Wikipedia

Ingemar Stenmark

svensk alpin skidåkare

Jan Ingemar Stenmark, född 18 mars 1956 i Joesjö i Tärna församling, Västerbottens län, är en av tidernas allra främsta alpina skidåkare med sammanlagt två OS-guld, fem VM-guld och 86 världscupsegrar i disciplinerna slalom och storslalom. Han tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj 1975 och 1978. Hans aktiva karriär varade från 1973 till 1989.[1]

Ingemar Stenmark
Ingemar Stenmark, June 2014-P6170012-1.jpg
Ingemar Stenmark 2014.
LandSverige, Sverige
SportSlalom, storslalom
Född18 mars 1956 (68 år)[1]
Joesjö
Längd181 cm
Diverse
VärldscupdebutDecember 1973
Aktiva år1973–1989
Olympiska spelen
Deltagande3
Medaljer3
Guldmedaljer2
Världsmästerskap
Deltagande7
Medaljer4
Guldmedaljer3
Världscupen
Säsonger16
Vinster86 (46 GS, 40 SL)
Pallplatser155
        Medaljer
Alpin skidsport, herrar
Olympiska spel
Guld Lake Placid 1980 Storslalom
Guld Lake Placid 1980 Slalom
Brons Innsbruck 1976 Storslalom
Världsmästerskap
Guld Garmisch-Partenkirchen 1978 Slalom
Guld Garmisch-Partenkirchen 1978 Storslalom
Guld Wilmington 1980 Slalom
Guld Wilmington 1980 Storslalom
Guld Schladming 1982 Slalom
Silver Schladming 1982 Storslalom
Ingemar Stenmark med Lindsey Vonn under Världscupen i alpin skidåkning 2015/2016 i Hammarbybacken i Stockholm 2016.

I en SIFO-undersökning 1999 bland svenska folket valdes Stenmark till "Århundradets främsta svenska idrottsman". I samband med millennieskiftet utsågs han till Sveriges näst bäste idrottsman genom tiderna av Svenska Idrottsakademin, efter Björn Borg. Framgångarna under 1970-talet bidrog till den så kallade "Stenmarksfebern", som innebar en byggboom vid flertalet svenska alpina skidanläggningar fram till slutet av 1980-talet.[2]

Stenmark är delägare i det svenska sportmärket Spektrum, grundat i Åre 2012. Tillverkare av skidglasögon och solglasögon.[3]

Biografi

redigera

Bakgrund

redigera

Stenmark är son till banläggare Erik Stenmark (1931–1991) och Gunborg Stenmark (född Hansson, 1935–2020).[4][5] Då Stenmark var fem år flyttade familjen från Joesjö till den nybyggda villan på Slalomvägen i närbelägna Tärnaby.[6] Familjen Stenmark blev granne med familjen Strand, där den unge Stig så småningom skulle komma att bli Ingemars klubbkompis i den lokala skidklubben – Tärna IK Fjällvinden.

Ingemar Stenmark började som åttaåring tävla i utförsåkning då han 1965 vann Kalle Anka-trofén, och även Kalle Anka Cup 1970 och 1972, i Duved.[2][6] Stenmarks vinst 1972 innebar också att han upptäcktes av Hermann Nogler, som sedan blev tränare åt honom. Året efter tog Stenmark sina första världscuppoäng.[7]

 
Stenmark under storhetsåren.

Alpin karriär

redigera

Stenmark fick sitt internationella genombrott våren 1974.[4] Den 17 december 1974 vann Stenmark sin första världscupseger i "svenskbacken" i Madonna di Campiglio i Italien. Han försökte sig under karriären även på störtlopp, men hans åkstil passade inte denna mer fartfyllda alpina gren. I Oberstaufen den 17 januari 1981 knep han dock en pallplats i en kombinationstävling, där störtloppsmomentet ingår. I övrigt blev en femteplats i Super G i Garmisch-Partenkirchen 1984 hans bästa enskilda resultatet i en fartdisciplin.

Stenmark vann den totala världscupen tre gånger i rad, säsongerna 1975/76, 1976/77 och 1977/78.[4] Därefter följde ett antal år där han kom tvåa. Han vann dessutom åtta världscuper i slalom (1975, 1976, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981 och 1983) och sju i storslalom (1975, 1976, 1978, 1979, 1980, 1981 och 1984).[4] Ingen annan alpin skidåkare i världscupen har någonsin vunnit lika många delcuper. Säsongen 1978/79 var den segerrikaste för svensken då han vann tretton tävlingar. Han vann bland annat samtliga tio storslalomtävlingar. I Jasna 1979 vann han storslalomen med en marginal på 4,06 sekunder. Ändå slutade han bara femma i den totala världscupen på grund av regeländringen att bara de tre bästa resultaten från delcuperna fick räknas. Han var även en framgångsrik mästerskapsåkare med flera OS- och VM-guld. I och med att världsmästerskapen inte arrangerades lika ofta förr har de olympiska spelen även fått VM-status.

