Ernst Linder

svensk militär och tävlingsryttare, finsk general

Ernst Linder, född 25 april 1868 i Åminne, Pojo socken, Finland, död 14 september 1943 i Stockholm, Sverige,[4] var en svensk militär (generalmajor) av finländsk härkomst som tjänstgjorde i den svenska armén 1887-1918 och även i finländsk tjänst.

Ernst Linder
Ernst Linder
Information
Född25 april 1868
Åminne Pojo socken, Finland
Död14 september 1943 (75 år)
Stockholm, Sverige
BegravningsplatsNorra begravningsplatsen
I tjänst förSverige och Finland
FörsvarsgrenSvenska armén (1887-1918, 1920-1939)
Finska armén (1918-1920)
GradGeneralmajor
BefälSvenska frivilligkåren (1939-40) m.m.
Slag/krigFinska inbördeskriget och Finska vinterkriget
UtmärkelserSe: utmärkelser
RelationerSon till Ernst Linder d.ä.
ÖvrigtOlympisk guldmedaljör
Ernst Linder
Född25 april 1868[1][2]
Pojo[1]
Död14 september 1943[3][1] (75 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
        Medaljer
Dressyr
Olympiska spel
Guld Paris 1924 Individuellt
Hästsportsportalen

Han tillhörde den finska adelsätten Linder.[5]

Biografi

redigera
 
Chef för Svenska frivilligkåren Ernst Linder och Carl August Ehrensvärd i Torneå.

Linder var son till den finländske godsägaren, politikern och författaren Ernst Linder (den äldre) och Maria Lavonius. Hans far hade dött kort efter hans födelse, och han växte upp i Sverige, där hans mor 1872 hade gift om sig med affärsmannen Oscar Ekman, som blev hans styvfar. Linder tog studentexamen 1887, blev underlöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1889 och genomgick skjutskolan 1889, Militär-Reit-Institut i Hannover 1893-1895 samt Krigshögskolan (KHS) 1900-1902. Han var generalstabsaspirant 1903-1905, militärattaché i Paris och London 1909-1911, stiftare därunder det första svenska flygpriset, (flygning över Öresund), ledde den första ryttarexpeditionen till London Horse Show 1912 (före Olympiska sommarspelen 1912), chef för Arméns rid- och körskola på Strömsholm 1912-1915, överstelöjtnant vid Livgardet till häst (K 1) 1915, överste i armén 1918, generalmajor i generalitetets reserv 1927, med svenska myndigheternas bifall utnämnd till finsk generallöjtnant 1938, avsked från generalitetets reserv 1939.[6]

Linder tog avsked ur svenska krigsmakten och tjänstgjorde i finska armén 1918-1920 vid utbrottet av inbördeskriget i Finland. Han deltog i den vita armén i striderna vid Tammerfors. Under finska inbördeskriget förde han som överste befäl över Satakundagruppen med vilken han bidrog till Tammerfors fall 6 april 1918. Han utnämndes då till generalmajor och chef för Savolaksgruppen, som 4 maj 1918 intog Fredrikshamn. 1919 blev Linder kavalleriinspektör 1919 men avgick följande år ur finsk tjänst.[7]

Han blev inspektör hos riksföreståndaren 1919. Under finska vinterkriget 1939-1940 var han chef för den Svenska frivilligkåren till februari 1940, då han utnämndes till kommendör för Lapplandsgruppen (Lapin Ryhmä) och senare blev han chef för Lapplands operationsområde. Efter fredsslutet utnämndes Linder till finsk general av kavalleriet, hederschef för Tavastlands ryttarregemente och för Satakunda skyddskårer samt för Svartå skyddskår. Ernst Linder var en av marskalk Gustaf Mannerheims personliga vänner.

I dressyr, banhoppning och galopp var Ernst Linder en framstående tävlingsryttare. Han var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1927, hedersledamot av Stockholms fältrittklubb, av Stockholms kapplöpningssällskap, av finska ryttarförbundet, av danska aeronautiska sällskapet, med flera. Han var initiativtagare och ledare av Nordens Finlandsvecka i Stockholm 1925, ordförande i Samfundet Sverige-Finland, vice ordförande i Jockeyklubben, mångårig ordförande i AB Aerotransport (ABA) och en av dess stiftare.[6] Han var ledare av Samhällshjälps skyddsgrupp 1923–1928 och deltog i svenska ryttartruppen vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris[6] där han erövrade guldmedaljen i dressyr med sin häst Piccolomino.[8]

Linder var gift första gången 1894-1904 med friherrinnan Augusta Wrangel von Brehmer (1874-1910). Han gifte sig för andra gången 1905 med friherrinnan Märtha Cederström (1873-1925) och tredje gången 1927 med Wiveka Trolle (1892-1974).[6]

Ernst Linder avled 1943 och gravsattes den 2 oktober 1943 på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[9]

Militär karriär i Finland

redigera

Utmärkelser

redigera

Svenska utmärkelser

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Bibliografi

redigera
  • Linder, Ernst (1920). Från Finlands frihetskrig. Stockholm: Norstedt. Libris 1655085 
  • Linder, Ernst (1942). Kring Finlands andra frihetskrig: strödda minnen från min verksamhet. Stockholm: Norstedt. Libris 1410952 

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera