2002. Regeringens tillslag mot al-Qaida-celler började 2001.

I januari 2009 slogs de saudiarabiska och jemenitiska al-Qaida-grenarna i Jemen samman och kallade sig Al-Qaida på den Arabiska halvön (AQAP). De har som mål att etablera en islamisk stat på den Arabiska halvön.

Sedan 2009 har USA genomfört flera bomb- och drönarattackar mot Al-Qaida i Jemen, men har då även träffat civila och amerikanska medborgare. Vid en attack mot ett påstått Al Qaida-träningsläger 2009 träffade USA istället en by och dödade 55 till 60 civila varav 28 barn. Den 14 januari 2010 förklarade Jemen öppet krig mot al-Qaida. Striderna med al-Qaida eskalerade ytterligare under det jemenitiska upproret 2011, med jihadister som angrep Abyans guvernörat och förklarade det som ett emirat. En andra våldsvåg började 2012.

Det fullskaliga inbördeskriget från 2015 (se nedan) ledde till uppkomsten av nya sunnitiska islamistiska grupper (Al-Qaida, Islamiska staten (ISIS) som genomför självmordsbombningar i shiitiska huthi-moskéer. Shiitiska Huthi-rebeller har anklagat Saudiarabien för att ge stöd till salafistgrupper för att undertrycka zaidism i Jemen. I februari 2016 sågs Al-Qaidas styrkor och Saudiarabiska koalitionsstyrkor slåss sida vid sida mot huthi-rebeller.

I juni 2019 infångades ISIS-ledaren i Jemen, Abu Osama al-Muhajir, av den saudiarabiskt ledda interventionen i Jemen, med stöd av USA.

Upproret 2011

Ett fredligt uppror startade i januari 2011 och följde samma mönster som andra samtidiga revolter i arabvärlden. Den 2 februari lovade president Saleh att han inte skulle kandidera igen när hans mandat löpte ut i slutet av 2013. Protesterna som utgått från universitetet i Sanaa och spridit sig från huvudstaden till Aden i söder och Saada i norr fortsatte. Minst 41 demonstranter uppges ha dödats och omkring 200 skadats när regeringsvänliga styrkor öppnade eld mot dem under en protestaktion i Jemens huvudstad Sanaa den 18 mars 2011. Demonstranterna hade samlats nära universitetet efter fredagsbönen för att kräva president Salehs avgång. President Saleh utsattes för ett attentat den 3 juni 2011 och lämnade landet för att få akut vård i Saudiarabien för de skador han då fick. Han återvände till Jemen efter tre månader vilket ledde till nya strider i Sanaa mellan regimens elitförband och de oppositionella.

Saleh lämnade den 23 november 2011 hälften av makten till vicepresidenten Abd Rabu Mansur Hadi efter att ett avtal nåtts under medling av Saudiarabien där han garanterades åtalsfrihet. I de södra delarna fick al-Qaida ett starkt fäste efter Salehs avgång, något som Saleh varnat för skulle ske, och eventuellt också själv bidragit till. USA samarbetade med den nya regimen för att bekämpa al-Qaida, som valde att kalla sig ansar al-sharia för att attrahera stöd i det klanbaserade samhället.

Hadi valdes den 21 februari 2012 till landets president och efterträdde därmed Saleh. Han tog över presidentposten vid en ceremoni den 25 februari 2012 i närvaro av Saleh.

Huthikonflikten och inbördeskrig

Huthirörelsen i norra Jemen var en deltagande part i upproret 2011 mot Saleh främst för att tillgodose zayditernas intressen. De var därför kritiska till att Saleh ersattes av sunnimuslimen Hadi.

År 2014 övertog de shiitiska huthirebellerna kontrollen över huvudstaden Sanaa. Efter en tid av förhandlingar, där president Hadi erkände att han förlorat makten, avgick han som president i januari 2015 och flydde till Saudiarabien. Han återetablerade dock sitt styre med bas i Aden i den sunnitiskt dominerade södra delen av landet där även AQAP kontrollerar områden i öster. I mars 2015 erövrade huthimilisen landets tredje största stad Taiz och intog några dagar senare flygplatsen i Aden.