Stenmark OS-debuterade i Innsbruck 1976, där han tog en bronsmedalj i storslalom. Han tog VM-guld i slalom och storslalom 1978 och i slalom 1982.[4] Stenmarks största OS blev Lake Placid 1980, där han vann guld i såväl slalom som storslalom.[4] I Sarajevo 1984, en säsong då han vann storslalomcupen och kom tvåa i slalomcupen, fick han inte delta, då han den 23 mars 1980 skrivit på en så kallad B-licens, som innebar att han ansågs som proffs. Orsaken till det var att han ville skriva reklamavtal och även kunna köra tävlingar på den amerikanska motsvarigheten till världscupen, Nor-am cup. År 1984 fick inga proffs delta i OS, men detta var en regel som sedan upphävdes av IOK och Stenmark kunde göra sitt tredje och sista OS i Calgary 1988, där han inte tog någon medalj.

 
Under Distanskapprodden i Vaxholm 2011.

Senare karriär

redigera

I VM 1989 i Vail gjorde han sitt sista stora mästerskap och slutade på sjätte plats i storslalomtävlingen. Det var också i storslalom Ingemar Stenmark tog sin sista världscupseger, vilket gjordes i Aspen 1989. I slutet av sin karriär var Ingemar Stenmark inte fullt så framgångsrik, men i OS i Calgary var han snabbast av alla i det andra åket i slalom, även snabbare än vinnaren Alberto Tomba från Italien.

Stenmark har vunnit TV-tävlingarna Superstars (1996), Mästarnas mästare (2011) och Let's Dance (2015).

Privatliv

redigera

Stenmark bodde från mitten av 1980-talet till mars 2006 i Monaco av skattetekniska skäl, men bor numera i Vaxholm. Han arbetar huvudsakligen som talesman och produktutvecklare för skidmärket Elan. Han är en av de svenskar som överlevde tsunamin vid jordbävningen i Indiska oceanen 2004, genom att ta sig upp på en hög höjd. Stenmark är far till två döttrar, födda 1984 respektive 2007. Han gifte sig 2016 med Tarja Olli, född 1966 i Jakobstad i Finland. Tillsammans har de en dotter.[8]

Betydelse

redigera

Stenmark blev folkkär som få,[1] och hans karriär hade länge stor påverkan på människors vardagsliv. Under Stenmarks dominansperiod kring slutet 1970-talet och början av 1980-talet stannade arbetet upp på arbetsplatser, i skolor rullades TV-apparaten in i klassrummen och i städerna samlades människor ute på gatan hos närmaste TV-handlare. Vid Stenmarks åk i viktigare tävlingar kunde Stockholms centrum likna situationen vid ett utegångsförbud, med öde trottoarer och stillastående bilar. Det var vanligt att ett 50-tal svenska journalister bevakade Stenmarks tävlingar.[9] Stenmark var i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet en riksangelägenhet som berörde alla, och även i riksdagen gjorde man paus för att följa Stenmarks lopp.[10]

När Jerringpriset instiftades 1979 röstades Stenmark fram som dess förste mottagare; året därpå vann han en andra gång.

Även bland kollegorna inom världscupcirkusen var Ingemar Stenmark ett aktat namn. När det blev känt att han gick på lina och cyklade enhjuling under sin träning, tog (en stor del av) övriga åkare upp detta som del av sina träningsprogram. Senare framkom det dock att Stenmark bara testat det hela, som omväxling och för skojs skull.[9]

Ingemar Stenmark har också blivit frimärke, inte bara i Sverige utan också i Paraguay, vilket skedde år 1988.[11][12]

Hans rekord på 86 vunna världscupdeltävlingar tangerades och slogs av Mikaela Shiffrin i Åre i mars 2023.[13][14]

Världscupsegrar

redigera

Vintersäsongen 1974/1975

Vintersäsongen 1975/1976

Vintersäsongen 1976/1977

Vintersäsongen 1977/1978

Vintersäsongen 1978/1979

Vintersäsongen 1979/1980

Fortsättning Vintersäsongen 1979/1980

Vintersäsongen 1980/1981

Vintersäsongen 1981/1982

Vintersäsongen 1982/1983

Vintersäsongen 1983/1984

Vintersäsongen 1984/1985

  • Inga världscupsegrar

Vintersäsongen 1985/1986

Vintersäsongen 1986/1987

Vintersäsongen 1987/1988

  • Inga världscupsegrar

Vintersäsongen 1988/1989

Meriter

redigera

VM och OS

redigera

OS-guld från denna tid räknas enligt FIS officiellt även som VM-guld.

