Jeja Sundström

svensk trubadur och skådespelare

Gertrud Agneta Jeja Sundström, tidigare Gertrud Agneta Sundström, född 27 september 1943 i Stensele församling i Lappland,[1] är en svensk trubadur och skådespelare.

Jeja Sundström
Jeja Sundström på Stockholms Visfestival i Kungsträdgården i Stockholm i juli 2015.
FödelsenamnGertrud Agneta Sundström
Född27 september 1943 (81 år)
Stensele, Storumans kommun[1]
GenreVisor
RollMusiker, skådespelare
InstrumentSång, gitarr, piano
ArtistsamarbetenStefan Demert, Bengt Sändh, Torgny Björk, Ove Engström, Pär Sörman, YTF
WebbplatsOfficiell webbplats
Utmärkelser

Biografi

redigera

Sundström växte upp i Storuman som dotter till avdelningschefen Per Sundström och dennes hustru Inez, född Pettersson. I barndomen sjöng Sundström i skolkören och kyrkokören hemma i Storuman. Hon spelade gitarr, piano och sjöng visor men tänkte inte satsa på någon artistkarriär. I stället hamnade hon som telefonistTeleverket i Storuman. Hon flyttade till Stockholm 1962 där hon fortsatte inom Televerket.

1963 anmälde hon sig till talangtävlingen Flugan och gick till final, hon fick smak för att uppträda inför publik och kom att bli en flitig gästartist på Vispråmen Storken i Stockholm. Hon gav ut några EP-skivor med schlagers i mitten av 1960-talet och spelade in sitt första visalbum Ulf-Peder Olrog på Jejas sätt 1965, tolkningar av Ulf Peder Olrogs visor. Artist på heltid blev hon inte förrän 1971 då hon ingick i gruppen "Visor och bockfot" med Stefan Demert (hennes sambo under 8 år), Sid Jansson och Björn Ståbi. Samarbetet med Stefan Demert fortsatte under hela 1970-talet och pågick med jämna mellanrum ända fram till dennes död 2018[3]. Hon var ordförande i Yrkestrubadurernas förening 1975–1976.

Hon har också framträtt flitigt i radio bland annat som sommarpratare, och som sångerska i radioprogrammet Visan vi inte minns tillsammans med Margareta Kjellberg och Peder Svan. I början av 1980-talet deltog hon i det populära underhållningsprogrammet Gäster med gester där hon fick visa prov på sin komiska fantasi. Revydirektören Tjadden Hällström engagerade henne för rollen som flygvärdinna i farsen Far och flygSkandiateatern i Norrköping 1991, mer fars blev det på Intiman i Stockholm 1997 där hon spelade rådmansfrun i Spanska flugan.

Jeja Sundström tilldelades Nils Ferlin-Sällskapets trubadurpris 2001.[4] Flera av hennes mest kända inspelningar finns återutgivna på samlingsplattan Musik vi minns 2001.

Diskografi

redigera
  • 1965 – Ulf Peder Olrog på Jejas sätt
  • 1972 – Jejas jörpa
  • 1973 – På begäran: Violen från Flen och andra visor av Ulf Peder Olrog
  • 1973 – YTF på Gröna Lund (med hela YTF)
  • 1975 – Jeja & Stefan (med Stefan Demert)
  • 1978 – Sidensammettrasalump (med Stefan Demert)
  • 1979 – Sockerdrick - Swänska pekoral (med Bengt Sändh)
  • 1980 – Visan vi inte minns (med Margareta Kjellberg och Peder Svan)
  • 1981 – Gustaf Fröding vol 3 (med Torgny Björk)
  • 1981 – Till Anna (med Stefan Demert)
  • 1984 – Folknöjet (med Demert och andra artister)
  • 1993 – Tjugofyra Ruben Nilson (med Demert och andra artister)
  • 1998 – Fredmans sånger (med andra artister)
  • 1998 – Stjärnorna kvittar det lika (med Torgny Björk)
  • 2001 – Visor & o-visor
  • 2001 – Musik vi minns: Jeja Sundström (samling)
  • 2004 – Visituder (med Ove Engström och Pär Sörman)

Filmografi

redigera

Priser och utmärkelser

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ läs online, visanisverige.se , läst: 16 maj 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Trubaduren Stefan Demert död”. Arkiverad från originalet den 11 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180711132836/http://www.unt.se/kultur-noje/trubaduren-stefan-demert-dod-5027218.aspx. Läst 11 juli 2018. 
  4. ^ [a b] Nils Ferlin-Sällskapet: Ferlin-pristagare och trubadurpristagare Arkiverad 18 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ”Lappland Hall of Fame”. Arkiverad från originalet den 9 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160209101142/http://www.lappland-hall-of-fame.se/STORUMAN.html. Läst 18 juni 2017. 

Källor

redigera

Externa länkar

redigera