I mars 2015 började Saudiarabien och andra arabstater luftangrepp mot huthirebellerna för att återupprätta Hadi och hans regering. I augusti 2015 landdsatte en saudiledd arabstatskoalition marktrupper i hamnstaden Aden och drev ut huthierna ur södra Jemen. Den fick stöd från Usa, Storbritanninen och Frankrike med logistik och underrättelsetjänst.

I december 2017 utbröt strider i huvudstaden Sanaa mellan huthirebellerna och GPC. Striderna resulterade i att GPC:s ledare och Jemens förutvarande president Saleh dödades. De Salehtrogna förenades sig med saudikoalitionen och tillsammans började de en offensiv mot Hodeidah som är en hamnstad för huvudförsörjningen av Jemen. Efter sex månaders intensiva strider överenskom parterna om vapenvila.

I början av 2018 utbröt strider i södra Jemen mellan president Hadis styrkor och organisationen Southern Transitional Council som är understödd av Förenade Arabemiraten. Under krigets gång uppstod ett omfattande kolerautbrott i landet.

I september 2019 skedde drönarattacker mot två oljeanläggningar i Saudiarabien och huthierna uppgav att de hade utfört attackerna. USA:s utrikesminister Mike Pompeo hävdade att Iran låg bakom attackerna. Några konkreta bevis för detta presenterade han inte och Irans utrikesministerium förnekade all inblandning.

Huthierna angrep 2021 Marib som är regeringssidans sista fäste i norr och centrum för den omkringliggande oljerika provinsen. Luftkriget mellan huthierna och saudikoalitionen trappades upp 2022.

Huthirebellerna och dess tre främsta ledare terrorstämplades i januari 2021 av USA.

President Hadi lämnade ifrån sig makten i april 2022 till ett presidentledarråd för att styra landet

Humanitär kris

Enligt FN (2022) har konflikten i Jemen orsakat världens största humanitära kris där 24,1 miljoner människor – 80 % av landets befolkning – behöver humanitär hjälp och skydd.

Geografi

Jemen.

Landet gränsar till Röda havet i väst, Adenviken och Arabiska havet i söder, Oman i öst och Saudiarabien i norr. På andra sidan av Bab al-Mandab, sundet mellan Adenviken och Röda havet, ligger Djibouti och Eritrea på endast några få kilometers avstånd. Detta sund är en av de mest trafikerade farlederna i världen.

Innanför den smala kustremsan Tihama utmed Röda havet stiger terrängen brant till en ökenplatå på omkring 2500 m höjd ö h genomskuren av bergskedjor med bergstoppar på nära 4000 m. Platån sluttar sakta mot det inre av arabiska halvön. På sommaren förekommer sand- och dammstormar.

Klimat

Klimatet är mycket varmt och fuktigt längs kusterna; tempererat i de västra bergstrakterna med monsunregn; extremt varmt och torrt ökenklimat i det inre av landet. Här förekommer betydande temperaturskillnader särskilt mellan natt och dag. På sommaren kan dagstemperaturen gå upp till 40 grader, under vintern kan temperaturen på nätterna nå under fryspunkten.

Politik

En shiitisk grupp, känd som huthirebeller, tog 2014 kontroll över huvudstaden Sanaa och övertog regeringsmakten. President Abd Rabbuh Mansour Hadi flydde till Aden. Med stöd av Saudiarabien och andra Gulfstater, är Hadi den officiella ledaren för en provisorisk regering med säte i Aden. Huthierna har kämpat för att uppnå internationell legitimitet med de flesta länder som fortfarande erkänner Hadi som Jemens president.

1991 års konstitution föreskriver att presidenten väljs genom folkröstning från minst två kandidater och skall godkännas av minst 15 ledamöter av parlamentet. Premiärministern utses i sin tur av presidenten och måste godkännas av två tredjedelar av parlamentet. Presidentskapet är sju år. Rösträtt är allmän för personer som är 18 år och äldre.