Världscupssegrar

redigera

Totalcupen:

  • 1976
  • 1977
  • 1978

Slalomcupen:

  • 1975
  • 1976
  • 1977
  • 1978
  • 1979
  • 1980
  • 1981
  • 1983

Storslalomcupen:

Utmärkelser och övriga priser

redigera

Statistik

redigera
  • 231 - Alpina världscuptävlingar
  • 86 - Segrar
  • 43 - Andraplatser
  • 26 - Tredjeplatser
  • 26 - Tävlingar där han var sämre än en tiondeplats eller bröt tävlingen

Se även

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c] "Ingemar Stenmark". NE.se. Läst 25 november 2014.
  2. ^ [a b] "Arbete pågår", Magasin Åre 2008/09.
  3. ^ http://www.spektrumeye.com
  4. ^ [a b c d e f] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 1028. Libris 3681527. ISBN 91-1-843222-0. https://runeberg.org/vemardet/1985/1028.html 
  5. ^ Folkbladet [Umeå]. 14 februari 2020. https://tidningar.kb.se/13325692/2020-02-14/edition/139191/part/1/page/18/?q=%22gunborg%20stenmark%22%20%201935. Läst 21 januari 2024. 
  6. ^ [a b] Karlsson, Mattias (17 mars 2006). ”En "vanlig kille" som fyller 50”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/sport/en-vanlig-kille-som-fyller-50/. Läst 25 november 2014. 
  7. ^ Bank, Simon (25 maj 2000). ”Han var som en pappa för Ingemar”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0006/25/nogler.html. Läst 25 november 2014. 
  8. ^ Persson, Sofia (27 mars 2011). ”Ingemar Stenmark: "Mycket som kretsar kring min dotter nu"”. Expressen. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110827124428/http://www.expressen.se/noje/1.2380938/ingemar-stenmark-mycket-som-kretsar-kring-min-dotter-nu. Läst 5 april 2011. 
  9. ^ [a b] "Ingemar Stenmark - slalomkungen från Tärnaby". akaskidor.com, 2008-07-24. Läst 15 juni 2015.
  10. ^ Wilandh, Magnus (2011-02-22): "Åren med Ingemar 1974- 1979". Arkiverad 17 november 2015 hämtat från the Wayback Machine. Tärna IK Fjällvinden.se Läst 25 november 2014.
  11. ^ ”Frimärke Ingemar Stenmark 1980”. Postmuseum. https://digitaltmuseum.se/021026480278/frimarke. Läst 8 december 2020. 
  12. ^ ”Stamp, Ingemar Stenmark, Sweden” (på engelska). colnect.com. https://colnect.com/en/stamps/stamp/502731-Ingemar_Stenmark_Sweden-Medalist_of_the_Olympic_Winter_Games_Lake_Placid-Paraguay. Läst 7 december 2020. 
  13. ^ Tobias Jonsson, Nils Rahm (10 mars 2023). ”Mikaela Shiffrin tangerade Ingemar Stenmarks rekord” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/alpint/storslalom-andra-ak. Läst 11 mars 2023. 
  14. ^ Viktor Runsten (11 mars 2023). ”Mikaela Shiffrin vann slalomen i Åre” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/alpint/slalom-are-andra-aket. Läst 11 mars 2023. 
  15. ^ "Ingemar Stenmark – Results". Fis-ski.com. Läst 25 november 2014. (engelska)
  16. ^ "Fair play-priset till orienterare". Mynewsdesk.com, 2007-12-11. Läst 25 november 2014.
  17. ^ Nilsson, Annika (2013-12-13): "Alla vinnare av bragdguldet". Svt.se. Läst 25 november 2014.
  18. ^ "Stipendiet". Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Victoriadagen.se. Läst 25 november 2014.
  19. ^ Dahlberg, Mats (2008-11-23): " Stenmark vann den första Jerringskålen". Sverigesradio.se. Läst 25 november 2014.
  20. ^ "Idrottsakademins Hederspris". Arkiverad 1 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Idrottsgalan.se. Läst 25 november 2014.
  21. ^ Delin, Mikael (2011-05-29): ”Stenmark vinnare i ”Mästarnas mästare””. Aftonbladet.se. Läst 25 november 2014.
  22. ^ ”Ingemar Stenmark vinnare i Let's dance 2015”. TV4. 24 april 2015. Arkiverad från originalet den 26 april 2015. https://web.archive.org/web/20150426190759/http://www.tv4.se/lets-dance/klipp/ingemar-stenmark-vinnare-i-lets-dance-2015-3176115. Läst 26 april 2015. 
  23. ^ "Career results". Ski-db.com. Läst 25 november 2014. (engelska)

Webbkällor

redigera

Externa länkar

redigera



Priser och utmärkelser
Företräddes av
Björn Borg 		 Svenska Dagbladets guldmedalj
1975 		Efterträddes av
Anders Gärderud och Bernt Johansson
Företräddes av
Frank Andersson 		 Svenska Dagbladets guldmedalj
1978 		Efterträddes av
Malmö FF
Företräddes av
Helena Takalo, Walter Steiner och Hilkka Kuntola 		 Holmenkollenmedaljen
1979 		Efterträddes av
Thomas Wassberg
Företräddes av
Första ämbetsinnehavaren 		 Victoriastipendiet
1979 		Efterträddes av
Stefan Persson
Företräddes av
Första ämbetsinnehavaren 		 Jerringpriset
1979 		Efterträddes av
Ingemar Stenmark
Företräddes av
Ingemar Stenmark 		 Jerringpriset
1980 		Efterträddes av
Annichen Kringstad
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ingemar_Stenmark&oldid=55893759”