Homosexualitet är olagligt i Jemen och straffbart med dödsstraff.

Human Rights Watch har rapporterat om diskriminering och våld mot kvinnor i Jemen, liksom om avskaffandet av en lägsta tillåtna ålder att ingå äktenskap för kvinnor på femton år. Istället gäller efter avskaffandet början på puberteten (tolkad av vissa så lågt som nio år) som ett krav för att kvinnor ska kunna ingå äktenskap.

Administrativ indelning

Jemen är indelat i 19 provinser (muhafazat):

• Abyan, Aden, Amran, al-Bayda, ad-Dali, Dhamar, Hadhramaut, Hajjah, al-Hudayda, Ibb, al-Jawf, Lahij, al-Mahrah, al-Mahwit, Marib, Sadah, Sanaa, Shabwah och Taizz.

Ekonomi

Jemen, som är en stat som bildades då två av världens fattigaste länder förenades, har befunnits sig i mycket svåra omständigheter då utgångsläget var ytterst svårt utrikespolitiskt och ännu värre ekonomiskt. Att samordna olika samhälls- och ekonomiska system har inte gått smärtfritt. Ekonomin har i stor utsträckning varit beroende av understöd från utlandet och av de inkomster som jemeniter i arbete utomlands har skickat till hemlandet.

Jordbruksproduktionen och åkerbruket hindras av de minor som finns kvar i jorden efter kriserna. Den ensidiga exporten och oljeprisets fluktuation gör att landets ekonomi är mycket sårbar.

Jemens viktigaste exportprodukt, arbetskraft, syns inte i varuhandelsstatistiken. Gästarbetare från Jemen förekommer i grannländerna i hundratusental.

Av Jemens exportprodukter har nästan 85 % sitt ursprung i råolja, andra exportprodukter är kaffe och bomull. De viktigaste exportländerna är Kina, Sydkorea, Singapore och Saudiarabien. Både i Nord- och Sydjemen började den kommersiella produktionen av petroleum först år 1987 och efter det har Jemen blivit ett intressant objekt för den internationella oljebranschen.

Importen omfattar bland annat livsmedel (30 %), maskiner och transportmedel (23 %) samt förädlade produkter (16 %). De viktigaste importländerna är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och USA.

Regeringen har sedan år 1997 förverkligat Världsbankens och Internationella valutafonden IMF:s strukturuppbyggnadsprogram som i samverkan med det höjda världsmarknadspriset på olja förbättrade Jemens makroekonomiska situation. Det huvudsakliga skälet till bekymmer för regeringen är fortsättningsvis att diversifiera den ekonomiska strukturen och att få utländska investeringar till landet. Inom jordbruksproduktionen minskar Jemens självförsörjningsgrad och katodlingarna breder ut sig på bekostnad av de tidigare centrala exportprodukterna bomull, frukt och grönsaker.

Naturtillgångar

Petroleum, fisk, saltsten, marmor; små fyndigheter av kol, guld, bly, nickel och koppar; brukbar jord i väster.

Demografi, sociala förhållanden

Efter sammanslutningen 1990 har Jemen strävat efter att komma bort från kategorin ”världens fattigaste länder”. Nationalprodukten och möjligheterna till grundutbildning har också framskridit, och barndödligheten och analfabetismen har minskat. Av kvinnorna kan 56 % läsa och av männen 87 %. Som en följd av de investeringar som har gjorts på hälsovårdsfältet ligger barndödligheten på 65 döda av tusen, och den förväntade livslängden har stigit till 57 år. Trots framstegen är Jemens samhälleliga och ekonomiska utveckling fortsättningsvis beroende av utländskt bistånd.

Läskunnighet i Jemens befolkning över 15 års ålder 1995-2015 enligt UNESCO Institute of Statistics.

Under kriget vid Persiska viken gjorde det stöd som Jemen gav till Irak att de utländska biståndsprogrammen skars ner, också Sovjetunionens sönderfall minskade på stödet. År 2003 hade Jemen åter fått gott om utvecklingsbistånd från olika håll. Centrala biståndsgivare är Japan, Qatar, andra arabländer och EU.

Jemens landsomfattande problem är en vidsträckt och strukturell fattigdom som skapar grogrund för interna oroligheter. Att få fattigdomen att minska är en utmaning, i synnerhet på landsbygden. Man uppskattar att 29 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.^{[källa behövs]}

För att utnyttja naturresurser så som olja och gas och de utländska investeringar som är nödvändiga förutsätts politisk och ekonomisk stabilitet, vilket Jemen saknar. Jemen har med UNDP:s medverkan försökt klargöra sin utvecklingsstrategi för biståndsgivarländerna. Behovet av utvecklingsstöd är tudelat: omedelbart bistånd för social utveckling (bland annat livsmedel) och långsiktiga investeringsprogram för utvecklandet av landets industriella produktion och infrastruktur. Utveckling av produktion som är oberoende av olja kunde råda bot på landets arbetslöshetssiffror.^{[källa behövs]}

Jemen idag har idag inte förändrats sedan 1970-talet. Än idag är Jemen ett starkt patriarkaliskt land där männen styr och kvinnorna är underordnade. Förutom att det är patriarkaliskt finns i Jemen i dag en del terrororganisationer som styr och förvärrar en redan svår situation. Fattigdomen drabbar främst kvinnor och barn. Utöver patriarkatet och fattigdomen härjar många sjukdomar och parasiter i Jemen. Unga flickor gifts bort och blir tidigt med barn vilket leder till att många dör när de skall föda sitt barn på grund av att de har för små bäcken. Jemen har plats 144 på listan i jämställdhet i rankinglistan från Global gender report. En lista som tar upp 144 av världens länder i jämställdhet. Denna plats har Jemen haft länge.

FN:s utvecklingsmål

• Av åldersklassen i grundskola (2000–2001): 97 %
• Läskunniga 15–24-åringar: 66,7 %
• Flickor/pojkar i grundskola: 0,60
• Andelen kvinnor av arbetskraften (förutom i jordbruket): 7 %
• Antalet kvinnliga folkvalda: 1
• Dödlighet bland barn under 5 år/1000 levande födda: 107
• Mödradödlighet (barnsängsdöd) per 100 000 förlossningar: 850
• Insjuknade i tuberkulos/100 000 invånare: 70
• Ton koldioxidutsläpp/invånare: 1,1
• Telefonabonnemang, mobila eller fasta/100 invånare: 3,0
• Internetanvändare/100 invånare: 0,1

Källa: UNDP Human Development Report 2003

Kultur

Jemen är en genuin arabstat vad gäller såväl språk som kultur. Befolkningen består mest av araber men vid kusten i Tihamaområdet finns ”svarta araber” som är ättlingar till forna slavar och östafrikanska utvandrare. Sydasiater förekommer främst i Jemens sydliga delar. Islam är den största religionen och majoriteten av folket är muslimer och av dessa är en dryg tredjedel zayditer, en gren inom shiaislam, och resten sunnimuslimer. Arabiska är det officiella språket men engelska talas i omfattande utsträckning. Samhället är starkt patriarkaliskt med polygami och en stor barndödlighet.

Efter sammanslutningen 1990 har landet moderniserats betydligt men gamla stamseder och bruk går fortsättningsvis att se i gatubilden. Jemeniterna använder traditionella dräkter och tuggar på den narkotiska kat-växten på eftermiddagarna.^{[källa behövs]} Att tugga kat ingår också i jemenitisk affärskultur för att främja beslutsfattandet, men man förväntar sig inte att utlänningar ska delta.^{[källa behövs]}

Unescos världsarv i Jemen:

• Gamla staden i Shibam
• Gamla staden i Sanaa
• Den historiska staden Zabid

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2019	N/A
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2019	168 av 180
Transparency International	Korruptionsindex 2018	176 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	177 av 189

Externa länkar

• *Bilder från Nordjemen - Etnografiska Museet